135 år - Socialdemokraterna ska vara framtidskraften

 I år fyller Socialdemokraterna i Sverige 135 år, grundades den 23 april 1889. Socialdemokratin har varit en kraft i svensk politik som tillsammans med väljarna byggde det moderna Sverige med jämlikhet och välfärd, med en socialdemokratisk politik för alla. Under de senaste 30 åren har dock högern vunnit kraft och är med nyliberalismen och neokonservatismen den sida som har satt den politiska dagordningen. Med  Sverigedemokraternas intåg har det politiska landskapet förändrats, vilket vi ser resultatet av idag med Tidöregeringen. Socialdemokratin har en fantastisk möjlighet att i år återta initiativet och bli den politiska kraft som har en offensiv politik för jämlikhet, rättvisa, tillväxt, hållbarhet och trygghet. Det är dags att ta steget.

 Jag tror de flesta av oss ser att något har gått sönder i Sverige, att vårt samhälle slits isär på grund av allt ökande ojämlikhet. Det skapar ett samhälle med ökande klassklyftor, cementering av en underklass, där det gemensamma underordnas marknaden, överklassen springer ifrån, medelklassen trycks ned, tillväxten låg eller uteblir, med hög arbetslöshet, försämrad ekonomi för hushållen. Ett samhälle där de flesta av oss blir förlorare. Så här ska det inte vara.

 Via opinionsundersökningar kan vi se hur väljarna söker sig till Socialdemokraterna. Det stöd S har i dag i opinionen har partiet inte haft på många år. Det finns en förväntan hos väljarna över att S ska vara den kraft som bedriver en politik som är bra för Sverige med en socialdemokratisk politik. 

 Det är bra att de grupper som arbetar med att fram nya politiska förslag inom socialdemokraterna är igång. Här har det gjorts en analys över den politik som S har fört och det finns skarp kritik mot det. Det är bra. Under flera år är det många av oss som varit kritiska över att nyliberalt tankegods har påverkat socialdemokratin. Nu via dessa grupper syns det också en kritik mot detta. Med andra ord finns en möjlighet att bygga ett nytt partiprogram och politiska förslag som är socialdemokratiska, inte en vänstervariation på nyliberalismen.

 Tiden har kommit för socialdemokraterna att åter igen vara framtidspartiet som har politiska förslag på hur Sverige ska bli ett bättre, tryggare land med jämlikhet i centrum. Ett samhälle med hög tillväxt, utveckling, hållbarhet och framåt anda. Nu får det vara slut med högerns pessimistiska syn på samhället och framtiden. Den är nedbrytande och skapar inte en bättre framtid för oss alla. Den är bara till för ett fåtal. Med en socialdemokratisk politik som bottnar i socialdemokratisk ideologi, och inget annat, kan vi få landet på rätt väg. Sverige kan bättre. Det är dags för förändring.

Socialdemokratin har ett stort arbete framför sig

 I dag publicerar Aftonbladet den senaste opinionsmätningen. Den visar att Socialdemokraterna når sin högsta nivån sedan 2012. Partiet får stöd av 35,2% av väljarna om det hade varit val i dag. En bra siffra och ett fantastiskt stöd men vi måste alla vara medvetna om att regeringsunderlaget har inte haft en bra start med svikna vallöften och valhänt agerande gentemot inflationen, räntehöjningarna, elpriserna, lågkonjunktur. Stödet ser bra ut men socialdemokratin har ett stort arbete framför sig i att visa att stödet ska vara minst på denna nivå. S (vi) kan inte slå oss till ro.

Det är bra att partiledningen med Magdalena Andersson och Tobias Baudin för någon vecka sedan presenterade att nu ska Socialdemokraterna utveckla sin politik brett. Även om S gick fram i riksdagsvalet, liksom på många håll i regioner och kommuner, finns det bland väljarna en skepsis mot oss som vi behöver förändra. I Sverige finns det sedan valet 2006 en högermajoritet i Sveriges riksdag. Det blåser högervindar i vårt land liksom det gör i Europa. 

Vad betyder det för socialdemokratin?

Det betyder inte som en del tror att Socialdemokraterna ska bygga sin politik åt höger för att vinna opinionen. Vi har sett att exempelvis inblandningen av nyliberalism, kulurkrigspolitik eller annan högerpolitik inte fungerar i partier som i grunden står för något annat. Det krockar rejält med ideologi, grundvärden, vad medlemmar och väljare har för bild av det partiet. Då väljer väljarna något annat tydligare parti.

 För oss socialdemokrater innebär det att vi ska bygga vår framtidspolitik på socialdemokrati och inget annat. Det gör att vi måste göra upp med en del saker som funnits de senaste 30 åren i politiken, oavsett hur ont det kan vara för en del grupper i partiet.

Högervinden i vårt land, och i Europa, visar att väljarna anser att den sidan har bättre svar på nutidens problem och utmaningar än vad Socialdemokratin har. Det är mycket allvarligt. Vi kan se exempelvis på finanskrisen 2008-2009, som fick återverkningar i flera år efter det. Socialdemokratin i Europa orkade inte samla sig i ett tydligt alternativ gentemot en nyliberalism som hade kört ekonomin och samhällen i botten. Väljarna valde då att leta efter andra partier, både till vänster och höger, som hade tydliga svar och lösningar. Effekterna av detta lever kvar på vår kontinent och i Sverige.

