Elitklassernas samhälle eller ett samhälle för folket

 Donald Trump vann valet i USA. Hans form av republikanerna har tagit kontroll över senaten. Kanske också kontroll över representanthuset. Rösträkningen pågår där fortfarande. Över 72 miljoner amerikaner la sin röst på honom, hans människosyn och politik. Den formen av politisk inriktning som Trump står för kan vi se skörda allt fler framgångar runt om i världen, däribland Europa. Trots en liten tillbakagång för den sortens partier i Europaparlamentsvalet är de på frammarsch. En samlad och ny socialdemokrati måste nu ta kampen.

I Sverige, EU och USA, med flera länder runt om i världen, växer problemen för människor. Allt högre priser på mat, energi och boende gröper ur plånboken. Det är tufft på arbetsplatserna med sämre arbetsmiljö och anställdas arbetsvillkor och lön pressas. Människor klarar sig inte längre utan lever lön för lön månad för månad. Man får inte "näsan ovanför vattenytan" utan trycks hela tiden ned under den. Trots att människor jobbar 40 timmar i veckan, eller mer, får de inte ihop tillräckligt för att kunna betala räkningar, mat, boende. De får aldrig en chans att kunna klara sig, får andas ut. Får inte ta del av de överskott som skapas i näringslivet och samhället. Detta trots att de gör allt vad som krävs av dem att göra rätt för sig, bidra till samhället, vara goda samhällsmedborgare.

 Klyftorna mellan människor ökar där en elitklass får det allt bättre medan resten av oss får det allt sämre. Vi är utlämnade till att klara oss själva medan mycket görs för att gynna och stötta elitklassen. Ett system över hela världen har byggts upp för denna elitklass där den beskyddas av politiska partier på högersidan däribland republikanerna i USA, Macrons parti och högern samt Nationell Samling i Frankrike, CDU och Afp i Tyskland till Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna i Sverige med flera i olika länder.

I vårt land råder massarbetslöshet som är på över 8,6%. 2018 var arbetslösheten som lägst på 6%. Innan dess får vi backa till 2008 då arbetslösheten var 5,9%. December 2019 var arbetslösheten på 6,8. Efter det har siffran aldrig varit under den. Istället tickar arbetslösheten allt högre upp och allt fler slås ut från arbetsmarknaden. Svensk arbetsmarknadspolitik handlar om att den enskilde själv ska klara sig och det är den personen som ska jagas hela tiden. Om det är det knäpptyst.

Det finns otroligt många problem som bottnar i att vi har fått ett samhälle i Sverige, Europa, USA och andra delar av världen som gynnar ett fåtal på alla andras bekostnad. En gång i tiden kunde den formen av utveckling stoppas och en annan bättre framtid skapas och byggas. Det var när Socialdemokratin steg fram, tog ansvar och visade på att med annan ideologi, politik och vision om samhälle som väljarna också ville vara med på det. Det som sedan hände var att människor fick det bättre, samhället växte sig starkare med en allt bättre välfärd, människors framtid var i centrum och man var mån om att det skulle byggas ett samhälle som satsade på människor. Helheten var viktig.

Vi kan göra det igen. Socialdemokratin i Sverige och Europa, samt resten av världen, kan visa att vi ska bygga ett annat samhälle som gynnar alla människor, inte bara en elitklass. Dock krävs det att Socialdemokratin vågar stå på egna ben, bygger en egen politik med egna förslag, har en egen bättre framtidsvision och driver detta. Vi kan inte och får inte använda oss av högerns synsätt och politiska förslag. Socialdemokraterna kan bättre. 

Nu finns en möjlighet för en socialdemokrati som tydligt vill bygga ett samhälle på solidaritet och trygghet för alla, där människor sätts i centrum att stiga fram. Mot det står dagens samhälle som styrs av marknadens och exkluderingens krafter som gynnar elitklassen. Vi ser hur denna värld ser ut och innebär för oss alla. Vi ser problemen och hoten. Det är dags för förändring.

