Är vi redo för en ny världsordning?

Sedan Lehman-kraschen och den ekonomiska kris som följde på den och fram till i dag går det att se hur vår värld håller på att förändras. En förändring som kommer att skapa en ny världsordning. Där vi nu har möjlighet att vara med och forma den till något som är bra för så många av oss som möjligt.

Vi är nu inne i ett skifte i världshistorien. Många pekar på att tiden från 1980, speciellt från 1989, och fram till 2015, ska ses som en tidsperiod där människor och länder fördes samman. Globaliseringen fick möjlighet att binda samman ekonomier med USA som central makt att hålla ihop det. 

Tiden efter 1945 ska ses som välfärdens framväxt där otaliga människor kunde lyftas ur fattigdom till bättre liv. Speciellt gäller detta för västländerna, däribland Sverige. Kampen om vilken världsbild skulle gälla drev på detta. Det kalla kriget var en realitet mellan väst och kommunistländerna. Detta drev väst till att göra det bättre för den egna befolkningen och visa att väst stod för en humanare väg som ledde till välstånd, tillväxt, utveckling och trygghet. Samtidigt låg säkerhetspolitiska spänningar där det satsades stora resurser på militärt försvar och säkerhet. Det fanns en säkerhetskostnad med tydliga fiender.

Kommunismens fall 1989 förändrade detta. Sedan 1980 hade kommunismen börjat att tappa sitt grepp. Många människor i de kommunistiska länderna i Europa och Sovjet kunde jämföra välståndet i väst med hur det var hos dem själva. De kommunistiska staterna kunder inte heller hålla jämn takt med utvecklingen i väst. Då denna utveckling drevs av människors kreativitet, fria tänkande och att våga göra egna saker. Det sättet stämde inte överens med den diktatur som de kommunistiska länderna levde under. 

Det här drev på underifrån en förändringsprocess som sedan ledde till kommunismens fall i östra Europa, som i dag ska ses som en del av centrala Europa. Där började en era av ökad liberal ekonomi, expansion av marknadsekonomi och den nyliberala ideologin som fått kraftig spridning tack vare USA och Storbritannien. En nyliberalismen som kom att genomsyra fram till våra dagar i stort sätt alla världens länder, inklusive Ryssland och Kina. Vi i Sverige lever i nyliberalismen. Globaliseringen av ekonomin förde länder närmare varandra och gjorde länderna beroende av varandra. 

Globaliseringen gjorde att andra länder och regioner runt om i världen kunde skapa en ny position. Kina, Brasilien, Sydafrika, Ryssland, Indien, Sydostasien är exempel. Kina har växt fram till att bli världens huvudverkstad för all sköns varor. Allt såg ut att gå som på räls men sedan hände något som gör att vägen inte längre är rak utan slingrar sig i en tjock dimma.

Införande av globaliseringen, marknadsekonomi, nyliberalismen skulle medföra ökat välstånd för alla. Så marknadsfördes det. Resultatet efter ett antal år visade något annat. Människor slogs ut från arbetsmarknaden och in i långtidsarbetslöshet., Nivån på arbetslösheten sköt upp och har legat på nivåer som innan var helt oacceptabla men nu ses som bra siffror. Människor förlorade bättre betalda arbeten och fick istället ta sådana som ger lägre lön, mer osäkra anställningsvillkor och risk för försämrad arbetsmiljö. I många länder har vi working poor som har två till tre jobb och trots det inte går ihop ekonomiskt. I Sverige har vi låga löner inom många yrken. Det i kombination med osäkra anställningsvillkor, timanställningar, kortare vikariat med mera har gjort att vi också har fått en stor grupp som inte får ihop det ekonomiskt. Det TROTS att de jobbar.

Protester fanns och det fanns en rörelse som visade hur fel vår värld var. Välstånd levererades inte. Så sker Lehmankraschen i USA och skakar om en hel världsekonomi och det politiska systemet. Med den följde inte bara en ekonomisk kris utan också en kris för hela det samhällssystem som byggts upp i världen där allt fler politiska partier hade valt att bli en del av, på olika sätt och i olika mängd. Det här skakade om och satte fart på olika saker som antingen låg och "pyrde" eller hade fått fotfäste och växt sig allt starkare. Vi har sett framväxten av en mycket konservativ höger som skyller allt fel i världen på invandrare, på den andre. Som för ett kulturkrig i hopp om att forma det till sin egen fördel. Framväxt har också skett på vänstersidan av olika grupper och partier som försöker visa på vinsterna som finns med att samhället tar över helt och hållet men som när de väl får makten visar sig inte kunna hålla sina löften.

2015 anses av en del som ett slutdatum för den värld som byggts upp sedan 1980. Det är då vi får Donald Trump som president i USA, högerpopulister tar makten i olika länder. Kina omorienterar sig och Ryssland fortsätter sin auktoritära bana som nu har blossat upp med fullskaligt kriget mot Ukraina. 

