Tidöpartierna är fast i felaktigt tänkande

 I Sverige bedriver Moderaterna, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Liberalerna en hård invandringspolitik. Det ska vara svårt att invandra till Sverige samt finnas tuffa krav för att invandrare ska kunna leva här, speciellt om de har en familj. Varför gör dessa fyra partier detta? Jo, de anser att allt som är fel i Sverige har med invandringen att göra. Hela politiken som dessa fyra partier bedriver bottnar i en negativ syn på invandringen och invandrarna.

Genom att peka ut invandrare och invandringen som problem försöker dessa fyra partier ge en enkel förklaring till varför det finns problem av olika slag exempelvis att pengarna inte räcker till sjukvården och äldreomsorgen, resultaten i skolan, välfärd som går på knäna, den höga arbetslösheten, kriminaliteten med mera. Allt som inte är bra skylls på invandrarna. Samtidigt säger samma partier ingenting om att närmare 20 miljarder kronor går till RUT- och ROT-avdrag. Dessa bidrag gynnar de som har gott om pengar i vårt land.

Tittar vi ut över världen ser vi att i många länder skylls problemen på invandrare och invandringen. Det gäller i länder som USA, Europa, Asien, Afrika, i stort sätt på alla kontinenterna. Det är "den andre" som får skulden. Vi ser att detta inte gör vår värld säkrare. Istället blir den allt mer instabil med växande hot och problem. I stort sätt är det likartade partier, på högerkanten, som i Sverige som bedriver denna problemställning. Direkt uppstår självklart frågan varför de gör detta. Kan det finnas andra bakomliggande motiv som de inte vill berätta för alla oss andra om vad som egentligen skapar problemen i samhället och vår värld?

De partier som pekar ut invandringen och invandrare som problem har ett ideologiskt tänkande som begränsar. Det begränsar Sverige utvecklingsmöjligheter och därmed möjligheter att kunna lösa grunderna till problem smartare, smidigare med varaktighet och långsiktighet. Deras lösningar löser inte grundproblemen, problem som fortsätter att existera och accelerera. Vi kan tydligt se hur vårt land slits sönder, klassklyftorna ökar, solidariteten minskar, mindre rättvisa, människor känner sig allt mer bortglömda, lokalsamhällen rustas ned och förlorar samhällsservice och jobb.

Det gamla tänkandet har lett in vårt land i en återvändsgränd. Vi måste komma ut ur den och det illa kvickt. I denna blogg kommer det att diskuteras problem och utmaningar, varför högern inte vill ha en annan debatt, vad som kan förklara hur våra samhällen ser ut, vad vi kan göra för att bygga ett bättre samhälle och värld för oss alla. Slutsatsen är att vi måste ha ett nytt tänkande i Sverige som verkligen kommer åt de grundläggande problem i vårt land. Det är dags för en förändring. Den börjar nu.

Var är "hela Sverige"-perspektivet i skoldebatten?

 För ett litet tag sedan kom de senaste resultatet från PISA-undersökningen. Det gick en chock genom det politiska Sverige. Resultaten pekar nedåt igen. Debatten så här långt handlar om de försämrade resultaten, bland annat pekas friskolesektorn ut som ett problem. Ytterligare två tunga orsaker har lyfts fram. Det är att socioekonomiska faktorer och geografi spelar en stor roll i de försämrade resultaten. Det betyder att vems barnens föräldrar är och vilken inkomstnivå dessa tillhör avgör hur det går för barnen. Samma sak med var barnen bor geografiskt. Det är dags att den skolpolitiska debatten lämnat storstadsperspektivet och istället fokuserar på hela Sverige.

 I den skolpolitiska debatten är utgångspunkten storstadsperspektivet. Det pratas om socioekonomiska områden i storstadsområdena som det behöver mer resurser till. Vi har kunnat läsa om den ena skolan efter den andra i förorter och stadsområden som har låga skolresultat. Fokus från politiker har varit på detta.

 Samtidigt har annat försvunnit under radarn. Ledaren i Dala Demokraten lyfter fram att i dag är det eleverna på glesbygden "som presterar allra sämst i skolan." Det här är en varningsklocka som måste tas på största allvar. Det är dags för politiken att verkligen förstå och sätta landsbygden in i de politiska diskussionerna. Det är ett krav som måste ställas. Det ensidiga storstadsperspektivet har inte byggt ett bättre och starkare Sverige.

 Det vi kan se är att det är på landsbygden effekterna av den snedvridna skolpolitiken slår stenhårt. Förändringen av uppbyggnaden av samhället drabbar landsbygden och speciellt glesbygden hårdast. "Det är här klyftorna syns som mest, mellan de som presterar högst och de som presterar sämst. Där skolpengen inte räcker till att köpa in skolböcker för att eleverna är för få. Det är här det är allra svårast att rekrytera utbildade lärare"

 En låg befolkningsmängd i kombination med avfolkning gör att barnen i glesbygden drabbas av försämrad skolgång. Landsbygdskommuners inkomstökningar har en tuff utmaning i att hålla jämna steg med kostnadsökningarna samt att när besparingar ska göras skärs det i skolbudgeten. Detta eftersom skolan är en kommunernas största budgetposter. Även här drabbas eleverna negativt genom lägre resurser till skolan. Privata skolor etableras inte heller på landsbygden/glesbygden hur som helst. För dessa är det mer attraktivt att finnas i tätbefolkade kommuner.

 Den skolpolitiska debatten behöver flytta från att ha ett storstadsperspektiv till att ha ett "hela Sverige perspektiv". Det går inte att fortsätta att ha debatten som den är nu. Det handlar om att återupprätta samhällskontraktet för hela Sverige.

 Ska hela Sverige vara ett land som är jämlikt med hög tillväxt, tillväxt i jobb och företagande, i innovationer och utveckling behöver det satsas på förskolan och skolan. Klyftorna inom skolväsendet måste arbetas bort och skolorna måste ges rätt förutsättningar. Rätt resurser behöver tillföras och vara en central pelare som det inte görs besparingar på. Görs detta får vi barn som har rätt förutsättningar att trygga gå ut i vuxenlivet. Alla vinner på det.

 Sverige kan bättre. Det är dags för förändring.

 

Dags för politk för jämlikhet och ekonomi - bort med identitetspolitiken

 Under de senaste åren har Sverige varit fast i den identitetspolitiska och kulturpolitiska debatten. Här har det helt kretsat kring identitetsfrågor där fokus har varit på invandring som problem till allt. Den politiska debatten har omfamnat detta och alla partier förhåller sig till det på olika sätt. Samma sak rörande kulturdebatten. Debatten har blivit allt hätskare mellan människor, allt är antingen eller. Två frågor måste därmed ställas. Har Sverige blivit bättre på grund av denna politiska inriktning? Hur har samhället utvecklats med denna politiska inriktning?

 Om vi tittar på Sverige i sin helhet finns det några saker att ta till sig. För det första har ojämlikheten ökat i Sverige och fortsätter att öka. Sverige anses i dag i omvärlden vara ett bra land för de som är rika. Arbetslösheten har bitit sig fast på höga nivåer samtidigt som synen på den som är arbetslös eller sjuk är negativ. Deras levnadsnivå har försämrats. Nu ökar konkurserna inom näringslivet. Tillväxten i år är urusel och nästa år blir inte bättre. Inom EU anses Sverige vara bland de sämsta när det kommer till ekonomisk tillväxt. Det här slår stenhårt mot människor och vårt samhälle med ökande arbetslöshet. Vi har en regering som i budgeten för i år och nästa år är klinisk ren från att satsa på tillväxten.

 Människor har cementerats i underklassen där de och deras familjers framtidsutsikter är dystra. Samhällskontraktet har brutits och gemensamma viktiga samhällsinstitutioner och samhällsservice har sålts ut, nedrustas eller försvunnit. Brottsligheten har brett ut sig, ökat i intensitet där människor utanför den kriminella världen dras ofrivilligt in. Sverige har försämrad ekonomisk tillväxt. Sverige står inte rätt rustad för att klara av klimatförändringarna. Sverige har inte varit observant på det som har hänt i omvärlden, allra minst geopolitiskt då fokus ligger på identitetspolitiska frågor. Listan kan göras längre. 

