Var är "hela Sverige"-perspektivet i skoldebatten?

 För ett litet tag sedan kom de senaste resultatet från PISA-undersökningen. Det gick en chock genom det politiska Sverige. Resultaten pekar nedåt igen. Debatten så här långt handlar om de försämrade resultaten, bland annat pekas friskolesektorn ut som ett problem. Ytterligare två tunga orsaker har lyfts fram. Det är att socioekonomiska faktorer och geografi spelar en stor roll i de försämrade resultaten. Det betyder att vems barnens föräldrar är och vilken inkomstnivå dessa tillhör avgör hur det går för barnen. Samma sak med var barnen bor geografiskt. Det är dags att den skolpolitiska debatten lämnat storstadsperspektivet och istället fokuserar på hela Sverige.

 I den skolpolitiska debatten är utgångspunkten storstadsperspektivet. Det pratas om socioekonomiska områden i storstadsområdena som det behöver mer resurser till. Vi har kunnat läsa om den ena skolan efter den andra i förorter och stadsområden som har låga skolresultat. Fokus från politiker har varit på detta.

 Samtidigt har annat försvunnit under radarn. Ledaren i Dala Demokraten lyfter fram att i dag är det eleverna på glesbygden "som presterar allra sämst i skolan." Det här är en varningsklocka som måste tas på största allvar. Det är dags för politiken att verkligen förstå och sätta landsbygden in i de politiska diskussionerna. Det är ett krav som måste ställas. Det ensidiga storstadsperspektivet har inte byggt ett bättre och starkare Sverige.

 Det vi kan se är att det är på landsbygden effekterna av den snedvridna skolpolitiken slår stenhårt. Förändringen av uppbyggnaden av samhället drabbar landsbygden och speciellt glesbygden hårdast. "Det är här klyftorna syns som mest, mellan de som presterar högst och de som presterar sämst. Där skolpengen inte räcker till att köpa in skolböcker för att eleverna är för få. Det är här det är allra svårast att rekrytera utbildade lärare"

 En låg befolkningsmängd i kombination med avfolkning gör att barnen i glesbygden drabbas av försämrad skolgång. Landsbygdskommuners inkomstökningar har en tuff utmaning i att hålla jämna steg med kostnadsökningarna samt att när besparingar ska göras skärs det i skolbudgeten. Detta eftersom skolan är en kommunernas största budgetposter. Även här drabbas eleverna negativt genom lägre resurser till skolan. Privata skolor etableras inte heller på landsbygden/glesbygden hur som helst. För dessa är det mer attraktivt att finnas i tätbefolkade kommuner.

 Den skolpolitiska debatten behöver flytta från att ha ett storstadsperspektiv till att ha ett "hela Sverige perspektiv". Det går inte att fortsätta att ha debatten som den är nu. Det handlar om att återupprätta samhällskontraktet för hela Sverige.

 Ska hela Sverige vara ett land som är jämlikt med hög tillväxt, tillväxt i jobb och företagande, i innovationer och utveckling behöver det satsas på förskolan och skolan. Klyftorna inom skolväsendet måste arbetas bort och skolorna måste ges rätt förutsättningar. Rätt resurser behöver tillföras och vara en central pelare som det inte görs besparingar på. Görs detta får vi barn som har rätt förutsättningar att trygga gå ut i vuxenlivet. Alla vinner på det.

 Sverige kan bättre. Det är dags för förändring.

 

Upprätta samhällskontraktet - nyckeln till att vinna över brottsligheten

  Sedan en tid tillbaka har politiken i Sverige hamnat i en limbo när det handlar om att komma åt gängbrottsligheten. Det ena förslaget efter det andra inom övervakning och repression presenteras. Allt för att stävja brottsligheten. Diskussionen är rätt så ensidig. Det är beklämmande att se hur det inte finns en samlad vetenskaplig grund som politiken utgår ifrån. Här saknas också att samtliga partier i riksdagen sätter sig ned tillsammans och kommer fram till ett rejält reformpaket som verkligen kommer åt brottsligheten, rustar människor, skapar mer trygghet och gör att människor kan bygga sina egna liv.

 Mer övervakning, utan brottsmisstanke, och repression leder inte till färre brott. Om det skulle vara så undrar man varför då inte lagstifta om att alla ska bära bodycam och livesända via nätet samt införa rejäla straff på många, många år för de flesta brott?  