Socialdemokratin ska nu arbeta fram ett nytt politiskt program byggd på en ordentlig samhällsanalys. I grunden står vi i vårt land och världen inför två mycket stora utmaningar. Det handlar om klimatförändringen och den allt mer ökande ojämlikheten. Båda dessa utmaningar står redan i dag för, och kommer i framtiden att skapa, stora problem för vårt samhälle och planet. En Socialdemokrati för framtiden måste fokusera på detta och ta fram ett politiskt program som möter det ur en styrkeposition och ger invånarna hopp om en bättre framtid. Våra lösningar ska anses vara mycket bättre än högersidans. Socialdemokratins arbete börjar nu.

Sverigedemokraterna gynnas av ökad ojämlikhet i Sverige

 "Det ekonomiska gapet mellan storstäder och landsbygden växer. De senaste 20 åren har mer än en tredjedel av Sveriges tillväxt och nya jobb hamnat i Stockholm. I många av de fattigaste kommunerna har stödet för Sverigedemokraterna ökat kraftigt." Det skriver Andreas Cervenka (i artikeln Bor du i Norge eller Andorra?) i sin analys över hur det gick i valet. En analys som vi inom arbetarrörelsen måste ta till oss.

Artikeln är mycket bra. Den gör en analys över dels var i landet BNP växte och hur bruttoregionalprodukten (BRP) ser ut i olika regioner. Det visar sig att skillnaderna är stora. De tre storstadsregionerna Stockholm, Västra Götaland och Skåne stod för närmare 61% av Sveriges BNP 2021. Under 2000-talet är det bara tre regioner som ökat sin andel av BNP. Det är Stockholm, Skåne och Norrbotten. 

Av ökningen av jobben på 750 000 stycken som har skett står storstadsregionerna plus Uppsala för en stor del av denna. Antalet arbetstillfällen har minskat i Blekinge, Västernorrland och Gävleborg. Stockholm toppar bruttoregionprodukten. Tillsammans med Norrbotten är dessa två de enda som ligger över snittet. Alla andra ligger under. En nedbrytning görs också till kommuner. Vissa har blivit stora vinnare medan andra har blivit förlorare.

I de 20 kommuner med lägst inkomster ökar Sd markant. I andra delar av landet där antalet nya jobb är litet till antal eller det tappas arbetstillfällen går Sd framåt. Det går att också bryta ned det i enskilda kommuner för att se hur Sd är starkare exempelvis på landsbygden och valkretsar som ligger längre bort ifrån tätorten i kommunen. Vi kan se det i Ystads kommun. Här vinner Sd i två stycken valkretsar. De som ligger längst ut i väster resp öster. Sd tappade en valkrets och det berodde på att vi i S tog strid för de äldre som de skulle kunna ha kvar en kommunal restaurang för att kunna äta och umgås. Här vill vi också satsa på ett Seniorernas hus. I valkretsen har vi också fört fram och fått igenom som oppositionsparti satsningar i en annan by som är en stor destination. Väljarna har sett det och ser att S är deras parti som ser och hör samt kommer med förslag på utveckling.

Jag delar Andreas Cervenkas analys. Den är rätt. Ojämlikhet gynnar missnöjespartier. Vi ser det i vårt land där en ökande ojämlikhet har gynnat Sverigedemokraterna sedan det kom in i riksdagen och har sedan fortsatt. Om väljarna uppfattar att de etablerade partierna (har varit med i riksdagen under lång tid) inte gör något för att förbättra, skapa tillväxt och utveckling som kommer alla till del i kombination med att samhällets skyddsnät försämras och det skärs ned på välfärden blir det ett naturligt steg för dem att rösta på ett parti med kort historik i riksdagen. Det här måste tas på allvar.

Det är en sak att tro att det handlar om invandring, migration och ta kampen inom detta. En annan att faktiskt ta tag i det grundläggande problemet med att i vårt land har klyftorna ökat under de senaste 30 åren allt mer. Det som lovades skulle ske med fler jobb, bättre jobb, mer välfärd, mer möjligheter för människor när nyliberalismen infördes har aldrig infriats. Istället ser människor de ökande klyftorna och många känner sig utlämnade att klara sig själva. Inte så konstigt att Sd växer.

Vi inom arbetarrörelsen har ett stort arbete att göra. Vi som parti måste lämna identitetspolitiken bakom oss och gå tillbaka till rötterna. Det är att ta kampen för att bygga ett jämlikt, rättvist och solidariskt samhälle som är till för alla, inte bara ett fåtal. En politik som satsar på tillväxt och utveckling ska komma alla till del, bygger ett hållbart samhälle som skapar massvis med nya och bra arbetstillfällen och gör att vårt samhälle är tryggt. Detta arbete började i går och vi kommer att bli ovänner med kapitalstarka intressen. Det får vi ta. Nu kör vi!

Sveriges problem löses inte med en högerregering

 Sverige kommer att få en högerregering som verkligen står till höger och kommer att vara helt i händerna på Sverigedemokraterna. Detta parti kommer att ha den verkliga makten. Det är resultatet av valet. Samtidigt är det inte som moderaternas ledare Ulf Kristersson vill ha det till, att svenska folket har röstat för hans idé om framtidens Sverige. Istället är det Sverigedemokraterna som väljarna har strömmat till medan det för M, L och Kd är tillbakagång i valresultatet jämfört med 2018. Sd kommer att utnyttja detta mandat till fullo. För oss socialdemokrater börjar nu arbetet med att åter förtjäna väljarnas stöd.

