Var är "hela Sverige"-perspektivet i skoldebatten?

 För ett litet tag sedan kom de senaste resultatet från PISA-undersökningen. Det gick en chock genom det politiska Sverige. Resultaten pekar nedåt igen. Debatten så här långt handlar om de försämrade resultaten, bland annat pekas friskolesektorn ut som ett problem. Ytterligare två tunga orsaker har lyfts fram. Det är att socioekonomiska faktorer och geografi spelar en stor roll i de försämrade resultaten. Det betyder att vems barnens föräldrar är och vilken inkomstnivå dessa tillhör avgör hur det går för barnen. Samma sak med var barnen bor geografiskt. Det är dags att den skolpolitiska debatten lämnat storstadsperspektivet och istället fokuserar på hela Sverige.

 I den skolpolitiska debatten är utgångspunkten storstadsperspektivet. Det pratas om socioekonomiska områden i storstadsområdena som det behöver mer resurser till. Vi har kunnat läsa om den ena skolan efter den andra i förorter och stadsområden som har låga skolresultat. Fokus från politiker har varit på detta.

 Samtidigt har annat försvunnit under radarn. Ledaren i Dala Demokraten lyfter fram att i dag är det eleverna på glesbygden "som presterar allra sämst i skolan." Det här är en varningsklocka som måste tas på största allvar. Det är dags för politiken att verkligen förstå och sätta landsbygden in i de politiska diskussionerna. Det är ett krav som måste ställas. Det ensidiga storstadsperspektivet har inte byggt ett bättre och starkare Sverige.

 Det vi kan se är att det är på landsbygden effekterna av den snedvridna skolpolitiken slår stenhårt. Förändringen av uppbyggnaden av samhället drabbar landsbygden och speciellt glesbygden hårdast. "Det är här klyftorna syns som mest, mellan de som presterar högst och de som presterar sämst. Där skolpengen inte räcker till att köpa in skolböcker för att eleverna är för få. Det är här det är allra svårast att rekrytera utbildade lärare"

 En låg befolkningsmängd i kombination med avfolkning gör att barnen i glesbygden drabbas av försämrad skolgång. Landsbygdskommuners inkomstökningar har en tuff utmaning i att hålla jämna steg med kostnadsökningarna samt att när besparingar ska göras skärs det i skolbudgeten. Detta eftersom skolan är en kommunernas största budgetposter. Även här drabbas eleverna negativt genom lägre resurser till skolan. Privata skolor etableras inte heller på landsbygden/glesbygden hur som helst. För dessa är det mer attraktivt att finnas i tätbefolkade kommuner.

 Den skolpolitiska debatten behöver flytta från att ha ett storstadsperspektiv till att ha ett "hela Sverige perspektiv". Det går inte att fortsätta att ha debatten som den är nu. Det handlar om att återupprätta samhällskontraktet för hela Sverige.

 Ska hela Sverige vara ett land som är jämlikt med hög tillväxt, tillväxt i jobb och företagande, i innovationer och utveckling behöver det satsas på förskolan och skolan. Klyftorna inom skolväsendet måste arbetas bort och skolorna måste ges rätt förutsättningar. Rätt resurser behöver tillföras och vara en central pelare som det inte görs besparingar på. Görs detta får vi barn som har rätt förutsättningar att trygga gå ut i vuxenlivet. Alla vinner på det.

 Sverige kan bättre. Det är dags för förändring.

 

Minska på administrationen - det vill inte styret i Ystads kommun

 Ystads kommun är känt för att så fort något nytt ska göras inom administration (i detta begrepp ingår också ekonomi) ska det anställas någon ny. Med detta är också att inom administration finns små enheter med mellan fyra till tio anställda. Varje lilla enhet med vars sin chef. Det har gjort att administrationen i kommunen har expanderat. Nu senast med att pengar avsätts för att anställa fler inom kommunikation och kvalitetsgranskare. Besparingarna som genomfördes i år drabbade inte administrationen utan verksamheter som är i direktkontakt med kommuninvånarna. Det försvaras av de fyra partier som styr Ystads kommun. Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna, Liberalerna som inte vill anpassa och effektivisera administrationen. 

  I Socialdemokraternas, Centerpartiets, Miljöpartiets gemensamma budgetförslag för 2024 finns det med att kommunen ska anpassa administrationen. Med en kommunbudget på ett par miljarder kronor ska det finnas utrymme för att kunna spara minst 10 milj kronor på administrationen. Vi fick skarpa mothugg av styret med Paula Nilsson (M) och Håkan Damm (Kd) i spetsen. Bland annat ondgjordes det över detta bland annat utifrån att mer arbetsuppgifter skulle då läggas på administration (vilket också ekonomi ingår) och administrationen ska anpassas. Det vill inte styret göra.

