Varför tar högerextrema politiker eller partier över den politiska dagordningen?

Varför växer andra rörelser fram, speciellt högerextrema, och tar över den politiska dagordningen?

Varför inte åka till delstaten Michigan och närmare bestämt Detroit och Flint? Här frodades bilindustrin och en omfattande verkstadsindustri. Detroit ansågs ett tag vara USA:s rikaste stad. I dag är det tvärtom. År 2013 var det så dåligt att staden begärdes i konkurs. Detta område är en del i ett större område som sträcker sig in från sydöstra delen av delstaten Wisconsin in i östra Iowa, norra Illinois, Michigan till Indiana, Ohio, Pennsylvania och in i delstaten New York. Ett område som kallas för rostbältet på grund av industrins tillbakagång. Innan var detta USA:s huvudområde för industrin men globaliseringen slog ut företag eller utnyttjades för att flytta produktion utomlands.

Besök Midlands i Storbritannien. En gång i tiden storproducent av stål men på grund av stålkrisen på 1970-talet drabbades mycket hårt av att stålindustrier lades ned och ersattes inte i samma utsträckning av nya industrijobb. Människor hamnade i arbetslöshet och det välstånd som hade byggts upp eroderades ned. Området kännetecknas av fortsatt hög arbetslöshet och ekonomiska utmaningar. Midlands var ett av de områden där Brexit var som starkast.

En resa till östra och sydöstra Frankrike kan vara på sin plats. Också ett område som drabbats av förändringarna i ekonomin med samma resultat. Gamla Ruhrområdet kallas också för ett rostbälte, väl värd ett besök. När du är i Tyskland rekommenderas att besöka östra delen av Tyskland. Här är arbetslösheten högre än i västra Tyskland, fattigdom och människor valde och väljer fortfarande att flytta till västra delarna av Tyskland. Industrier och produktion har lagts ned och människor har drabbats negativt.


I stopp i Bergslagen kan också göras eller bara se dig om kring i landet i sin helhet. Ett tidigare rikare område där näringslivet fokuserade på järnmalmen och industriproduktion. Förändringarna under 1970-talet, som sedan fortsatte under 1980- och 1990-talet slog ut många företag som fick läggas ned. Produktion flyttades också utomlands. Även här kastades människor ut i arbetslöshet. Samhällsservicen försämrades.

Landsbygden i Sverige, och i andra länder, känner sig bortglömd. Det anses att det inte satsas här men däremot i storstadsområdena. De verkar vara viktigare än något annat geografiskt område. När politikerna pratar är det till storstadsväljarna man vänder sig och lägger förslag för. Samtidigt ser befolkningen på landsbygden hur de saker som de är beroende av försämras, tas bort eller blir dyrare.

Ovanstående är bara ett axplock av alla de områden som har en gång i tiden varit levande bygder med ekonomisk tillväxt, bra betalda jobb och framtidstro. De finns över hela världen på alla kontinenter. Detta har förbytts till områden som upplever att de har hamnat efter i den utveckling som har skett, känner sig som förlorare i globaliseringen och ekonomin. De upplever också att samhället sviker dem, speciellt de som sitter och styr. Det lovas saker men inget levereras anser de. Förutom att ha större städer finns det också mycket landsbygd. Avståndet till huvudstaden är också längre och därmed en uppfattning av att de som sitter i huvudstaden förstår inte deras situation.

Det här är något som måste förstås. Förändringar som vi nu ser bottnar i missnöje med samhällsutvecklingen där många känner att de inte är med på samma sätt som innan. Samhällsservicen minskar och upplevs också försämras. Istället ska en egofixerad marknad hjälpa till och göra det bättre. Människor ser att det inte blir så. Det är därför som "nya" partier lockar eftersom de inte är en del av det politiska etablissemanget. De har aldrig styrt innan och det kan ju inte bli sämre.

En utveckling som är en utmaning för bland annat arbetarrörelsen.

Varför växer rasistiska partier?

