Regeringens el-passivitet kostar jobb

 Det går att läsa och ta del av hur näringslivet i södra Sverige varslar och säger upp anställda på grund av de höga elpriserna. Näringslivet vittnar om svårigheter att expandera på grund av det höga elpriset. Samtidigt är arbetslösheten hög i Sverige, speciellt i södra Sverige. Till det ska vi lägga regeringens totala passivitet i att få igång redan på kort sikt nya energianläggningar, som leder till lägre elpris. Med andra ord kostar det här Sverige och svenskarna i form av högre arbetslöshet och uteblivna anställningar. Helt sanslöst.

 Tidöpartierna vill gärna ge bilden av att det här är ett gäng som ser till jobben och är rädd om näringslivet. Den politik som ska bedrivas ska gynna företagen. Tittar man bortom "snacket" så ser man att det är tomma ord. 

Ända sedan Tidöpartierna tog makten har det framförts kritik från hushållen och näringslivet, men även föreningslivet och civila organisationer, mot de höga elpriserna. Många familjer runt om i södra Sverige har svårt att klara av elräkningarna. Det blir till personliga tragedier där vi har fått ta del av hur exempelvis pensionärer drar ned på uppvärmning så att ett eller kanske två rum är hyfsat uppvärmda i deras hus. Resten har ingen värme påslagen. Matlagning sker knappt. Barnfamiljer kan vittna om stora problem.

Näringslivet i södra Sverige har varnat för problem med de höga elpriserna. Företag har varslat, skurit ned på personalstyrkan,  lagt ned planer på att expandera och till och med flyttat sin verksamhet på grund av elpriserna. Det är till och med så absurt att i ena kommunen är elpriserna högre medan i grannkommunen är det lägre. Grannkommunens näringsliv gynnas medan den andra kommunens har svårt med att få det att gå runt. Det här sker i Sverige år 2025.

Tidöregeringen gör ingenting för att komma åt detta nu. Det svamlas om kärnkraft och att det någon gång i framtiden ska byggas en massa kärnkraftverk i Sverige. Problemet är att det är först om 15-20 år som det första verket är på plats. Det är inte nu. Dessa partiers "snack" hjälper inte företagen så de kan få lägre elpriser i dag.

Till detta ska vi lägga Tidöpartiernas nej till att det byggs havsvindkraftsparker i vattnet runt södra Sverige. Det är åtskilliga terrawattimmar som det sägs nej till. El som hade drastiskt sänkt elpriset i södra Sverige. Istället för billig el får vi betala dyrt för elen. Tidöpartierna visar på ineffektivitet, slarv och inkompetens samt att de visar tydligt att dessa partier inte bryr sig om hushållen, föreningslivet, civilsamhället samt näringslivet i vår del av Sverige. Ute i Europa, i EU-länder, hjälper ländernas regeringar hushållen och näringslivet med att få ned elpriserna. I Sverige struntar regeringen i oss.

Tycker du att detta är rätt agerande av Tidöpartierna? Är det så här du vill att det ska vara i Sverige år 2025?

Så här kan vi inte ha det. Vi måste sätta jobben, hushållen, näringslivet och Sverige först. Det är dags för en ny regering som leder landet framåt. Det är dags för förändring. 

Trumps och Vance blunder

 I går fick vi se något som vi inte har sett tidigare. Trump och Vance bjöd in Ukrainas president Zelenskyj till Vita Huset för att underteckna ett avtal om mineraler och form av stöd av USA. På pressträffen som var i ovala rummet gick både Trump och Vance till attack mot Zelenskyj och försökte sätta honom på plats. De båda försökte visa sig tuffa och starka men den bild som visades upp har blivit någon annat. Den avslöjade brutalt deras blunder.

Det gick tydligt att se att Trump och Vance har har en arrogans som grovt avslöjar deras okunnighet, att snack snacka på hemmaplan duger inte när det kommer till världen och att ta itu med problem, att de båda är okunniga om vad som händer i Ukraina och omvärlden.

Bilden blev också tydligt att Trump och Vance har köpt Putins och därmed den ryska ledningens världsbild samt berättelsen om varför Ryssland attackerade Ukraina. När denna världsbild krockade med verkligheten blev Trump och Vance dels aggressiva och dels var tvungna att ta upp trams saker för att försöka distrahera deras blunder. 

De gav också bilden av att försöka finna en väg för att stoppa stödet till Ukraina och göra upp med Ryssland om att ta bort de ekonomiska sanktionerna som att det går att göra affärer med det landet igen. För det här handlar inte om att USA vill ha fred utan för att Trump och hans elitvänner vill göra affärer med Ryssland igen. Det avslöjades tydligt i går.

För resten av världen men framför allt Europa är bilden nu övertydlig. USA går inte att lita på med MAGA vid makten i USA. Det finns politiska ledare i Europa som hoppas att det går att prata in förnuft i Trump men pressmötet visade tydligt att det går inte. All form av att smickra sig in och liknande är bara att glömma. Trump och Vance går inte att lita på överhuvudtaget. Att detta nu avslöjades ska vi tacka Zelenskyj för, som vågade syna bluffen.

Pressmötet visade för Europa att det är dags för titanen att vakna. Europa har under alldeles för lång tid slumrat i godan ro och drömt men nu måste kontinenten vakna upp och själv forma framtiden. Vi kan inte räkna med USA i något som vi gör eller riskerar att hamna i. Europa måste forma sin egen väg framåt.

Trumps agerande i går betyder att det gamla samarbete mellan USA och Europa är dött med honom vid makten. Det är lika bra att erkänna att NATO med USA som en del av den organisationen är också lika dött. Vi måste därmed forma ett helt annat militärt samarbete inom EU och med Canada. Stödet till Ukraina behöver markant öka.

 Europa har möjligheten att tillsammans med andra delar av världen visa hur vi kan bygga en fredlig värld med ekonomisk tillväxt, hållbarhet och ökad jämlikhet utifrån ömsesidig respekt. Istället för att fokusera på Trump och hans gäng så ställer vi in dem i kulisserna istället. Det är inte honom vi ska fokusera på utan det är resten av världen och vår gemensamma framtid. Låt USA stanna kvar på perrongen så reser vi andra in i framtiden. Det är dags för förändring.

Uppdateringar av utvecklingen i Ukraina och Europa.

 

Varför ska Vance och Trump diktera Europas väg framåt?

 Under senaste veckorna har vi hört olika utspel från den amerikanska ledningen om sin syn på Europa. Det är ingen smickrande bild som utmålas. EU får inte vara med när USA förhandlar med Ryssland om fred mellan det sistnämnda och Ukraina. JD Vance i USA försöker tala om vilken väg Europa ska ta. Elon Musk lägger sig i olika europeiska länders politik exempelvis valet i Tyskland. Steve Bannon har innan försökt att ena extremhögerns olika partier under ett paraply. Allt detta sker för att extremhögern ska kunna maximera sina möjligheter att vinna val, ta över sina länder och därmed omforma EU i en annan riktning. Det måste till en förändring bort ifrån detta.

Bilden är tydlig. Trump och hans MAGA-rörelse försöker att omforma framtiden för EU och Europa. Uttalandena och samarbetet har ett tydligt syfte. Frågan vi måste ställa oss är om vi passivt ska se på, kommentera och vara irriterande men inget mer händer eller att vi ska forma en politik för framtiden som bygger ett nytt och bättre Europa? För en offensivt inriktad socialdemokrati finns nu chansen att berätta om en ny väg framåt men då måste man både synas och höras.

Tyvärr har socialdemokratiskt ledda regeringar i Europa inte haft fokus att skapa förändringar som är långsiktigt bra för sina respektive länder. Det har varit mer av att skruva på nuvarande system för att finjustera bort de mest negativa sakerna. Detta trots att väljarna som röstade fram socialdemokraterna till makten ville ha en förändring, bort ifrån det gamla. Exempel på det är S i Tyskland som inte tog chansen till att bygga ett anat och bättre Tyskland. Troligtvis kommer partiet att röstas bort ifrån makten i morgondagens val. Vi kan se det i andra länder hur S har försökt att finjustera rådande system men väljarna har varit missnöjda med detta och röstats bort. 

