Var är "hela Sverige"-perspektivet i skoldebatten?

 För ett litet tag sedan kom de senaste resultatet från PISA-undersökningen. Det gick en chock genom det politiska Sverige. Resultaten pekar nedåt igen. Debatten så här långt handlar om de försämrade resultaten, bland annat pekas friskolesektorn ut som ett problem. Ytterligare två tunga orsaker har lyfts fram. Det är att socioekonomiska faktorer och geografi spelar en stor roll i de försämrade resultaten. Det betyder att vems barnens föräldrar är och vilken inkomstnivå dessa tillhör avgör hur det går för barnen. Samma sak med var barnen bor geografiskt. Det är dags att den skolpolitiska debatten lämnat storstadsperspektivet och istället fokuserar på hela Sverige.

 I den skolpolitiska debatten är utgångspunkten storstadsperspektivet. Det pratas om socioekonomiska områden i storstadsområdena som det behöver mer resurser till. Vi har kunnat läsa om den ena skolan efter den andra i förorter och stadsområden som har låga skolresultat. Fokus från politiker har varit på detta.

 Samtidigt har annat försvunnit under radarn. Ledaren i Dala Demokraten lyfter fram att i dag är det eleverna på glesbygden "som presterar allra sämst i skolan." Det här är en varningsklocka som måste tas på största allvar. Det är dags för politiken att verkligen förstå och sätta landsbygden in i de politiska diskussionerna. Det är ett krav som måste ställas. Det ensidiga storstadsperspektivet har inte byggt ett bättre och starkare Sverige.

 Det vi kan se är att det är på landsbygden effekterna av den snedvridna skolpolitiken slår stenhårt. Förändringen av uppbyggnaden av samhället drabbar landsbygden och speciellt glesbygden hårdast. "Det är här klyftorna syns som mest, mellan de som presterar högst och de som presterar sämst. Där skolpengen inte räcker till att köpa in skolböcker för att eleverna är för få. Det är här det är allra svårast att rekrytera utbildade lärare"

 En låg befolkningsmängd i kombination med avfolkning gör att barnen i glesbygden drabbas av försämrad skolgång. Landsbygdskommuners inkomstökningar har en tuff utmaning i att hålla jämna steg med kostnadsökningarna samt att när besparingar ska göras skärs det i skolbudgeten. Detta eftersom skolan är en kommunernas största budgetposter. Även här drabbas eleverna negativt genom lägre resurser till skolan. Privata skolor etableras inte heller på landsbygden/glesbygden hur som helst. För dessa är det mer attraktivt att finnas i tätbefolkade kommuner.

 Den skolpolitiska debatten behöver flytta från att ha ett storstadsperspektiv till att ha ett "hela Sverige perspektiv". Det går inte att fortsätta att ha debatten som den är nu. Det handlar om att återupprätta samhällskontraktet för hela Sverige.

 Ska hela Sverige vara ett land som är jämlikt med hög tillväxt, tillväxt i jobb och företagande, i innovationer och utveckling behöver det satsas på förskolan och skolan. Klyftorna inom skolväsendet måste arbetas bort och skolorna måste ges rätt förutsättningar. Rätt resurser behöver tillföras och vara en central pelare som det inte görs besparingar på. Görs detta får vi barn som har rätt förutsättningar att trygga gå ut i vuxenlivet. Alla vinner på det.

 Sverige kan bättre. Det är dags för förändring.

 

Dags för politk för jämlikhet och ekonomi - bort med identitetspolitiken

 Under de senaste åren har Sverige varit fast i den identitetspolitiska och kulturpolitiska debatten. Här har det helt kretsat kring identitetsfrågor där fokus har varit på invandring som problem till allt. Den politiska debatten har omfamnat detta och alla partier förhåller sig till det på olika sätt. Samma sak rörande kulturdebatten. Debatten har blivit allt hätskare mellan människor, allt är antingen eller. Två frågor måste därmed ställas. Har Sverige blivit bättre på grund av denna politiska inriktning? Hur har samhället utvecklats med denna politiska inriktning?

 Om vi tittar på Sverige i sin helhet finns det några saker att ta till sig. För det första har ojämlikheten ökat i Sverige och fortsätter att öka. Sverige anses i dag i omvärlden vara ett bra land för de som är rika. Arbetslösheten har bitit sig fast på höga nivåer samtidigt som synen på den som är arbetslös eller sjuk är negativ. Deras levnadsnivå har försämrats. Nu ökar konkurserna inom näringslivet. Tillväxten i år är urusel och nästa år blir inte bättre. Inom EU anses Sverige vara bland de sämsta när det kommer till ekonomisk tillväxt. Det här slår stenhårt mot människor och vårt samhälle med ökande arbetslöshet. Vi har en regering som i budgeten för i år och nästa år är klinisk ren från att satsa på tillväxten.

