Nytt Europa behöver växa fram

Jag tror att det är fler än jag som är genuint orolig för Europas och Sveriges framtid. Det handlar inte om ett Ryssland med krigiska ambitioner, olika länder i världen som vill skapa en ny världsordning, ekonomiska kriser, klimatförändringar med mera. Det handlar om ett Europa med allt mer ökande ojämlikhet, ökande klassklyftor där distansen mellan människor ökar. Ett Europa med hopplöshet, brist på framtidstro, där yngre generationer riskerar för första gången i det moderna samhället att få det sämre än sina föräldrar och mor-farföräldrar. En kontinent som andra kontinenter har sprungit förbi i utveckling och tillväxt. Ett Europa med en nyliberla politik som inte fungerar för människor, bara för en elit. Ett Europa utan självförtroende.

EU har i sin iver att ha en gemensam marknad och politik fastnat i nyliberalismen. Denna ideologi förhindrar innovation, nytänkande och utveckling. Ingen får ha tuffare krav på varor och tjänster för det anses begränsa konkurrensen och fria rörligheten på varor och tjänster. Inom politiken är det landet med lägst ambition som stoppar upp. Det gör att det blir den lägsta nivån på saker och ting som kommer att styra. Den med minst ambition sätter ribban

Det här leder till ett begränsat synsätt och tänkande, mer av navelskådning än att se omvärlden och förstå sin roll. Europa ser sig omsprungen av resten av omvärlden. Där finns högre tillväxt, uppfinningsrikedom, innovationer, möjligheter. Europa är en åldrande kontinent med allt ökande medelålder då allt fler blir äldre. På andra kontinenter är en stor del av befolkningen under 35 år. Det skapar möjligheter för en bättre framtid.

Europa tror inte längre på sin egen förmåga att kunna vara världsledande inom ekonomi, politik och kultur. Europa har blivit en kontinent som tittar inåt, som begränsar sig där vissa försöker att skydda sin ekonomiska och politiska makt samt utöka denna på andras bekostnad. "Kakan"växer inte utan den delas upp så att allt mer går till en elitklick i våra samhällen, det som vi kallar för etablissemanget, medan vi andra får smulorna. Ett fåtal sitter på det stora ägandet i våra olika länder.

Politiken blir begränsad, inåtvänd, där "den andre" ses som fienden. Det vill säga invandrare. En syndabock att skylla olika saker på samtidigt som de som riggar systemet kan verka i det fördolda. Ett system som gynnar elitklassen.

Det måste bli ett slut på detta. Europa måste ta en annan väg. Det är dags att ta itu med och få bort nyliberalismen, det negativa tänkandet, begränsningar. EU måste öppna upp sig och möjliggöra tillväxt och utveckling. Krav leder till innovationer och nytänkande. 

EU måste utvecklas. Hållbarheten måste vara central och länder måste kunna välja en offensivare väg. Det är inte de med lägst ambitioner, eller avsaknad av sådana, som ska utgöra en bottenplatta för EU. Istället måste EU utvecklas med en ekonomi och politik som sätter fart på tillväxten. Nytt självförtroende måste ingjutas. För frågan måste ställas:

Ska EU fortsätta med samma gamla politiska och ekonomiska tänkande eller ska Europa som kontinent leda utvecklingen så att vi som lever får det bättre och det i sin tur gör det möjligt för kommande generationer att få det ännu bättre?

Socialdemokratin har ett stort arbete framför sig

 I dag publicerar Aftonbladet den senaste opinionsmätningen. Den visar att Socialdemokraterna når sin högsta nivån sedan 2012. Partiet får stöd av 35,2% av väljarna om det hade varit val i dag. En bra siffra och ett fantastiskt stöd men vi måste alla vara medvetna om att regeringsunderlaget har inte haft en bra start med svikna vallöften och valhänt agerande gentemot inflationen, räntehöjningarna, elpriserna, lågkonjunktur. Stödet ser bra ut men socialdemokratin har ett stort arbete framför sig i att visa att stödet ska vara minst på denna nivå. S (vi) kan inte slå oss till ro.

Det är bra att partiledningen med Magdalena Andersson och Tobias Baudin för någon vecka sedan presenterade att nu ska Socialdemokraterna utveckla sin politik brett. Även om S gick fram i riksdagsvalet, liksom på många håll i regioner och kommuner, finns det bland väljarna en skepsis mot oss som vi behöver förändra. I Sverige finns det sedan valet 2006 en högermajoritet i Sveriges riksdag. Det blåser högervindar i vårt land liksom det gör i Europa. 

Vad betyder det för socialdemokratin?

Det betyder inte som en del tror att Socialdemokraterna ska bygga sin politik åt höger för att vinna opinionen. Vi har sett att exempelvis inblandningen av nyliberalism, kulurkrigspolitik eller annan högerpolitik inte fungerar i partier som i grunden står för något annat. Det krockar rejält med ideologi, grundvärden, vad medlemmar och väljare har för bild av det partiet. Då väljer väljarna något annat tydligare parti.

 För oss socialdemokrater innebär det att vi ska bygga vår framtidspolitik på socialdemokrati och inget annat. Det gör att vi måste göra upp med en del saker som funnits de senaste 30 åren i politiken, oavsett hur ont det kan vara för en del grupper i partiet.

