Jag tror att det är fler än jag som är genuint orolig för Europas och Sveriges framtid. Det handlar inte om ett Ryssland med krigiska ambitioner, olika länder i världen som vill skapa en ny världsordning, ekonomiska kriser, klimatförändringar med mera. Det handlar om ett Europa med allt mer ökande ojämlikhet, ökande klassklyftor där distansen mellan människor ökar. Ett Europa med hopplöshet, brist på framtidstro, där yngre generationer riskerar för första gången i det moderna samhället att få det sämre än sina föräldrar och mor-farföräldrar. En kontinent som andra kontinenter har sprungit förbi i utveckling och tillväxt. Ett Europa med en nyliberla politik som inte fungerar för människor, bara för en elit. Ett Europa utan självförtroende.
EU har i sin iver att ha en gemensam marknad och politik fastnat i nyliberalismen. Denna ideologi förhindrar innovation, nytänkande och utveckling. Ingen får ha tuffare krav på varor och tjänster för det anses begränsa konkurrensen och fria rörligheten på varor och tjänster. Inom politiken är det landet med lägst ambition som stoppar upp. Det gör att det blir den lägsta nivån på saker och ting som kommer att styra. Den med minst ambition sätter ribban
Det här leder till ett begränsat synsätt och tänkande, mer av navelskådning än att se omvärlden och förstå sin roll. Europa ser sig omsprungen av resten av omvärlden. Där finns högre tillväxt, uppfinningsrikedom, innovationer, möjligheter. Europa är en åldrande kontinent med allt ökande medelålder då allt fler blir äldre. På andra kontinenter är en stor del av befolkningen under 35 år. Det skapar möjligheter för en bättre framtid.
Europa tror inte längre på sin egen förmåga att kunna vara världsledande inom ekonomi, politik och kultur. Europa har blivit en kontinent som tittar inåt, som begränsar sig där vissa försöker att skydda sin ekonomiska och politiska makt samt utöka denna på andras bekostnad. "Kakan"växer inte utan den delas upp så att allt mer går till en elitklick i våra samhällen, det som vi kallar för etablissemanget, medan vi andra får smulorna. Ett fåtal sitter på det stora ägandet i våra olika länder.
Politiken blir begränsad, inåtvänd, där "den andre" ses som fienden. Det vill säga invandrare. En syndabock att skylla olika saker på samtidigt som de som riggar systemet kan verka i det fördolda. Ett system som gynnar elitklassen.
Det måste bli ett slut på detta. Europa måste ta en annan väg. Det är dags att ta itu med och få bort nyliberalismen, det negativa tänkandet, begränsningar. EU måste öppna upp sig och möjliggöra tillväxt och utveckling. Krav leder till innovationer och nytänkande.
EU måste utvecklas. Hållbarheten måste vara central och länder måste kunna välja en offensivare väg. Det är inte de med lägst ambitioner, eller avsaknad av sådana, som ska utgöra en bottenplatta för EU. Istället måste EU utvecklas med en ekonomi och politik som sätter fart på tillväxten. Nytt självförtroende måste ingjutas. För frågan måste ställas:
Ska EU fortsätta med samma gamla politiska och ekonomiska tänkande eller ska Europa som kontinent leda utvecklingen så att vi som lever får det bättre och det i sin tur gör det möjligt för kommande generationer att få det ännu bättre?