Rasismen försvann aldrig från västvärlden efter andra världskriget. Socialdemokratin och liberalismen gjorde sina segertåg och förbättrade för människor. Välfärd, allt fler som gick in i medelklassen, minskade klassklyftor, reformer som gjorde livet lättare för människor och ökad jämlikhet visade att det fanns andra ideologier och tankeströmningar som kunde göra det bättre för människor. Trots det låg rasismen och pyrde, närde sig själv för att sedan vid rätt tillfälle bli få en renässans. En tidsperiod vi nu är mitt uppe i.

Donald Trumps rasistiska attacker på de fyra kongressledamöterna Ayanna Pressley, Rashida Tlaib, Alexandria Ocasio-Cortez och Ilhan Omar är förkastligt och så fel på alla plan. Trots det är hans agerande naturligt med tanke på hur den politiska dagordningen under de senaste 15 åren har skiftat i världen.

Efter att kommunismen föll i de forna östeuropeiska länderna och Sovjetunionen föll samman ansågs den västerländska liberala demokratin och ideologierna knutna till denna ha vunnit. Nu skulle allt bli bättre sades det men det blev tvärtom. 

En ekonomisk politik fördes fram som handlade om marknadslösningar på i stort sätt allt. Välfärden monterades ned och utsattes för privatiseringar. Löneskillnaderna ökade och en elit inom ekonomin fick allt högre inkomster och deras förmögenheter drog ifrån. Politiken genomförde förbättringar för människor men inte på det sätt som var tidigare. Mer började gå till den rikare delen av befolkningen.

I denna ekonomiska politik låg också att näringslivet i en rad länder i västvärlden började att skära ned på antalet anställda, lägga ned produktion och kasta ut otaliga människor i arbetslöshet. Samtidigt belönades deras agerande på aktiemarknaden som gjorde många till mångmiljonärer. Arbeten skickades iväg till andra länder på andra kontinenter. Arbetslöshet som innan kunde vara i korta perioder blev allt längre men också gjorde att människor som innan haft bra medelklassjobb eller bra arbetarjobb med bra lön fick se sig själva hamna i långtidsarbetslöshet utan en chans att komma in på arbetsmarknaden igen. Blev det arbete var det till lägre lön och osäkra anställningar.

Missnöje grodde och utvecklade sig. Fler och fler ansåg att de som styrde, oavsett vem, inte var på deras sida. Trots vallöften uppfattade de att de inte fick det bättre. 

Under tiden så var det många av dessa länder som tog emot invandrare. Det kunde handla om arbetskraftsinvandring och flyktingar. Politiker som hade negativa tankar om invandrare, och som agerade inom rasismens tänkande, började få allt fler som lyssnade på dem och deras partier. Det var invandrarnas fel att människor var arbetslösa då de tog deras jobb. Det var invandrarna som var orsaken till att välfärden blev sämre på grund av att pengarna gick till dem istället. Listan kan göras lång över vad dessa politiker och partier förde fram.

Sakta men säkert, i land efter land i många västländer, växte sig rasistiska partier sig allt starkare. De använde invandringen och motståndet mot andra människor som drivkraft att med enkla politiska poänger visa på vem som bar på ansvaret. Problemet var att de som styrde, oavsett vem det var, förklarade inte tydligt varför det var som det var och hur ekonomin och samhället hade förändrats på grund av nyliberalismens framfart. Många ville inte erkänna att det de tidigare hade trott på och hyllat som bra inte visade sig vara det. De som behövde hjälp fick inte det.

Här går det att se varför politiker och partier som var negativa till invandring fick allt mer ökad makt. Till och med när de var rasistiska ökade deras stöd. De var personer som vågade säga "sanningen" ansåg människor. De svarade på människors frågor om varför det var som det var, varför just de hade drabbats negativt och inte fick nya chanser i livet. Rasismen försvann aldrig utan fanns kvar under ytan för att sedan blomma ut till att i dag sitta vid makten i en rad länder.

I nästa blogginlägg ska jag diskutera vidare utvecklingen som har skett.

Rasismen som politisk ideologi här för att stanna?

I USA har president Donald Trump gått till en rasistisk attack mot fyra stycken demokratiska kongressledamöter. De är Ayanna Pressley, Rashida Tlaib, Alexandria Ocasio-Cortez och Ilhan Omar. Trump anser att de hatar USA, i och med att de klagar hela tiden anser han, och kan därför åka tillbaka där de kommer ifrån. Det är ren rasism som nu har tagit sig en allt tydligare skepnad ju närmare presidentvalet 2020. För Trump handlar detta om ren strategi, en strategi som handlar om att vinna nämnda val.