 Forskningen är tydlig. Samhällen med stor ojämlikhet eller där ojämlikheten ökar får stora samhällsproblem, vilket vi ser tydligt i Sverige. Landet är sämre rustat för att klara av problem, ställa resurser till förfogande och kunna lösa rätt problem. I dessa länder ökar brottsligheten och blir allt grövre. Arbetslösheten är svår att få ned till låga nivåer. Den ekonomiska aktiviteten är lägre. Människor känner att de har sämre framtidsmöjligheter, lyckas sämre i skolan, problem med att tillgodose människors behov av välfärd. Det skapas geografiska områden av hög fattigdom. Klassklyftorna ökar.

 Det vi måste fråga oss är om den politiska debatt som har rått i Sverige sedan 2010 har varit bra för vårt land. Facit har vi. Utifrån ovanstående beskrivning har den debatten och inriktning nått vägs ände. Den är inte smickrande och rent av avskräckande. Sverige behöver därmed en ny politisk inriktning och debatt som tar tag i problemen, identifierar rätt problem som gör att vi kan få fram rätt lösningar.

Det är dags att politiskt fokus är på att bygga ett jämlikt samhälle med hög tillväxt. Hög tillväxt skapar massvis med nya arbetstillfällen. Det skapar hopp om en bättre morgondag, får allt fler människor in i gemenskapen, bygger solid ekonomi för hushållen. Mycket kan lösas av dagens samhällsproblem med en annan inriktning på politiken. 

Nu går vi in i 2024. Nu är det dags för förändring. Sverige kan bättre. Nu vänder vi på detta tillsammans.

Socialdemokratin har ett stort arbete framför sig

 I dag publicerar Aftonbladet den senaste opinionsmätningen. Den visar att Socialdemokraterna når sin högsta nivån sedan 2012. Partiet får stöd av 35,2% av väljarna om det hade varit val i dag. En bra siffra och ett fantastiskt stöd men vi måste alla vara medvetna om att regeringsunderlaget har inte haft en bra start med svikna vallöften och valhänt agerande gentemot inflationen, räntehöjningarna, elpriserna, lågkonjunktur. Stödet ser bra ut men socialdemokratin har ett stort arbete framför sig i att visa att stödet ska vara minst på denna nivå. S (vi) kan inte slå oss till ro.

Det är bra att partiledningen med Magdalena Andersson och Tobias Baudin för någon vecka sedan presenterade att nu ska Socialdemokraterna utveckla sin politik brett. Även om S gick fram i riksdagsvalet, liksom på många håll i regioner och kommuner, finns det bland väljarna en skepsis mot oss som vi behöver förändra. I Sverige finns det sedan valet 2006 en högermajoritet i Sveriges riksdag. Det blåser högervindar i vårt land liksom det gör i Europa. 

Vad betyder det för socialdemokratin?

Det betyder inte som en del tror att Socialdemokraterna ska bygga sin politik åt höger för att vinna opinionen. Vi har sett att exempelvis inblandningen av nyliberalism, kulurkrigspolitik eller annan högerpolitik inte fungerar i partier som i grunden står för något annat. Det krockar rejält med ideologi, grundvärden, vad medlemmar och väljare har för bild av det partiet. Då väljer väljarna något annat tydligare parti.

 För oss socialdemokrater innebär det att vi ska bygga vår framtidspolitik på socialdemokrati och inget annat. Det gör att vi måste göra upp med en del saker som funnits de senaste 30 åren i politiken, oavsett hur ont det kan vara för en del grupper i partiet.

Högervinden i vårt land, och i Europa, visar att väljarna anser att den sidan har bättre svar på nutidens problem och utmaningar än vad Socialdemokratin har. Det är mycket allvarligt. Vi kan se exempelvis på finanskrisen 2008-2009, som fick återverkningar i flera år efter det. Socialdemokratin i Europa orkade inte samla sig i ett tydligt alternativ gentemot en nyliberalism som hade kört ekonomin och samhällen i botten. Väljarna valde då att leta efter andra partier, både till vänster och höger, som hade tydliga svar och lösningar. Effekterna av detta lever kvar på vår kontinent och i Sverige.

Socialdemokratin ska nu arbeta fram ett nytt politiskt program byggd på en ordentlig samhällsanalys. I grunden står vi i vårt land och världen inför två mycket stora utmaningar. Det handlar om klimatförändringen och den allt mer ökande ojämlikheten. Båda dessa utmaningar står redan i dag för, och kommer i framtiden att skapa, stora problem för vårt samhälle och planet. En Socialdemokrati för framtiden måste fokusera på detta och ta fram ett politiskt program som möter det ur en styrkeposition och ger invånarna hopp om en bättre framtid. Våra lösningar ska anses vara mycket bättre än högersidans. Socialdemokratins arbete börjar nu.

Ojämlikhet och förstörelse av miljön och klimatet är de två största hoten

Världen är mitt uppe i två stora utmaningar. Jag tror vi kan lösa dessa på ett bra sätt men arbetet måste växlas upp rejält och breddas mycket, mycket mer. En socialdemokrati som vill vara relevant i människors vardag måste ta itu med dessa två stora problem. 

Den ena utmaningen är en värld som är ojämlik, med stora klassklyftor där fåtalet personer/familjer äger mer än 60% av världens befolkning gör gemensamt. Ojämlika samhällen där det exempelvis i Sverige kan skilja 18 år i livslängd inom samma region mellan den som har jobbat i ett LO-yrke och den som är rik. I andra länder är det vara ännu större skillnader i livslängd. Klassklyftor som sliter sönder samhället, ställer landsdelar mot varandra, människor glöms bort. Samhällen som är för vissa, inte alla. De med stora resurser kan styra länder direkt eller indirekt, få igenom saker som är bra för dem men inte för resten av befolkningen och världen. Människor i vissa delar av det egna landet har fått se hur de har halkat efter i den ekonomiska förändring som har skett. Områden där långtidsarbetslösheten har bitit sig fast, lokala ekonomins aktivitet är lägre och där man känner globaliseringens negativa effekter tydligt. Jämställdheten rullas också tillbaka. Kvinnor utsätts för våld och mister sina liv. Lönerna för kvinnor är fortfarande låga och pensionen dålig, i länder där pension betalas ut.

Den andra är utmaningen är miljöförstörelse och klimatförändringar. Miljön förstörs runt omkring oss genom försurning, nedsmutsning, hav fylls med plast och massa annat skräp och fiskas ut. Hav, sjöar och vattendrag förstörs på olika sätt, floder regleras som gör att vattentillgången försämras. Sötvattenssjöar och floder som är till för dricksvatten förgiftas. Naturområden förändras direkt av människor till jordbruksmark (som inte håller i längden) eller stora plantager av en och samma produkt. Öknar breder ut sig när jorden ligger bara mellan exempelvis odlingsperioden, inte får tillräckligt med regn. Vi är inne i sjätte massutdöendet av naturliv där vi människor antingen jagar djur till utrotning eller förstör naturen som gör att djur- och växtarter dör. Klimatet förändras och har fått glaciärer att smälta snabbare än tidigare. Många glaciärer utgör grunden för dricksvatten i landområden längre bort ifrån där dessa finns. Permafrosten släpper på grund av varmare klimat där berg förstörs och orsaker jordskrev som drabbar människor, samhällen, naturen. Det har också lett till att permafrosten i Ryssland och på andra ställen släpper och ut strömmar bland annat metan, en ännu kraftfullare växthusgas. Klimatförändringarna orsaker mer torka där det redan är torrt och nya områden drabbas. Andra drabbas av mer regn och därmed översvämningar. Orkanerna blir fler och mer kraftfulla på grund av varmare hav.

Listan av negativa saker som ojämlikheten och förstörelsen av miljön och klimatet för med sig kan göras mycket, mycket längre. Samtidigt tror jag det kan vända men det är vi som är här i dag som måste se till att det sker en förändring till det bättre. Det är inte kommande generationers uppgift utan vi måste lösa det i dag.

En framtidsinriktad socialdemokrati måste ta tag i ojämlikheten och förstörandet av miljö och klimat med hög energi och framåtanda. Det behövs lösningar direkt och lösningar som är på lång sikt. Människor och naturen far illa. Det måste till förändringar nu. Jag kommer att från nu och framåt diskutera på hur detta skulle kunna ske. Nästa blogginlägg kommer att handla om gröna jobben.