Trump och hans ideologiska inriktning ska inte få lov att forma framtidens Europa. Det ska vi socialdemokrater göra tillsammans med Europas invånare. Nu finns det en möjlighet att visa att socialdemokraterna vill bygga ett bättre samhälle som finns till för människor och tar hand om sin värld. Det gäller att socialdemokratin i Europa tar tag i taktpinnen. Vi kan inte som högern på vår kontinent, som är i chock, pratar om att ha is i magen och vet inte vad den vill utifrån det som händer, vara totalt passiv 

EU har gått i en riktning där högerpolitiken har dominerat. Vi ser resultatet. Det har inte blivit bättre. Socialdemokratin ska visa hur EU och organisationens länder ska ta steg framåt och hur människor ska få det bättre. Det är dags för förändring.

Varför pratas det inte om detta som är ett stort problem för människor och vårt samhälle?

 Sverige är landet där arbetslinjen råder. Det har bland annat nuvarande regeringsunderlag lyft fram i sina regeringsdeklarationer. Samma visa hördes när förslaget om försämrad a-kassa nu införs. Tittar vi närmare på hur verkligheten ser ut framträder en annan bild. Bilden av att det råder massarbetslöshet.

I dag är över 8,9% arbetslösa, trenden enligt SCBs siffror. Tittar vi på hur arbetslösheten ser ut nu, icke säsongsjusterad, är den på 10,4%.  Det betyder att var tionde svensk i arbetsför ålder saknar ett arbete att gå till. Lägger vi in alla de som vill jobba mer men får inte sticker siffrorna iväg ännu högre.

När det kommer till ungdomsarbetslösheten är det 24,7% som är arbetslösa, trenden. I januari är siffrorna 28,6%. Det betyder att nästintill 3 av 10 unga vuxna är arbetslösa och saknar ett arbete. Lägger vi in också här alla unga som jobbar men som vill jobba mer stiger siffran högre.

Vi har med andra ord en massarbetslöshet som råder i dagens Sverige. När var tionde vuxen inte får arbeta betyder det att svensk ekonomi går dåligt. Den fulla kapaciteten används inte. Människor får ingen högre inkomst från lönearbete och därmed påverkas konsumtionen, som slår mot ekonomin. Skatteintäkterna ökar inte ju fler som är i arbete, vilkets slår mot samhällsekonomin och välfärden.

Tittar vi närmare på siffrorna ser vi att i maj 2008 var arbetslösheten på sin lägsta nivå med 6,0%, trenden. Sedan dess har den aldrig varit under denna nivå. September 2018 var arbetslösheten på 6,5%, trenden. Efter december 2022 har arbetslösheten inte gått under 7,3%. Med andra ord ser vi hur lägstanivån för arbetslösheten hela tiden höjs. Det här är inte bra.

Det är ett misslyckande för Sverige att arbetslösheten aldrig sedan maj 2008, och dessförinnan januari 2001, varit under sex procent. Vi är enormt långt borta från de arbetslöshetstal som rådde på 1970-1980-talet med mellan 1,5%-2,0% arbetslöshet.

Samtidigt är det nästintill knäpptyst om denna höga arbetslöshet. Så här kan vi inte ha det. Vi vet vilka problem arbetslösheten innebär för den enskilda och samhället. De som styr har gett upp. Den arbetsmarknadspolitik som rått i Sverige sedan Reinfeldts tid har nåtts vägs ände. Det blev inte bättre utan istället blev det värre.

Det är dags för förändring. Sverige är i behov av en offensiv arbetsmarknadspolitik som investerar i samhället och människor. Arbetslösheten måste ned och nu måste det till krafttag. Så här ska det inte vara i vårt land.

Ny världsordning - vad vill Europa?

 Runt om i Europa är det allt fler som vill att saker och ting ska återgå till det normala, som det var innan Ryssland anföll Ukraina. Många är beredda att stödja en linje där Putins anfallskrig belönas med att han ska få de landområden som har erövrats. Då kan det bli fred och allting kan återgå till det normala. Tyvärr för dessa européer och hela världen går det inte att gå tillbaka. Världen har förändrats. Det som nu sker är att en ny världsordning håller på att växa fram. Europa måste bestämma sig om man ska själv vara med och forma denna eller vara en passiv spelpjäs som andra flyttar runt. 

 För de européer som vill att Ryssland ska få landområden som belöning för sitt anfallskrig skickar en mycket allvarlig signal till resten av världen. Den av att Europa inte längre spelar någon roll, drömmer sig tillbaka till det gamla och hoppas det ska komma tillbaka, att Europa viker sig för de starka och är rädd. Det går också att se att Europa har inte gett det Ukraina behöver för att kunna besegra Ryssland. USAs agerande gentemot Europa visar på att Trump och hans administration har fångat upp dessa signaler tydligt.

 Med den förändrade världsordningen ser vi samtidigt ett annat USA. Troligtvis bevittnar vi nu USAs tillbakagång, liksom Rysslands pik och tillbakagång. Alla imperier och stora riken backar förr eller senare, och många av dem går under. USAs dominans i världen mellan 1945-2016 har nått sin höjdpunkt. Sedan 2016 har USA backat sakta men säkert. Med Trumps första och nu andra mandatperiod backar landet än mer. USA är inte längre det dominerande landet i världen och det är dags för Europa att förhålla sig till det. Med andra ord är det dags för Europa och speciellt EU att ta steget framåt, medan USA backar, och visa världen att det finns en annan väg framåt.

EU har nu möjligheten att visa omvärlden att vi står för något annat än vad USA har stått för. Kampen för ökad jämlikhet och att inte bara klara av klimatförändringarna utan också förbättra klimatet är avgörande för vår planets framtid. Här kan EU visa vägen.

EU står inför ett vägskäl. Mer av det gamla och försöka finskruva på det i hopp om att det ska bli lite bättre eller skapa en ny väg framåt som ger människor hopp om en bättre morgondag? Svaret är enkelt. Vi måste sluta småskruva på det samhälle vi har i dag. Det går inte att hålla på med det för vi ser tydligt att det europeiska samhälle som byggts gynnar inte människor, bara en elitklass. Ett nytt Europa behöver utvecklas och byggas. Det innebär givetvis stora utmaningar men också ännu större möjligheter och vinster inte bara för oss i Europa men också hela världen.

Det är dags för förändring. Nu tar vi möjligheten. 

Bra ledare i ETC om att bygga en ny världsordning. Dock borde det också gälla en ny världsordning utan Ryssland, med den formen av styre landet har i dag. ETC skriver också om att det är en ny ordning i världen och socialdemokraterna med flera måste nu ta tag i det. Aftonbladet om att USA stödjer Ryssland.

Elitklassernas samhälle eller ett samhälle för folket

 Donald Trump vann valet i USA. Hans form av republikanerna har tagit kontroll över senaten. Kanske också kontroll över representanthuset. Rösträkningen pågår där fortfarande. Över 72 miljoner amerikaner la sin röst på honom, hans människosyn och politik. Den formen av politisk inriktning som Trump står för kan vi se skörda allt fler framgångar runt om i världen, däribland Europa. Trots en liten tillbakagång för den sortens partier i Europaparlamentsvalet är de på frammarsch. En samlad och ny socialdemokrati måste nu ta kampen.

I Sverige, EU och USA, med flera länder runt om i världen, växer problemen för människor. Allt högre priser på mat, energi och boende gröper ur plånboken. Det är tufft på arbetsplatserna med sämre arbetsmiljö och anställdas arbetsvillkor och lön pressas. Människor klarar sig inte längre utan lever lön för lön månad för månad. Man får inte "näsan ovanför vattenytan" utan trycks hela tiden ned under den. Trots att människor jobbar 40 timmar i veckan, eller mer, får de inte ihop tillräckligt för att kunna betala räkningar, mat, boende. De får aldrig en chans att kunna klara sig, får andas ut. Får inte ta del av de överskott som skapas i näringslivet och samhället. Detta trots att de gör allt vad som krävs av dem att göra rätt för sig, bidra till samhället, vara goda samhällsmedborgare.

 Klyftorna mellan människor ökar där en elitklass får det allt bättre medan resten av oss får det allt sämre. Vi är utlämnade till att klara oss själva medan mycket görs för att gynna och stötta elitklassen. Ett system över hela världen har byggts upp för denna elitklass där den beskyddas av politiska partier på högersidan däribland republikanerna i USA, Macrons parti och högern samt Nationell Samling i Frankrike, CDU och Afp i Tyskland till Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna i Sverige med flera i olika länder.

I vårt land råder massarbetslöshet som är på över 8,6%. 2018 var arbetslösheten som lägst på 6%. Innan dess får vi backa till 2008 då arbetslösheten var 5,9%. December 2019 var arbetslösheten på 6,8. Efter det har siffran aldrig varit under den. Istället tickar arbetslösheten allt högre upp och allt fler slås ut från arbetsmarknaden. Svensk arbetsmarknadspolitik handlar om att den enskilde själv ska klara sig och det är den personen som ska jagas hela tiden. Om det är det knäpptyst.