Det är bedrövligt och mycket tragiskt att en politiker beter sig på det sätt som Donald Trump har gjort mot kongressledamöterna. Det är ren skam och ska inte få förekomma. Demokraterna har gått till motattack och gör det bra. Kongressledamöterna som har blivit utsatta för fram tydligt vad de anser om Trump. De flesta av republikanerna är tysta även om några har fört fram kritik mot Trump. I natt röstade representanthuset för ett fördömande av Trumps uttalande. En mycket allvarlig markering mot honom.

Nu är detta ingen isolerad händelse. Trump har sedan primärvalen inom republikanerna kört med rasism som ett av sina kort. Immigration och främlingsfientlig populism är hans strategi. På det vann han omröstningen inom republikanerna och sedan det amerikanska presidentvalet. Många tror att begreppet "Make America Great Again" var det som drog. Han vann röster på det men framför allt på att köra en främlingsfientlig agenda med både rasistiska undertoner och rasism. Under hans presidentperiod har detta fortsatt.

Attacken på kongressledamöterna är en del i att vinna valet 2020. Genom att lyfta fram dem och deras politik är nog tanken att det ska skrämma bort väljare ifrån demokraterna. En strategi som mycket väl kan misslyckas. För det Trump gör är att ducka undan de problem som USA har. Ett land med stor ojämlikhet.

Nu skulle man kunna tro att det republikanska partiet skulle ta avstånd från Trumps senaste agerande men reaktionen har inte blivit som det troddes. Orsaken är troligtvis att det partiet har köpt Trumps agenda och strategi. Krafttag mot immigrationen. Framförande av främlingsfientlig populism. Republikanerna har sett att det lockade väljare och lockar skaror till Trumps möten, liksom andra inom partiet som kör likartade race. Det republikanska partiet finns inte längre utan är ett Trumpparti.

Rasism används över hela världen över som en ideologi/politisk plattform för att få makt och inflytande. Människor som kommer från andra länder utmålas som skapare av problem av olika slag. Vi har kunnat se hur den har vuxit sig allt starkare sedan år 2000 och där partier har kommit in i folkförsamlingar. I vissa länder suttit med samt sitter nu med i regeringsställning. Denna ideologi kläs gärna i andra ord och begrepp för att inte fullt ut avslöja vad det är.

Vi behöver ta krafttag mot de politiska partier och rörelser som använder sig av rasismen/främlingsfientlighet i sin retorik och agerande. Det hör inte hemma i vår värld. En rejäl offensiv motrörelse behöver komma på plats. En politik som visar att en annan positiv värld går att skapa. Sådana personer som Trump tillhör det förflutna. Deras tänkande skapar problem och sliter sönder samhällen. Han tillhör överklassen och gör vad han kan för att stärka sin och sin klass makt. För vanliga människor innebär det kaos. Det måste till en förändring.

Under ett antal blogginlägg framöver kommer jag att ta upp och diskutera hur det ser ut i dag rörande främlingsfientligheten, hur den används för att vinna röster och slå split mellan människor, vad som kan göras för att skapa något annat bort från detta.

Måste livet riskeras?

Vi är många som är oroliga för och irriterade på läkemedelsbolagen för att medicinerna som behövs inte alltid finns på apoteken i rätt tid för den enskilde. Så ska det inte vara. Det får vara nog.

När det statliga apoteksmonopolet revs upp lovades det guld och gröna skogar till folket. Medicinerna skulle bli billigare, vara apotek överallt i Sverige och medicinerna skulle fås när de behövdes. Det höjdes en del varningar men viftades bort av Reinfeldtregeringen och framför allt Göran Hägglund, partiordförande för Kristdemokraterna.

Läkemedelsbolagen har varit hyllade hjältar för att de som behöver ha mediciner får dessa. Stora summor har investerats i att ta fram mediciner som är bra för människor, självklart med syftet att också tjäna pengar. Dock har mediciner funnits och levererats i tid.