Sverigedemokraterna - arvtagare till Socialdemokraterna?

Det är många inom arbetarrörelsen som funderar över varför Sverigedemokraterna (Sd) har sådana framgångar som det har i väljarkåren. Olika former av taktik har formats för att möta detta parti exempelvis peka på dess nazistiska rötter, att partiet består av rasister, har en politik som är rasistisk med mera. Inget har hjälpt. Väljare har strömmat till partiet och Sd ligger i dag på mellan 19%-20% av väljarstödet. Innan coronapandemin klättrade Sd högre men har backat lite grann i och med denna pandemin. Det är dock ingen signal på att Sd är på tillbakagång i väljaropinionen. Partiet ligger stabilt och verkar ha ett visst "golv" som skapar stabilitet. Ska arbetarrörelsen förtjäna de lönearbetande väljare som stödjer Sd gäller det att förstå vad det är för ett parti.

I en debattartikel från 13 februari i år, i Expressen, går att läsa vad det är för parti som Sd vill vara och lockar väljare på. Där står det:

"Det parti som Socialdemokraterna en gång var, ett parti som stod upp för en trygg tillvaro och ett solitt välfärdssamhälle, finns inte mer. Tanken om gemenskap och sammanhållning rasade ihop den dagen då S valde att ingå i samarbete med partier som vill avskaffa nationen, inte ser värdet i någon gräns överhuvudtaget och som satsat hela sitt politiska förtroendekapital på att rasera det som generationer innan oss byggt upp. Få saker har vållat så stor skada för Sverige i ett historiskt politiskt perspektiv som den ansvarslösa ”öppna era hjärtan”-linjen som Stefan Löfven sedan fortsatte."

Sverigedemokraterna anser att Socialdemokraterna har svikit människorna i Sverige och vad det en gång stod för: Ett folkhem som skulle skapa en trygg tillvaro för befolkningen och ett välfärdssamhälle för alla. Så är det inte längre enligt Sd. Öppna gränser, mångfald i samhället via invandring, välfärd som krackelerar och kan inte ge skydd, trygghet och stöd faller tillbaka på Socialdemokraterna. Det är S som bär ett huvudansvar för detta där S bara pratar men den verkliga politiken visar vad som sker.

Slutsatsen för Jimmy Åkesson, och Sverigedemokraterna, är att i och med att Socialdemokraterna har svikit är det Sverigedemokraternas skyldighet att återupprätta den socialdemokratiska linjen med folkhemmet som bas. Det handlar om kontroll av den svenska gränsen, att svenska folkets trygghet går först, jobb, göra rätt för sig och få belöning för det, en välfärdsstat som skyddar och ger rätt stöd åt alla svenskar. Klyftor mellan människor minskar liksom mellan stad och land. 

Sverigedemokraterna ser sig som arvtagare till Per-Albin Hanssons folkhem och det som började byggas. Även Tage Erlander ser man som arvtagare till utifrån byggandet av välfärden.

Den här formen av retorik går hem. Många inom arbetarrörelsen har lämnat socialdemokratin för Sverigedemokraternas förklaringsmodell och framtidsbeskrivning av vilket Sverige som ska byggas. En del inom övre medelklassen och identitetspolitiker kanske tycker att folkhem, arbetarklass, medelklass, klass, ojämlikhet med mera låter mossigt och hör inte hemma på 2020-talet i Sverige men hos väljarna är dessa saker viktiga. Det handlar om identifikation och beskrivning av samhället. 

Det är något som vi inom arbetarrörelsen måste förstå och lära oss, även om jag gissar att en del har investerat mycket i att skapa en annan bild av Sverigedemokraterna som de anser vara rätt och skyddar. Frågan som måste ställas är det rätt tänkt den taktik som använts hittills? Har det gjort att väljarna har övergivit Sverigedemokraterna? Svaret är nej. Det har gjort att arbetarrörelsen arbetat fram fel strategi och taktik.

Insikten om att Sverigedemokraterna anser sig vara arvtagare till Per-Albin Hansson och den äldre socialdemokratin gör att vi inom arbetarrörelsen måste bygga en annan berättelse, politik och förändra inriktningen till att vi går tillbaka till rötterna. 

Socialdemokrati som socialdemokrati och inte blandas ihop med socialliberalism, nyliberalism eller annan -ism. En socialdemokrati som bottnar i vår ideologiska grund och bygger oss därifrån. Vågar vara socialdemokrati.

Skapa en berättelse där vi vill och ska tillsammans i Sverige bygga ett jämlikt, jämställt och hållbart samhälle. Med detta kan vi möta problemen i världen samt Sverigedemokraternas politik. Där Sd i dag står själva ska vi ta upp kampen och visa vilket parti som är det parti som tar tillvara på folkhemmets skydd av landet, befolkningen och det trygga välfärdssamhället. Det är här som vi har möjligheten att förtjäna väljarnas stöd igen men då gäller det också att bedriva en socialdemokratisk politik och visa hur denna gör samhället jämlikt, jämställt och hållbart.

Grundanalysen i denna text som bygger på debattartikeln i Expressen är hämtad från ett paper som jag skrev i Populism, nationalism and History vid Malmö Universitet, HT 2020. Diskussionen från fjärde stycket nedifrån och till slutet ingår inte i "paper". Första stycket ingår inte heller i "paper".

Tondöv högerkonservativ politik

Högerkonservativa partier i Sverige som vill ha nyliberal politik för fram samma politiska förslag som tidigare. Mer marknad och privatisering, utförsäljning av gemensam egendom och skattsänkningar som gynnar de som har mest och försämringar på arbetsmarknaden. En politik som de för fram är bra och stärker Sverige men som vi i verkligheten ser inte fungerar. Här skärskådas inte den egna politiken. Vi tillsammans kan istället bygga en annan väg framåt för vårt land.

Vi har i omgångar fått se och uppleva en politik från högerkonservativa i omgångar som säger att den ska bli bättre för oss alla och göra vårt land bättre.

Här fördes det en politik med försämrad a-kassa och att i stort sätt fokusera på jobbsökandet, införande av ny anställningsform, attack mot facket, sänkta skatter för de som jobbar som gynnar de som tjänar mycket med pengar, försvarande av att de rika ska bli rikare, utförsäljningar och privatisering, marknadslösningar inom välfärdssektorn där tyckande från högerpolitiker har varit det viktigaste. Allt för att sänka arbetslösheten, ge människor mer pengar i plånboken och med ökad valfrihet skulle välfärden bli bättre.

Det har inte blivit så. Arbetslösheten har bitit sig fast på en nivå som var oacceptabel för 40 år sedan (och som stiger i spåren av coronapandemin), många fler har i dag osäkra anställningar som baseras på timanställningar och andra korta anställningsformer, allt fler har svårare får att planera sin framtid, många saknar en egen bostad, välfärden står sårbar med nedskärningar som följd och många gånger avslöjas bristande kvalité, utförsäljningar som inte gjort landet bättre. Listan kan göras mycket lång.

För att vi i Sverige ska få det bättre behöver vi ta en annan väg. En väg som stärker samhället och var och en av oss och vår frihet. Vi behöver en politik som satsar på låg arbetslöshet, förstärkt och utbyggd välfärd, stora investeringar i grön infrastruktur, utbyggnad av utbildningen som bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet, förbättrad hälsa och ökad trygghet, social politik i centrum där vi utvecklar en grön cirkulär ekonomi.

Det är en politik som stärker vår frihet att kunna bygga en trygg framtid för oss själva och våra familjer. Det är inte mer av en tondöv högerkonservativ politik som behövs utan en offensiv och lyhörd samspelande socialdemokratisk politik. Vi tillsammans kan skapa ett bättre samhälle som är bra för oss och naturen.

Riksdagen säger nej til din säkerhet och ditt liv

På svenska arbetsplatser under 2019 var det över 100 arbetsplatsolyckor och det dog 47 personer. En utveckling som inte ska få lov att förekomma. Vi som jobbar ska inte kunna bli skadade eller aldrig få komma hem igen. Det behövs en förändring och ett starkare arbetsmiljöarbete som minimerar riskerna på våra arbetsplatser. Ett steg i det är att utöka tillträdesrätten för regionala skyddsombud. Det satte igår en majoritet i riksdagen stopp för.