Orsaken är att man vet om att det inte fungerar. Det ser snyggt ut i "one-liners" som politiker kommer med men verkligheten ser annorlunda ut. Polisen har fört fram det på ett bra sätt. Genom att få riktiga verktyg till att avlyssna de som är misstänkta för brott har polisen kunnat klara av dels brott som har begåtts men också kunnat förhindra brott. Så dessa verktyg finns redan. Det Polisen säger är det bästa sättet att förhindra brott på är att satsa på skolan och det sociala. Rusta upp det förebyggande arbetet.

Därmed behövs det en annan väg framåt, bort ifrån snuttifierandet med olika förslag och en retorik som förstör en vettig debatt om lösningarna. Bort ifrån att skapa ett auktoritärare samhälle som Tidöpartierna nu försöker bygga. Nej tack till detta.

Om vi ska komma åt brottsligheten måste vi se till att det finns andra saker på plats. Vi pratar om att återupprätta samhällskontraktet mellan samhället och människor i vårt land. Här handlar det om arbete åt alla, lön att leva på, vettig fritid, mycket bra förskola och skola som det inte skärs ned på, förstärka och rusta upp socialtjänsten. Skapa verkligt hopp om att morgondagen blir bättre än i dag, få människor att drömma om en bättre framtid samt att få dem att vara en aktiv del av samhället där de ska vara med och forma det till att bli allt bättre. Vi måste återupprätta tilliten till varandra, att vi är rädda om varandra.

En samlad arbetarrörelse i Sverige kan ta denna väg framåt som gör att Sverige blir ett land som är mer öppet, mer demokratiskt.  Tidöpartiernas auktoritära program är inget för Sverige. Det skapar större klyftor mellan människor, ökar misstron till varandra, ökar avundsjukan, krossar drömmar, försämrar för människor, gjuter fast människor i klassklyftorna. Ett samhälle som går sönder. Det leder i sin tur till att vi inte blir av med brottsligheten.

Tiden har kommit till att skapa en ny framtid. Sverige kan mycket bättre. Det är dags för förändring. 

Sverige ska vara en kunskapsnation - då går det inte att skära ned på skolan

I dagens Sverige år 2023 genomgår nu förskolor och skolor runt om i Sverige ett stålbad med kraftiga nedskärningar som följd. På grund av ökade priser, högre inflation, högre elkostnader och bränslekostnader, högre kostnader generellt och för lite pengar i statsbidrag från regeringen sker detta. Det här är något som slår mot barnen, personalen och vårt land som kunskapsnation. Det här hotar framtiden för oss alla.

Landets kommuner har fått kraftigt ökade kostnader samtidigt som ökningen statsbidraget från staten inte lever upp till att ge kommunerna andrum. Istället sker nu massiva nedskärningar inom välfärden. Speciellt förskolor och skolor får ta smällen. Personal sägs upp, vikarier tillsätts inte vid sjukdomar eller ledigheter för ordinarie personal. Klasser kommer att slås ihop, klasserna blir allt större. Varje elev kommer att få mindre stöd, hjälp och möjligheter att kunna lyckas i skolan. 

I Ystads kommun är det nu besparingar på 25 milj kr som har lagts på förskolan och skolan. Kommunstyrelsens ordförande moderaten Paula Nilsson anser att Barn- och utbildningsnämnden har tidigare år fått 30 milj kr och kan därmed klara av besparingen. Det visar på oförståelse för hur ekonomi fungerar och att förskolan och skolan inte prioriteras. Regeringssidan i riket visar samma inställning.

Ledarsidan i Dagens Nyheter skriver om att det här kan leda till att barnen drivs in i gängkriminalitet då de inte får lyckas i skolan. De barn som får minst godkänt i skolan dras inte till kriminalitet på samma sätt som de som blir underkända. Om skolan satsar och investerar i barnen så får de en framtidstro. Fler vuxna, och då speciellt pedagoger, kan få skolarbetet att kännas meningsfullt. Då föds och underhålls framtidstron. Det blir inte lika lockande att dras in in kriminalitet eftersom det finns andra och bättre vägar framåt.

Vi lever i en värld där kunskap är något som människor är i behov av för att kunna klara sig på arbetsmarknaden, i livet. Samhället är i behov av att kunskapsnivån är hög för att samhället ska kunna existera. Det i sin tur gör att samhället kan få in skattemedel som gör att vi kan ha en välfärd som stöttar, hjälp och finns där när behovet finns. Något vi gemensamt finansierar. Kunskap gör att vi klarar av arbetslivets utmaningar, startar nya företag, driva och utveckla företag och verksamheter som skapar tillväxt och utveckling. Något som ska komma till gagn för alla.