I dag är det är många som kan vittna om hur de inte får sina mediciner i tid, mediciner som är restade på apoteken, mediciner som inte är tillgängliga under lång tid. Allt fler mediciner gäller detta för. Det blir en ångest och en försämring av livskvaliteten för den enskilde. Medicinerna är livsviktiga och att inte få dem skapar stora problem för var och en som inte får dessa in rätt tid. Det handlar om ens liv.

Vi kan inte ha ett system där läkemedelsföretagen inte levererar mediciner i tid. Ett system som verkar gynnar dessa att tjäna pengar men håller en sämre service till människor. Det måste vara stenhårda krav på dessa företag så att dessa ser till att mediciner är där när de, men även djur, behöver dem. Om läkemedelsföretagen inte lever upp till det ska de få betala dryga böter.

Vi lever i år 2019. Om mediciner kunde vara på plats i rätt tid på 1970-talet borde det faktiskt gå i dag också. Speciellt med tanke på all teknik som finns som underlättar informationsöverföring om mediciner. Nu behövs ett system som sätter människor i centrum. Det är dags för förändring.

Afrika - dags med nya kunskaper

Afrika. När det ordet sägs kommer en rad bilder upp hos var och en av oss. Bilder som troligtvis bottnar i att det ska vara en kontinent med fattigdom, svält, blodiga inbördeskrig, terror, människor som lämnar för att ge sig till Europa, sjukdomar, problem, Nelson Mandela, enskilda länder, historia, djuren som lever där med mera. Bilder som vi har fått via läroböcker, nyhetsrapportering och liknande. Afrika är dock en kontinent som visar upp något annat som vi behöver se och lära. En verklighet som inte stämmer överens med det som vi har fått lära oss.

Det finns förstås inbördeskrig som är förödande för befolkningen. Det finns ledare i en del länder som gör allt vad de kan för att sitta kvar, manipulerar det demokratiska systemet och ser till att deras motståndare förföljs och motarbetas. Diktatorer som styr sitt land med järnhand med en befolkning som lider enormt. Terrororganisationer med liten respekt för människoliv. Fattigdom sidan om stor rikedom. Ojämlikhet, människor som lämnar och vill komma till Europa med mera. Det går inte att blunda för det.

Samtidigt finns det också en verklighet som inte får samma utrymme. En verklighet som visar på en kontinent med energi, framtidstro, nytänkande, skapande och utvecklingen. Vi som har tillgång till utländsk media kan ta del av detta via exempelvis Inside Africa på CNN, fördjupade program på BBC, Bloomberg News med flera. I Sverige har exempelvis Dagens Nyheter lyft fram Afrika på ett annat sätt än vad annan media brukar göra.

I de afrikanska länderna i dag sker en ekonomisk tillväxt som gör att nya möjligheter för ländernas befolkning ökar. Det finns områden där den ekonomiska tillväxten inte kommer alla till del eller inte har kommit som gör att de som bor där flyttar på sig, antingen till större städer eller så tas en farofylld resa genom Saharaöknen mot Europa. Samtidigt går det att se i länder hur ekonomisk tillväxt lyfter människor ur fattigdom, medelklassen och välståndet ökar, skatteintäkter växer.

Av dessa skatteintäkter satsas mer på utbildning, hälso-sjukvård, infrastruktur, energi än på något annat. Ledningarna för länderna är fullt medvetna om vikten av att satsa på den egna befolkningen och via ekonomisk tillväxt göra det bättre, få inhemska företag att växa och bli fler samt locka till sig utländska investeringar.

Den nya teknologin används offensivt. Många av länderna kan direkt anamma it och digitaliseringen med det mobila i centrum i samhället. I flera av de afrikanska länderna ligger befolkningen längre fram i sitt mobilanvändande i det dagliga livet än vad vi i väst gör. Här finns smarta betalningslösningar, affärsmöjligheter, utbildning med mera där mobiltelefonen är den naturliga tekniska plattformen att utgå ifrån. Teknologisk utveckling sker här i rasande fart.

Här finns också olika frihandelsområden som arbetar med att göra det smidigare att bedriva handel mellan länderna. Det är genom handel som en tillväxt kan ske. Dessa frihandelsområden är CEN-SAD, AMU, ECOWAS, COMESA, ECCAS, IGAD, EAC, SADC. Som ni ser en rad olika områden som innehåller olika länder. Samma land kan i sin tur ingå i flera olika frihandelsområden. Det skapar dynamik och möjligheter.