 Det är lite olika känslor så här ett par veckor efter valet. Å ena sidan är det roligt att socialdemokratin går framåt i riksdagsvalet. Gå framåt och landa på 30,33%, en ökning med 2,07 procentenheter. Speciellt med tanke på att hela valet handlade om frågor som inte är på vår "planhalva". Det var fokus på gängskjutningar, kriminalitet, el-priset, bränslepriset och liknande frågor. Frågor som ansågs ligga på och spela på Kristerssons planhalva väl. Ur det perspektivet är resultatet bra där S gjorde en valrörelse vi tar med oss framåt men samtidigt manar det till att vi inom socialdemokratin och arbetarrörelsen behöver ta fram en annan vision för vårt land. Vi kan inte fastna i en förklaringsmodell som inte tar itu med grundproblemet i vårt samhälle.

Vi socialdemokrater behöver bygga en ny samhällsvision. En vision om det jämlika samhället.  

Sverige är i dag ett av de mest ojämlika länderna i väst. Vi har haft under de senaste 20 åren fått se hur klassklyftorna ökar, klyftorna mellan stad och land ökar, klyftorna mellan människor ökar. Ojämlikheten har brett ut sig. Vi inom arbetarklassen och medelklassen har fått det allt tuffare ekonomiskt, socialt, kulturellt, i vårt fysiska och psykiska mående. Samtidigt har det byggts ett land för de rikaste. 

Sverige anses i dag vara ett paradis för den som har gott om pengar. Vi har flest miljardärer per capita och varje år blir allt fler mångmiljonärer och miljardärer. Skatten är mycket högre på arbete och den som har kapital knappt någon skatt. En hög fastighetsavgift för arbetarklassen och medelklassen medan den som är rik har en löjligt låg fastighetsavgift. Vi behöver låna till våra investeringar och skuldbelägger oss medan de rikast kan betala kontant eller dra av detta på olika sätt. Den som är rik lever mycket längre än den som är arbetarklass eller medelklass. Så här ska det inte vara.

Det vi ser runt omkring oss ske beror på att vi har ett ojämlikt samhälle. Tyvärr var inte denna diskussion uppe i valet. Istället var det Sd:s och M:s samhällssyn som dominerade allt och som andra partier och media förhöll sig till. Vi i arbetarrörelsen måste bryta detta och istället prata om att vi vill tillsammans med svenska folket bygga det jämlika rättvisa ooch solidariska samhället. Ett samhälle för oss många.

Läs gärna:

Jimmy Åkesson vann på walkover

 

Ojämlikhet och förstörelse av miljön och klimatet är de två största hoten

Världen är mitt uppe i två stora utmaningar. Jag tror vi kan lösa dessa på ett bra sätt men arbetet måste växlas upp rejält och breddas mycket, mycket mer. En socialdemokrati som vill vara relevant i människors vardag måste ta itu med dessa två stora problem. 

Den ena utmaningen är en värld som är ojämlik, med stora klassklyftor där fåtalet personer/familjer äger mer än 60% av världens befolkning gör gemensamt. Ojämlika samhällen där det exempelvis i Sverige kan skilja 18 år i livslängd inom samma region mellan den som har jobbat i ett LO-yrke och den som är rik. I andra länder är det vara ännu större skillnader i livslängd. Klassklyftor som sliter sönder samhället, ställer landsdelar mot varandra, människor glöms bort. Samhällen som är för vissa, inte alla. De med stora resurser kan styra länder direkt eller indirekt, få igenom saker som är bra för dem men inte för resten av befolkningen och världen. Människor i vissa delar av det egna landet har fått se hur de har halkat efter i den ekonomiska förändring som har skett. Områden där långtidsarbetslösheten har bitit sig fast, lokala ekonomins aktivitet är lägre och där man känner globaliseringens negativa effekter tydligt. Jämställdheten rullas också tillbaka. Kvinnor utsätts för våld och mister sina liv. Lönerna för kvinnor är fortfarande låga och pensionen dålig, i länder där pension betalas ut.

Den andra är utmaningen är miljöförstörelse och klimatförändringar. Miljön förstörs runt omkring oss genom försurning, nedsmutsning, hav fylls med plast och massa annat skräp och fiskas ut. Hav, sjöar och vattendrag förstörs på olika sätt, floder regleras som gör att vattentillgången försämras. Sötvattenssjöar och floder som är till för dricksvatten förgiftas. Naturområden förändras direkt av människor till jordbruksmark (som inte håller i längden) eller stora plantager av en och samma produkt. Öknar breder ut sig när jorden ligger bara mellan exempelvis odlingsperioden, inte får tillräckligt med regn. Vi är inne i sjätte massutdöendet av naturliv där vi människor antingen jagar djur till utrotning eller förstör naturen som gör att djur- och växtarter dör. Klimatet förändras och har fått glaciärer att smälta snabbare än tidigare. Många glaciärer utgör grunden för dricksvatten i landområden längre bort ifrån där dessa finns. Permafrosten släpper på grund av varmare klimat där berg förstörs och orsaker jordskrev som drabbar människor, samhällen, naturen. Det har också lett till att permafrosten i Ryssland och på andra ställen släpper och ut strömmar bland annat metan, en ännu kraftfullare växthusgas. Klimatförändringarna orsaker mer torka där det redan är torrt och nya områden drabbas. Andra drabbas av mer regn och därmed översvämningar. Orkanerna blir fler och mer kraftfulla på grund av varmare hav.

Listan av negativa saker som ojämlikheten och förstörelsen av miljön och klimatet för med sig kan göras mycket, mycket längre. Samtidigt tror jag det kan vända men det är vi som är här i dag som måste se till att det sker en förändring till det bättre. Det är inte kommande generationers uppgift utan vi måste lösa det i dag.

En framtidsinriktad socialdemokrati måste ta tag i ojämlikheten och förstörandet av miljö och klimat med hög energi och framåtanda. Det behövs lösningar direkt och lösningar som är på lång sikt. Människor och naturen far illa. Det måste till förändringar nu. Jag kommer att från nu och framåt diskutera på hur detta skulle kunna ske. Nästa blogginlägg kommer att handla om gröna jobben.