Dags att prata om det som det inte får pratas om

Jag kommer att ta upp och prata om något som inte får lov att sägas, något som försöker att gömmas undan. När någon tar upp det blir personen attackerad för att den inte förstår, lever inte i verkligheten och ser inte det som alla andra ser. Personen häcklas och förlöjligas bland annat i sociala medier men också i borgerlig press.

Det är dags att vi börjar prata om den sociala ojämlikheten och hur den slår sönder våra samhällen. Det är dags att ta fram skarpa politiska strategier och förslag för hur denna ska brytas och den sociala jämlikheten ska öka igen. Ett samhälle som är socialt hållbart mår också bättre.

Alla vi som en gång i tiden har läst "Jämlikhetsanden" av Richard Wilkinson och Kate Pickett vet med all tydlighet hur samhällen av hög social jämlikhet mår bättre, har en befolkning som lever bra, goda, hälsosamma och längre liv. Det är lägre kriminalitet i sin helhet och av olika slag. Människor uppnår bättre resultat i livet och arbetslivet. Fattigdomen är låg och minskar, tryggheten är högre och det är högre tillit till samhällsinstitutioner och samhället. Kort sagt så innebär jämlika samhällen att alla får det mycket bättre och det är tryggare.

Allt detta med social jämlikhet är helt borta ur den politiska debatten. När statsminister Stefan Löfven försökte att i Agenda förklara att roten till kriminalitet bottnar i den sociala ojämlikheten var det massivt hån från alla de som vill att detta inte ska pratas om. Han förlöjligades och kallades både det ena och det andra av den nya pk-eliten i Sverige.

För om den politiska diskussionen, och diskussionen i hela Sverige, börjar fokusera på den sociala ojämlikheten kommer det att innebära att alla de som fått sin makt utifrån att det mesta i samhället som är fel beror på invandringen att tappa denna. Samma sak för över medelklass och överklassen som sett hur deras förmögenhet öka bland annat genom den överföringen från arbetarklassen och medelklassen till överklassen som har skett. Det kommer också att upphöra. Självklart är det då så att då görs vad det kan för att förhindra att vi på allvar diskutera den sociala ojämlikheten och vad den gör med våra liv, med våra samhällen, naturen och världen. Det finns många vars makt kommer att försvinna.

I det större sammanhanget är det mycket viktigt att prata om den sociala ojämlikheten och vad för negativa saker den leder till. Negativa saker som slår mot oss som tillhör arbetarklassen och medelklassen. Det är till och med så att den förkortar våra liv. Så ska vi inte ha det.

Det behövs nu en politik för de breda löntagargrupperna, för arbetarklassen och medelklassen. För ökad jämlikhet. En politik för oss många, inte bara ett fåtal.

Tillbaka till rötterna igen

I dagens blogginlägg diskuteras behovet av ett arbetarparti

Efter ett årtionde där vi har sett högerpopulismens framväxt i Europa och Sverige samt hur en borgerlighet och socialdemokrati som pressas tillbaka går det att dra slutsatsen att väljarna rör sig på ett nytt sätt. 

Trogna väljare överger sina partier eftersom de inte kan leverera det som de har lovat. I grunden handlar det inte om sakpolitiken utan om de större linjerna. Om att marknaden levererar överflöd, ger alla möjligheter och alla blir vinnare. Privatiseringar och utförsäljningar ska göra välfärden bättre som gör att alla får sina behov tillgodosedda. Ingen far illa. Löften om arbete, att kunna leva på sin lön, bra pensioner, trygghet i livet. I verkligheten anser människor att det här inte kan levereras. Då söker man sig till nya partier, oprövade men har aldrig styrt. Partier som inte bär ansvar för det uppkomna läget. Det kan inte bli sämre.