Det finns otroligt många problem som bottnar i att vi har fått ett samhälle i Sverige, Europa, USA och andra delar av världen som gynnar ett fåtal på alla andras bekostnad. En gång i tiden kunde den formen av utveckling stoppas och en annan bättre framtid skapas och byggas. Det var när Socialdemokratin steg fram, tog ansvar och visade på att med annan ideologi, politik och vision om samhälle som väljarna också ville vara med på det. Det som sedan hände var att människor fick det bättre, samhället växte sig starkare med en allt bättre välfärd, människors framtid var i centrum och man var mån om att det skulle byggas ett samhälle som satsade på människor. Helheten var viktig.

Vi kan göra det igen. Socialdemokratin i Sverige och Europa, samt resten av världen, kan visa att vi ska bygga ett annat samhälle som gynnar alla människor, inte bara en elitklass. Dock krävs det att Socialdemokratin vågar stå på egna ben, bygger en egen politik med egna förslag, har en egen bättre framtidsvision och driver detta. Vi kan inte och får inte använda oss av högerns synsätt och politiska förslag. Socialdemokraterna kan bättre. 

Nu finns en möjlighet för en socialdemokrati som tydligt vill bygga ett samhälle på solidaritet och trygghet för alla, där människor sätts i centrum att stiga fram. Mot det står dagens samhälle som styrs av marknadens och exkluderingens krafter som gynnar elitklassen. Vi ser hur denna värld ser ut och innebär för oss alla. Vi ser problemen och hoten. Det är dags för förändring.

Tidöpartierna är fast i felaktigt tänkande

 I Sverige bedriver Moderaterna, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Liberalerna en hård invandringspolitik. Det ska vara svårt att invandra till Sverige samt finnas tuffa krav för att invandrare ska kunna leva här, speciellt om de har en familj. Varför gör dessa fyra partier detta? Jo, de anser att allt som är fel i Sverige har med invandringen att göra. Hela politiken som dessa fyra partier bedriver bottnar i en negativ syn på invandringen och invandrarna.

Genom att peka ut invandrare och invandringen som problem försöker dessa fyra partier ge en enkel förklaring till varför det finns problem av olika slag exempelvis att pengarna inte räcker till sjukvården och äldreomsorgen, resultaten i skolan, välfärd som går på knäna, den höga arbetslösheten, kriminaliteten med mera. Allt som inte är bra skylls på invandrarna. Samtidigt säger samma partier ingenting om att närmare 20 miljarder kronor går till RUT- och ROT-avdrag. Dessa bidrag gynnar de som har gott om pengar i vårt land.

Tittar vi ut över världen ser vi att i många länder skylls problemen på invandrare och invandringen. Det gäller i länder som USA, Europa, Asien, Afrika, i stort sätt på alla kontinenterna. Det är "den andre" som får skulden. Vi ser att detta inte gör vår värld säkrare. Istället blir den allt mer instabil med växande hot och problem. I stort sätt är det likartade partier, på högerkanten, som i Sverige som bedriver denna problemställning. Direkt uppstår självklart frågan varför de gör detta. Kan det finnas andra bakomliggande motiv som de inte vill berätta för alla oss andra om vad som egentligen skapar problemen i samhället och vår värld?

De partier som pekar ut invandringen och invandrare som problem har ett ideologiskt tänkande som begränsar. Det begränsar Sverige utvecklingsmöjligheter och därmed möjligheter att kunna lösa grunderna till problem smartare, smidigare med varaktighet och långsiktighet. Deras lösningar löser inte grundproblemen, problem som fortsätter att existera och accelerera. Vi kan tydligt se hur vårt land slits sönder, klassklyftorna ökar, solidariteten minskar, mindre rättvisa, människor känner sig allt mer bortglömda, lokalsamhällen rustas ned och förlorar samhällsservice och jobb.

Det gamla tänkandet har lett in vårt land i en återvändsgränd. Vi måste komma ut ur den och det illa kvickt. I denna blogg kommer det att diskuteras problem och utmaningar, varför högern inte vill ha en annan debatt, vad som kan förklara hur våra samhällen ser ut, vad vi kan göra för att bygga ett bättre samhälle och värld för oss alla. Slutsatsen är att vi måste ha ett nytt tänkande i Sverige som verkligen kommer åt de grundläggande problem i vårt land. Det är dags för en förändring. Den börjar nu.

Var är "hela Sverige"-perspektivet i skoldebatten?

 För ett litet tag sedan kom de senaste resultatet från PISA-undersökningen. Det gick en chock genom det politiska Sverige. Resultaten pekar nedåt igen. Debatten så här långt handlar om de försämrade resultaten, bland annat pekas friskolesektorn ut som ett problem. Ytterligare två tunga orsaker har lyfts fram. Det är att socioekonomiska faktorer och geografi spelar en stor roll i de försämrade resultaten. Det betyder att vems barnens föräldrar är och vilken inkomstnivå dessa tillhör avgör hur det går för barnen. Samma sak med var barnen bor geografiskt. Det är dags att den skolpolitiska debatten lämnat storstadsperspektivet och istället fokuserar på hela Sverige.

 I den skolpolitiska debatten är utgångspunkten storstadsperspektivet. Det pratas om socioekonomiska områden i storstadsområdena som det behöver mer resurser till. Vi har kunnat läsa om den ena skolan efter den andra i förorter och stadsområden som har låga skolresultat. Fokus från politiker har varit på detta.

 Samtidigt har annat försvunnit under radarn. Ledaren i Dala Demokraten lyfter fram att i dag är det eleverna på glesbygden "som presterar allra sämst i skolan." Det här är en varningsklocka som måste tas på största allvar. Det är dags för politiken att verkligen förstå och sätta landsbygden in i de politiska diskussionerna. Det är ett krav som måste ställas. Det ensidiga storstadsperspektivet har inte byggt ett bättre och starkare Sverige.

 Det vi kan se är att det är på landsbygden effekterna av den snedvridna skolpolitiken slår stenhårt. Förändringen av uppbyggnaden av samhället drabbar landsbygden och speciellt glesbygden hårdast. "Det är här klyftorna syns som mest, mellan de som presterar högst och de som presterar sämst. Där skolpengen inte räcker till att köpa in skolböcker för att eleverna är för få. Det är här det är allra svårast att rekrytera utbildade lärare"

 En låg befolkningsmängd i kombination med avfolkning gör att barnen i glesbygden drabbas av försämrad skolgång. Landsbygdskommuners inkomstökningar har en tuff utmaning i att hålla jämna steg med kostnadsökningarna samt att när besparingar ska göras skärs det i skolbudgeten. Detta eftersom skolan är en kommunernas största budgetposter. Även här drabbas eleverna negativt genom lägre resurser till skolan. Privata skolor etableras inte heller på landsbygden/glesbygden hur som helst. För dessa är det mer attraktivt att finnas i tätbefolkade kommuner.

 Den skolpolitiska debatten behöver flytta från att ha ett storstadsperspektiv till att ha ett "hela Sverige perspektiv". Det går inte att fortsätta att ha debatten som den är nu. Det handlar om att återupprätta samhällskontraktet för hela Sverige.

 Ska hela Sverige vara ett land som är jämlikt med hög tillväxt, tillväxt i jobb och företagande, i innovationer och utveckling behöver det satsas på förskolan och skolan. Klyftorna inom skolväsendet måste arbetas bort och skolorna måste ges rätt förutsättningar. Rätt resurser behöver tillföras och vara en central pelare som det inte görs besparingar på. Görs detta får vi barn som har rätt förutsättningar att trygga gå ut i vuxenlivet. Alla vinner på det.

 Sverige kan bättre. Det är dags för förändring.

 

Dags för politk för jämlikhet och ekonomi - bort med identitetspolitiken

 Under de senaste åren har Sverige varit fast i den identitetspolitiska och kulturpolitiska debatten. Här har det helt kretsat kring identitetsfrågor där fokus har varit på invandring som problem till allt. Den politiska debatten har omfamnat detta och alla partier förhåller sig till det på olika sätt. Samma sak rörande kulturdebatten. Debatten har blivit allt hätskare mellan människor, allt är antingen eller. Två frågor måste därmed ställas. Har Sverige blivit bättre på grund av denna politiska inriktning? Hur har samhället utvecklats med denna politiska inriktning?