Kent Mårtensson och Olof Palme - inspirationskällor

Olof Palme har alltid varit en person som jag har följt med stort intresse och inspirerats av. Hans förmåga att engagera, att möta utmaningar för landet och invånarna med tron på att den socialdemokratiska politiken faktiskt kan skapa förändringar och göra det bättre är en källa att hämta kraft ifrån. En person som arbetar i den andan, är en sann socialdemokrati och arbetarrörelse person och som jag har som läromästare inom politiken är Kent Mårtensson här i Ystads kommun. En socialdemokrat som jobbar oförtrutet vidare med att vi ska ha ett jämlikt och hållbart samhälle, vikten av att politiken ska göra det bra för människor, lyssna på människor och via politiken hjälpa till med att lösa deras problem och utmaningar och skapa möjligheter för framtiden. Skapa engagemang och inspiration för vår politik. 

Olof Palme såg världens klassklyftor och brann för att få bort dessa. Byggande av det jämlika samhället var i centrum, en politik som landets invånare var en aktiv del av. En riktig socialdemokratisk politik. Det har vi i Ystad fortsatt att bygga vidare på. En som varit drivande i det är Kent Mårtensson. 

När jag gick med i partiet 1998 var Kent Mårtensson vår ks-gruppledare. Redan då fastnade jag för hans engagemang i människors vardag och en vilja att bygga en kommun på socialdemokratisk politik, något som visar sig vara bra för oss som bor här, och att Sverige ska vara ett bättre land att leva i. När jag fick äran av medlemmarna att sitta med i arbetarekommunens styrelse lärde jag känna honom närmare och när jag fick stöd från medlemmarna att stå på kommunfullmäktigelistan och invald i kommunfullmäktige samt vara med i socialnämnden hade jag honom som mentor. Ett mentorskap som fortsätter i dag.

Jag har lärt mig mycket från Kent när det handlar om politik, det politiska hantverket, om socialdemokratin, dess historia och ideologi i kombination med hur det omsätts i praktisk politik som är bra för den enskilde. Där andra har fastnat i ideologisk retorik, lärde Kent mig att omsätta detta i realpolitik. Politisk retorik är bara retorik om det inte kan omsättas i praktiska förslag som gör det bra för människor.

Kent var och är mån om att lyssna på människor. Fler gånger när vi var ute tillsammans i kommunen tog det lång tid eftersom han pratade med många människor och de ville prata med honom. Detta med att ge sig tid, visa sig intresserad av människor, lyssna och samtala (alltså samtala och inte hålla en egen monolog) bär jag med mig i mitt politiska arbete. Han är också rak och ärlig, egenskaper som uppskattas, men är det på ett sätt som gör att människor inte känner sig illa till mods. En del är raka och ärliga men de säger saker på ett sådant sätt som sårar och skapar problem. Kent har en annan approach.

Jag vet inte hur många gånger under årens lopp som Kent förde fram om att hur påverkar detta förslaget eller underlag som vi fick människor i deras vardag. Ett förslag som exempelvis ur ett tjänstemannaperspektiv såg rätt och bra ut kunde innebära att människor fick det sämre. Politik är till för människor och en kommunorganisation är till för invånarna. Det är politikernas ansvar att göra det som är bäst för invånarna. Tänka själv och tänka kritiskt där det är viktigt att bilda sin egen uppfattning fri från yttre och inre tryck där man tillsammans i gruppen diskuterar igenom alla perspektiv noga för att sedan landa i ett gemensamt förslag.

Både Kent och Olof Palme bottnar i det Olof Palme förde fram i sin programförklaring från 1965, fortfarande högaktuellt:

”Men tillvaron för oss människor består av enkla ting. Den enskilda människans förhoppningar är konkreta och verklighetsnära. De kretsar kring familj och bostad, utbildning och arbetsplats, fritidssysselsättningar och vardagliga relationer med omgivningen. Det är i denna tillvaro som utopierna ska bli praktisk verklighet.” 

Det är detta som politiken kokar ned till. Oavsett alla högtraviga ord, svulstig retorik så är de inget annat än tomma ord att förföras av om de inte leder till praktisk politik som människor känner är bra. Tydlighet, lätt att förstå och att det är enkelt att förklara. Inte strategiskt och taktiskt spelande utan en politik som människor känner igen, vill se och som gör bra saker i vardagen. 

Det är också det som gör att Kent Mårtensson är en stor naturvän och drev på/driver på att vi också måste ha en politik som är bra för miljön och klimatet. Vi lever i en helhet där vi människor inte kan isolera oss från miljön och tro att miljöskador inte orsakas av oss eller att jag själv inte bär en del av ansvaret för att miljön förstörs på olika platser i världen, även här i Sverige. Vi har under en längre tid haft en progressiv miljöpolitik hos oss S i Ystad där Kent Mårtensson tillsammans med en annan god vän Stefan Malmberg varit mycket drivande. Det har gjort att Ystads kommun i dag kan visa sig vara en av de kommuner i Sverige som har jobbat mycket hårt för att ha en bra miljöpolitik och miljö.

För mig både som politiker och på det personliga planet har Kent Mårtensson betytt mycket, och fortsätter att betyda mycket. Jag har som sagt lärt mig mycket av honom och inte bara bär det med mig utan försöker också att omsätta det. Kent Mårtensson är en unik person som är populär i vår kommun, omtyckt och har stor respekt med sig även av politiska motståndare, brett kontaktnät över hela landet och utomlands. För honom är begreppet "Tillsammans" ett honnörsord. Det är viktigt att jobba tillsammans och jobba ihop i team där alla får komma till tals och där man tillsammans kommer fram till vad som ska göras. Gemensamma förslag är de bästa.