Ingen ska behöva dö på jobbet. Ingen ska behöva råka ut för att skada sig på jobbet. Jag tror vi alla som jobbar kan hålla med om detta. Ingen av oss vill vakna upp innan man går till jobbet, oavsett på dygnet, och vara orolig över om man kommer att skada sig på sin arbetsplats eller råka ut för något som gör att man aldrig kommer att komma hem igen. Tyvärr var det 47 av våra arbetskamrater som fick sätta livet till under 2019. En siffra som är helt oacceptabel och ska vara noll.

Ett viktigt steg i att se till så att arbetsmiljölagstiftningen följs och att förbättra arbetsmiljön på våra arbetsplatser i Sverige är att se till så att regionala skyddsombuden kan besöka alla arbetsplatser. Det får de inte i dag. Dessa skyddsombud har stora möjligheter:

Det regionala skyddsombudet har som huvudsaklig uppgift att aktivera och stödja arbetsmiljöarbetet, fram för allt på mindre företag. Några uppgifter som de regionala skyddsombuden har är att:

• aktivera arbetstagare och arbetsgivare i små företag så att de planerar, leder och genomför arbetet så att det utförs på ett sunt och säkert sätt
• övervaka skyddet mot olycksfall och ohälsa samt delta i planeringen av förändringar i verksamheten
• verka för att arbetsgivaren är medveten om sitt ansvar och sina skyldigheter
• stödja det lokala skyddsombudet
• verka för att det utses lokala skyddsombud
• medverka vid utbildning av lokala skyddsombud och arbetsledare.

Citerad källa: https://www.arbetsmiljoupplysningen.se/Vem-Gor-Vad/Regionala-Skyddsombud/

Jag tror vi är många som anser att det är en självklarhet för regionala skyddsombud att kunna besöka alla arbetsplatser och hjälpa till i att arbetsmiljön förbättras.

Detta ville inte en majoritet i Sveriges riksdag. Här är de partier som röstade ja respektive nej:

Vi kan därmed tydligt se vilka partier som står på vår sida, vi som är löneanställda, och vill vårt bästa. En samlad borgerlighet valde att rösta nej. Det här gör att vi som jobbar riskerar än mer att skadas på jobbet eller att förolyckas. Det är tragiskt att majoriteten i riksdagen inte tar sitt fulla ansvar och ställer upp för oss löneanställda.

Du har möjlighet i valet 2022 att rösta på de partier som vill ditt bästa i hela ditt liv. Du har möjlighet att rösta fram ett parti som vill skydda dig på din arbetsplats så att du kan arbeta i lugn och ro, komma hem till familjen oskadd och leva ditt och ert liv. Du har makten att skapa förändring i Sveriges riksdag.

Fackliga rättigheter behöver stärkas!

Vi lever i en globaliserad värld, något som vi påminns starkt i dag under coronapandemin. Pandemin visar på olika sätt tydligt hur beroende världens länder är av varandra bland annat när det kommer till ekonomin och världshandeln. Nedstängning i ett land sprider sig snabbt ekonomiskt till andra länder. I dag ligger produktion till en och samma produkt i flera olika länder för att sedan sättas ihop i ett annat land. Vi är beroende av varandra. Det gör också att möjligheterna att stärka de fackliga rättigheterna ökar.

Världens länder är förbundna till varandra med hjälp av handelsavtal. I grunden är det bra med handelsavtal men vi kan se att under de senaste 30 åren bygger dessa avtal på nyliberal ideologi där handel och ekonomin sätts i centrum och före människors och naturens väl. I många länder är facken tillbakatryckta eller icke-existerande med svåra följder för de som är anställda. De har ingen som kan föra deras talan och kämpa för allt bättre villkor. I andra länder skadas och dödas fackliga ledare och fackanslutna arbetare av de som inte vill ha facken på arbetsplatserna eller i deras länder. Människor utnyttjas och utsätts för mycket hårda arbetsvillkor med långa arbetspass, med usel arbetsmiljö och en låg lön. Den som protesterar och vill ha bättre villkor får sluta och ersätts direkt av någon annan.

Vi i Sverige och EU måste ta tag i handelsavtalen och få igenom förändringar. Den S-ledda regeringen har lyft fram vikten av de fackliga rättigheterna i handel med andra länder och i utrikespolitiken. Det är mycket viktigt att handelsavtalen förändras så att det är människor och naturen som ska bli vinnare. Sätt tydligt de fackliga rättigheterna och möjligheterna i centrum för handelsavtalen. 

Vill länder och regioner göra affärer med EU, vilket de vill, så är fackliga rättigheter ett krav. Det är inte profiten för ett fåtal som ska vara kontentan när handelsavtalen väl är i gång. Det är vi lönearbetare och naturen oavsett var i världen som ska vara vinnare från dag ett med bra arbetsmiljö, bra anställningsvillkor med löner som det går att leva och bygga en framtid på och att detta hela tiden förbättras.

Vårt välstånd i Sverige och Norden har byggts upp tack vare facken och de fackliga rättigheterna. Det har gjort att makten på arbetet har balanserats mellan arbetsgivare och anställda genom kollektivavtal. Vinster som har gjorts ekonomiskt i näringslivet och landet har omfördelats och kommit alla till del. Även om vi under de senaste 30 åren kunnat se att lönearbetare har fått en allt mindre del av överskottet måste det till en förändring. Facken har här en nyckelroll tillsammans med arbetarpartier. 

Sd är ett bevis på något som är fel i samhället

Vi måste förstå att dagens Sverige är inte samma som det varit tidigare. En del på både vänstersidan och högersidan i svensk politik verkar tro att får man bara bort Sverigedemokraterna (Sd) så kommer allting att bli bra. Tyvärr är det inte så enkelt. Sd är ett bevis på att något är fel i samhället som de andra partierna, och nya partier, måste ta tag i. För Sd är ett resultat av det som har hänt.

Det har skett ekonomiska förändringar i vårt samhälle som i sin tur har skapat sociala förändringar. Under de senaste 35 åren har alla lovord om ökad globalisering, mer marknadsekonomi, utförsäljning av välfärden, privatisering av välfärden, mer konkurrens inom välfärden ex äldreomsorg, sjukvård och utbildning, att hålla igen i lönebildningen med mera visat sig inte fungera i verkligheten.

Runt om i landet går det att se hur globaliseringen gör vissa områden till stora vinnare, vissa andra hamnar efter och får kämpa hårt för att vara med medan andra är förlorare. Vinnarna är storstäderna och de närliggande kommunerna där det satsas inte bara från det privata näringslivet utan också från staten. De som bor här framstår som vinnarna i allt detta som har skett. Här finns arbetstillfällen, utbildningsmöjligheter, ett rikt kulturliv, utbyggd infrastruktur och hög servicenivå från samhället.

Samtidigt är det andra områden som får se företag lämna, butiksdöd breda ut sig, samhällsservicen försämras, samhällsservice försvinna, arbetslösheten ökar, nytt jobb som man får ger lägre betalt inom servicesektorn jämfört med industrijobben som har försvunnit. Otryggheten breder ut sig. Kriminaliteten ökar. Missbruk likaså. Social otrygghet breder ut sig.

Vi kan se en början till förändring hos väljarna i och med valet 2006. Här ser vi en tydlig rörelse där väljare lämnar socialdemokraterna för att pröva alliansens politik. En politik som lovar att Sverige ska bli bättre och att du ska få det bättre. Först och främst ska du som jobbar få mer i plånboken. Det blir ett maktskifte då socialdemokratiska väljare aktivt väljer att gå rakt över från S till M och andra allianspartier.

När sedan alliansen inte kan leva upp till det som har lovats, bland annat försämras a-kassan, sjukförsäkringen och det går tydligt att se att välfärden får inte de resurser som behövs börjar väljarna att leta efter ett parti att stödja. Socialdemokraterna var inte längre ett alternativ då partiet under stora delar av mandatperioden 2007-2010 bedrev en aktiv oppositionspolitik mot alliansen, vilket uppskattades mycket av väljarna, men innan valet köpte i stort sätt allt som alliansen hade genomfört. Där och då började S på allvar att sjunka i opinionsmätningarna. Valet 2010 blev sedan ett val där S hamnade strax över 30%, tappade många väljare.