Högervinden i vårt land, och i Europa, visar att väljarna anser att den sidan har bättre svar på nutidens problem och utmaningar än vad Socialdemokratin har. Det är mycket allvarligt. Vi kan se exempelvis på finanskrisen 2008-2009, som fick återverkningar i flera år efter det. Socialdemokratin i Europa orkade inte samla sig i ett tydligt alternativ gentemot en nyliberalism som hade kört ekonomin och samhällen i botten. Väljarna valde då att leta efter andra partier, både till vänster och höger, som hade tydliga svar och lösningar. Effekterna av detta lever kvar på vår kontinent och i Sverige.

Socialdemokratin ska nu arbeta fram ett nytt politiskt program byggd på en ordentlig samhällsanalys. I grunden står vi i vårt land och världen inför två mycket stora utmaningar. Det handlar om klimatförändringen och den allt mer ökande ojämlikheten. Båda dessa utmaningar står redan i dag för, och kommer i framtiden att skapa, stora problem för vårt samhälle och planet. En Socialdemokrati för framtiden måste fokusera på detta och ta fram ett politiskt program som möter det ur en styrkeposition och ger invånarna hopp om en bättre framtid. Våra lösningar ska anses vara mycket bättre än högersidans. Socialdemokratins arbete börjar nu.

Sverigedemokraterna gynnas av ökad ojämlikhet i Sverige

 "Det ekonomiska gapet mellan storstäder och landsbygden växer. De senaste 20 åren har mer än en tredjedel av Sveriges tillväxt och nya jobb hamnat i Stockholm. I många av de fattigaste kommunerna har stödet för Sverigedemokraterna ökat kraftigt." Det skriver Andreas Cervenka (i artikeln Bor du i Norge eller Andorra?) i sin analys över hur det gick i valet. En analys som vi inom arbetarrörelsen måste ta till oss.

Artikeln är mycket bra. Den gör en analys över dels var i landet BNP växte och hur bruttoregionalprodukten (BRP) ser ut i olika regioner. Det visar sig att skillnaderna är stora. De tre storstadsregionerna Stockholm, Västra Götaland och Skåne stod för närmare 61% av Sveriges BNP 2021. Under 2000-talet är det bara tre regioner som ökat sin andel av BNP. Det är Stockholm, Skåne och Norrbotten. 

Av ökningen av jobben på 750 000 stycken som har skett står storstadsregionerna plus Uppsala för en stor del av denna. Antalet arbetstillfällen har minskat i Blekinge, Västernorrland och Gävleborg. Stockholm toppar bruttoregionprodukten. Tillsammans med Norrbotten är dessa två de enda som ligger över snittet. Alla andra ligger under. En nedbrytning görs också till kommuner. Vissa har blivit stora vinnare medan andra har blivit förlorare.

I de 20 kommuner med lägst inkomster ökar Sd markant. I andra delar av landet där antalet nya jobb är litet till antal eller det tappas arbetstillfällen går Sd framåt. Det går att också bryta ned det i enskilda kommuner för att se hur Sd är starkare exempelvis på landsbygden och valkretsar som ligger längre bort ifrån tätorten i kommunen. Vi kan se det i Ystads kommun. Här vinner Sd i två stycken valkretsar. De som ligger längst ut i väster resp öster. Sd tappade en valkrets och det berodde på att vi i S tog strid för de äldre som de skulle kunna ha kvar en kommunal restaurang för att kunna äta och umgås. Här vill vi också satsa på ett Seniorernas hus. I valkretsen har vi också fört fram och fått igenom som oppositionsparti satsningar i en annan by som är en stor destination. Väljarna har sett det och ser att S är deras parti som ser och hör samt kommer med förslag på utveckling.

Jag delar Andreas Cervenkas analys. Den är rätt. Ojämlikhet gynnar missnöjespartier. Vi ser det i vårt land där en ökande ojämlikhet har gynnat Sverigedemokraterna sedan det kom in i riksdagen och har sedan fortsatt. Om väljarna uppfattar att de etablerade partierna (har varit med i riksdagen under lång tid) inte gör något för att förbättra, skapa tillväxt och utveckling som kommer alla till del i kombination med att samhällets skyddsnät försämras och det skärs ned på välfärden blir det ett naturligt steg för dem att rösta på ett parti med kort historik i riksdagen. Det här måste tas på allvar.

Det är en sak att tro att det handlar om invandring, migration och ta kampen inom detta. En annan att faktiskt ta tag i det grundläggande problemet med att i vårt land har klyftorna ökat under de senaste 30 åren allt mer. Det som lovades skulle ske med fler jobb, bättre jobb, mer välfärd, mer möjligheter för människor när nyliberalismen infördes har aldrig infriats. Istället ser människor de ökande klyftorna och många känner sig utlämnade att klara sig själva. Inte så konstigt att Sd växer.

Vi inom arbetarrörelsen har ett stort arbete att göra. Vi som parti måste lämna identitetspolitiken bakom oss och gå tillbaka till rötterna. Det är att ta kampen för att bygga ett jämlikt, rättvist och solidariskt samhälle som är till för alla, inte bara ett fåtal. En politik som satsar på tillväxt och utveckling ska komma alla till del, bygger ett hållbart samhälle som skapar massvis med nya och bra arbetstillfällen och gör att vårt samhälle är tryggt. Detta arbete började i går och vi kommer att bli ovänner med kapitalstarka intressen. Det får vi ta. Nu kör vi!