 Det är intressant för samma styre har absolut inga problem med att låta personal inom vård och omsorg, förskolan och skolan, fastighet/lokalvård/kök/park få göra allt mer med samma eller färre i personalen, där mer ska göras på allt kortare tid. Till detta lägger vi att så fort nya arbetsuppgifter ska göras inom administration anställs det ny personal. Vi anser att så här kan vi inte ha det i vår kommun. Det är ett feltänk.

 I kommuner och regioner i Sverige går det att se att under de senaste 20 åren har administrationen svällt medan personalgrupper som jobbar direkt med invånare inte ökat i samma takt. I besparingstider är det den direkta sjukvården, äldreomsorgen, LSS-omsorgen, förskolan, skolan, lokalvård, kök, park som drabbas av nedskärningar. Administrationen däremot fredas. Vi måste vända på detta.

 Välfärden i Ystads kommun är i behov av mer resurser. Resurser måste frigöras för att kunna ge välfärden förbättrade förutsättningar att kunna fortsätta ge kommuninvånarna välfärdstjänster av god kvalité. Den färdväg som styret har valt leder till utökad administration. Så ska det inte vara. En annan väg måste väljas där vi använder skattepengarna direkt till välfärden.

 I att anpassa administrationen ingår också att minska på antalet dokument, policydokument, planer med mera som ska följas och arbetas med. Ystads kommun har otroligt mycket dokument som verksamheterna ska följa. Till och med myndigheter har reagerat mot detta. Här måste en effektivisering ske där antalet dokument skärs ned radikalt. Det ska vara enkelt att följa vad som ska göras. Det ska vara enkelt att göra rätt. 

Det är dags för förändring. Ystads kommun kan bättre.

Sverige ska vara en kunskapsnation - då går det inte att skära ned på skolan

I dagens Sverige år 2023 genomgår nu förskolor och skolor runt om i Sverige ett stålbad med kraftiga nedskärningar som följd. På grund av ökade priser, högre inflation, högre elkostnader och bränslekostnader, högre kostnader generellt och för lite pengar i statsbidrag från regeringen sker detta. Det här är något som slår mot barnen, personalen och vårt land som kunskapsnation. Det här hotar framtiden för oss alla.

Landets kommuner har fått kraftigt ökade kostnader samtidigt som ökningen statsbidraget från staten inte lever upp till att ge kommunerna andrum. Istället sker nu massiva nedskärningar inom välfärden. Speciellt förskolor och skolor får ta smällen. Personal sägs upp, vikarier tillsätts inte vid sjukdomar eller ledigheter för ordinarie personal. Klasser kommer att slås ihop, klasserna blir allt större. Varje elev kommer att få mindre stöd, hjälp och möjligheter att kunna lyckas i skolan. 

I Ystads kommun är det nu besparingar på 25 milj kr som har lagts på förskolan och skolan. Kommunstyrelsens ordförande moderaten Paula Nilsson anser att Barn- och utbildningsnämnden har tidigare år fått 30 milj kr och kan därmed klara av besparingen. Det visar på oförståelse för hur ekonomi fungerar och att förskolan och skolan inte prioriteras. Regeringssidan i riket visar samma inställning.

Ledarsidan i Dagens Nyheter skriver om att det här kan leda till att barnen drivs in i gängkriminalitet då de inte får lyckas i skolan. De barn som får minst godkänt i skolan dras inte till kriminalitet på samma sätt som de som blir underkända. Om skolan satsar och investerar i barnen så får de en framtidstro. Fler vuxna, och då speciellt pedagoger, kan få skolarbetet att kännas meningsfullt. Då föds och underhålls framtidstron. Det blir inte lika lockande att dras in in kriminalitet eftersom det finns andra och bättre vägar framåt.

Vi lever i en värld där kunskap är något som människor är i behov av för att kunna klara sig på arbetsmarknaden, i livet. Samhället är i behov av att kunskapsnivån är hög för att samhället ska kunna existera. Det i sin tur gör att samhället kan få in skattemedel som gör att vi kan ha en välfärd som stöttar, hjälp och finns där när behovet finns. Något vi gemensamt finansierar. Kunskap gör att vi klarar av arbetslivets utmaningar, startar nya företag, driva och utveckla företag och verksamheter som skapar tillväxt och utveckling. Något som ska komma till gagn för alla.

Det som nu behöver ske är att regeringsunderlaget bestående av moderaterna, kristdemokraterna, liberalerna, sverigedemokraterna ser till så att i vårändringsbudgeten ökar statsbidraget till landets kommuner för i år. Så pass mycket så att nedskärningarna inom förskola/skola och välfärden upphör. 

Det handlar om Sveriges framtid, om tillväxt och utveckling. Det handlar om vår gemensamma framtid. Vi måste se till så att barnen blir vinnare, inte förlorare.