På det kulturella området har kulturen från de olika länderna fått allt större spridning i världen. Musiken har haft sin spridning sedan tidigare men under de senaste åren har detta intensifierats. Länders olika musikarv inspirerar nu än mer människor runt om på vår jord, finns med i filmer på ett annat sätt än tidigare. Marvelfilmen Black Panther, som bygger på en superhjälte som bor i "Wakanda" Afrika, är en av de mest inkomstbringande filmerna i historien. En film som innehåller mycket musik i från västra Afrika och som gör människor från Afrika till hjältar.  Design härifrån sprider sig också och influerar modet på olika sätt i dagens modeindustri och hur vi klär oss. Allt fler har blivit nyfikna på matkulturen som finns i länderna och anammar matlagningskonsten. Kultur från de afrikanska länderna är det allt fler som tar till sig.

Jag rekommenderar er att ta del av de nyheter och fördjupade artiklar som finns om Afrika utanför Sverige. Det finns tv-program och radioprogram med mera att ta del av också. Vi behöver alla göra en omvärdering av Afrika och inse att detta är en kontinent som vi definitivt behöver nya kunskaper om. Här finns en dynamik och processer som EU och Sverige kan vara en del av, skapa samarbeten som bygger på ömsesidig respekt, har utbyten och lära av varandra. 

Nollvision

Förra året var det 50 personer som lämnade sitt hem och gick till arbetet för att aldrig komma hem igen och hem till sin familj. 14 av dessa dödsolyckorna skedde på byggarbetsplatser. Nu kommer Skanska att införa ett utbildningskrav rörande säkerhetsutbildning för alla som jobbar på deras arbetsplatser, oavsett vem som är där. Det är ett mycket bra initiativ som kommer att rädda många liv. Hoppas att fler branscher gör samma sak.

En stor del av dagen är vi på våra arbetsplatser. Platser som ska vara säkra och trygga. Självklart finns det de arbetsplatser som har arbetsuppgifter som är farliga men det ska samtidigt finnas en arbetsmiljö som minimerar risker.

I år har tyvärr så här långt 24 personer omkommit på sin arbetsplats. Det är en tragedi. Det här är något som måste ligga högst på den politiska dagordningen för ingen ska dö på sin arbetsplats. Egentligen borde alla de politiska partierna prata om det och komma med skarpa förslag om hur det ska förhindras. Det borde vara på första sidorna, centralt i nyhetssändningarna och diskuteras i nyhetsprogram. I partiledardebatterna behöver detta vara en av de frågorna som diskuteras.

Det är mycket bra att regeringen har gett Arbetsmiljöverket i uppdrag att ta tag i detta och djupanalysera dödsfallen. Arbetet med nollvisionen för dödsfall på arbetsplatsen måste intensifieras. Resurser behöver avsättas för att nollvisionen ska bli verklighet.

Det är många som är oroliga för hur det står till med arbetsmiljön på sin arbetsplats. Arbetsmiljöarbetet är mycket viktigt att det arbetas med aktivt hos arbetsgivarna. Förra året var det 118 970 stycken arbetsskador på den svenska arbetsmarknaden. En otroligt hög siffra. Så här ska det inte behöva vara. Arbetsgivarna har ansvaret för att se till så att arbetsmiljön är den bästa som finns. Arbetsmiljön är också något som måste ständigt utvecklas.

Arbetarrörelsen måste driva frågor om arbetsmarknaden, arbetsmiljö, anställningstrygghet och andra frågor kopplade till jobben mycket hårt. Det är ett arbete för alla delar i arbetarrörelsen att åstadkomma en förändring. Nollvision för dödsolyckor och att antalet arbetsskador ska minska radikalt. Ingen ska behöva dö eller skadas på arbetsplatsen. En god och säker arbetsmiljö måste vara i centrum.

Farmor ska ha hjälp

Sveriges finansminister Magdalena Andersson har sagt att välfärden är i behov av 90 miljarder kronor de närmsta åren. Då handlar det inte om en nivåhöjning utan om att hålla kvaliteten i välfärden på samma nivå som i dag. Samtidigt som antalet barn och äldre blir fler och fler. Det kommer också att vara behov av hjälp och stöd på olika sätt till andra människor, där det kommer att öka.