Vi kamperar ihop i dag i kommunfullmäktige och det är en stor ära att få ha jobbat tillsammans med honom när han var ks-gruppledare och kommunstyrelsens ordförande. Den gyllene perioden 2015-2018, när vi styrde, innebar ett lyft för Ystads kommun och en framåtanda som inte setts på länge och som nu tyvärr försvinner igen med det styre som finns i kommunen.

Vi socialdemokrater måste komma ihåg att socialdemokratiskt politik bottnar i människors vardag och den värld vi lever i. Vi måste vara relevanta i människors vardag. Det är där politiken byggs och förslag kommer ifrån. Ett stort tack till dig Kent för att du i ditt politiska arbete gör allt för att människor ska få det bättre och vi ska kunna leva i en hållbar värld där vi kan bygga vår framtid, en framtid byggd på jämlikhet, rättvisa och frihet för samhällen och människor.

Har socialdemokratin en roll i Sverigedemokraternas framgångar?

I en ledare i Aftonbladet skriver Daniel Swedin att vänstern i svensk politik har drivit människor till att rösta på Sverigedemokraterna då den inte har tagit människors oro på allvar. Det är mycket att vara missnöjd över och det har i Sverigedemokraterna fokuserats till politik som människor väljer att stödja. Det har skett utan konkurrens. Daniel Swedin poängterar att vänstern måste se sig roll i Sd:s framgångar. Frågan som ställs är om socialdemokraterna därmed har en roll i dessa framgångar.

Självklart går det att vifta bort Daniel Swedins ledare men om man är en seriös politiker på vänsterkanten ska det stannas upp och analyseras. En intressant sak som han skriver är:

"I Nordamerika och Europa kom många av de dominerande mittenvänsterpartierna under 1990-talet att bli en sorts teknokratiska kartellpartier som omfamnade nyliberala idéer om att marknadsmekanismer är det bästa som finns för att bygga ett gott samhälle. Regeringsduglighet, snarare än lösningar på väljarnas vardagsproblem, blev överideologi. För att vinna marginalväljare kapade många av Europas socialdemokratiska partier sina band med fackföreningsrörelsen och berövade på så sätt sina trognaste väljare – arbetarklassen – en röst. "

Socialdemokraterna har uppfattas som ett parti som inte har tagit människors problem och oro på allvar. Människorna har känt att nyliberalismen och därmed marknadslösningar, globalisering som ett hot. De såg med egna ögon hur samhällsservicen har minskat, välfärden inte levererar det den ska leverera, hur människor allt mer är utlämnad till att klara sig själv, människor far illa, rika blir rikare medan de själva kämpar i sin vardag.

En första kraftig signal på detta var att väljare som innan röstade på S valde i valet 2006 att lägga sin röst på alliansen. Där började en väljarström från S. Det fanns en förhoppning av att alliansen skulle leva upp till den retorik som fanns inför det valet. En retorik som byggde på att alliansen såg väljarna, deras vardag och tog deras problem på allvar. Inför valet 2010 hade väljarna redan insett att alliansen inte gick att lita på. S hade kunnat locka tillbaka dessa väljare. Under mandatperiodens första år 2007-2008 låg S mycket bra till i opinionsmätningarna men valåret rusade siffrorna nedåt.

Vad var skillanden för S? Under mandatperiodens första år bedrevs en stenhård oppositionspolitik bottnad i socialdemokratisk politik. Människor gillade det. Det som sedan kom från S inför valet var att partiet köpte mycket av alliansens ekonomiska politik som drivits igenom i riksdagen. För en del väljare innebar detta att varken alliansen eller S såg verkligheten. Inget att lita på. Något som Anders Jonsson skriver i Dagens Arena om S.

Det som skedde i valet 2010 anser jag vara en politisk "revolution"vars effekter vi fortfarande ser. Väljare ansåg att de partier som styrt perioden innan 2006 och efter levde inte upp till att ta människors problem på allvar. Sverigedemokraterna hade bedrivit en valkampanj som uppmärksammades. Tydligt budskap och förslag på åtgärder. Väljare valde då att lägga sin röst på Sd, framför allt som en protest mot de etablerade partierna.

Det har sedan fortsatt men många av Sd:s väljare har stärkts sedan 2010 och 2014 att allianspartierna och S inte har lösningarna då politiken har fokuserats på andra saker. En sak att fundera över är att när Håkan Juholt tillträdde och en tid framåt växte socialdemokraterna i opinionen. En av de viktigaste orsakerna var att socialdemokraterna då lät som socialdemokrater. Väljarna började känna igen partiet och gav sitt stöd.

När politiker och media för fram saker som inte bottnar i människors vardag skapas och bibehålls ett avstånd som förstärker känslan av att vara bortglömd. Lägg också till hur en del inom de etablerade partierna på vänsterkanten öser negativa saker om människor utifrån kön och ålder byggs det på att vänsterpartierna inte tar människor på allvar.

Beror Sverigedemokraternas framgångar på socialdemokratin?

Socialdemokratin anses inte ha tillräckligt kraftfullt hållit fast vid socialdemokratins värderingar och stått emot nyliberalismen. Partiprogram och en del politiska förslag har haft nyliberalismen med sig. Partiet har blivit allt mindre relevant i människors vardag, inte tagit fighten för dem och involverat dem i en socialdemokratisk folkrörelse som vill bygga morgondagens samhälle mycket bättre än dagens. När möjligheten har funnits att stå för något annat har man vikit ned sig och stått kvar vid nyliberala lösningar ex alliansens skattesänkningar, avregleringar, privata verksamheter i välfärden. Medlemmar och sympatisörer känner en uppgivenhet. Något som går att läsa i en artikel av Daniel Suhonen.