I valet 2010 steg ett annat parti in på riksdagsarenan i form av Sverigedemokraterna (Sd). Resultatet blev 5,7%. Moderaterna ökade och hamnade på också strax över 30% (landets näst största parti). Det går att säga att socialdemokratiska väljare valde både M och Sd i detta valet. Efter valet 2010 har vi kunnat se hur Sd har vuxit i takt med att både M och S har minskat. En enkel förklaring är till att Sd växer kan vara att socialdemokratiska väljare som redan tog steget till M gick sedan vidare till Sd.

Väljarna protesterade i valet 2010 och har sedan fortsatt mot de tidigare partierna och deras regeringsinnehav för att Sverige är där landet är. Upplevelsen av att det inte går åt rätt håll. Fakta i form av ökad ojämlikhet och försämringar av olika slag, nedskärningar inom välfärden med mera. En grogrund för att väljarna anser att partierna inte förtjänar deras röster. När sedan ett nytt parti kommer in blir steget att rösta på det inte stort. Vi lever i en annan tid där väljarna inte längre ser sig själva som att alltid oavsett vilket ställa upp för partier, oavsett vad partierna än gör.

Istället ser väljarna sig som att de har makten att avgöra vem som ska regera. Partierna har länge kämpat om mittenväljarna. Oftast vissa delar av medelklassen, de med högskole-/universitetsutbildning och tjänar bra. De har ansetts vara viktiga att vinna över. Arbetarklassens väljare och större delen av medelklassen har setts som att alltid vara trogna respektive parti men här har en förändring skett. Dessa väljare anser att de ska vara i centrum av svensk politik och att politiken ska bygga på oss många, inte bara ett fåtal. Därmed har de också visat tydligt att de går från ett parti till ett annat, ställer krav på resultat och att partiet, eller partierna, tar deras problem och oro på allvar samt ger dem möjligheter till att få leva ett gott liv som de formar i frihet.

Så vad ser då väljarna i Sverigedemokraterna? Det ska jag skriva om i nästa blogginlägg.

Möjligheternas 2020-tal

Detta årtiondets första blogg fokuserar på möjligheternas 2020-tal.

De två första årtiondena har sett socialdemokratins tillbakagång. I land efter land har S backat. I vissa länder ned till ental i väljarstöd. I Sverige har socialdemokratin sakta men säkert minskat i väljarstöd för att nu i opinionen utmanas rejält av Sverigedemokraterna (Sd). Det partiet är till och med störst i några opinionsmätningar. Det är en socialdemokrati som är kraftigt tillbaka pressad och utmanad.

I EU-valet backade den samlade socialdemokratin. Antalet EU-parlamentsledamöter minskade. I EU är inte S den kraft som den hade kunnat vara. I ett land som Portugal har socialdemokraterna styrt och fått i senaste valet förnyat mandat, med ökat väljarstöd. Där driver S en socialdemokratisk politik där högerns politik rullas tillbaka för s-märkt sådan som gör att människor får det bättre. I Danmark har S bildat egen regeringen efter en välfärdssatsning i valet. I Finland är S med och leder landet.

Det finns ljuspunkter men om socialdemokratin ska bli 2020-talets stora politiska kraft som engagerar människor måste en ny väg beträdas.

I ledarartikeln i Dagens ETC skriver Laila Vianden bland annat om att finanskrisen 2008 innebar att nyliberalismen förlorade sin legitimitet som allena rådande ideologi och styrning av länder. I spåren av finanskrisen kastades miljoner människor ut i arbetslöshet, åtstramningspaket i det ena landet efter det andra där välfärden monterades ned, människor fick det sämre och fick betala priset för hur de rika och kapitalet försökte att bli ännu rikare. Ojämlikheten har ökat med en allt större omfördelning från arbetarklassen och medelklassen till över medelklass och överklassen. Politiken har också skjutis till höger där konservatismen skördat framgångar.

Socialdemokratin mötte inte finanskrisen 2008-2009 i Europa med en kraftfull socialdemokratisk politik. Istället var det nyliberala idéer som skulle fortsätta att drivas då det ansågs att här fanns det som lovade guld och gröna skogar. Socialdemokratin ansågs därmed, och anses fortfarande, inte vara ett parti som tog tillvara på människor och deras möjligheter, hade lösningar på deras problem och skyddade dem.

Nu står vi innanför dörröppningen inför ett nytt årtionde, 2020-talet. Det finns stora utmaningar och problem som måste lösas. Människor far illa och är oroliga för framtiden. Den konservativa sidans politik är inte bra för arbetarklassen och medelklassen men levererar nu idéer på hur saker och ting ska förändras. Det är lockande att stödja.

För socialdemokratin gäller det att ta tag i initiativet och driva en offensiv politik som tydligt är på människors sida, som människor känner igen sig i och som människor är med och utformar. En politik som skapar engagemang och har en vision för framtiden. Det behövs också släppas fram fler ur socialdemokratin som är med och tar partiet framåt. Vi är en folkrörelse och det betyder att alla ska vara med i utvecklingen av partiet och framtiden. Här måste socialdemokratin åter bli folkrörelsen. Det är vi tillsammans som kan skapa förändring. Nu är det dags att göra 2020-talet till socialdemokratins årtionde.

Dags för politik för oss många

Jag är stolt över att komma från arbetarklassen och stolt över att vara en politiker som arbetar för och driver en löntagarpolitik. Vi socialdemokrater ska driva en politik för de breda löntagargrupperna, för arbetarklassen och medelklassen. En politik för jämlikhet. En politik för oss många, inte bara ett fåtal.

Det senaste årtiondet har sett en förändring i det politiska landskapet. Väljare som innan såg det som att etablerade partier har svikit och glömt bort dem har insett att de har makten. Makten att förändra sakernas tillstånd för något annat. Något annat som de tror blir bättre.

Många är utmaningarna i vårt land. Utmaningar som många i vårt land har undrat när partierna ska se och komma med hållbara lösningar. Att prata om problemen ute i landet och inte bara symbolfrågor som politikerna tycker är viktiga. Där ett parti har ansetts se dem och deras situation, som kommit med orsaksförklaringar och förslag på förändring.

I en insändare i Arbetet lyfter Gabriella Laveccia, SEKO, fram fem viktiga saker för att stoppa Sverigedemokraternas (Sd) framgångar. Jag skulle här vilja lyfta fram fyra av punkterna. Det handlar om att driva en politik för att minska på ojämlikheten, inte använda samma retorik som Sd, politik skapar förändringar och det är bra att människor engagerar sig samt vi ska arbeta för att ha en politik som visar på hopp. Ett hopp om en bättre morgondag med en vass offensiv politik.

Jag är född i en klassisk arbetarfamilj och är mycket stolt att bära arbetarklassarvet vidare. Vi som kommer från arbetarklassen vet hur det är i olika situationer som vi kan befinna oss i, synen från överklassen och vissa politiker på oss (speciellt från moderaterna), hur samhället kan riggas för överklassen och hur vi andra får ta smällen.

Arbetarklassen har fått ta mycket stryk under de senaste 30 åren. Utsatt för en högerpolitik som försämrat löntagares ställning på arbetsmarknaden, framväxten av en ny underklass inom arbetarklassen med låga löner, osäkra anställningsvillkor och får inte möjlighet till tillsvidareanställning och etablering på bostadsmarknaden.

En allt mer försämrad a-kassa, hur många yrken försvinner och får människor att skola om sig med jämna mellan rum. Långtidsarbetslösheten som biter sig fast, hög arbetslöshetsnivå. Sjukförsäkring som kastar ut människor från arbetarklassen och medelklassen och gör att de hamnar mellan stolarna. En bostadsmarknad för de som har gott om pengar. Skola där barnens sociala bakgrund styr resultaten och senare vad som framtiden kan erbjudas. Äldreomsorg och sjukvård som anses inte kunna fånga upp alla de som behöver hjälp och stöd. Ojämlikheten ökar allt mer.