Sverige är ett av världens, och historiens, rikaste länder. Trots det är det i år 110 kommuner som så här långt har flaggat upp för att de riskerar att gå med underskott. Det här kommer att slå mot välfärden eftersom underskotten måste hämtas hem. Äldreomsorgen, vården till de äldre i kommunerna, boendestödjare, stöd till personer med psykisk funktionsvariation, förskolor, fritids, grundskolor, gymnasieskolor, vuxenutbildningen med flera kommer att drabbas av nedskärningar.

Tyvärr fick kommunerna inte de resurser som behövdes för i år. Visserligen fick kommunsektorn 5 miljarder kronor men behovet är mycket större. Moderaternas och kristdemokraternas riksdagsbudget gick igenom, med aktivt stöd av Sverigedemokraterna. Den innebär att skatten sänktes med 20 miljarder kronor samtidigt som kommunerna fick 5 miljarder kronor. Det hade egentligen behövts att vara på andra hållet.

Efter sommaren stundar diskussioner inom regeringen och deras samarbetspartier. En sak står utom all rimligt tvivel och det är att välfärden behöver ett rejält tillskott för 2020 och framåt. Det går inte att komma med ytterligare 5 miljarder kronor. Det kommer inte att vara i närheten av vad som behövs. Det behövs satsningar i förskolan, grundskolan, gymnasiet, fritids, LSS, socialtjänsten, vård, äldreomsorg. Resurser behövs för jag tror ingen av oss vill se exempelvis vår farmor inte får den hjälp och det stöd som hon är i behov av.

Istället behövs en rejäl satsning som visar att välfärden tas på allvar. Det skulle behövs ett första tillskott 2020 på 20 miljarder kronor i höjda statsbidrag till kommunerna. För kommunerna och regionerna (landstingen) hade det inneburit mycket positivt. Underskott hade kunnat vändas till nollresultat. Välfärden hade sluppit drakoniska nedskärningar. Den hade kunnat säkras upp inför framtiden och den utveckling som sker.

Om inte det sker är risken stor att det blir nedskärningar som slår hårt mot kommuninvånare. Så ska det inte vara i en av världens, och historiens, rikaste länder.

Ska vi ha full sysselsättning?

Vi som jobbar är ständigt utsatta för press på dagens arbetsmarknad. Det ska levereras på högst nivå varje dag, vecka ut och vecka in, året runt. Vi är mer produktiva idag än någonsin i världshistorien. Vi tillsammans i den svenska arbetskraften är en av världens bästa. Det ger oss också möjligheter att bygga våra egna liv men vid arbetslöshet hamnar vi i en situation där varje dag i arbetslöshet innebär att vi kommer allt längre ifrån yrkeslivets alla sidor. Kompetensen minskar eller sakta men säkert tappas. Så ska det inte vara. Det finns en lösning som det på allvar måste vara högst på agendan inom svensk arbetsmarknadspolitik. För det handlar om din framtid.

I dagens Sverige finns det minst 135 yrken där det råder brist på medarbetare. Den som har rätt utbildning får jobb. Samtidigt med detta har vårt land en arbetslöshet som ligger på 6,3%, motsvarar 372 800 personer. Det behövs nu en offensiv satsning för att få full sysselsättning i vårt land. Då går det inte att privatisera arbetsmarknadspolitiken.

En av grundbultarna i svensk arbetsmarknadspolitik förr var rätten för den som blev arbetslös att få gå en utbildning till att antingen förbättra sin kompetens inom existerande yrke eller utbilda sig till ett nytt yrke där det rådde brist på arbetskraft. På det sättet stärkte arbetslösa sina möjligheter och de fick snabbt jobb.

Arbetsmarknadsutbildning och utbildning inom utbildningssektorn ger arbete. Den som går en arbetsmarknadsutbildning hos Arbetsförmedlingen kommer snabbt ut i arbete efter att utbildningen är avklarad. Det är en av dem mest effektiva satsningar som kan göras för att arbetssökande ska komma ut i arbete och bygga sig en trygg framtid.