Det som nu behöver ske är att regeringsunderlaget bestående av moderaterna, kristdemokraterna, liberalerna, sverigedemokraterna ser till så att i vårändringsbudgeten ökar statsbidraget till landets kommuner för i år. Så pass mycket så att nedskärningarna inom förskola/skola och välfärden upphör. 

Det handlar om Sveriges framtid, om tillväxt och utveckling. Det handlar om vår gemensamma framtid. Vi måste se till så att barnen blir vinnare, inte förlorare.

Ska vi ha full sysselsättning?

Vi som jobbar är ständigt utsatta för press på dagens arbetsmarknad. Det ska levereras på högst nivå varje dag, vecka ut och vecka in, året runt. Vi är mer produktiva idag än någonsin i världshistorien. Vi tillsammans i den svenska arbetskraften är en av världens bästa. Det ger oss också möjligheter att bygga våra egna liv men vid arbetslöshet hamnar vi i en situation där varje dag i arbetslöshet innebär att vi kommer allt längre ifrån yrkeslivets alla sidor. Kompetensen minskar eller sakta men säkert tappas. Så ska det inte vara. Det finns en lösning som det på allvar måste vara högst på agendan inom svensk arbetsmarknadspolitik. För det handlar om din framtid.

I dagens Sverige finns det minst 135 yrken där det råder brist på medarbetare. Den som har rätt utbildning får jobb. Samtidigt med detta har vårt land en arbetslöshet som ligger på 6,3%, motsvarar 372 800 personer. Det behövs nu en offensiv satsning för att få full sysselsättning i vårt land. Då går det inte att privatisera arbetsmarknadspolitiken.

En av grundbultarna i svensk arbetsmarknadspolitik förr var rätten för den som blev arbetslös att få gå en utbildning till att antingen förbättra sin kompetens inom existerande yrke eller utbilda sig till ett nytt yrke där det rådde brist på arbetskraft. På det sättet stärkte arbetslösa sina möjligheter och de fick snabbt jobb.

Arbetsmarknadsutbildning och utbildning inom utbildningssektorn ger arbete. Den som går en arbetsmarknadsutbildning hos Arbetsförmedlingen kommer snabbt ut i arbete efter att utbildningen är avklarad. Det är en av dem mest effektiva satsningar som kan göras för att arbetssökande ska komma ut i arbete och bygga sig en trygg framtid.

Utbildning via gymnasieskolan, vuxenutbildningen, yrkesvux, yrkeshögskola, högskola och universitet leder till en anställning. Satsningar här har gjorts och det är bra men för att vi ska ha den fulla sysselsättningens politik måste ännu mer satsas på utbildning.

Med en arbetslöshet på 372 800 personer måste mycket mer göras för att de ska kunna bygga vidare på en bra framtid. Det råder stort brist på utbildad personal inom 135 yrken. För att få jobb inom dessa behövs det utbildning. Här behöver det satsas för att människor ska kunna gå från ett yrke till ett annat så smidigt som möjligt. Det handlar om allt från längden på utbildningen, hur den enskilde ska kunna finansiera den, innehållet i utbildningen, kunna ha förskoleplats och fritidsplats för barn som den som är arbetslös har med mera.

Det behövs också en bättre samförsel mellan de yrken där det råder arbetskraftsbrist och den som är arbetslös eller som studerar på gymnasiet. Här behövs informationsinsatser, peppande och berättande samt ett tydligt framförande att den som går en utbildning till ett bristyrke kommer att få arbete snabbt. Varför inte hjälpa arbetsgivare att på ett tidigt stadium kunna ge personer som studerar mer praktikstöd samt möjlighet att få hjälp med att garantera att den som studera också får jobb där?

Den diskussion som finns nu om att privatisera arbetsmarknaden, mer jobbsökande aktiviteter (coachning) samt lägre löner är lösningen visar på hur lite förståelse för hur verkligheten fungerar det är. Med sådana insatser kommer det inte att bli fler som har rätt kompetens så att de kan bli anställda inom bristyrkena. Ska vi ha den fulla sysselsättningens politik krävs ett annat tänkande.

Så utifrån den progres(s)iva perspektivet gäller det att satsa rejält på arbetsmarknadsutbildningar samt på yrkesvux, yrkeshögskola och högskola/universitet. Vi i den svenska arbetskraften är en av världens bästa. För att ligga i topp framöver måste utbildningen vara den centrala pelaren som arbetsmarknadspolitiken bygger på.