En geografisk ojämlikhet har brett ut sig. De som bor på landsbygden får se servicen försämras eller försvinna, försämrad infrastruktur, försämrad kollektivtrafik, högre bensinpris med mera. Samtidigt kan de som bor i förorterna hur de hamnar efter de som på i innerstaden eller i välbärgade områden.

Vi inom arbetarrörelsen har ett stort arbete framför oss. Vi måste visa att vi är relevant i människors liv, ser problemen och kommer med hållbara lösningar. Det behövs ett annat tänkande och ett annat synsätt som börjar hos människor och deras vardag. Vi behöver visa på hur det ska lösas och vad det är som orsakar problemen. Det behövs en politik för de breda löntagargrupperna.

Att kretsa runt Sd

I dagens blogginlägg kommer det att diskuteras om att Sverigedemokraterna (Sd) är det parti som allt kretsar kring.

Det finns två stycken intressanta artiklar i Sydsvenskan som rekommenderas att läsa. Den ena heter "Så blev Jimmie Åkesson Solen som de politiska planeterna kretsar runt" samt "Tio år som förändrade Sverige". I båda diskuteras de senaste 10 åren och vad de har inneburit för vårt land. Båda har ett fokus på Sverigedemokraterna.

Ett parti som levde sitt eget liv men via en strategisk ledargrupp sakta men säkert arbetade för att nå sitt mål om att en dag styra Sverige. Sd är i dag ett av Sveriges två största partier. Det är det största oppositionspartiet, klart större än moderaterna. Det går att se hur Sd växer inom olika grupper. Störst parti bland männen, växer bland kvinnor och skördar framgångar inom arbetarklassen. 

Det är fel att tro att Sd arbetar utifrån en annan politisk skala än vänster-höger. Det Sd har som sin problemformulering är att invandringen tar pengar från alla svenskar. Invandrarna kostar pengar och alla problem som finns går att spåra till invandrarna och till det mångkulturella samhället. Med andra ord en ren vänster-höger skala i politiken. Det är bara en annan problemformulering som Sd utgår ifrån för att beskriva läget i Sverige. Sd är ett högerparti med en klassisk högerpolitik för de få i vårt land, inte för oss många.

Det har innan ansetts att socialdemokraterna är det parti som allting har kretsat kring men nu är det Sd som alla andra partier snurrar runt. Tittar vi på debatten i media, sociala medier och liknande går det att tro det. Det är Sd:s problemformulering som dominerar och har uppnått en status av att vara sanning. Socialdemokratin har inte varit i centrum sedan början av 2000-talet, frågan är om inte 1990-talets början var början till att S började att förpassas ut till sidan.

I grunden anser jag att det är inget parti som ska vara i centrum. I centrum ska landets invånare stå och de problem och utmaningar som vi möter, sådant som det måste komma lösningar på. 2011 (skrev om det igår) fanns möjligheten för socialdemokratin att börja en annan resa och möta vardagens problem på ett nytt sätt men på grund av vissa gruppers vilja inom partiet att hellre bevara sin egen makt framför vad som är bra för partiet blev det tvärstopp. Sedan hände inget mer, på grund av dessa grupper. Därefter har verkligheten slagit till och satt allting ur spel.

Vi socialdemokrater måste bestämma oss för att bryta oss loss ifrån den dagordning som i dag domineras av Sverigedemokraternas problemställning och lösningar. Det behövs andra idéer, lösningar och framtidsvision som skapar nya möjligheter för människor att leva bra liv, styra sina egna öden och känna att nuet och morgondagen alltid är bättre än gårdagen. Möjligheterna finns och det gäller att dessa tas tillvara. Risken är annars stor att de lösningar som kommer ur Sd:s värld skapar stora problem i framtiden som sliter sönder Sverige. Det måste bli ett stopp på det.

Vi behöver en politik för de breda löntagargrupperna, för arbetarklassen och medelklassen. En politik för jämlikhet. En politik för oss många, inte bara ett fåtal.

Populistiska manifestet

Nu under julhelgerna tänker jag göra lite reklam för läsvärda böcker. För dig som vill utmana ditt eget tänkande och få nya idéer vill jag göra reklam för följande bok. Det är:

Populistiska manifestet: Från knegare, arbetslösa, tandlösa och 90 procent av Göran Greider och Åsa Lindeborg. 

En bok som vill skapa inspiration för en vänster i svensk politik som verkar inte förstå hur verkligheten ser ut, verkar vara insomnad och på efterkälken. En bok att hämta inspiration ifrån men också lära sig varför partier som Sverigedemokraterna skördar framgångar och väljare ser sig svikna av riksdagens "gamla" partier.

Göran Greider och Åsa Lindeborg har en hög ambition med boken. Det handlar om två saker. Nummer ett är att beskriva varför populistiska högerpartier skördar framgångar ända in i arbetarrörelsen. Nummer två är att komma med förslag hur vänster inom svensk politik kan stoppa detta och återfå förtroendet från väljarna. Kunna bli en rörelse och politisk kraft som uppfattas som relevant i människors vardag. Att bli en vänsterpopulistisk rörelse. 

De pekar tydligt på att vänster-högerskalan inom politiken har övergivits av alla partier, utan undantag, men många, många väljare ser sig själva utifrån den skalan. Vänstern har släppt detta och verkar förneka en politik byggd på att minska ojämlikhet, öka solidariteten, utgå ifrån klassanalysen och andra klassiska begrepp för att istället anamma en nyliberalpolitik som sätter marknaden först, sänkta skatter, en minskad offentlig sektor, privatiseringar med mera. 

Arbetarklassen känner sig sviken, liksom medelklassen (låg- och medelmedelklassen). De känner att de är förlorare då andra drar ifrån, speciellt de rika. De upplever sig kvarglömda och väljer därmed att rösta på ett parti som vågar prata om deras frågor, som ser dem och deras vardag. Andra riksdagspartier ses som att de inte har gjort sitt jobb. De gör en förflyttning ifrån vänsterpolitik till högerpopulistisk politik.

Identitetspolitiken görs det också upp med, vilket jag gissar retar en del. Den har inte fokus på vänster-högerskalan, ojämlikheten och vad det egentligen innebär för varje människas möjligheter i livet, makt över sina egna liv, rättigheter och chanser. Istället fokuserar den på andra saker som splittrar arbetarrörelsen och delar av medelklassen ned i mindre grupper som sedan ställs mot varandra. Det behövs mer fokus på vänster-högerskalan och vad vänster- respektive högerpolitik egentligen innebär för var och en av oss och våra möjligheter att äga våra liv.

Från Adlibris rörande boken: "I Populistiska manifestet skriver Åsa Linderborg och Göran Greider ett försvar för populismen som politisk strategi. De visar att populism är mycket mer än bara ett tillhygge i en politisk debatt. I en tid då miljardärer och affärsmän framställer sig som underdogs och sanningssägare, borde inte vänstern ha ett bättre utgångsläge att tala för folket?"

Tyvärr verkar det som att boken inte har tagits emot av en samlad arbetarrörelse/vänsterrörelse i Sverige på det sättet som författarna önskade. Jag tror att boken berättar alltför sant om tillståndet i riket och inom vänsterpolitiken och det gör att mycket av det som tas för givet ifrågasättas. Sådant gillas inte av alla. Maktpositioner och maktcirklar skakas om för om författarna har rätt kommer det att krävas förändringar ned på personnivå inom vänsterpolitiken, oavsett politisk nivå. 

Till exempel tas det upp om diskussionen kring migrationspolitiken där författarna har kommit fram till att det behövs en begränsning av antalet som kommer hit. Det handlar om att annars tunnas resurserna ut och det drabbar de som kommer hit, arbetarklassen och delar av medelklassen. Sverige som nation klarar inte av att bära hur stor invandring som helst. 

Jag tror att det här är något som ifrågasätts kraftigt av en hel del och får boken att hamna i kylan. De vågar ta tag i en fråga som är mycket känslig inom vänstern och diskutera denna samt komma till en slutsats som inte tilltalar vissa skulle jag gissa. Deras syn och slutsatser blir ifrågasatta och det är utmanande. Därmed blir inte Populistiska manifestet den bok som vänstern behöver diskutera och kunna analysera sin omvärld utifrån. Det är synd för den borde vara obligatorisk läsning i varje arbetarekommun, region, riksdagsgruppen och partiledningen. 