Vi kan se i opinionsmätningar och valresultat hur socialdemokratiska väljare går från S till Sd. Varje väljare som lämnar ett parti bär det partiet ansvar för. Så utifrån det går det att säga att vi socialdemokrater bär ansvaret för att socialdemokratiska väljare har gått till Sd. Det kan vi inte ducka för.

Daniel Swedin avslutar med:

"Nej, det krävs radikala svar som faktiskt löser de frågor som sopats under mattan i årtionden. Det handlar om den växande ojämlikheten, de inställda klassresorna, arbetslivets förändrade villkor och globaliseringens baksidor. 

Men då måste vänstern också förstå den förbittring som drivit på populistvågen och vilken roll man själva spelat för att vi hamnat här. Först därefter kan man bli en rörelse som står för något och som står upp för något. "

Det finns dock möjligheter. Många före detta socialdemokratiska väljare vill komma tillbaka men trycker mycket på att då måste S bedriva en socialdemokratisk politik. Det är väl värt att analysera ned på djupet vad det innebär. Om väljarna anser att S inte bedriver en sådan politik är det dags att förändra den bilden.

Socialdemokraterna ska ha en politik för de breda löntagargrupperna. En politik för arbetarklassen och medelklassen. En politik för jämlikhet. En politik för oss många, inte bara ett fåtal. 

Daniel Swedin slutar nu på Aftonbladet och blir talskrivare åt Stefan Löfven.

Möjligheternas 2020-tal

Detta årtiondets första blogg fokuserar på möjligheternas 2020-tal.

De två första årtiondena har sett socialdemokratins tillbakagång. I land efter land har S backat. I vissa länder ned till ental i väljarstöd. I Sverige har socialdemokratin sakta men säkert minskat i väljarstöd för att nu i opinionen utmanas rejält av Sverigedemokraterna (Sd). Det partiet är till och med störst i några opinionsmätningar. Det är en socialdemokrati som är kraftigt tillbaka pressad och utmanad.

I EU-valet backade den samlade socialdemokratin. Antalet EU-parlamentsledamöter minskade. I EU är inte S den kraft som den hade kunnat vara. I ett land som Portugal har socialdemokraterna styrt och fått i senaste valet förnyat mandat, med ökat väljarstöd. Där driver S en socialdemokratisk politik där högerns politik rullas tillbaka för s-märkt sådan som gör att människor får det bättre. I Danmark har S bildat egen regeringen efter en välfärdssatsning i valet. I Finland är S med och leder landet.

Det finns ljuspunkter men om socialdemokratin ska bli 2020-talets stora politiska kraft som engagerar människor måste en ny väg beträdas.

I ledarartikeln i Dagens ETC skriver Laila Vianden bland annat om att finanskrisen 2008 innebar att nyliberalismen förlorade sin legitimitet som allena rådande ideologi och styrning av länder. I spåren av finanskrisen kastades miljoner människor ut i arbetslöshet, åtstramningspaket i det ena landet efter det andra där välfärden monterades ned, människor fick det sämre och fick betala priset för hur de rika och kapitalet försökte att bli ännu rikare. Ojämlikheten har ökat med en allt större omfördelning från arbetarklassen och medelklassen till över medelklass och överklassen. Politiken har också skjutis till höger där konservatismen skördat framgångar.

Socialdemokratin mötte inte finanskrisen 2008-2009 i Europa med en kraftfull socialdemokratisk politik. Istället var det nyliberala idéer som skulle fortsätta att drivas då det ansågs att här fanns det som lovade guld och gröna skogar. Socialdemokratin ansågs därmed, och anses fortfarande, inte vara ett parti som tog tillvara på människor och deras möjligheter, hade lösningar på deras problem och skyddade dem.

Nu står vi innanför dörröppningen inför ett nytt årtionde, 2020-talet. Det finns stora utmaningar och problem som måste lösas. Människor far illa och är oroliga för framtiden. Den konservativa sidans politik är inte bra för arbetarklassen och medelklassen men levererar nu idéer på hur saker och ting ska förändras. Det är lockande att stödja.

För socialdemokratin gäller det att ta tag i initiativet och driva en offensiv politik som tydligt är på människors sida, som människor känner igen sig i och som människor är med och utformar. En politik som skapar engagemang och har en vision för framtiden. Det behövs också släppas fram fler ur socialdemokratin som är med och tar partiet framåt. Vi är en folkrörelse och det betyder att alla ska vara med i utvecklingen av partiet och framtiden. Här måste socialdemokratin åter bli folkrörelsen. Det är vi tillsammans som kan skapa förändring. Nu är det dags att göra 2020-talet till socialdemokratins årtionde.

Dags för politik för oss många

Jag är stolt över att komma från arbetarklassen och stolt över att vara en politiker som arbetar för och driver en löntagarpolitik. Vi socialdemokrater ska driva en politik för de breda löntagargrupperna, för arbetarklassen och medelklassen. En politik för jämlikhet. En politik för oss många, inte bara ett fåtal.

Det senaste årtiondet har sett en förändring i det politiska landskapet. Väljare som innan såg det som att etablerade partier har svikit och glömt bort dem har insett att de har makten. Makten att förändra sakernas tillstånd för något annat. Något annat som de tror blir bättre.