Socialdemokratin har varit mycket framgångsrik med sin ideologi och vad som har uträttats utifrån den politiskt. Någonstans på vägen framåt efter slutet av 1980-talet har det skett en förändring. En förändring där det anses att kampen mellan vänster och höger har ersatts av en annan kamp. Mellan de som vill ha mer frihet och rättigheter för människor mot de som vill ha konservatism. I detta gick socialdemokratin in och börja att leta efter en ny konfliktdimension. Det blev identitetspolitiken men i det längre perspektivet har det inte hjälpt.

Konservatismen har åter gjort entre och fått breda ut sig via de högerpopulistiska partierna som fått högerpartierna att gå i mer konservativ riktning. Det gör att kampen om framtiden står mellan det liberala samhället och det konservativa. Socialdemokratin har förpassats till åskådarläktaren med allt minskat stöd i opinionen. När arbetarna lämna ett arbetareparti är det fara å färde och tydliga larmsignaler ljuder.

Socialdemokratin måste återerövra vänster-högerkonflikten i svensk politik, samma sak på EU-nivå och i de europeiska länderna. Det är inte förlegat att prata om klassklyftor, ojämlikhet, arbetarklass, medelklass, överklass, solidaritet, jämlikhet, rättvisa. Tvärtom är de moderna och går aldrig ur tiden. Bedriva en vänsterpolitik går hem och är det som gör att ett samhälle mår bra. Det är bara att titta på Portugal.

Här i Sverige behöver vi vara ett arbetareparti. Ett parti där facken är med och utvecklar politik och framtiden. Vi ska vara ett löntagarvänligt parti. Det handlar inte bara om att få fackliga att bli medlemmar och politiker i vårt parti genom att stå på partiets listor, sitta med i nämnder och styrelser. Det handlar det om att bygga en ny stark, engagerande folkrörelse som bottnar i det fackliga arbetet, i löntagarna, med att göra det bra för oss arbetande människor och våra familjer. Det är vi tillsammans som är i centrum. Alla människors lika värde.

Vi behöver bygga en politik utifrån de breda löntagargrupperna, för arbetarklassen och medelklassen. En politik för jämlikhet. En politik för oss många, inte bara ett fåtal.

Är det dags att lämna socialdemokratin?

Dagens blogginlägg handlar om tanken om det är dags att lämna socialdemokratin.

På debattsidan i Expressen i dag skriver Jonas Thorell, fri skribent och kulturarbetare, om varför han ska rösta på Sverigedemokraterna (Sd) även i nästa val. Han för fram att socialdemokratin har gjort sitt. Partiet har spelat ut sin roll som ledande och tongivande parti. Att välja Sd är en protest. En protest mot att de ekonomiska skillnaderna i vårt samhälle blivit allt större. 

Det går självklart att framföra åsikter om att Sd vill fördjupa dessa skillnader då det partiets ekonomiska politik gynnar de rika mest. Det är bara att se vilken budget de stödde 2018, som gällt nu under 2019 i Sverige, eller läsa deras budgetmotion för 2020. Därmed blir det konstigt att stödja ett sådant parti. Trots det är det troligtvis många som resonerar som Jonas Thorell.

Samtidigt har under 2019 många socialdemokrater valt att avsäga sitt medlemskap i S. Före detta medlemmar som varit med i många, många år men som nu tycker att det får vara nog. Antalet väljare som stödjer socialdemokraterna har minskat. Det är ett sluttande plan nedåt som går att se i den ena opinionsundersökningen efter den andra. SCB:s senaste undersökning visar stora tapp i olika väljargrupper. Inom LO minskar stödet för S medan det ökar för Sd. Bland manliga väljare är Sd största partiet. Bland kvinnliga väljare är Sd näst störst och ökande.

Troligtvis finns det socialdemokratiska medlemmar som nu allvarligt funderar på att vara kvar, som inte är nöjda med utvecklingen, som inte tycker att partiet rör sig i rätt riktning utifrån det som sker i vårt land.