 Om vi tittar på Sverige i sin helhet finns det några saker att ta till sig. För det första har ojämlikheten ökat i Sverige och fortsätter att öka. Sverige anses i dag i omvärlden vara ett bra land för de som är rika. Arbetslösheten har bitit sig fast på höga nivåer samtidigt som synen på den som är arbetslös eller sjuk är negativ. Deras levnadsnivå har försämrats. Nu ökar konkurserna inom näringslivet. Tillväxten i år är urusel och nästa år blir inte bättre. Inom EU anses Sverige vara bland de sämsta när det kommer till ekonomisk tillväxt. Det här slår stenhårt mot människor och vårt samhälle med ökande arbetslöshet. Vi har en regering som i budgeten för i år och nästa år är klinisk ren från att satsa på tillväxten.

 Människor har cementerats i underklassen där de och deras familjers framtidsutsikter är dystra. Samhällskontraktet har brutits och gemensamma viktiga samhällsinstitutioner och samhällsservice har sålts ut, nedrustas eller försvunnit. Brottsligheten har brett ut sig, ökat i intensitet där människor utanför den kriminella världen dras ofrivilligt in. Sverige har försämrad ekonomisk tillväxt. Sverige står inte rätt rustad för att klara av klimatförändringarna. Sverige har inte varit observant på det som har hänt i omvärlden, allra minst geopolitiskt då fokus ligger på identitetspolitiska frågor. Listan kan göras längre. 

 Forskningen är tydlig. Samhällen med stor ojämlikhet eller där ojämlikheten ökar får stora samhällsproblem, vilket vi ser tydligt i Sverige. Landet är sämre rustat för att klara av problem, ställa resurser till förfogande och kunna lösa rätt problem. I dessa länder ökar brottsligheten och blir allt grövre. Arbetslösheten är svår att få ned till låga nivåer. Den ekonomiska aktiviteten är lägre. Människor känner att de har sämre framtidsmöjligheter, lyckas sämre i skolan, problem med att tillgodose människors behov av välfärd. Det skapas geografiska områden av hög fattigdom. Klassklyftorna ökar.

 Det vi måste fråga oss är om den politiska debatt som har rått i Sverige sedan 2010 har varit bra för vårt land. Facit har vi. Utifrån ovanstående beskrivning har den debatten och inriktning nått vägs ände. Den är inte smickrande och rent av avskräckande. Sverige behöver därmed en ny politisk inriktning och debatt som tar tag i problemen, identifierar rätt problem som gör att vi kan få fram rätt lösningar.

Det är dags att politiskt fokus är på att bygga ett jämlikt samhälle med hög tillväxt. Hög tillväxt skapar massvis med nya arbetstillfällen. Det skapar hopp om en bättre morgondag, får allt fler människor in i gemenskapen, bygger solid ekonomi för hushållen. Mycket kan lösas av dagens samhällsproblem med en annan inriktning på politiken. 

Nu går vi in i 2024. Nu är det dags för förändring. Sverige kan bättre. Nu vänder vi på detta tillsammans.

Socialdemokratin har ett stort arbete framför sig

 I dag publicerar Aftonbladet den senaste opinionsmätningen. Den visar att Socialdemokraterna når sin högsta nivån sedan 2012. Partiet får stöd av 35,2% av väljarna om det hade varit val i dag. En bra siffra och ett fantastiskt stöd men vi måste alla vara medvetna om att regeringsunderlaget har inte haft en bra start med svikna vallöften och valhänt agerande gentemot inflationen, räntehöjningarna, elpriserna, lågkonjunktur. Stödet ser bra ut men socialdemokratin har ett stort arbete framför sig i att visa att stödet ska vara minst på denna nivå. S (vi) kan inte slå oss till ro.

Det är bra att partiledningen med Magdalena Andersson och Tobias Baudin för någon vecka sedan presenterade att nu ska Socialdemokraterna utveckla sin politik brett. Även om S gick fram i riksdagsvalet, liksom på många håll i regioner och kommuner, finns det bland väljarna en skepsis mot oss som vi behöver förändra. I Sverige finns det sedan valet 2006 en högermajoritet i Sveriges riksdag. Det blåser högervindar i vårt land liksom det gör i Europa. 

Vad betyder det för socialdemokratin?

Det betyder inte som en del tror att Socialdemokraterna ska bygga sin politik åt höger för att vinna opinionen. Vi har sett att exempelvis inblandningen av nyliberalism, kulurkrigspolitik eller annan högerpolitik inte fungerar i partier som i grunden står för något annat. Det krockar rejält med ideologi, grundvärden, vad medlemmar och väljare har för bild av det partiet. Då väljer väljarna något annat tydligare parti.

 För oss socialdemokrater innebär det att vi ska bygga vår framtidspolitik på socialdemokrati och inget annat. Det gör att vi måste göra upp med en del saker som funnits de senaste 30 åren i politiken, oavsett hur ont det kan vara för en del grupper i partiet.

Högervinden i vårt land, och i Europa, visar att väljarna anser att den sidan har bättre svar på nutidens problem och utmaningar än vad Socialdemokratin har. Det är mycket allvarligt. Vi kan se exempelvis på finanskrisen 2008-2009, som fick återverkningar i flera år efter det. Socialdemokratin i Europa orkade inte samla sig i ett tydligt alternativ gentemot en nyliberalism som hade kört ekonomin och samhällen i botten. Väljarna valde då att leta efter andra partier, både till vänster och höger, som hade tydliga svar och lösningar. Effekterna av detta lever kvar på vår kontinent och i Sverige.

Socialdemokratin ska nu arbeta fram ett nytt politiskt program byggd på en ordentlig samhällsanalys. I grunden står vi i vårt land och världen inför två mycket stora utmaningar. Det handlar om klimatförändringen och den allt mer ökande ojämlikheten. Båda dessa utmaningar står redan i dag för, och kommer i framtiden att skapa, stora problem för vårt samhälle och planet. En Socialdemokrati för framtiden måste fokusera på detta och ta fram ett politiskt program som möter det ur en styrkeposition och ger invånarna hopp om en bättre framtid. Våra lösningar ska anses vara mycket bättre än högersidans. Socialdemokratins arbete börjar nu.

Ojämlikhet och förstörelse av miljön och klimatet är de två största hoten

Världen är mitt uppe i två stora utmaningar. Jag tror vi kan lösa dessa på ett bra sätt men arbetet måste växlas upp rejält och breddas mycket, mycket mer. En socialdemokrati som vill vara relevant i människors vardag måste ta itu med dessa två stora problem. 

Den ena utmaningen är en värld som är ojämlik, med stora klassklyftor där fåtalet personer/familjer äger mer än 60% av världens befolkning gör gemensamt. Ojämlika samhällen där det exempelvis i Sverige kan skilja 18 år i livslängd inom samma region mellan den som har jobbat i ett LO-yrke och den som är rik. I andra länder är det vara ännu större skillnader i livslängd. Klassklyftor som sliter sönder samhället, ställer landsdelar mot varandra, människor glöms bort. Samhällen som är för vissa, inte alla. De med stora resurser kan styra länder direkt eller indirekt, få igenom saker som är bra för dem men inte för resten av befolkningen och världen. Människor i vissa delar av det egna landet har fått se hur de har halkat efter i den ekonomiska förändring som har skett. Områden där långtidsarbetslösheten har bitit sig fast, lokala ekonomins aktivitet är lägre och där man känner globaliseringens negativa effekter tydligt. Jämställdheten rullas också tillbaka. Kvinnor utsätts för våld och mister sina liv. Lönerna för kvinnor är fortfarande låga och pensionen dålig, i länder där pension betalas ut.

Den andra är utmaningen är miljöförstörelse och klimatförändringar. Miljön förstörs runt omkring oss genom försurning, nedsmutsning, hav fylls med plast och massa annat skräp och fiskas ut. Hav, sjöar och vattendrag förstörs på olika sätt, floder regleras som gör att vattentillgången försämras. Sötvattenssjöar och floder som är till för dricksvatten förgiftas. Naturområden förändras direkt av människor till jordbruksmark (som inte håller i längden) eller stora plantager av en och samma produkt. Öknar breder ut sig när jorden ligger bara mellan exempelvis odlingsperioden, inte får tillräckligt med regn. Vi är inne i sjätte massutdöendet av naturliv där vi människor antingen jagar djur till utrotning eller förstör naturen som gör att djur- och växtarter dör. Klimatet förändras och har fått glaciärer att smälta snabbare än tidigare. Många glaciärer utgör grunden för dricksvatten i landområden längre bort ifrån där dessa finns. Permafrosten släpper på grund av varmare klimat där berg förstörs och orsaker jordskrev som drabbar människor, samhällen, naturen. Det har också lett till att permafrosten i Ryssland och på andra ställen släpper och ut strömmar bland annat metan, en ännu kraftfullare växthusgas. Klimatförändringarna orsaker mer torka där det redan är torrt och nya områden drabbas. Andra drabbas av mer regn och därmed översvämningar. Orkanerna blir fler och mer kraftfulla på grund av varmare hav.