Många är utmaningarna i vårt land. Utmaningar som många i vårt land har undrat när partierna ska se och komma med hållbara lösningar. Att prata om problemen ute i landet och inte bara symbolfrågor som politikerna tycker är viktiga. Där ett parti har ansetts se dem och deras situation, som kommit med orsaksförklaringar och förslag på förändring.

I en insändare i Arbetet lyfter Gabriella Laveccia, SEKO, fram fem viktiga saker för att stoppa Sverigedemokraternas (Sd) framgångar. Jag skulle här vilja lyfta fram fyra av punkterna. Det handlar om att driva en politik för att minska på ojämlikheten, inte använda samma retorik som Sd, politik skapar förändringar och det är bra att människor engagerar sig samt vi ska arbeta för att ha en politik som visar på hopp. Ett hopp om en bättre morgondag med en vass offensiv politik.

Jag är född i en klassisk arbetarfamilj och är mycket stolt att bära arbetarklassarvet vidare. Vi som kommer från arbetarklassen vet hur det är i olika situationer som vi kan befinna oss i, synen från överklassen och vissa politiker på oss (speciellt från moderaterna), hur samhället kan riggas för överklassen och hur vi andra får ta smällen.

Arbetarklassen har fått ta mycket stryk under de senaste 30 åren. Utsatt för en högerpolitik som försämrat löntagares ställning på arbetsmarknaden, framväxten av en ny underklass inom arbetarklassen med låga löner, osäkra anställningsvillkor och får inte möjlighet till tillsvidareanställning och etablering på bostadsmarknaden.

En allt mer försämrad a-kassa, hur många yrken försvinner och får människor att skola om sig med jämna mellan rum. Långtidsarbetslösheten som biter sig fast, hög arbetslöshetsnivå. Sjukförsäkring som kastar ut människor från arbetarklassen och medelklassen och gör att de hamnar mellan stolarna. En bostadsmarknad för de som har gott om pengar. Skola där barnens sociala bakgrund styr resultaten och senare vad som framtiden kan erbjudas. Äldreomsorg och sjukvård som anses inte kunna fånga upp alla de som behöver hjälp och stöd. Ojämlikheten ökar allt mer.

En geografisk ojämlikhet har brett ut sig. De som bor på landsbygden får se servicen försämras eller försvinna, försämrad infrastruktur, försämrad kollektivtrafik, högre bensinpris med mera. Samtidigt kan de som bor i förorterna hur de hamnar efter de som på i innerstaden eller i välbärgade områden.

Vi inom arbetarrörelsen har ett stort arbete framför oss. Vi måste visa att vi är relevant i människors liv, ser problemen och kommer med hållbara lösningar. Det behövs ett annat tänkande och ett annat synsätt som börjar hos människor och deras vardag. Vi behöver visa på hur det ska lösas och vad det är som orsakar problemen. Det behövs en politik för de breda löntagargrupperna.

Att kretsa runt Sd

I dagens blogginlägg kommer det att diskuteras om att Sverigedemokraterna (Sd) är det parti som allt kretsar kring.

Det finns två stycken intressanta artiklar i Sydsvenskan som rekommenderas att läsa. Den ena heter "Så blev Jimmie Åkesson Solen som de politiska planeterna kretsar runt" samt "Tio år som förändrade Sverige". I båda diskuteras de senaste 10 åren och vad de har inneburit för vårt land. Båda har ett fokus på Sverigedemokraterna.

Ett parti som levde sitt eget liv men via en strategisk ledargrupp sakta men säkert arbetade för att nå sitt mål om att en dag styra Sverige. Sd är i dag ett av Sveriges två största partier. Det är det största oppositionspartiet, klart större än moderaterna. Det går att se hur Sd växer inom olika grupper. Störst parti bland männen, växer bland kvinnor och skördar framgångar inom arbetarklassen. 

Det är fel att tro att Sd arbetar utifrån en annan politisk skala än vänster-höger. Det Sd har som sin problemformulering är att invandringen tar pengar från alla svenskar. Invandrarna kostar pengar och alla problem som finns går att spåra till invandrarna och till det mångkulturella samhället. Med andra ord en ren vänster-höger skala i politiken. Det är bara en annan problemformulering som Sd utgår ifrån för att beskriva läget i Sverige. Sd är ett högerparti med en klassisk högerpolitik för de få i vårt land, inte för oss många.

Det har innan ansetts att socialdemokraterna är det parti som allting har kretsat kring men nu är det Sd som alla andra partier snurrar runt. Tittar vi på debatten i media, sociala medier och liknande går det att tro det. Det är Sd:s problemformulering som dominerar och har uppnått en status av att vara sanning. Socialdemokratin har inte varit i centrum sedan början av 2000-talet, frågan är om inte 1990-talets början var början till att S började att förpassas ut till sidan.

I grunden anser jag att det är inget parti som ska vara i centrum. I centrum ska landets invånare stå och de problem och utmaningar som vi möter, sådant som det måste komma lösningar på. 2011 (skrev om det igår) fanns möjligheten för socialdemokratin att börja en annan resa och möta vardagens problem på ett nytt sätt men på grund av vissa gruppers vilja inom partiet att hellre bevara sin egen makt framför vad som är bra för partiet blev det tvärstopp. Sedan hände inget mer, på grund av dessa grupper. Därefter har verkligheten slagit till och satt allting ur spel.

Vi socialdemokrater måste bestämma oss för att bryta oss loss ifrån den dagordning som i dag domineras av Sverigedemokraternas problemställning och lösningar. Det behövs andra idéer, lösningar och framtidsvision som skapar nya möjligheter för människor att leva bra liv, styra sina egna öden och känna att nuet och morgondagen alltid är bättre än gårdagen. Möjligheterna finns och det gäller att dessa tas tillvara. Risken är annars stor att de lösningar som kommer ur Sd:s värld skapar stora problem i framtiden som sliter sönder Sverige. Det måste bli ett stopp på det.