Utbildning via gymnasieskolan, vuxenutbildningen, yrkesvux, yrkeshögskola, högskola och universitet leder till en anställning. Satsningar här har gjorts och det är bra men för att vi ska ha den fulla sysselsättningens politik måste ännu mer satsas på utbildning.

Med en arbetslöshet på 372 800 personer måste mycket mer göras för att de ska kunna bygga vidare på en bra framtid. Det råder stort brist på utbildad personal inom 135 yrken. För att få jobb inom dessa behövs det utbildning. Här behöver det satsas för att människor ska kunna gå från ett yrke till ett annat så smidigt som möjligt. Det handlar om allt från längden på utbildningen, hur den enskilde ska kunna finansiera den, innehållet i utbildningen, kunna ha förskoleplats och fritidsplats för barn som den som är arbetslös har med mera.

Det behövs också en bättre samförsel mellan de yrken där det råder arbetskraftsbrist och den som är arbetslös eller som studerar på gymnasiet. Här behövs informationsinsatser, peppande och berättande samt ett tydligt framförande att den som går en utbildning till ett bristyrke kommer att få arbete snabbt. Varför inte hjälpa arbetsgivare att på ett tidigt stadium kunna ge personer som studerar mer praktikstöd samt möjlighet att få hjälp med att garantera att den som studera också får jobb där?

Den diskussion som finns nu om att privatisera arbetsmarknaden, mer jobbsökande aktiviteter (coachning) samt lägre löner är lösningen visar på hur lite förståelse för hur verkligheten fungerar det är. Med sådana insatser kommer det inte att bli fler som har rätt kompetens så att de kan bli anställda inom bristyrkena. Ska vi ha den fulla sysselsättningens politik krävs ett annat tänkande.

Så utifrån den progres(s)iva perspektivet gäller det att satsa rejält på arbetsmarknadsutbildningar samt på yrkesvux, yrkeshögskola och högskola/universitet. Vi i den svenska arbetskraften är en av världens bästa. För att ligga i topp framöver måste utbildningen vara den centrala pelaren som arbetsmarknadspolitiken bygger på.

129 000 miljonärer - 16% av barnfamiljerna lever i fattigdom

Vet du om att i dag finns det tre personer i Sverige som äger lika mycket som 60% av alla oss andra?

I Sverige verkar den politiska debatten i dag handla om att invandrare är roten till alla problem. Här ligger fokus, speciellt från de konservativa partierna Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Det går inte ett tal eller ett samtal med media där representanterna för dessa partier tar upp invandring och migration som problem. Politiska utspel har fokus på detta.

Samtidigt undviks det att pratas om de verkliga orsakerna till varför vårt samhälle, och samhälle i andra länder, har problem med att skapa den trygghet som människor önskar. Det är inte så konstigt utifrån att det finns krafter som inte vill att blicken riktas mot dem och deras agenda. De har partier som skyddar deras intressen och som också genomför dessa. Runt om i världen går det att se, även i de nordiska länderna.

I Sverige har vi i dag en situation där tre rika personer i vårt land äger lika mycket som 60% av alla oss andra. Det handlar om 315 miljarder kronor. Smaka på den siffra som bara tre personer äger. Det är otroliga summor. Det visar tydligt hur snedfördelat inkomsterna är i vårt land. Systemet gör att de rika kan dra ifrån alla oss andra och därmed stärka sin makt.

I fjol fanns det i vårt land 129 000 dollarmiljonärer. 129 000! Dessa personer diskuteras det ingenting om i den politiska diskussionen trots att det här finns möjligheter att med skattens hjälp få in ökade inkomster. Det är en privilegierad grupp som samtidigt får mycket från staten i form av ROT, Rut, borttagandet av förmögenhetsskatten, sänkta inkomstskatter, förmånligt att ta ut kapitalskatt, låga kapital- och bolagsskatter. Sverige anses inte för inte som ett skatteparadis för de som är rika.

Samtidigt lever fler barnfamiljer i fattigdom. Vid millenieskiftet var det 8-9% av barnfamiljerna som levde i fattigdom. I dag är det 16%. Det finns också fakta som visar att 183 000 barn har minst en förälder som är hos Kronofogden. 

Om detta sägs det ingenting. Det är knäpptyst i den politiska debatten.