Listan av negativa saker som ojämlikheten och förstörelsen av miljön och klimatet för med sig kan göras mycket, mycket längre. Samtidigt tror jag det kan vända men det är vi som är här i dag som måste se till att det sker en förändring till det bättre. Det är inte kommande generationers uppgift utan vi måste lösa det i dag.

En framtidsinriktad socialdemokrati måste ta tag i ojämlikheten och förstörandet av miljö och klimat med hög energi och framåtanda. Det behövs lösningar direkt och lösningar som är på lång sikt. Människor och naturen far illa. Det måste till förändringar nu. Jag kommer att från nu och framåt diskutera på hur detta skulle kunna ske. Nästa blogginlägg kommer att handla om gröna jobben.

Sverigedemokraterna - arvtagare till Socialdemokraterna?

Det är många inom arbetarrörelsen som funderar över varför Sverigedemokraterna (Sd) har sådana framgångar som det har i väljarkåren. Olika former av taktik har formats för att möta detta parti exempelvis peka på dess nazistiska rötter, att partiet består av rasister, har en politik som är rasistisk med mera. Inget har hjälpt. Väljare har strömmat till partiet och Sd ligger i dag på mellan 19%-20% av väljarstödet. Innan coronapandemin klättrade Sd högre men har backat lite grann i och med denna pandemin. Det är dock ingen signal på att Sd är på tillbakagång i väljaropinionen. Partiet ligger stabilt och verkar ha ett visst "golv" som skapar stabilitet. Ska arbetarrörelsen förtjäna de lönearbetande väljare som stödjer Sd gäller det att förstå vad det är för ett parti.

I en debattartikel från 13 februari i år, i Expressen, går att läsa vad det är för parti som Sd vill vara och lockar väljare på. Där står det:

"Det parti som Socialdemokraterna en gång var, ett parti som stod upp för en trygg tillvaro och ett solitt välfärdssamhälle, finns inte mer. Tanken om gemenskap och sammanhållning rasade ihop den dagen då S valde att ingå i samarbete med partier som vill avskaffa nationen, inte ser värdet i någon gräns överhuvudtaget och som satsat hela sitt politiska förtroendekapital på att rasera det som generationer innan oss byggt upp. Få saker har vållat så stor skada för Sverige i ett historiskt politiskt perspektiv som den ansvarslösa ”öppna era hjärtan”-linjen som Stefan Löfven sedan fortsatte."

Sverigedemokraterna anser att Socialdemokraterna har svikit människorna i Sverige och vad det en gång stod för: Ett folkhem som skulle skapa en trygg tillvaro för befolkningen och ett välfärdssamhälle för alla. Så är det inte längre enligt Sd. Öppna gränser, mångfald i samhället via invandring, välfärd som krackelerar och kan inte ge skydd, trygghet och stöd faller tillbaka på Socialdemokraterna. Det är S som bär ett huvudansvar för detta där S bara pratar men den verkliga politiken visar vad som sker.

Slutsatsen för Jimmy Åkesson, och Sverigedemokraterna, är att i och med att Socialdemokraterna har svikit är det Sverigedemokraternas skyldighet att återupprätta den socialdemokratiska linjen med folkhemmet som bas. Det handlar om kontroll av den svenska gränsen, att svenska folkets trygghet går först, jobb, göra rätt för sig och få belöning för det, en välfärdsstat som skyddar och ger rätt stöd åt alla svenskar. Klyftor mellan människor minskar liksom mellan stad och land. 

Sverigedemokraterna ser sig som arvtagare till Per-Albin Hanssons folkhem och det som började byggas. Även Tage Erlander ser man som arvtagare till utifrån byggandet av välfärden.

Den här formen av retorik går hem. Många inom arbetarrörelsen har lämnat socialdemokratin för Sverigedemokraternas förklaringsmodell och framtidsbeskrivning av vilket Sverige som ska byggas. En del inom övre medelklassen och identitetspolitiker kanske tycker att folkhem, arbetarklass, medelklass, klass, ojämlikhet med mera låter mossigt och hör inte hemma på 2020-talet i Sverige men hos väljarna är dessa saker viktiga. Det handlar om identifikation och beskrivning av samhället. 

Det är något som vi inom arbetarrörelsen måste förstå och lära oss, även om jag gissar att en del har investerat mycket i att skapa en annan bild av Sverigedemokraterna som de anser vara rätt och skyddar. Frågan som måste ställas är det rätt tänkt den taktik som använts hittills? Har det gjort att väljarna har övergivit Sverigedemokraterna? Svaret är nej. Det har gjort att arbetarrörelsen arbetat fram fel strategi och taktik.

Insikten om att Sverigedemokraterna anser sig vara arvtagare till Per-Albin Hansson och den äldre socialdemokratin gör att vi inom arbetarrörelsen måste bygga en annan berättelse, politik och förändra inriktningen till att vi går tillbaka till rötterna. 

Socialdemokrati som socialdemokrati och inte blandas ihop med socialliberalism, nyliberalism eller annan -ism. En socialdemokrati som bottnar i vår ideologiska grund och bygger oss därifrån. Vågar vara socialdemokrati.

Skapa en berättelse där vi vill och ska tillsammans i Sverige bygga ett jämlikt, jämställt och hållbart samhälle. Med detta kan vi möta problemen i världen samt Sverigedemokraternas politik. Där Sd i dag står själva ska vi ta upp kampen och visa vilket parti som är det parti som tar tillvara på folkhemmets skydd av landet, befolkningen och det trygga välfärdssamhället. Det är här som vi har möjligheten att förtjäna väljarnas stöd igen men då gäller det också att bedriva en socialdemokratisk politik och visa hur denna gör samhället jämlikt, jämställt och hållbart.

Grundanalysen i denna text som bygger på debattartikeln i Expressen är hämtad från ett paper som jag skrev i Populism, nationalism and History vid Malmö Universitet, HT 2020. Diskussionen från fjärde stycket nedifrån och till slutet ingår inte i "paper". Första stycket ingår inte heller i "paper".

Tondöv högerkonservativ politik

Högerkonservativa partier i Sverige som vill ha nyliberal politik för fram samma politiska förslag som tidigare. Mer marknad och privatisering, utförsäljning av gemensam egendom och skattsänkningar som gynnar de som har mest och försämringar på arbetsmarknaden. En politik som de för fram är bra och stärker Sverige men som vi i verkligheten ser inte fungerar. Här skärskådas inte den egna politiken. Vi tillsammans kan istället bygga en annan väg framåt för vårt land.

Vi har i omgångar fått se och uppleva en politik från högerkonservativa i omgångar som säger att den ska bli bättre för oss alla och göra vårt land bättre.

Här fördes det en politik med försämrad a-kassa och att i stort sätt fokusera på jobbsökandet, införande av ny anställningsform, attack mot facket, sänkta skatter för de som jobbar som gynnar de som tjänar mycket med pengar, försvarande av att de rika ska bli rikare, utförsäljningar och privatisering, marknadslösningar inom välfärdssektorn där tyckande från högerpolitiker har varit det viktigaste. Allt för att sänka arbetslösheten, ge människor mer pengar i plånboken och med ökad valfrihet skulle välfärden bli bättre.

Det har inte blivit så. Arbetslösheten har bitit sig fast på en nivå som var oacceptabel för 40 år sedan (och som stiger i spåren av coronapandemin), många fler har i dag osäkra anställningar som baseras på timanställningar och andra korta anställningsformer, allt fler har svårare får att planera sin framtid, många saknar en egen bostad, välfärden står sårbar med nedskärningar som följd och många gånger avslöjas bristande kvalité, utförsäljningar som inte gjort landet bättre. Listan kan göras mycket lång.

För att vi i Sverige ska få det bättre behöver vi ta en annan väg. En väg som stärker samhället och var och en av oss och vår frihet. Vi behöver en politik som satsar på låg arbetslöshet, förstärkt och utbyggd välfärd, stora investeringar i grön infrastruktur, utbyggnad av utbildningen som bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet, förbättrad hälsa och ökad trygghet, social politik i centrum där vi utvecklar en grön cirkulär ekonomi.