Ojämlikhet och förstörelse av miljön och klimatet är de två största hoten

Världen är mitt uppe i två stora utmaningar. Jag tror vi kan lösa dessa på ett bra sätt men arbetet måste växlas upp rejält och breddas mycket, mycket mer. En socialdemokrati som vill vara relevant i människors vardag måste ta itu med dessa två stora problem. 

Den ena utmaningen är en värld som är ojämlik, med stora klassklyftor där fåtalet personer/familjer äger mer än 60% av världens befolkning gör gemensamt. Ojämlika samhällen där det exempelvis i Sverige kan skilja 18 år i livslängd inom samma region mellan den som har jobbat i ett LO-yrke och den som är rik. I andra länder är det vara ännu större skillnader i livslängd. Klassklyftor som sliter sönder samhället, ställer landsdelar mot varandra, människor glöms bort. Samhällen som är för vissa, inte alla. De med stora resurser kan styra länder direkt eller indirekt, få igenom saker som är bra för dem men inte för resten av befolkningen och världen. Människor i vissa delar av det egna landet har fått se hur de har halkat efter i den ekonomiska förändring som har skett. Områden där långtidsarbetslösheten har bitit sig fast, lokala ekonomins aktivitet är lägre och där man känner globaliseringens negativa effekter tydligt. Jämställdheten rullas också tillbaka. Kvinnor utsätts för våld och mister sina liv. Lönerna för kvinnor är fortfarande låga och pensionen dålig, i länder där pension betalas ut.

Den andra är utmaningen är miljöförstörelse och klimatförändringar. Miljön förstörs runt omkring oss genom försurning, nedsmutsning, hav fylls med plast och massa annat skräp och fiskas ut. Hav, sjöar och vattendrag förstörs på olika sätt, floder regleras som gör att vattentillgången försämras. Sötvattenssjöar och floder som är till för dricksvatten förgiftas. Naturområden förändras direkt av människor till jordbruksmark (som inte håller i längden) eller stora plantager av en och samma produkt. Öknar breder ut sig när jorden ligger bara mellan exempelvis odlingsperioden, inte får tillräckligt med regn. Vi är inne i sjätte massutdöendet av naturliv där vi människor antingen jagar djur till utrotning eller förstör naturen som gör att djur- och växtarter dör. Klimatet förändras och har fått glaciärer att smälta snabbare än tidigare. Många glaciärer utgör grunden för dricksvatten i landområden längre bort ifrån där dessa finns. Permafrosten släpper på grund av varmare klimat där berg förstörs och orsaker jordskrev som drabbar människor, samhällen, naturen. Det har också lett till att permafrosten i Ryssland och på andra ställen släpper och ut strömmar bland annat metan, en ännu kraftfullare växthusgas. Klimatförändringarna orsaker mer torka där det redan är torrt och nya områden drabbas. Andra drabbas av mer regn och därmed översvämningar. Orkanerna blir fler och mer kraftfulla på grund av varmare hav.

Listan av negativa saker som ojämlikheten och förstörelsen av miljön och klimatet för med sig kan göras mycket, mycket längre. Samtidigt tror jag det kan vända men det är vi som är här i dag som måste se till att det sker en förändring till det bättre. Det är inte kommande generationers uppgift utan vi måste lösa det i dag.

En framtidsinriktad socialdemokrati måste ta tag i ojämlikheten och förstörandet av miljö och klimat med hög energi och framåtanda. Det behövs lösningar direkt och lösningar som är på lång sikt. Människor och naturen far illa. Det måste till förändringar nu. Jag kommer att från nu och framåt diskutera på hur detta skulle kunna ske. Nästa blogginlägg kommer att handla om gröna jobben.

Sd är ett bevis på något som är fel i samhället

Vi måste förstå att dagens Sverige är inte samma som det varit tidigare. En del på både vänstersidan och högersidan i svensk politik verkar tro att får man bara bort Sverigedemokraterna (Sd) så kommer allting att bli bra. Tyvärr är det inte så enkelt. Sd är ett bevis på att något är fel i samhället som de andra partierna, och nya partier, måste ta tag i. För Sd är ett resultat av det som har hänt.

Det har skett ekonomiska förändringar i vårt samhälle som i sin tur har skapat sociala förändringar. Under de senaste 35 åren har alla lovord om ökad globalisering, mer marknadsekonomi, utförsäljning av välfärden, privatisering av välfärden, mer konkurrens inom välfärden ex äldreomsorg, sjukvård och utbildning, att hålla igen i lönebildningen med mera visat sig inte fungera i verkligheten.

Runt om i landet går det att se hur globaliseringen gör vissa områden till stora vinnare, vissa andra hamnar efter och får kämpa hårt för att vara med medan andra är förlorare. Vinnarna är storstäderna och de närliggande kommunerna där det satsas inte bara från det privata näringslivet utan också från staten. De som bor här framstår som vinnarna i allt detta som har skett. Här finns arbetstillfällen, utbildningsmöjligheter, ett rikt kulturliv, utbyggd infrastruktur och hög servicenivå från samhället.

Samtidigt är det andra områden som får se företag lämna, butiksdöd breda ut sig, samhällsservicen försämras, samhällsservice försvinna, arbetslösheten ökar, nytt jobb som man får ger lägre betalt inom servicesektorn jämfört med industrijobben som har försvunnit. Otryggheten breder ut sig. Kriminaliteten ökar. Missbruk likaså. Social otrygghet breder ut sig.