 Människor har cementerats i underklassen där de och deras familjers framtidsutsikter är dystra. Samhällskontraktet har brutits och gemensamma viktiga samhällsinstitutioner och samhällsservice har sålts ut, nedrustas eller försvunnit. Brottsligheten har brett ut sig, ökat i intensitet där människor utanför den kriminella världen dras ofrivilligt in. Sverige har försämrad ekonomisk tillväxt. Sverige står inte rätt rustad för att klara av klimatförändringarna. Sverige har inte varit observant på det som har hänt i omvärlden, allra minst geopolitiskt då fokus ligger på identitetspolitiska frågor. Listan kan göras längre. 

 Forskningen är tydlig. Samhällen med stor ojämlikhet eller där ojämlikheten ökar får stora samhällsproblem, vilket vi ser tydligt i Sverige. Landet är sämre rustat för att klara av problem, ställa resurser till förfogande och kunna lösa rätt problem. I dessa länder ökar brottsligheten och blir allt grövre. Arbetslösheten är svår att få ned till låga nivåer. Den ekonomiska aktiviteten är lägre. Människor känner att de har sämre framtidsmöjligheter, lyckas sämre i skolan, problem med att tillgodose människors behov av välfärd. Det skapas geografiska områden av hög fattigdom. Klassklyftorna ökar.

 Det vi måste fråga oss är om den politiska debatt som har rått i Sverige sedan 2010 har varit bra för vårt land. Facit har vi. Utifrån ovanstående beskrivning har den debatten och inriktning nått vägs ände. Den är inte smickrande och rent av avskräckande. Sverige behöver därmed en ny politisk inriktning och debatt som tar tag i problemen, identifierar rätt problem som gör att vi kan få fram rätt lösningar.

Det är dags att politiskt fokus är på att bygga ett jämlikt samhälle med hög tillväxt. Hög tillväxt skapar massvis med nya arbetstillfällen. Det skapar hopp om en bättre morgondag, får allt fler människor in i gemenskapen, bygger solid ekonomi för hushållen. Mycket kan lösas av dagens samhällsproblem med en annan inriktning på politiken. 

Nu går vi in i 2024. Nu är det dags för förändring. Sverige kan bättre. Nu vänder vi på detta tillsammans.

Oro för Ystads kommuns framtid

Vi har ett styre i Ystads kommun som med sin politik försämrar för vår kommun och kommuninvånare.

  För några månader sedan fick kommundirektören i Ystads kommun sparken. Det var som en blixt från en helt molnfri himmel. Ledande politiker från Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna kallade hem kommundirektören från dennes möte i Kristianstad och tillsammans hade ett möte med denna. Dessa politiker är kommunstyrelsens ordförande Paula Nilsson, förste vice ordförande i kommunstyrelsen Gunilla Andersson, ordförande för Samhällsbyggnadsnämnden Håkan Damm och ordförande för BUN Per-Olof Lindh.

  På mötet sparkades personen och fick omedelbart lämna sin arbetsplats. I Ystads Allehanda uttalade sig kommunstyrelsens ordförande Paula Nilsson om detta. Där förde hon fram att det nu var dags för en ny kommundirektör som jobbade framåt. Det var dags att lägga sig bakom det negativa som handlar om larmskandalen och härvan med Försvarsutbildarna och vända blad. Kommundirektören hade lagt ned alldeles för mycket tid på detta. Nu var det upp till andra utanför kommunen att arbeta vidare med dessa skandaler. Det var dags för en ny kommundirektör som skulle genomföra styrets politik. Sverigedemokraterna backade upp detta.

  Vi socialdemokrater har lade fram ett förslag på att det måste tas ett helhetsgrepp och utreda vidare i kommunen så att allt kommer fram. Målet är att få ordning på organisationen, få på plats rätt strukturer och kontrollmekanismer, hög transparens samt återupprätta kommunens anseende, som tagit enorm skada. Vi ansåg att här ska det inte vändas ett nytt blad och avsäga sig allt ansvar. Det behövs en total genomlysning utifrån olika perspektiv för att kommunen ska kunna bli starkare och bättre.

Det visade sig snabbt att tänkandet från de ledande politikerna i styret var helt fel. Skandalen och härvan har vuxit och nu måste kommunen fortsätta att utreda och gräva vidare. Styret såg ingen annan utväg än att gå med på vårt förslag. I takt med detta har mer kommit fram, speciellt rörande härvan, som visar på att det är mycket mer som måste redas ut, tas tag i, få ordning på. Här behövs nytt tänkande och ett annat sätt att bedriva hur saker och ting ska vara.

Det som har utspelat sig de senaste åren är en stor grund för oro för kommunens framtid. Det var en grov missräkning att tro att nu var det dags att lämna skandalerna och vända blad. Ett tydligt tecken på att styret inte har koll på läget och inte är uppdaterat. Det finns en passivitet som syns i det politiska arbetet genom att det inte händer något. Knappt ärenden, mycket är rena informationsärenden men det är mycket få beslutsärenden. Senaste misslyckandet är hanteringen av Dragontavlan, och Dragonsamlingen, från de ledande politikerna i styret. 

Det saknas politik för tillväxt, utveckling, hållbarhet och trygghet från hela styret. Ystads kommun står och stampar. Styret har ingen politik för framtidens Ystads kommun. Det är dags för förändring. Ystads kommun kan bättre.