Det är en politik som stärker vår frihet att kunna bygga en trygg framtid för oss själva och våra familjer. Det är inte mer av en tondöv högerkonservativ politik som behövs utan en offensiv och lyhörd samspelande socialdemokratisk politik. Vi tillsammans kan skapa ett bättre samhälle som är bra för oss och naturen.

Riksdagen säger nej til din säkerhet och ditt liv

På svenska arbetsplatser under 2019 var det över 100 arbetsplatsolyckor och det dog 47 personer. En utveckling som inte ska få lov att förekomma. Vi som jobbar ska inte kunna bli skadade eller aldrig få komma hem igen. Det behövs en förändring och ett starkare arbetsmiljöarbete som minimerar riskerna på våra arbetsplatser. Ett steg i det är att utöka tillträdesrätten för regionala skyddsombud. Det satte igår en majoritet i riksdagen stopp för.

Ingen ska behöva dö på jobbet. Ingen ska behöva råka ut för att skada sig på jobbet. Jag tror vi alla som jobbar kan hålla med om detta. Ingen av oss vill vakna upp innan man går till jobbet, oavsett på dygnet, och vara orolig över om man kommer att skada sig på sin arbetsplats eller råka ut för något som gör att man aldrig kommer att komma hem igen. Tyvärr var det 47 av våra arbetskamrater som fick sätta livet till under 2019. En siffra som är helt oacceptabel och ska vara noll.

Ett viktigt steg i att se till så att arbetsmiljölagstiftningen följs och att förbättra arbetsmiljön på våra arbetsplatser i Sverige är att se till så att regionala skyddsombuden kan besöka alla arbetsplatser. Det får de inte i dag. Dessa skyddsombud har stora möjligheter:

Det regionala skyddsombudet har som huvudsaklig uppgift att aktivera och stödja arbetsmiljöarbetet, fram för allt på mindre företag. Några uppgifter som de regionala skyddsombuden har är att:

• aktivera arbetstagare och arbetsgivare i små företag så att de planerar, leder och genomför arbetet så att det utförs på ett sunt och säkert sätt
• övervaka skyddet mot olycksfall och ohälsa samt delta i planeringen av förändringar i verksamheten
• verka för att arbetsgivaren är medveten om sitt ansvar och sina skyldigheter
• stödja det lokala skyddsombudet
• verka för att det utses lokala skyddsombud
• medverka vid utbildning av lokala skyddsombud och arbetsledare.

Citerad källa: https://www.arbetsmiljoupplysningen.se/Vem-Gor-Vad/Regionala-Skyddsombud/

Jag tror vi är många som anser att det är en självklarhet för regionala skyddsombud att kunna besöka alla arbetsplatser och hjälpa till i att arbetsmiljön förbättras.

Detta ville inte en majoritet i Sveriges riksdag. Här är de partier som röstade ja respektive nej:

Vi kan därmed tydligt se vilka partier som står på vår sida, vi som är löneanställda, och vill vårt bästa. En samlad borgerlighet valde att rösta nej. Det här gör att vi som jobbar riskerar än mer att skadas på jobbet eller att förolyckas. Det är tragiskt att majoriteten i riksdagen inte tar sitt fulla ansvar och ställer upp för oss löneanställda.

Du har möjlighet i valet 2022 att rösta på de partier som vill ditt bästa i hela ditt liv. Du har möjlighet att rösta fram ett parti som vill skydda dig på din arbetsplats så att du kan arbeta i lugn och ro, komma hem till familjen oskadd och leva ditt och ert liv. Du har makten att skapa förändring i Sveriges riksdag.

Fackliga rättigheter behöver stärkas!

Vi lever i en globaliserad värld, något som vi påminns starkt i dag under coronapandemin. Pandemin visar på olika sätt tydligt hur beroende världens länder är av varandra bland annat när det kommer till ekonomin och världshandeln. Nedstängning i ett land sprider sig snabbt ekonomiskt till andra länder. I dag ligger produktion till en och samma produkt i flera olika länder för att sedan sättas ihop i ett annat land. Vi är beroende av varandra. Det gör också att möjligheterna att stärka de fackliga rättigheterna ökar.

Världens länder är förbundna till varandra med hjälp av handelsavtal. I grunden är det bra med handelsavtal men vi kan se att under de senaste 30 åren bygger dessa avtal på nyliberal ideologi där handel och ekonomin sätts i centrum och före människors och naturens väl. I många länder är facken tillbakatryckta eller icke-existerande med svåra följder för de som är anställda. De har ingen som kan föra deras talan och kämpa för allt bättre villkor. I andra länder skadas och dödas fackliga ledare och fackanslutna arbetare av de som inte vill ha facken på arbetsplatserna eller i deras länder. Människor utnyttjas och utsätts för mycket hårda arbetsvillkor med långa arbetspass, med usel arbetsmiljö och en låg lön. Den som protesterar och vill ha bättre villkor får sluta och ersätts direkt av någon annan.

Vi i Sverige och EU måste ta tag i handelsavtalen och få igenom förändringar. Den S-ledda regeringen har lyft fram vikten av de fackliga rättigheterna i handel med andra länder och i utrikespolitiken. Det är mycket viktigt att handelsavtalen förändras så att det är människor och naturen som ska bli vinnare. Sätt tydligt de fackliga rättigheterna och möjligheterna i centrum för handelsavtalen. 

Vill länder och regioner göra affärer med EU, vilket de vill, så är fackliga rättigheter ett krav. Det är inte profiten för ett fåtal som ska vara kontentan när handelsavtalen väl är i gång. Det är vi lönearbetare och naturen oavsett var i världen som ska vara vinnare från dag ett med bra arbetsmiljö, bra anställningsvillkor med löner som det går att leva och bygga en framtid på och att detta hela tiden förbättras.

Vårt välstånd i Sverige och Norden har byggts upp tack vare facken och de fackliga rättigheterna. Det har gjort att makten på arbetet har balanserats mellan arbetsgivare och anställda genom kollektivavtal. Vinster som har gjorts ekonomiskt i näringslivet och landet har omfördelats och kommit alla till del. Även om vi under de senaste 30 åren kunnat se att lönearbetare har fått en allt mindre del av överskottet måste det till en förändring. Facken har här en nyckelroll tillsammans med arbetarpartier. 

Sd är ett bevis på något som är fel i samhället

Vi måste förstå att dagens Sverige är inte samma som det varit tidigare. En del på både vänstersidan och högersidan i svensk politik verkar tro att får man bara bort Sverigedemokraterna (Sd) så kommer allting att bli bra. Tyvärr är det inte så enkelt. Sd är ett bevis på att något är fel i samhället som de andra partierna, och nya partier, måste ta tag i. För Sd är ett resultat av det som har hänt.

Det har skett ekonomiska förändringar i vårt samhälle som i sin tur har skapat sociala förändringar. Under de senaste 35 åren har alla lovord om ökad globalisering, mer marknadsekonomi, utförsäljning av välfärden, privatisering av välfärden, mer konkurrens inom välfärden ex äldreomsorg, sjukvård och utbildning, att hålla igen i lönebildningen med mera visat sig inte fungera i verkligheten.

Runt om i landet går det att se hur globaliseringen gör vissa områden till stora vinnare, vissa andra hamnar efter och får kämpa hårt för att vara med medan andra är förlorare. Vinnarna är storstäderna och de närliggande kommunerna där det satsas inte bara från det privata näringslivet utan också från staten. De som bor här framstår som vinnarna i allt detta som har skett. Här finns arbetstillfällen, utbildningsmöjligheter, ett rikt kulturliv, utbyggd infrastruktur och hög servicenivå från samhället.

Samtidigt är det andra områden som får se företag lämna, butiksdöd breda ut sig, samhällsservicen försämras, samhällsservice försvinna, arbetslösheten ökar, nytt jobb som man får ger lägre betalt inom servicesektorn jämfört med industrijobben som har försvunnit. Otryggheten breder ut sig. Kriminaliteten ökar. Missbruk likaså. Social otrygghet breder ut sig.

Vi kan se en början till förändring hos väljarna i och med valet 2006. Här ser vi en tydlig rörelse där väljare lämnar socialdemokraterna för att pröva alliansens politik. En politik som lovar att Sverige ska bli bättre och att du ska få det bättre. Först och främst ska du som jobbar få mer i plånboken. Det blir ett maktskifte då socialdemokratiska väljare aktivt väljer att gå rakt över från S till M och andra allianspartier.