Vi kan se en början till förändring hos väljarna i och med valet 2006. Här ser vi en tydlig rörelse där väljare lämnar socialdemokraterna för att pröva alliansens politik. En politik som lovar att Sverige ska bli bättre och att du ska få det bättre. Först och främst ska du som jobbar få mer i plånboken. Det blir ett maktskifte då socialdemokratiska väljare aktivt väljer att gå rakt över från S till M och andra allianspartier.

När sedan alliansen inte kan leva upp till det som har lovats, bland annat försämras a-kassan, sjukförsäkringen och det går tydligt att se att välfärden får inte de resurser som behövs börjar väljarna att leta efter ett parti att stödja. Socialdemokraterna var inte längre ett alternativ då partiet under stora delar av mandatperioden 2007-2010 bedrev en aktiv oppositionspolitik mot alliansen, vilket uppskattades mycket av väljarna, men innan valet köpte i stort sätt allt som alliansen hade genomfört. Där och då började S på allvar att sjunka i opinionsmätningarna. Valet 2010 blev sedan ett val där S hamnade strax över 30%, tappade många väljare.

I valet 2010 steg ett annat parti in på riksdagsarenan i form av Sverigedemokraterna (Sd). Resultatet blev 5,7%. Moderaterna ökade och hamnade på också strax över 30% (landets näst största parti). Det går att säga att socialdemokratiska väljare valde både M och Sd i detta valet. Efter valet 2010 har vi kunnat se hur Sd har vuxit i takt med att både M och S har minskat. En enkel förklaring är till att Sd växer kan vara att socialdemokratiska väljare som redan tog steget till M gick sedan vidare till Sd.

Väljarna protesterade i valet 2010 och har sedan fortsatt mot de tidigare partierna och deras regeringsinnehav för att Sverige är där landet är. Upplevelsen av att det inte går åt rätt håll. Fakta i form av ökad ojämlikhet och försämringar av olika slag, nedskärningar inom välfärden med mera. En grogrund för att väljarna anser att partierna inte förtjänar deras röster. När sedan ett nytt parti kommer in blir steget att rösta på det inte stort. Vi lever i en annan tid där väljarna inte längre ser sig själva som att alltid oavsett vilket ställa upp för partier, oavsett vad partierna än gör.

Istället ser väljarna sig som att de har makten att avgöra vem som ska regera. Partierna har länge kämpat om mittenväljarna. Oftast vissa delar av medelklassen, de med högskole-/universitetsutbildning och tjänar bra. De har ansetts vara viktiga att vinna över. Arbetarklassens väljare och större delen av medelklassen har setts som att alltid vara trogna respektive parti men här har en förändring skett. Dessa väljare anser att de ska vara i centrum av svensk politik och att politiken ska bygga på oss många, inte bara ett fåtal. Därmed har de också visat tydligt att de går från ett parti till ett annat, ställer krav på resultat och att partiet, eller partierna, tar deras problem och oro på allvar samt ger dem möjligheter till att få leva ett gott liv som de formar i frihet.

Så vad ser då väljarna i Sverigedemokraterna? Det ska jag skriva om i nästa blogginlägg.

Dags att prata om det som det inte får pratas om

Jag kommer att ta upp och prata om något som inte får lov att sägas, något som försöker att gömmas undan. När någon tar upp det blir personen attackerad för att den inte förstår, lever inte i verkligheten och ser inte det som alla andra ser. Personen häcklas och förlöjligas bland annat i sociala medier men också i borgerlig press.

Det är dags att vi börjar prata om den sociala ojämlikheten och hur den slår sönder våra samhällen. Det är dags att ta fram skarpa politiska strategier och förslag för hur denna ska brytas och den sociala jämlikheten ska öka igen. Ett samhälle som är socialt hållbart mår också bättre.

Alla vi som en gång i tiden har läst "Jämlikhetsanden" av Richard Wilkinson och Kate Pickett vet med all tydlighet hur samhällen av hög social jämlikhet mår bättre, har en befolkning som lever bra, goda, hälsosamma och längre liv. Det är lägre kriminalitet i sin helhet och av olika slag. Människor uppnår bättre resultat i livet och arbetslivet. Fattigdomen är låg och minskar, tryggheten är högre och det är högre tillit till samhällsinstitutioner och samhället. Kort sagt så innebär jämlika samhällen att alla får det mycket bättre och det är tryggare.

Allt detta med social jämlikhet är helt borta ur den politiska debatten. När statsminister Stefan Löfven försökte att i Agenda förklara att roten till kriminalitet bottnar i den sociala ojämlikheten var det massivt hån från alla de som vill att detta inte ska pratas om. Han förlöjligades och kallades både det ena och det andra av den nya pk-eliten i Sverige.

För om den politiska diskussionen, och diskussionen i hela Sverige, börjar fokusera på den sociala ojämlikheten kommer det att innebära att alla de som fått sin makt utifrån att det mesta i samhället som är fel beror på invandringen att tappa denna. Samma sak för över medelklass och överklassen som sett hur deras förmögenhet öka bland annat genom den överföringen från arbetarklassen och medelklassen till överklassen som har skett. Det kommer också att upphöra. Självklart är det då så att då görs vad det kan för att förhindra att vi på allvar diskutera den sociala ojämlikheten och vad den gör med våra liv, med våra samhällen, naturen och världen. Det finns många vars makt kommer att försvinna.