Jag vill rekommendera denna bok. Läser du den kommer du att få många aha-upplevelser, funderingar skapas liksom nya idéer om hur framtiden kan förändras till det bättre. 

Det kan vändas

Vi lever i en tid där det finns en rad problem och utmaningar som vi står inför, som kräver lösningar. Det pratas om dem men de pratas om dem en och en, inte tillsammans och knyts definitivt inte ihop till något större som vi gemensamt behöver arbete gentemot som skapar hopp och framtidstro. I detaljernas årtionden har helheten och framtiden tappats bort.

Det har gått 20 år på 2000-talet, om vi räknar år 2000 som startskottet. Under denna tid har vi kunnat se hur vår värld har förändrats. 

Ojämlikheten har ökat allt mer där de rikare blir allt rikare, banker och storföretag gynnas, arbetslösheten är hög och allt fler är allt längre arbetslösa. Arbetarklassen och medelklassen får se sig tillbakapressade i ett system som gynnar den med makt/pengar. Allt fler upplever sig som förlorare i spåren av globaliseringen, EU. Klimatförändringar och miljöförstörelse påverkar oss på olika sätt. Kriminalitet följer i ojämlikhetens spår. Krig och terrorism. Tron på att politiken kan göra saker positivt för vanliga människor minskar. Digitaliseringen och automationen slår ut arbetstillfällen, omformar yrken och innehållet i dessa, nya arbetstillfällen och yrken skapas. Välfärden rustas ned och minskar.

Finanskrisen 2008 skapade en nedgång som spädde på människors negativa situation. Nyliberalismen visade sig inte kunna leverera löftena om att med mer marknad, mer till de rika, mer utförsäljning och privatisering av välfärden skulle leda till bättre liv för alla. Samtidigt visade sig att socialdemokratin inte kunde komma med ett tydligt vänsteralternativ som skulle ge nya och bättre möjligheter för människor. Socialdemokratin ansågs ha omfamnat och tagit till sig nyliberalismen, vilket den till viss del har gjort, och var därmed bärare av det negativa. Trots att socialdemokratiska partier runt om i Europa försökte att gå fram med program som skulle rädda nationella ekonomin, som fortfarande var och är nyliberala. Det gillades inte av väljarna.

Vi socialdemokrater har trots detta möjlighet att ta tag i det hela och visa att vi är relevanta i människors vardag. En vardag som vi ska göra bättre. Det behövs en mobiliserande reformpolitik som skapar engagemang. Detta ska göras tillsammans med alla invånare som vill göra vårt land mänskligare, solidariskt, rättvis och ett land som håller ihop. Det är vi tillsammans som kan skapa något bättre. 

Vi behöver ta fram stora idéer och visioner med en politik som är för de breda löntagargrupperna, som förenar arbetarklassen och medelklassen. En politik för jämlikhet. En politik för oss många, inte bara för ett fåtal.

Få ihop Sverige

Vi lever i en tid när det upplevs som att samhällen börjar glida i sär från varandra. Även inom samhällena självt känns det som att det sprickor upp och avstånd skapas mellan människor, grupper av människor, stad och land, inom städer med mera. Det är avstånd mellan människor där samtal mellan människor har ersatts av inlåsningar i att det egna har rätt och alla andra fel. Just nu befinner vi oss vid ett vägskäl där vi måste bestämma vilken väg vårt land ska gå. För mig är det enkelt. Vi måste ena och få ihop Sverige.

Till valet 2014 förde Socialdemokraterna fram att något har gått sönder i Sverige. Det hade det också gjort. Inte bara i Sverige utan också i Europa och världen höll något på att hända. I en del länder har det hållit på i ett par årtionden, i en andra varat några år. En kraftig ökning av ojämlikheten som börjat dela upp samhällen, både inom sig och mellan, och fått mänga att känna sig som förlorare. 

Resultatet har vi sett med framväxten av populistiska högerpartier som utvecklat sig till att bli konservativa partier till höger om de traditionella högerpartierna. Sverige har inte varit förskonat utan också drabbats. Det finns väljare som anser att de traditionella partierna har svikit och inte levererat det som har lovats i form av trygghet, välfärd, jobb och att man ska kunna leva ett bra liv med en bra pension. Då blir andra partier mer intressanta, speciellt om de inte innan har suttit vid makten. 

Människor är oroliga för sin vardag när de ser att det finns problem och utmaningar som hotar deras liv. För en del människor är dessa redan något som förändrat deras liv till det sämre.

Det handlar om skillnaden mellan landsbygd och städer där landsbygden kan se hur servicen försämras och försvinner, både i form av samhällsservice och service från privata företag. Infrastrukturen försämras, kollektivtrafiken blir det allt mindre av. Samtidigt går det att se hur städer och stadsområdena får allt mer av pengarna och servicen. Vissa partier höjer avgifter och bränslepriser som missgynnar landsbygden medan i stadsområdena kan befolkningen ta del av ett rikt utbud av kollektivtrafik med mera.

Samtidigt går det att se hur kriminaliteten håller samhällen i vårt land i ett hotfullt grepp. Även om brottsligheten statistiskt sett har minskat så går det att se att den grova brottsligheten inte vill knäckas hur som helst. Bomber, skjutningar, mord är människor i vårt land mycket oroliga för. Media pumpar ut dessa nyheter. Lägg till drogförsäljning så har vi en grund för något som splittrar också vårt samhälle.

Vi lever i en värld där vi aldrig någonsin har haft så mycket information och kunskaper tillgängliga ett knapptryck bort. Många har trott att det skulle göra världen bättre och få människor att komma ihop. Det som har skett är att samtalet blir allt mer tillspetsat där samtalsdeltagarna låser in sig tidigt i sina egna åsikter, vägrar att rucka på dem och anklagar alla andra för att ha fel. Personangrepp är allt vanligare i debatten. Vi i vårt land har gått ifrån att ha ett samtal där man är nyfiken till vad den andra tycker och tänker och där man tillsammans kan komma fram till smartare och bättre lösningar till att den egna sidan ska alltid ha rätt, de andra har fel och därmed blir också slutsatserna sämre. Det här är något som splittrar vårt samhälle.

Sverige har gått ifrån att vara ett kollektivt samhälle, med styrkan det är i att kunna bygga tillsammans välfärd, skapa nya möjligheter för varje individ och arbeta för att enskilda ska få det bättre till att bli ett samhälle byggt på grupper som kämpar mot varandra om ekonomi och politisk, kulturell och social makt. Där den som vinner slår ut alla andra. Nyliberalismen har varit duktig på att slå sönder det kollektiva samhällstänkandet till förmån för mindre grupper som ställs mot varandra och har fullt sjå med att bekämpa varandra på olika sätt. Det handlar om identitetspolitik som skapar grupptänkandet och att det är den egna gruppen som är viktigast. Ingen annan utanför gruppen kan förstå eller identifiera sig med gruppen om personen saknar vissa karaktäristiska drag av olika slag.

Identitetspolitiken splittra och ställer grupper mot varandra. Det är en utmaning att ta itu med den. Det som har varit bra är att den inriktningen på politiken synliggjort människors individuella rättigheter på annat sätt än tidigare men den låser också in människor i grupper som gör att du är bara synlig så länge du tillhör en grupp. Du kan inte lämna gruppen. Gruppkampen gör också att spänningar uppstår och blir en destruktiv kamp mellan grupperna.

Vi lever i sviterna av nyliberalismens politik. En politik som ökat ojämlikheten. En ojämlikhet som för över resurser till de rikaste, privatiserar det gemensamma för att marknadskrafterna ska få tjäna pengar, slänger ut människor i arbetslöshet, sjuka från sjukförsäkringar, minskar på resurserna till välfärden med stålbad och nedskärningar som följd. Människor utan hopp och framtidstro slängs ut i jakten på status och inkomster.

Det är dags för ett stort och gemensamt arbete för att få ihop Sverige igen. Sverige är som starkast när vi håller ihop, när samhället håller ihop, när människor känner trygghet och det finns framåtanda. Ojämlikheten måste bort. 

Varför tar högerextrema politiker eller partier över den politiska dagordningen?

Varför växer andra rörelser fram, speciellt högerextrema, och tar över den politiska dagordningen?