När sedan alliansen inte kan leva upp till det som har lovats, bland annat försämras a-kassan, sjukförsäkringen och det går tydligt att se att välfärden får inte de resurser som behövs börjar väljarna att leta efter ett parti att stödja. Socialdemokraterna var inte längre ett alternativ då partiet under stora delar av mandatperioden 2007-2010 bedrev en aktiv oppositionspolitik mot alliansen, vilket uppskattades mycket av väljarna, men innan valet köpte i stort sätt allt som alliansen hade genomfört. Där och då började S på allvar att sjunka i opinionsmätningarna. Valet 2010 blev sedan ett val där S hamnade strax över 30%, tappade många väljare.

I valet 2010 steg ett annat parti in på riksdagsarenan i form av Sverigedemokraterna (Sd). Resultatet blev 5,7%. Moderaterna ökade och hamnade på också strax över 30% (landets näst största parti). Det går att säga att socialdemokratiska väljare valde både M och Sd i detta valet. Efter valet 2010 har vi kunnat se hur Sd har vuxit i takt med att både M och S har minskat. En enkel förklaring är till att Sd växer kan vara att socialdemokratiska väljare som redan tog steget till M gick sedan vidare till Sd.

Väljarna protesterade i valet 2010 och har sedan fortsatt mot de tidigare partierna och deras regeringsinnehav för att Sverige är där landet är. Upplevelsen av att det inte går åt rätt håll. Fakta i form av ökad ojämlikhet och försämringar av olika slag, nedskärningar inom välfärden med mera. En grogrund för att väljarna anser att partierna inte förtjänar deras röster. När sedan ett nytt parti kommer in blir steget att rösta på det inte stort. Vi lever i en annan tid där väljarna inte längre ser sig själva som att alltid oavsett vilket ställa upp för partier, oavsett vad partierna än gör.

Istället ser väljarna sig som att de har makten att avgöra vem som ska regera. Partierna har länge kämpat om mittenväljarna. Oftast vissa delar av medelklassen, de med högskole-/universitetsutbildning och tjänar bra. De har ansetts vara viktiga att vinna över. Arbetarklassens väljare och större delen av medelklassen har setts som att alltid vara trogna respektive parti men här har en förändring skett. Dessa väljare anser att de ska vara i centrum av svensk politik och att politiken ska bygga på oss många, inte bara ett fåtal. Därmed har de också visat tydligt att de går från ett parti till ett annat, ställer krav på resultat och att partiet, eller partierna, tar deras problem och oro på allvar samt ger dem möjligheter till att få leva ett gott liv som de formar i frihet.

Så vad ser då väljarna i Sverigedemokraterna? Det ska jag skriva om i nästa blogginlägg.

Möjligheternas 2020-tal

Detta årtiondets första blogg fokuserar på möjligheternas 2020-tal.

De två första årtiondena har sett socialdemokratins tillbakagång. I land efter land har S backat. I vissa länder ned till ental i väljarstöd. I Sverige har socialdemokratin sakta men säkert minskat i väljarstöd för att nu i opinionen utmanas rejält av Sverigedemokraterna (Sd). Det partiet är till och med störst i några opinionsmätningar. Det är en socialdemokrati som är kraftigt tillbaka pressad och utmanad.

I EU-valet backade den samlade socialdemokratin. Antalet EU-parlamentsledamöter minskade. I EU är inte S den kraft som den hade kunnat vara. I ett land som Portugal har socialdemokraterna styrt och fått i senaste valet förnyat mandat, med ökat väljarstöd. Där driver S en socialdemokratisk politik där högerns politik rullas tillbaka för s-märkt sådan som gör att människor får det bättre. I Danmark har S bildat egen regeringen efter en välfärdssatsning i valet. I Finland är S med och leder landet.

Det finns ljuspunkter men om socialdemokratin ska bli 2020-talets stora politiska kraft som engagerar människor måste en ny väg beträdas.

I ledarartikeln i Dagens ETC skriver Laila Vianden bland annat om att finanskrisen 2008 innebar att nyliberalismen förlorade sin legitimitet som allena rådande ideologi och styrning av länder. I spåren av finanskrisen kastades miljoner människor ut i arbetslöshet, åtstramningspaket i det ena landet efter det andra där välfärden monterades ned, människor fick det sämre och fick betala priset för hur de rika och kapitalet försökte att bli ännu rikare. Ojämlikheten har ökat med en allt större omfördelning från arbetarklassen och medelklassen till över medelklass och överklassen. Politiken har också skjutis till höger där konservatismen skördat framgångar.

Socialdemokratin mötte inte finanskrisen 2008-2009 i Europa med en kraftfull socialdemokratisk politik. Istället var det nyliberala idéer som skulle fortsätta att drivas då det ansågs att här fanns det som lovade guld och gröna skogar. Socialdemokratin ansågs därmed, och anses fortfarande, inte vara ett parti som tog tillvara på människor och deras möjligheter, hade lösningar på deras problem och skyddade dem.

Nu står vi innanför dörröppningen inför ett nytt årtionde, 2020-talet. Det finns stora utmaningar och problem som måste lösas. Människor far illa och är oroliga för framtiden. Den konservativa sidans politik är inte bra för arbetarklassen och medelklassen men levererar nu idéer på hur saker och ting ska förändras. Det är lockande att stödja.

För socialdemokratin gäller det att ta tag i initiativet och driva en offensiv politik som tydligt är på människors sida, som människor känner igen sig i och som människor är med och utformar. En politik som skapar engagemang och har en vision för framtiden. Det behövs också släppas fram fler ur socialdemokratin som är med och tar partiet framåt. Vi är en folkrörelse och det betyder att alla ska vara med i utvecklingen av partiet och framtiden. Här måste socialdemokratin åter bli folkrörelsen. Det är vi tillsammans som kan skapa förändring. Nu är det dags att göra 2020-talet till socialdemokratins årtionde.

Dags för politik för oss många

Jag är stolt över att komma från arbetarklassen och stolt över att vara en politiker som arbetar för och driver en löntagarpolitik. Vi socialdemokrater ska driva en politik för de breda löntagargrupperna, för arbetarklassen och medelklassen. En politik för jämlikhet. En politik för oss många, inte bara ett fåtal.

Det senaste årtiondet har sett en förändring i det politiska landskapet. Väljare som innan såg det som att etablerade partier har svikit och glömt bort dem har insett att de har makten. Makten att förändra sakernas tillstånd för något annat. Något annat som de tror blir bättre.

Många är utmaningarna i vårt land. Utmaningar som många i vårt land har undrat när partierna ska se och komma med hållbara lösningar. Att prata om problemen ute i landet och inte bara symbolfrågor som politikerna tycker är viktiga. Där ett parti har ansetts se dem och deras situation, som kommit med orsaksförklaringar och förslag på förändring.

I en insändare i Arbetet lyfter Gabriella Laveccia, SEKO, fram fem viktiga saker för att stoppa Sverigedemokraternas (Sd) framgångar. Jag skulle här vilja lyfta fram fyra av punkterna. Det handlar om att driva en politik för att minska på ojämlikheten, inte använda samma retorik som Sd, politik skapar förändringar och det är bra att människor engagerar sig samt vi ska arbeta för att ha en politik som visar på hopp. Ett hopp om en bättre morgondag med en vass offensiv politik.

Jag är född i en klassisk arbetarfamilj och är mycket stolt att bära arbetarklassarvet vidare. Vi som kommer från arbetarklassen vet hur det är i olika situationer som vi kan befinna oss i, synen från överklassen och vissa politiker på oss (speciellt från moderaterna), hur samhället kan riggas för överklassen och hur vi andra får ta smällen.

Arbetarklassen har fått ta mycket stryk under de senaste 30 åren. Utsatt för en högerpolitik som försämrat löntagares ställning på arbetsmarknaden, framväxten av en ny underklass inom arbetarklassen med låga löner, osäkra anställningsvillkor och får inte möjlighet till tillsvidareanställning och etablering på bostadsmarknaden.

En allt mer försämrad a-kassa, hur många yrken försvinner och får människor att skola om sig med jämna mellan rum. Långtidsarbetslösheten som biter sig fast, hög arbetslöshetsnivå. Sjukförsäkring som kastar ut människor från arbetarklassen och medelklassen och gör att de hamnar mellan stolarna. En bostadsmarknad för de som har gott om pengar. Skola där barnens sociala bakgrund styr resultaten och senare vad som framtiden kan erbjudas. Äldreomsorg och sjukvård som anses inte kunna fånga upp alla de som behöver hjälp och stöd. Ojämlikheten ökar allt mer.