Den politiska diskussionen behöver fokusera på detta. Här har vi grundproblematiken i vårt samhälle. Ojämlikheten ökar. Det slår direkt mot låginkomsttagare och medelinkomsttagare. Det är vi som blir förlorare genom att otryggheten på arbetsmarknaden och i livet ökar, sociala skyddsnät slås sönder, människor tvingas leva i fattigdom, välfärden försämras, utbildningen gynnar bara vissa och där ditt barns arv styr hur det ska gå i skolan. 

Det är nog nu. Det är dags för förändring. En förändring som vi gör tillsammans

Nu sätter vi igång med att göra det bättre!

Hej!

Nu startar en ny blogg som kommer att fokusera på hur vi kan göra vårt samhälle och värld bättre. Det gäller allt ifrån det lokala till hela världen.

Bloggen heter den "Progres(s)iva bloggen", har sin grund i arbetarrörelsen, den demokratiska socialismen. Den här bloggen är en folkrörelseblogg där vi tillsammans diskuterar och kommer med förslag på hur vår värld kan bli bättre.

För det är vi tillsammans som skapar förändringar, inte enskilda politiker. Det är rörelser av människor som gör att det händer saker och som formar framtiden. Ska världen bli bättre är det alla vi som ser till att den blir det. Vi är en gemensam kraft. Det är "vi" inte "jag". 

I våra samhällen ökar ojämlikheten och därmed den sociala orättvisan, något som påverkar hur vi mår, hur länge vi lever, möjligheter i livet, utbildningen, vilka jobb vi arbetar med, arbetslöshet, sjukskrivning, pensionen med mera. Tryggheten upplevs som att den minskar och förbytts till en rädsla för vår egen, vår familjs och nära och käras säkerhet. Välfärden upplevs som att den försämras och inte kan leverera det som förväntas. Det finns stora behov som måste mötas upp.

Vissa drar iväg i rikedom medan andra sliter och sliter men får det inte bättre. Oro för sina föräldrars omsorg och vård och barnens utbildningskvalité. Medelklassen och arbetarklassen trycks tillbaka. Avståndet mellan landsbygd och städerna ökar där landsbygden utarmas på service och möjligheter. Tidigare geografiska områden som har haft god tillgång till jobb har fått se dessa försvinna. De har hamnat i bakvattnet i utvecklingen.

Oro för att arbetsmiljön är dålig, stress som påverkar oss negativt, osäkra anställningar, allt mer arbetsuppgifter som ska lösas på allt kortare tid, färre arbetskamrater, löneutveckling som inte är en löneutveckling, arbetsgivare som kräver allt mer. Jämställdheten utmanas, mänskliga fri- och rättigheter trycks tillbaka, kvinnors friheter inte bara utmanas utan begränsas också.

Konservativa tankar och ideologi växer sig allt starkare. Den demokrati som det har kämpats för och hur den har utvecklats riskeras nu för auktoritet, nepotism, gynnandet av de få på de mångas bekostnad, maktutövning som riktas mot oliktänkande och personer av annat kön och sexualitet, vissa grupper som förtrycks och får känna hur de fryses ut.

Samtidigt kan vi se hur klimatet är i en kris som påverkar över hela jorden. Det går inte att förneka det som sker och att det är vi som har skapat det som sker. Miljön runt omkring oss som blir sämre, mer nedsmutsat, vi ser allt mer effekterna av hur vi förstår miljön och därmed vår planet. Samtidigt riskerar över 1 000 000 djur- och växtarter att utrotas. Vi ska komma ihåg att det i dag försvinner djur- och växtarter för att aldrig återkomma. Pollinerande insekter riskerar att försvinna. Mänskligheten är inte snäll till planeten jorden och allt som finns här.

Vi har kommit till ett läge där det nu behövs förändringar. Om inte det sker kommer det att bli värre. En annan väg behöver skapas och vi behöver forma en ny framtid som är jämlik, jämställd, klimatsmart och miljövänlig. Ska detta ske är det vi tillsammans som ska åstadkomma detta. Det är vi tillsammans som har kraften, viljan, energin, kunskaperna och bestämdheten att skapa en bättre värld och morgondag. Nu sätter vi igång!