I det större sammanhanget är det mycket viktigt att prata om den sociala ojämlikheten och vad för negativa saker den leder till. Negativa saker som slår mot oss som tillhör arbetarklassen och medelklassen. Det är till och med så att den förkortar våra liv. Så ska vi inte ha det.

Det behövs nu en politik för de breda löntagargrupperna, för arbetarklassen och medelklassen. För ökad jämlikhet. En politik för oss många, inte bara ett fåtal.

Dags för politik för oss många

Jag är stolt över att komma från arbetarklassen och stolt över att vara en politiker som arbetar för och driver en löntagarpolitik. Vi socialdemokrater ska driva en politik för de breda löntagargrupperna, för arbetarklassen och medelklassen. En politik för jämlikhet. En politik för oss många, inte bara ett fåtal.

Det senaste årtiondet har sett en förändring i det politiska landskapet. Väljare som innan såg det som att etablerade partier har svikit och glömt bort dem har insett att de har makten. Makten att förändra sakernas tillstånd för något annat. Något annat som de tror blir bättre.

Många är utmaningarna i vårt land. Utmaningar som många i vårt land har undrat när partierna ska se och komma med hållbara lösningar. Att prata om problemen ute i landet och inte bara symbolfrågor som politikerna tycker är viktiga. Där ett parti har ansetts se dem och deras situation, som kommit med orsaksförklaringar och förslag på förändring.

I en insändare i Arbetet lyfter Gabriella Laveccia, SEKO, fram fem viktiga saker för att stoppa Sverigedemokraternas (Sd) framgångar. Jag skulle här vilja lyfta fram fyra av punkterna. Det handlar om att driva en politik för att minska på ojämlikheten, inte använda samma retorik som Sd, politik skapar förändringar och det är bra att människor engagerar sig samt vi ska arbeta för att ha en politik som visar på hopp. Ett hopp om en bättre morgondag med en vass offensiv politik.

Jag är född i en klassisk arbetarfamilj och är mycket stolt att bära arbetarklassarvet vidare. Vi som kommer från arbetarklassen vet hur det är i olika situationer som vi kan befinna oss i, synen från överklassen och vissa politiker på oss (speciellt från moderaterna), hur samhället kan riggas för överklassen och hur vi andra får ta smällen.

Arbetarklassen har fått ta mycket stryk under de senaste 30 åren. Utsatt för en högerpolitik som försämrat löntagares ställning på arbetsmarknaden, framväxten av en ny underklass inom arbetarklassen med låga löner, osäkra anställningsvillkor och får inte möjlighet till tillsvidareanställning och etablering på bostadsmarknaden.

En allt mer försämrad a-kassa, hur många yrken försvinner och får människor att skola om sig med jämna mellan rum. Långtidsarbetslösheten som biter sig fast, hög arbetslöshetsnivå. Sjukförsäkring som kastar ut människor från arbetarklassen och medelklassen och gör att de hamnar mellan stolarna. En bostadsmarknad för de som har gott om pengar. Skola där barnens sociala bakgrund styr resultaten och senare vad som framtiden kan erbjudas. Äldreomsorg och sjukvård som anses inte kunna fånga upp alla de som behöver hjälp och stöd. Ojämlikheten ökar allt mer.

En geografisk ojämlikhet har brett ut sig. De som bor på landsbygden får se servicen försämras eller försvinna, försämrad infrastruktur, försämrad kollektivtrafik, högre bensinpris med mera. Samtidigt kan de som bor i förorterna hur de hamnar efter de som på i innerstaden eller i välbärgade områden.

Vi inom arbetarrörelsen har ett stort arbete framför oss. Vi måste visa att vi är relevant i människors liv, ser problemen och kommer med hållbara lösningar. Det behövs ett annat tänkande och ett annat synsätt som börjar hos människor och deras vardag. Vi behöver visa på hur det ska lösas och vad det är som orsakar problemen. Det behövs en politik för de breda löntagargrupperna.

Populistiska manifestet

Nu under julhelgerna tänker jag göra lite reklam för läsvärda böcker. För dig som vill utmana ditt eget tänkande och få nya idéer vill jag göra reklam för följande bok. Det är:

Populistiska manifestet: Från knegare, arbetslösa, tandlösa och 90 procent av Göran Greider och Åsa Lindeborg. 

En bok som vill skapa inspiration för en vänster i svensk politik som verkar inte förstå hur verkligheten ser ut, verkar vara insomnad och på efterkälken. En bok att hämta inspiration ifrån men också lära sig varför partier som Sverigedemokraterna skördar framgångar och väljare ser sig svikna av riksdagens "gamla" partier.

Göran Greider och Åsa Lindeborg har en hög ambition med boken. Det handlar om två saker. Nummer ett är att beskriva varför populistiska högerpartier skördar framgångar ända in i arbetarrörelsen. Nummer två är att komma med förslag hur vänster inom svensk politik kan stoppa detta och återfå förtroendet från väljarna. Kunna bli en rörelse och politisk kraft som uppfattas som relevant i människors vardag. Att bli en vänsterpopulistisk rörelse. 

De pekar tydligt på att vänster-högerskalan inom politiken har övergivits av alla partier, utan undantag, men många, många väljare ser sig själva utifrån den skalan. Vänstern har släppt detta och verkar förneka en politik byggd på att minska ojämlikhet, öka solidariteten, utgå ifrån klassanalysen och andra klassiska begrepp för att istället anamma en nyliberalpolitik som sätter marknaden först, sänkta skatter, en minskad offentlig sektor, privatiseringar med mera. 