En geografisk ojämlikhet har brett ut sig. De som bor på landsbygden får se servicen försämras eller försvinna, försämrad infrastruktur, försämrad kollektivtrafik, högre bensinpris med mera. Samtidigt kan de som bor i förorterna hur de hamnar efter de som på i innerstaden eller i välbärgade områden.

Vi inom arbetarrörelsen har ett stort arbete framför oss. Vi måste visa att vi är relevant i människors liv, ser problemen och kommer med hållbara lösningar. Det behövs ett annat tänkande och ett annat synsätt som börjar hos människor och deras vardag. Vi behöver visa på hur det ska lösas och vad det är som orsakar problemen. Det behövs en politik för de breda löntagargrupperna.

Att kretsa runt Sd

I dagens blogginlägg kommer det att diskuteras om att Sverigedemokraterna (Sd) är det parti som allt kretsar kring.

Det finns två stycken intressanta artiklar i Sydsvenskan som rekommenderas att läsa. Den ena heter "Så blev Jimmie Åkesson Solen som de politiska planeterna kretsar runt" samt "Tio år som förändrade Sverige". I båda diskuteras de senaste 10 åren och vad de har inneburit för vårt land. Båda har ett fokus på Sverigedemokraterna.

Ett parti som levde sitt eget liv men via en strategisk ledargrupp sakta men säkert arbetade för att nå sitt mål om att en dag styra Sverige. Sd är i dag ett av Sveriges två största partier. Det är det största oppositionspartiet, klart större än moderaterna. Det går att se hur Sd växer inom olika grupper. Störst parti bland männen, växer bland kvinnor och skördar framgångar inom arbetarklassen. 

Det är fel att tro att Sd arbetar utifrån en annan politisk skala än vänster-höger. Det Sd har som sin problemformulering är att invandringen tar pengar från alla svenskar. Invandrarna kostar pengar och alla problem som finns går att spåra till invandrarna och till det mångkulturella samhället. Med andra ord en ren vänster-höger skala i politiken. Det är bara en annan problemformulering som Sd utgår ifrån för att beskriva läget i Sverige. Sd är ett högerparti med en klassisk högerpolitik för de få i vårt land, inte för oss många.

Det har innan ansetts att socialdemokraterna är det parti som allting har kretsat kring men nu är det Sd som alla andra partier snurrar runt. Tittar vi på debatten i media, sociala medier och liknande går det att tro det. Det är Sd:s problemformulering som dominerar och har uppnått en status av att vara sanning. Socialdemokratin har inte varit i centrum sedan början av 2000-talet, frågan är om inte 1990-talets början var början till att S började att förpassas ut till sidan.

I grunden anser jag att det är inget parti som ska vara i centrum. I centrum ska landets invånare stå och de problem och utmaningar som vi möter, sådant som det måste komma lösningar på. 2011 (skrev om det igår) fanns möjligheten för socialdemokratin att börja en annan resa och möta vardagens problem på ett nytt sätt men på grund av vissa gruppers vilja inom partiet att hellre bevara sin egen makt framför vad som är bra för partiet blev det tvärstopp. Sedan hände inget mer, på grund av dessa grupper. Därefter har verkligheten slagit till och satt allting ur spel.

Vi socialdemokrater måste bestämma oss för att bryta oss loss ifrån den dagordning som i dag domineras av Sverigedemokraternas problemställning och lösningar. Det behövs andra idéer, lösningar och framtidsvision som skapar nya möjligheter för människor att leva bra liv, styra sina egna öden och känna att nuet och morgondagen alltid är bättre än gårdagen. Möjligheterna finns och det gäller att dessa tas tillvara. Risken är annars stor att de lösningar som kommer ur Sd:s värld skapar stora problem i framtiden som sliter sönder Sverige. Det måste bli ett stopp på det.

Vi behöver en politik för de breda löntagargrupperna, för arbetarklassen och medelklassen. En politik för jämlikhet. En politik för oss många, inte bara ett fåtal.

Populistiska manifestet

Nu under julhelgerna tänker jag göra lite reklam för läsvärda böcker. För dig som vill utmana ditt eget tänkande och få nya idéer vill jag göra reklam för följande bok. Det är:

Populistiska manifestet: Från knegare, arbetslösa, tandlösa och 90 procent av Göran Greider och Åsa Lindeborg. 

En bok som vill skapa inspiration för en vänster i svensk politik som verkar inte förstå hur verkligheten ser ut, verkar vara insomnad och på efterkälken. En bok att hämta inspiration ifrån men också lära sig varför partier som Sverigedemokraterna skördar framgångar och väljare ser sig svikna av riksdagens "gamla" partier.

Göran Greider och Åsa Lindeborg har en hög ambition med boken. Det handlar om två saker. Nummer ett är att beskriva varför populistiska högerpartier skördar framgångar ända in i arbetarrörelsen. Nummer två är att komma med förslag hur vänster inom svensk politik kan stoppa detta och återfå förtroendet från väljarna. Kunna bli en rörelse och politisk kraft som uppfattas som relevant i människors vardag. Att bli en vänsterpopulistisk rörelse. 

De pekar tydligt på att vänster-högerskalan inom politiken har övergivits av alla partier, utan undantag, men många, många väljare ser sig själva utifrån den skalan. Vänstern har släppt detta och verkar förneka en politik byggd på att minska ojämlikhet, öka solidariteten, utgå ifrån klassanalysen och andra klassiska begrepp för att istället anamma en nyliberalpolitik som sätter marknaden först, sänkta skatter, en minskad offentlig sektor, privatiseringar med mera. 

Arbetarklassen känner sig sviken, liksom medelklassen (låg- och medelmedelklassen). De känner att de är förlorare då andra drar ifrån, speciellt de rika. De upplever sig kvarglömda och väljer därmed att rösta på ett parti som vågar prata om deras frågor, som ser dem och deras vardag. Andra riksdagspartier ses som att de inte har gjort sitt jobb. De gör en förflyttning ifrån vänsterpolitik till högerpopulistisk politik.

Identitetspolitiken görs det också upp med, vilket jag gissar retar en del. Den har inte fokus på vänster-högerskalan, ojämlikheten och vad det egentligen innebär för varje människas möjligheter i livet, makt över sina egna liv, rättigheter och chanser. Istället fokuserar den på andra saker som splittrar arbetarrörelsen och delar av medelklassen ned i mindre grupper som sedan ställs mot varandra. Det behövs mer fokus på vänster-högerskalan och vad vänster- respektive högerpolitik egentligen innebär för var och en av oss och våra möjligheter att äga våra liv.

Från Adlibris rörande boken: "I Populistiska manifestet skriver Åsa Linderborg och Göran Greider ett försvar för populismen som politisk strategi. De visar att populism är mycket mer än bara ett tillhygge i en politisk debatt. I en tid då miljardärer och affärsmän framställer sig som underdogs och sanningssägare, borde inte vänstern ha ett bättre utgångsläge att tala för folket?"

Tyvärr verkar det som att boken inte har tagits emot av en samlad arbetarrörelse/vänsterrörelse i Sverige på det sättet som författarna önskade. Jag tror att boken berättar alltför sant om tillståndet i riket och inom vänsterpolitiken och det gör att mycket av det som tas för givet ifrågasättas. Sådant gillas inte av alla. Maktpositioner och maktcirklar skakas om för om författarna har rätt kommer det att krävas förändringar ned på personnivå inom vänsterpolitiken, oavsett politisk nivå. 

Till exempel tas det upp om diskussionen kring migrationspolitiken där författarna har kommit fram till att det behövs en begränsning av antalet som kommer hit. Det handlar om att annars tunnas resurserna ut och det drabbar de som kommer hit, arbetarklassen och delar av medelklassen. Sverige som nation klarar inte av att bära hur stor invandring som helst. 

Jag tror att det här är något som ifrågasätts kraftigt av en hel del och får boken att hamna i kylan. De vågar ta tag i en fråga som är mycket känslig inom vänstern och diskutera denna samt komma till en slutsats som inte tilltalar vissa skulle jag gissa. Deras syn och slutsatser blir ifrågasatta och det är utmanande. Därmed blir inte Populistiska manifestet den bok som vänstern behöver diskutera och kunna analysera sin omvärld utifrån. Det är synd för den borde vara obligatorisk läsning i varje arbetarekommun, region, riksdagsgruppen och partiledningen. 

Jag vill rekommendera denna bok. Läser du den kommer du att få många aha-upplevelser, funderingar skapas liksom nya idéer om hur framtiden kan förändras till det bättre.