Varför inte åka till delstaten Michigan och närmare bestämt Detroit och Flint? Här frodades bilindustrin och en omfattande verkstadsindustri. Detroit ansågs ett tag vara USA:s rikaste stad. I dag är det tvärtom. År 2013 var det så dåligt att staden begärdes i konkurs. Detta område är en del i ett större område som sträcker sig in från sydöstra delen av delstaten Wisconsin in i östra Iowa, norra Illinois, Michigan till Indiana, Ohio, Pennsylvania och in i delstaten New York. Ett område som kallas för rostbältet på grund av industrins tillbakagång. Innan var detta USA:s huvudområde för industrin men globaliseringen slog ut företag eller utnyttjades för att flytta produktion utomlands.

Besök Midlands i Storbritannien. En gång i tiden storproducent av stål men på grund av stålkrisen på 1970-talet drabbades mycket hårt av att stålindustrier lades ned och ersattes inte i samma utsträckning av nya industrijobb. Människor hamnade i arbetslöshet och det välstånd som hade byggts upp eroderades ned. Området kännetecknas av fortsatt hög arbetslöshet och ekonomiska utmaningar. Midlands var ett av de områden där Brexit var som starkast.

En resa till östra och sydöstra Frankrike kan vara på sin plats. Också ett område som drabbats av förändringarna i ekonomin med samma resultat. Gamla Ruhrområdet kallas också för ett rostbälte, väl värd ett besök. När du är i Tyskland rekommenderas att besöka östra delen av Tyskland. Här är arbetslösheten högre än i västra Tyskland, fattigdom och människor valde och väljer fortfarande att flytta till västra delarna av Tyskland. Industrier och produktion har lagts ned och människor har drabbats negativt.


I stopp i Bergslagen kan också göras eller bara se dig om kring i landet i sin helhet. Ett tidigare rikare område där näringslivet fokuserade på järnmalmen och industriproduktion. Förändringarna under 1970-talet, som sedan fortsatte under 1980- och 1990-talet slog ut många företag som fick läggas ned. Produktion flyttades också utomlands. Även här kastades människor ut i arbetslöshet. Samhällsservicen försämrades.

Landsbygden i Sverige, och i andra länder, känner sig bortglömd. Det anses att det inte satsas här men däremot i storstadsområdena. De verkar vara viktigare än något annat geografiskt område. När politikerna pratar är det till storstadsväljarna man vänder sig och lägger förslag för. Samtidigt ser befolkningen på landsbygden hur de saker som de är beroende av försämras, tas bort eller blir dyrare.

Ovanstående är bara ett axplock av alla de områden som har en gång i tiden varit levande bygder med ekonomisk tillväxt, bra betalda jobb och framtidstro. De finns över hela världen på alla kontinenter. Detta har förbytts till områden som upplever att de har hamnat efter i den utveckling som har skett, känner sig som förlorare i globaliseringen och ekonomin. De upplever också att samhället sviker dem, speciellt de som sitter och styr. Det lovas saker men inget levereras anser de. Förutom att ha större städer finns det också mycket landsbygd. Avståndet till huvudstaden är också längre och därmed en uppfattning av att de som sitter i huvudstaden förstår inte deras situation.

Det här är något som måste förstås. Förändringar som vi nu ser bottnar i missnöje med samhällsutvecklingen där många känner att de inte är med på samma sätt som innan. Samhällsservicen minskar och upplevs också försämras. Istället ska en egofixerad marknad hjälpa till och göra det bättre. Människor ser att det inte blir så. Det är därför som "nya" partier lockar eftersom de inte är en del av det politiska etablissemanget. De har aldrig styrt innan och det kan ju inte bli sämre.

En utveckling som är en utmaning för bland annat arbetarrörelsen.

Måste livet riskeras?

Vi är många som är oroliga för och irriterade på läkemedelsbolagen för att medicinerna som behövs inte alltid finns på apoteken i rätt tid för den enskilde. Så ska det inte vara. Det får vara nog.

När det statliga apoteksmonopolet revs upp lovades det guld och gröna skogar till folket. Medicinerna skulle bli billigare, vara apotek överallt i Sverige och medicinerna skulle fås när de behövdes. Det höjdes en del varningar men viftades bort av Reinfeldtregeringen och framför allt Göran Hägglund, partiordförande för Kristdemokraterna.

Läkemedelsbolagen har varit hyllade hjältar för att de som behöver ha mediciner får dessa. Stora summor har investerats i att ta fram mediciner som är bra för människor, självklart med syftet att också tjäna pengar. Dock har mediciner funnits och levererats i tid.

I dag är det är många som kan vittna om hur de inte får sina mediciner i tid, mediciner som är restade på apoteken, mediciner som inte är tillgängliga under lång tid. Allt fler mediciner gäller detta för. Det blir en ångest och en försämring av livskvaliteten för den enskilde. Medicinerna är livsviktiga och att inte få dem skapar stora problem för var och en som inte får dessa in rätt tid. Det handlar om ens liv.

Vi kan inte ha ett system där läkemedelsföretagen inte levererar mediciner i tid. Ett system som verkar gynnar dessa att tjäna pengar men håller en sämre service till människor. Det måste vara stenhårda krav på dessa företag så att dessa ser till att mediciner är där när de, men även djur, behöver dem. Om läkemedelsföretagen inte lever upp till det ska de få betala dryga böter.

Vi lever i år 2019. Om mediciner kunde vara på plats i rätt tid på 1970-talet borde det faktiskt gå i dag också. Speciellt med tanke på all teknik som finns som underlättar informationsöverföring om mediciner. Nu behövs ett system som sätter människor i centrum. Det är dags för förändring.

Farmor ska ha hjälp

Sveriges finansminister Magdalena Andersson har sagt att välfärden är i behov av 90 miljarder kronor de närmsta åren. Då handlar det inte om en nivåhöjning utan om att hålla kvaliteten i välfärden på samma nivå som i dag. Samtidigt som antalet barn och äldre blir fler och fler. Det kommer också att vara behov av hjälp och stöd på olika sätt till andra människor, där det kommer att öka.

Sverige är ett av världens, och historiens, rikaste länder. Trots det är det i år 110 kommuner som så här långt har flaggat upp för att de riskerar att gå med underskott. Det här kommer att slå mot välfärden eftersom underskotten måste hämtas hem. Äldreomsorgen, vården till de äldre i kommunerna, boendestödjare, stöd till personer med psykisk funktionsvariation, förskolor, fritids, grundskolor, gymnasieskolor, vuxenutbildningen med flera kommer att drabbas av nedskärningar.

Tyvärr fick kommunerna inte de resurser som behövdes för i år. Visserligen fick kommunsektorn 5 miljarder kronor men behovet är mycket större. Moderaternas och kristdemokraternas riksdagsbudget gick igenom, med aktivt stöd av Sverigedemokraterna. Den innebär att skatten sänktes med 20 miljarder kronor samtidigt som kommunerna fick 5 miljarder kronor. Det hade egentligen behövts att vara på andra hållet.

Efter sommaren stundar diskussioner inom regeringen och deras samarbetspartier. En sak står utom all rimligt tvivel och det är att välfärden behöver ett rejält tillskott för 2020 och framåt. Det går inte att komma med ytterligare 5 miljarder kronor. Det kommer inte att vara i närheten av vad som behövs. Det behövs satsningar i förskolan, grundskolan, gymnasiet, fritids, LSS, socialtjänsten, vård, äldreomsorg. Resurser behövs för jag tror ingen av oss vill se exempelvis vår farmor inte får den hjälp och det stöd som hon är i behov av.

Istället behövs en rejäl satsning som visar att välfärden tas på allvar. Det skulle behövs ett första tillskott 2020 på 20 miljarder kronor i höjda statsbidrag till kommunerna. För kommunerna och regionerna (landstingen) hade det inneburit mycket positivt. Underskott hade kunnat vändas till nollresultat. Välfärden hade sluppit drakoniska nedskärningar. Den hade kunnat säkras upp inför framtiden och den utveckling som sker.

Om inte det sker är risken stor att det blir nedskärningar som slår hårt mot kommuninvånare. Så ska det inte vara i en av världens, och historiens, rikaste länder.