Arbetarklassen känner sig sviken, liksom medelklassen (låg- och medelmedelklassen). De känner att de är förlorare då andra drar ifrån, speciellt de rika. De upplever sig kvarglömda och väljer därmed att rösta på ett parti som vågar prata om deras frågor, som ser dem och deras vardag. Andra riksdagspartier ses som att de inte har gjort sitt jobb. De gör en förflyttning ifrån vänsterpolitik till högerpopulistisk politik.

Identitetspolitiken görs det också upp med, vilket jag gissar retar en del. Den har inte fokus på vänster-högerskalan, ojämlikheten och vad det egentligen innebär för varje människas möjligheter i livet, makt över sina egna liv, rättigheter och chanser. Istället fokuserar den på andra saker som splittrar arbetarrörelsen och delar av medelklassen ned i mindre grupper som sedan ställs mot varandra. Det behövs mer fokus på vänster-högerskalan och vad vänster- respektive högerpolitik egentligen innebär för var och en av oss och våra möjligheter att äga våra liv.

Från Adlibris rörande boken: "I Populistiska manifestet skriver Åsa Linderborg och Göran Greider ett försvar för populismen som politisk strategi. De visar att populism är mycket mer än bara ett tillhygge i en politisk debatt. I en tid då miljardärer och affärsmän framställer sig som underdogs och sanningssägare, borde inte vänstern ha ett bättre utgångsläge att tala för folket?"

Tyvärr verkar det som att boken inte har tagits emot av en samlad arbetarrörelse/vänsterrörelse i Sverige på det sättet som författarna önskade. Jag tror att boken berättar alltför sant om tillståndet i riket och inom vänsterpolitiken och det gör att mycket av det som tas för givet ifrågasättas. Sådant gillas inte av alla. Maktpositioner och maktcirklar skakas om för om författarna har rätt kommer det att krävas förändringar ned på personnivå inom vänsterpolitiken, oavsett politisk nivå. 

Till exempel tas det upp om diskussionen kring migrationspolitiken där författarna har kommit fram till att det behövs en begränsning av antalet som kommer hit. Det handlar om att annars tunnas resurserna ut och det drabbar de som kommer hit, arbetarklassen och delar av medelklassen. Sverige som nation klarar inte av att bära hur stor invandring som helst. 

Jag tror att det här är något som ifrågasätts kraftigt av en hel del och får boken att hamna i kylan. De vågar ta tag i en fråga som är mycket känslig inom vänstern och diskutera denna samt komma till en slutsats som inte tilltalar vissa skulle jag gissa. Deras syn och slutsatser blir ifrågasatta och det är utmanande. Därmed blir inte Populistiska manifestet den bok som vänstern behöver diskutera och kunna analysera sin omvärld utifrån. Det är synd för den borde vara obligatorisk läsning i varje arbetarekommun, region, riksdagsgruppen och partiledningen. 

Jag vill rekommendera denna bok. Läser du den kommer du att få många aha-upplevelser, funderingar skapas liksom nya idéer om hur framtiden kan förändras till det bättre. 

Få ihop Sverige

Vi lever i en tid när det upplevs som att samhällen börjar glida i sär från varandra. Även inom samhällena självt känns det som att det sprickor upp och avstånd skapas mellan människor, grupper av människor, stad och land, inom städer med mera. Det är avstånd mellan människor där samtal mellan människor har ersatts av inlåsningar i att det egna har rätt och alla andra fel. Just nu befinner vi oss vid ett vägskäl där vi måste bestämma vilken väg vårt land ska gå. För mig är det enkelt. Vi måste ena och få ihop Sverige.

Till valet 2014 förde Socialdemokraterna fram att något har gått sönder i Sverige. Det hade det också gjort. Inte bara i Sverige utan också i Europa och världen höll något på att hända. I en del länder har det hållit på i ett par årtionden, i en andra varat några år. En kraftig ökning av ojämlikheten som börjat dela upp samhällen, både inom sig och mellan, och fått mänga att känna sig som förlorare. 

Resultatet har vi sett med framväxten av populistiska högerpartier som utvecklat sig till att bli konservativa partier till höger om de traditionella högerpartierna. Sverige har inte varit förskonat utan också drabbats. Det finns väljare som anser att de traditionella partierna har svikit och inte levererat det som har lovats i form av trygghet, välfärd, jobb och att man ska kunna leva ett bra liv med en bra pension. Då blir andra partier mer intressanta, speciellt om de inte innan har suttit vid makten. 

Människor är oroliga för sin vardag när de ser att det finns problem och utmaningar som hotar deras liv. För en del människor är dessa redan något som förändrat deras liv till det sämre.

Det handlar om skillnaden mellan landsbygd och städer där landsbygden kan se hur servicen försämras och försvinner, både i form av samhällsservice och service från privata företag. Infrastrukturen försämras, kollektivtrafiken blir det allt mindre av. Samtidigt går det att se hur städer och stadsområdena får allt mer av pengarna och servicen. Vissa partier höjer avgifter och bränslepriser som missgynnar landsbygden medan i stadsområdena kan befolkningen ta del av ett rikt utbud av kollektivtrafik med mera.