Jag förstår att medlemmar har lämnat, att medlemmar funderar på att lämna och att sympatisörer väljer att stötta andra partier. Det är en tydlig signal till socialdemokratin att en annan väg behöver beträdas. Det går till en viss gräns att köra på i samma spår då människor sätter sin tillit till att via hoppet skapa förändring men när det till slut inte sker, utan verkligheten visar hur det verkligen ser ut, väljer man att lämna. I grunden inte så konstigt då det finns som sagt gränser för allt.

Nedgången för socialdemokratin är inte ny. Det har varit en nedgång för socialdemokratin i hela Europa sedan början av 2000-talet, med en kraftiga acceleration efter finanskrisen 2008-2009. Hela 2010-talet har varit en kraftig nedgång. Under de senaste två åren har vi dock kunnat se en liten rörelse uppåt igen, speciellt om vi lägger in det som sker i Portugal, men i många länder når inte S upp i två-siffriga nivåer.

Debattören är inte ensam om att resonera som han gör. De ökande ekonomiska klyftorna i vårt land skrämmer många och många vill se en förändring. Konstigt nog ses Sd som ett val men det är en protest. En protest som folkrörelsepartiet Arbetarepartiet-Socialdemokraterna måste ta på största allvar.

Om vårt parti inte ska fortsätta att gå nedåt och mycket väl hamna under 20% i nästa val måste förändring ske. Det vi inom socialdemokratin måste göra är att bli relevanta i människors vardag. Vi behöver tydligt visa att vår politik bygger på en politik för de breda löntagargrupperna, för arbetarklassen och medelklassen. För jämlikhet. En politik för oss många och inte bara ett fåtal. Låt 2020-talet bli socialdemokratins årtionde!

Det kan vändas

Vi lever i en tid där det finns en rad problem och utmaningar som vi står inför, som kräver lösningar. Det pratas om dem men de pratas om dem en och en, inte tillsammans och knyts definitivt inte ihop till något större som vi gemensamt behöver arbete gentemot som skapar hopp och framtidstro. I detaljernas årtionden har helheten och framtiden tappats bort.

Det har gått 20 år på 2000-talet, om vi räknar år 2000 som startskottet. Under denna tid har vi kunnat se hur vår värld har förändrats. 

Ojämlikheten har ökat allt mer där de rikare blir allt rikare, banker och storföretag gynnas, arbetslösheten är hög och allt fler är allt längre arbetslösa. Arbetarklassen och medelklassen får se sig tillbakapressade i ett system som gynnar den med makt/pengar. Allt fler upplever sig som förlorare i spåren av globaliseringen, EU. Klimatförändringar och miljöförstörelse påverkar oss på olika sätt. Kriminalitet följer i ojämlikhetens spår. Krig och terrorism. Tron på att politiken kan göra saker positivt för vanliga människor minskar. Digitaliseringen och automationen slår ut arbetstillfällen, omformar yrken och innehållet i dessa, nya arbetstillfällen och yrken skapas. Välfärden rustas ned och minskar.

Finanskrisen 2008 skapade en nedgång som spädde på människors negativa situation. Nyliberalismen visade sig inte kunna leverera löftena om att med mer marknad, mer till de rika, mer utförsäljning och privatisering av välfärden skulle leda till bättre liv för alla. Samtidigt visade sig att socialdemokratin inte kunde komma med ett tydligt vänsteralternativ som skulle ge nya och bättre möjligheter för människor. Socialdemokratin ansågs ha omfamnat och tagit till sig nyliberalismen, vilket den till viss del har gjort, och var därmed bärare av det negativa. Trots att socialdemokratiska partier runt om i Europa försökte att gå fram med program som skulle rädda nationella ekonomin, som fortfarande var och är nyliberala. Det gillades inte av väljarna.

Vi socialdemokrater har trots detta möjlighet att ta tag i det hela och visa att vi är relevanta i människors vardag. En vardag som vi ska göra bättre. Det behövs en mobiliserande reformpolitik som skapar engagemang. Detta ska göras tillsammans med alla invånare som vill göra vårt land mänskligare, solidariskt, rättvis och ett land som håller ihop. Det är vi tillsammans som kan skapa något bättre. 