Coronapandemin har tydligt avslöjat de problem som finns med globaliseringen. Det handlar framför allt om hur sårbart ekonomin är för sådana här saker. När länder stänger ned slår det mot produktionskedjor och gör alla samhällen sårbara. Till och med skrytet om att EU har en stark inre ekonomisk marknad visade sig vara ihåligt. EU är mycket sårbart.

Allt detta gör att vi nu befinner oss på en ny resa där en ny världsordning kommer att skapas. Vi har möjligheten att vara med och forma denna så att de allra flesta blir vinnare. En ny världsordning som arbetar för oss alla, inte bara ett fåtal. 

Jag kommer att fokusera mycket på detta och diskutera vad som händer i vår värld och vad forskningen säger att vi kan vara på väg samt vad vi skulle kunna göra. Det som sker i vår omvärld påverkar mycket oss som bor och lever i Sverige. Det har skett innan, i dag och kommer att ske i framtiden. Denna dimension saknar jag i svensk politik och debatt.

Välkommen in i debatten om vilken framtid som vi ska ha!

Varför växer rasistiska partier?

Rasismen försvann aldrig från västvärlden efter andra världskriget. Socialdemokratin och liberalismen gjorde sina segertåg och förbättrade för människor. Välfärd, allt fler som gick in i medelklassen, minskade klassklyftor, reformer som gjorde livet lättare för människor och ökad jämlikhet visade att det fanns andra ideologier och tankeströmningar som kunde göra det bättre för människor. Trots det låg rasismen och pyrde, närde sig själv för att sedan vid rätt tillfälle bli få en renässans. En tidsperiod vi nu är mitt uppe i.

Donald Trumps rasistiska attacker på de fyra kongressledamöterna Ayanna Pressley, Rashida Tlaib, Alexandria Ocasio-Cortez och Ilhan Omar är förkastligt och så fel på alla plan. Trots det är hans agerande naturligt med tanke på hur den politiska dagordningen under de senaste 15 åren har skiftat i världen.

Efter att kommunismen föll i de forna östeuropeiska länderna och Sovjetunionen föll samman ansågs den västerländska liberala demokratin och ideologierna knutna till denna ha vunnit. Nu skulle allt bli bättre sades det men det blev tvärtom. 

En ekonomisk politik fördes fram som handlade om marknadslösningar på i stort sätt allt. Välfärden monterades ned och utsattes för privatiseringar. Löneskillnaderna ökade och en elit inom ekonomin fick allt högre inkomster och deras förmögenheter drog ifrån. Politiken genomförde förbättringar för människor men inte på det sätt som var tidigare. Mer började gå till den rikare delen av befolkningen.

I denna ekonomiska politik låg också att näringslivet i en rad länder i västvärlden började att skära ned på antalet anställda, lägga ned produktion och kasta ut otaliga människor i arbetslöshet. Samtidigt belönades deras agerande på aktiemarknaden som gjorde många till mångmiljonärer. Arbeten skickades iväg till andra länder på andra kontinenter. Arbetslöshet som innan kunde vara i korta perioder blev allt längre men också gjorde att människor som innan haft bra medelklassjobb eller bra arbetarjobb med bra lön fick se sig själva hamna i långtidsarbetslöshet utan en chans att komma in på arbetsmarknaden igen. Blev det arbete var det till lägre lön och osäkra anställningar.

Missnöje grodde och utvecklade sig. Fler och fler ansåg att de som styrde, oavsett vem, inte var på deras sida. Trots vallöften uppfattade de att de inte fick det bättre. 

Under tiden så var det många av dessa länder som tog emot invandrare. Det kunde handla om arbetskraftsinvandring och flyktingar. Politiker som hade negativa tankar om invandrare, och som agerade inom rasismens tänkande, började få allt fler som lyssnade på dem och deras partier. Det var invandrarnas fel att människor var arbetslösa då de tog deras jobb. Det var invandrarna som var orsaken till att välfärden blev sämre på grund av att pengarna gick till dem istället. Listan kan göras lång över vad dessa politiker och partier förde fram.

Sakta men säkert, i land efter land i många västländer, växte sig rasistiska partier sig allt starkare. De använde invandringen och motståndet mot andra människor som drivkraft att med enkla politiska poänger visa på vem som bar på ansvaret. Problemet var att de som styrde, oavsett vem det var, förklarade inte tydligt varför det var som det var och hur ekonomin och samhället hade förändrats på grund av nyliberalismens framfart. Många ville inte erkänna att det de tidigare hade trott på och hyllat som bra inte visade sig vara det. De som behövde hjälp fick inte det.

Här går det att se varför politiker och partier som var negativa till invandring fick allt mer ökad makt. Till och med när de var rasistiska ökade deras stöd. De var personer som vågade säga "sanningen" ansåg människor. De svarade på människors frågor om varför det var som det var, varför just de hade drabbats negativt och inte fick nya chanser i livet. Rasismen försvann aldrig utan fanns kvar under ytan för att sedan blomma ut till att i dag sitta vid makten i en rad länder.

I nästa blogginlägg ska jag diskutera vidare utvecklingen som har skett.