Samtidigt går det att se hur kriminaliteten håller samhällen i vårt land i ett hotfullt grepp. Även om brottsligheten statistiskt sett har minskat så går det att se att den grova brottsligheten inte vill knäckas hur som helst. Bomber, skjutningar, mord är människor i vårt land mycket oroliga för. Media pumpar ut dessa nyheter. Lägg till drogförsäljning så har vi en grund för något som splittrar också vårt samhälle.

Vi lever i en värld där vi aldrig någonsin har haft så mycket information och kunskaper tillgängliga ett knapptryck bort. Många har trott att det skulle göra världen bättre och få människor att komma ihop. Det som har skett är att samtalet blir allt mer tillspetsat där samtalsdeltagarna låser in sig tidigt i sina egna åsikter, vägrar att rucka på dem och anklagar alla andra för att ha fel. Personangrepp är allt vanligare i debatten. Vi i vårt land har gått ifrån att ha ett samtal där man är nyfiken till vad den andra tycker och tänker och där man tillsammans kan komma fram till smartare och bättre lösningar till att den egna sidan ska alltid ha rätt, de andra har fel och därmed blir också slutsatserna sämre. Det här är något som splittrar vårt samhälle.

Sverige har gått ifrån att vara ett kollektivt samhälle, med styrkan det är i att kunna bygga tillsammans välfärd, skapa nya möjligheter för varje individ och arbeta för att enskilda ska få det bättre till att bli ett samhälle byggt på grupper som kämpar mot varandra om ekonomi och politisk, kulturell och social makt. Där den som vinner slår ut alla andra. Nyliberalismen har varit duktig på att slå sönder det kollektiva samhällstänkandet till förmån för mindre grupper som ställs mot varandra och har fullt sjå med att bekämpa varandra på olika sätt. Det handlar om identitetspolitik som skapar grupptänkandet och att det är den egna gruppen som är viktigast. Ingen annan utanför gruppen kan förstå eller identifiera sig med gruppen om personen saknar vissa karaktäristiska drag av olika slag.

Identitetspolitiken splittra och ställer grupper mot varandra. Det är en utmaning att ta itu med den. Det som har varit bra är att den inriktningen på politiken synliggjort människors individuella rättigheter på annat sätt än tidigare men den låser också in människor i grupper som gör att du är bara synlig så länge du tillhör en grupp. Du kan inte lämna gruppen. Gruppkampen gör också att spänningar uppstår och blir en destruktiv kamp mellan grupperna.

Vi lever i sviterna av nyliberalismens politik. En politik som ökat ojämlikheten. En ojämlikhet som för över resurser till de rikaste, privatiserar det gemensamma för att marknadskrafterna ska få tjäna pengar, slänger ut människor i arbetslöshet, sjuka från sjukförsäkringar, minskar på resurserna till välfärden med stålbad och nedskärningar som följd. Människor utan hopp och framtidstro slängs ut i jakten på status och inkomster.

Det är dags för ett stort och gemensamt arbete för att få ihop Sverige igen. Sverige är som starkast när vi håller ihop, när samhället håller ihop, när människor känner trygghet och det finns framåtanda. Ojämlikheten måste bort. 

Varför växer rasistiska partier?

Rasismen försvann aldrig från västvärlden efter andra världskriget. Socialdemokratin och liberalismen gjorde sina segertåg och förbättrade för människor. Välfärd, allt fler som gick in i medelklassen, minskade klassklyftor, reformer som gjorde livet lättare för människor och ökad jämlikhet visade att det fanns andra ideologier och tankeströmningar som kunde göra det bättre för människor. Trots det låg rasismen och pyrde, närde sig själv för att sedan vid rätt tillfälle bli få en renässans. En tidsperiod vi nu är mitt uppe i.

Donald Trumps rasistiska attacker på de fyra kongressledamöterna Ayanna Pressley, Rashida Tlaib, Alexandria Ocasio-Cortez och Ilhan Omar är förkastligt och så fel på alla plan. Trots det är hans agerande naturligt med tanke på hur den politiska dagordningen under de senaste 15 åren har skiftat i världen.

Efter att kommunismen föll i de forna östeuropeiska länderna och Sovjetunionen föll samman ansågs den västerländska liberala demokratin och ideologierna knutna till denna ha vunnit. Nu skulle allt bli bättre sades det men det blev tvärtom. 

En ekonomisk politik fördes fram som handlade om marknadslösningar på i stort sätt allt. Välfärden monterades ned och utsattes för privatiseringar. Löneskillnaderna ökade och en elit inom ekonomin fick allt högre inkomster och deras förmögenheter drog ifrån. Politiken genomförde förbättringar för människor men inte på det sätt som var tidigare. Mer började gå till den rikare delen av befolkningen.

I denna ekonomiska politik låg också att näringslivet i en rad länder i västvärlden började att skära ned på antalet anställda, lägga ned produktion och kasta ut otaliga människor i arbetslöshet. Samtidigt belönades deras agerande på aktiemarknaden som gjorde många till mångmiljonärer. Arbeten skickades iväg till andra länder på andra kontinenter. Arbetslöshet som innan kunde vara i korta perioder blev allt längre men också gjorde att människor som innan haft bra medelklassjobb eller bra arbetarjobb med bra lön fick se sig själva hamna i långtidsarbetslöshet utan en chans att komma in på arbetsmarknaden igen. Blev det arbete var det till lägre lön och osäkra anställningar.