Vi behöver ta fram stora idéer och visioner med en politik som är för de breda löntagargrupperna, som förenar arbetarklassen och medelklassen. En politik för jämlikhet. En politik för oss många, inte bara för ett fåtal.

Ska vi ha full sysselsättning?

Vi som jobbar är ständigt utsatta för press på dagens arbetsmarknad. Det ska levereras på högst nivå varje dag, vecka ut och vecka in, året runt. Vi är mer produktiva idag än någonsin i världshistorien. Vi tillsammans i den svenska arbetskraften är en av världens bästa. Det ger oss också möjligheter att bygga våra egna liv men vid arbetslöshet hamnar vi i en situation där varje dag i arbetslöshet innebär att vi kommer allt längre ifrån yrkeslivets alla sidor. Kompetensen minskar eller sakta men säkert tappas. Så ska det inte vara. Det finns en lösning som det på allvar måste vara högst på agendan inom svensk arbetsmarknadspolitik. För det handlar om din framtid.

I dagens Sverige finns det minst 135 yrken där det råder brist på medarbetare. Den som har rätt utbildning får jobb. Samtidigt med detta har vårt land en arbetslöshet som ligger på 6,3%, motsvarar 372 800 personer. Det behövs nu en offensiv satsning för att få full sysselsättning i vårt land. Då går det inte att privatisera arbetsmarknadspolitiken.

En av grundbultarna i svensk arbetsmarknadspolitik förr var rätten för den som blev arbetslös att få gå en utbildning till att antingen förbättra sin kompetens inom existerande yrke eller utbilda sig till ett nytt yrke där det rådde brist på arbetskraft. På det sättet stärkte arbetslösa sina möjligheter och de fick snabbt jobb.

Arbetsmarknadsutbildning och utbildning inom utbildningssektorn ger arbete. Den som går en arbetsmarknadsutbildning hos Arbetsförmedlingen kommer snabbt ut i arbete efter att utbildningen är avklarad. Det är en av dem mest effektiva satsningar som kan göras för att arbetssökande ska komma ut i arbete och bygga sig en trygg framtid.

Utbildning via gymnasieskolan, vuxenutbildningen, yrkesvux, yrkeshögskola, högskola och universitet leder till en anställning. Satsningar här har gjorts och det är bra men för att vi ska ha den fulla sysselsättningens politik måste ännu mer satsas på utbildning.

Med en arbetslöshet på 372 800 personer måste mycket mer göras för att de ska kunna bygga vidare på en bra framtid. Det råder stort brist på utbildad personal inom 135 yrken. För att få jobb inom dessa behövs det utbildning. Här behöver det satsas för att människor ska kunna gå från ett yrke till ett annat så smidigt som möjligt. Det handlar om allt från längden på utbildningen, hur den enskilde ska kunna finansiera den, innehållet i utbildningen, kunna ha förskoleplats och fritidsplats för barn som den som är arbetslös har med mera.

Det behövs också en bättre samförsel mellan de yrken där det råder arbetskraftsbrist och den som är arbetslös eller som studerar på gymnasiet. Här behövs informationsinsatser, peppande och berättande samt ett tydligt framförande att den som går en utbildning till ett bristyrke kommer att få arbete snabbt. Varför inte hjälpa arbetsgivare att på ett tidigt stadium kunna ge personer som studerar mer praktikstöd samt möjlighet att få hjälp med att garantera att den som studera också får jobb där?

Den diskussion som finns nu om att privatisera arbetsmarknaden, mer jobbsökande aktiviteter (coachning) samt lägre löner är lösningen visar på hur lite förståelse för hur verkligheten fungerar det är. Med sådana insatser kommer det inte att bli fler som har rätt kompetens så att de kan bli anställda inom bristyrkena. Ska vi ha den fulla sysselsättningens politik krävs ett annat tänkande.