Missnöje grodde och utvecklade sig. Fler och fler ansåg att de som styrde, oavsett vem, inte var på deras sida. Trots vallöften uppfattade de att de inte fick det bättre. 

Under tiden så var det många av dessa länder som tog emot invandrare. Det kunde handla om arbetskraftsinvandring och flyktingar. Politiker som hade negativa tankar om invandrare, och som agerade inom rasismens tänkande, började få allt fler som lyssnade på dem och deras partier. Det var invandrarnas fel att människor var arbetslösa då de tog deras jobb. Det var invandrarna som var orsaken till att välfärden blev sämre på grund av att pengarna gick till dem istället. Listan kan göras lång över vad dessa politiker och partier förde fram.

Sakta men säkert, i land efter land i många västländer, växte sig rasistiska partier sig allt starkare. De använde invandringen och motståndet mot andra människor som drivkraft att med enkla politiska poänger visa på vem som bar på ansvaret. Problemet var att de som styrde, oavsett vem det var, förklarade inte tydligt varför det var som det var och hur ekonomin och samhället hade förändrats på grund av nyliberalismens framfart. Många ville inte erkänna att det de tidigare hade trott på och hyllat som bra inte visade sig vara det. De som behövde hjälp fick inte det.

Här går det att se varför politiker och partier som var negativa till invandring fick allt mer ökad makt. Till och med när de var rasistiska ökade deras stöd. De var personer som vågade säga "sanningen" ansåg människor. De svarade på människors frågor om varför det var som det var, varför just de hade drabbats negativt och inte fick nya chanser i livet. Rasismen försvann aldrig utan fanns kvar under ytan för att sedan blomma ut till att i dag sitta vid makten i en rad länder.

I nästa blogginlägg ska jag diskutera vidare utvecklingen som har skett.

Nu sätter vi igång med att göra det bättre!

Hej!

Nu startar en ny blogg som kommer att fokusera på hur vi kan göra vårt samhälle och värld bättre. Det gäller allt ifrån det lokala till hela världen.

Bloggen heter den "Progres(s)iva bloggen", har sin grund i arbetarrörelsen, den demokratiska socialismen. Den här bloggen är en folkrörelseblogg där vi tillsammans diskuterar och kommer med förslag på hur vår värld kan bli bättre.

För det är vi tillsammans som skapar förändringar, inte enskilda politiker. Det är rörelser av människor som gör att det händer saker och som formar framtiden. Ska världen bli bättre är det alla vi som ser till att den blir det. Vi är en gemensam kraft. Det är "vi" inte "jag". 

I våra samhällen ökar ojämlikheten och därmed den sociala orättvisan, något som påverkar hur vi mår, hur länge vi lever, möjligheter i livet, utbildningen, vilka jobb vi arbetar med, arbetslöshet, sjukskrivning, pensionen med mera. Tryggheten upplevs som att den minskar och förbytts till en rädsla för vår egen, vår familjs och nära och käras säkerhet. Välfärden upplevs som att den försämras och inte kan leverera det som förväntas. Det finns stora behov som måste mötas upp.

Vissa drar iväg i rikedom medan andra sliter och sliter men får det inte bättre. Oro för sina föräldrars omsorg och vård och barnens utbildningskvalité. Medelklassen och arbetarklassen trycks tillbaka. Avståndet mellan landsbygd och städerna ökar där landsbygden utarmas på service och möjligheter. Tidigare geografiska områden som har haft god tillgång till jobb har fått se dessa försvinna. De har hamnat i bakvattnet i utvecklingen.

Oro för att arbetsmiljön är dålig, stress som påverkar oss negativt, osäkra anställningar, allt mer arbetsuppgifter som ska lösas på allt kortare tid, färre arbetskamrater, löneutveckling som inte är en löneutveckling, arbetsgivare som kräver allt mer. Jämställdheten utmanas, mänskliga fri- och rättigheter trycks tillbaka, kvinnors friheter inte bara utmanas utan begränsas också.

Konservativa tankar och ideologi växer sig allt starkare. Den demokrati som det har kämpats för och hur den har utvecklats riskeras nu för auktoritet, nepotism, gynnandet av de få på de mångas bekostnad, maktutövning som riktas mot oliktänkande och personer av annat kön och sexualitet, vissa grupper som förtrycks och får känna hur de fryses ut.

Samtidigt kan vi se hur klimatet är i en kris som påverkar över hela jorden. Det går inte att förneka det som sker och att det är vi som har skapat det som sker. Miljön runt omkring oss som blir sämre, mer nedsmutsat, vi ser allt mer effekterna av hur vi förstår miljön och därmed vår planet. Samtidigt riskerar över 1 000 000 djur- och växtarter att utrotas. Vi ska komma ihåg att det i dag försvinner djur- och växtarter för att aldrig återkomma. Pollinerande insekter riskerar att försvinna. Mänskligheten är inte snäll till planeten jorden och allt som finns här.

Vi har kommit till ett läge där det nu behövs förändringar. Om inte det sker kommer det att bli värre. En annan väg behöver skapas och vi behöver forma en ny framtid som är jämlik, jämställd, klimatsmart och miljövänlig. Ska detta ske är det vi tillsammans som ska åstadkomma detta. Det är vi tillsammans som har kraften, viljan, energin, kunskaperna och bestämdheten att skapa en bättre värld och morgondag. Nu sätter vi igång!