Så utifrån den progres(s)iva perspektivet gäller det att satsa rejält på arbetsmarknadsutbildningar samt på yrkesvux, yrkeshögskola och högskola/universitet. Vi i den svenska arbetskraften är en av världens bästa. För att ligga i topp framöver måste utbildningen vara den centrala pelaren som arbetsmarknadspolitiken bygger på.

Nu sätter vi igång med att göra det bättre!

Hej!

Nu startar en ny blogg som kommer att fokusera på hur vi kan göra vårt samhälle och värld bättre. Det gäller allt ifrån det lokala till hela världen.

Bloggen heter den "Progres(s)iva bloggen", har sin grund i arbetarrörelsen, den demokratiska socialismen. Den här bloggen är en folkrörelseblogg där vi tillsammans diskuterar och kommer med förslag på hur vår värld kan bli bättre.

För det är vi tillsammans som skapar förändringar, inte enskilda politiker. Det är rörelser av människor som gör att det händer saker och som formar framtiden. Ska världen bli bättre är det alla vi som ser till att den blir det. Vi är en gemensam kraft. Det är "vi" inte "jag". 

I våra samhällen ökar ojämlikheten och därmed den sociala orättvisan, något som påverkar hur vi mår, hur länge vi lever, möjligheter i livet, utbildningen, vilka jobb vi arbetar med, arbetslöshet, sjukskrivning, pensionen med mera. Tryggheten upplevs som att den minskar och förbytts till en rädsla för vår egen, vår familjs och nära och käras säkerhet. Välfärden upplevs som att den försämras och inte kan leverera det som förväntas. Det finns stora behov som måste mötas upp.

Vissa drar iväg i rikedom medan andra sliter och sliter men får det inte bättre. Oro för sina föräldrars omsorg och vård och barnens utbildningskvalité. Medelklassen och arbetarklassen trycks tillbaka. Avståndet mellan landsbygd och städerna ökar där landsbygden utarmas på service och möjligheter. Tidigare geografiska områden som har haft god tillgång till jobb har fått se dessa försvinna. De har hamnat i bakvattnet i utvecklingen.

Oro för att arbetsmiljön är dålig, stress som påverkar oss negativt, osäkra anställningar, allt mer arbetsuppgifter som ska lösas på allt kortare tid, färre arbetskamrater, löneutveckling som inte är en löneutveckling, arbetsgivare som kräver allt mer. Jämställdheten utmanas, mänskliga fri- och rättigheter trycks tillbaka, kvinnors friheter inte bara utmanas utan begränsas också.

Konservativa tankar och ideologi växer sig allt starkare. Den demokrati som det har kämpats för och hur den har utvecklats riskeras nu för auktoritet, nepotism, gynnandet av de få på de mångas bekostnad, maktutövning som riktas mot oliktänkande och personer av annat kön och sexualitet, vissa grupper som förtrycks och får känna hur de fryses ut.

Samtidigt kan vi se hur klimatet är i en kris som påverkar över hela jorden. Det går inte att förneka det som sker och att det är vi som har skapat det som sker. Miljön runt omkring oss som blir sämre, mer nedsmutsat, vi ser allt mer effekterna av hur vi förstår miljön och därmed vår planet. Samtidigt riskerar över 1 000 000 djur- och växtarter att utrotas. Vi ska komma ihåg att det i dag försvinner djur- och växtarter för att aldrig återkomma. Pollinerande insekter riskerar att försvinna. Mänskligheten är inte snäll till planeten jorden och allt som finns här.

Vi har kommit till ett läge där det nu behövs förändringar. Om inte det sker kommer det att bli värre. En annan väg behöver skapas och vi behöver forma en ny framtid som är jämlik, jämställd, klimatsmart och miljövänlig. Ska detta ske är det vi tillsammans som ska åstadkomma detta. Det är vi tillsammans som har kraften, viljan, energin, kunskaperna och bestämdheten att skapa en bättre värld och morgondag. Nu sätter vi igång!