Vi behöver en politik för de breda löntagargrupperna, för arbetarklassen och medelklassen. En politik för jämlikhet. En politik för oss många, inte bara ett fåtal.

När historien visar sig vara framtiden

Dagens blogginlägg handlar om att socialdemokratin redan 2011 var på rätt väg med samhällsproblemen men sedan hamnade S på efterkälken.

I Expressen finns det nu i tre delar en genomgång av 2010-talet och politiska förändringar i Sverige. Ett årtionde som fick se framväxten av högerpopulismen och födelse av ett nytt konservativt block i Sverige samtidigt som socialdemokratin sjönk i opinionen och väljarstöd. Om hur Sverigedemokraterna (Sd) tog initiativet och pratade om människors vardag. Sd har blivit det allting kretsar kring. Dock hade det inte behövt bli så. Vägen under 2010-talet hade kunnat bli en annan.

Torbjörn Nilsson lyfter fram i sin text något som är mycket viktigt för oss inom socialdemokratin att förstå och lära oss något av. Han för fram att Håkan Juholt, som blev ny partiledare för socialdemokraterna 2011, tog redan upp i sitt installationstal det som sedan Jimmy Åkesson tog upp och gjorde till sin och Sd:s politiska plattform. Håkan Juholt var redan där 2011, där resten av det politiska fältet först är i dag 2019.

Om socialdemokratin i sin helhet hade slutit upp bakom Håkan Juholt (istället för att som vissa grupperingar gjorde som ägnade mycket tid till att attackera den nya partiledaren, snacka dåligt om honom och hela tiden skapa problem utifrån ren vilja att behålla sin egen makt) hade vi idag varit i en annan situation. Det finns en del att tacka för att det inte gick som det borde ha gjort, som gjorde att S hamnade på efterkälken (läs bland annat Daniel Suhonens: Partiledaren som klev in i kylan).

Håkan Juholt var kritisk till att socialdemokratin inte var i takt med samtiden. Beskedet från väljarna var tydlig till socialdemokratin och han valde att lyssna. Inte bara lyssna utan kritisk självrannsakan för partiet och att lägga grund för en offensiv socialdemokratisk politik bottnad i partiets ideologiska rötter, något som gått förlorat. Det räcker inte bara prata utifrån socialdemokratisk ideologi utan att bedriva en politik fullt ut baserad på den. Han lyfte upp att något höll på att gå sönder i samhället, kritik mot hur välfärden hade tagits omhand, om de som arbetade inom välfärden, talade om låga pension, om att ändra.

Det var mer som lyftes fram i installationstalet. Om segregering och att vi inte har råd med varandra, om:

– Det är bostadsområdena där fattigdomen ökar, där arbetslösheten biter sig fast år efter år, där hyreshusen förfaller. Där förlorar allt fler ungdomar sin framtidstro och alltför många av dem drar till kriminella gäng eller religiös extremism.

Läs det gärna en gång till. Det är som att prata om Sverige i dag. Exakt det som sedan Jimmy Åkesson gjorde till sitt.

Vi kan se här att om Håkan Juholt hade fått möjligheten hade vi i Sverige i dag haft ett annat utgångsläge och kunnat hantera det hela mycket tidigare. Det hade också varit en politik diskussion utifrån verkligheten, inte utifrån demonisering som sker i dag. Socialdemokratin hade tidigare kunnat haft svar som lett till politiska skarpa förslag som hade ändrat utgången snabbare. Så blev det inte.

Det är intressant att se i historien vad det var som hände och fundera över hur det hade kunnat bli. För socialdemokratin gäller det att lära av historien för att förstå nuet och kunna bygga en bättre framtid.

Vi behöver ha en politik som bygger på de breda löntagargrupperna, för arbetarklassen och medelklassen. En politik för jämlikhet. En politik för oss många, inte bara ett fåtal.

Tillbaka till rötterna igen

I dagens blogginlägg diskuteras behovet av ett arbetarparti

Efter ett årtionde där vi har sett högerpopulismens framväxt i Europa och Sverige samt hur en borgerlighet och socialdemokrati som pressas tillbaka går det att dra slutsatsen att väljarna rör sig på ett nytt sätt. 

Trogna väljare överger sina partier eftersom de inte kan leverera det som de har lovat. I grunden handlar det inte om sakpolitiken utan om de större linjerna. Om att marknaden levererar överflöd, ger alla möjligheter och alla blir vinnare. Privatiseringar och utförsäljningar ska göra välfärden bättre som gör att alla får sina behov tillgodosedda. Ingen far illa. Löften om arbete, att kunna leva på sin lön, bra pensioner, trygghet i livet. I verkligheten anser människor att det här inte kan levereras. Då söker man sig till nya partier, oprövade men har aldrig styrt. Partier som inte bär ansvar för det uppkomna läget. Det kan inte bli sämre.

Socialdemokratin har varit mycket framgångsrik med sin ideologi och vad som har uträttats utifrån den politiskt. Någonstans på vägen framåt efter slutet av 1980-talet har det skett en förändring. En förändring där det anses att kampen mellan vänster och höger har ersatts av en annan kamp. Mellan de som vill ha mer frihet och rättigheter för människor mot de som vill ha konservatism. I detta gick socialdemokratin in och börja att leta efter en ny konfliktdimension. Det blev identitetspolitiken men i det längre perspektivet har det inte hjälpt.

Konservatismen har åter gjort entre och fått breda ut sig via de högerpopulistiska partierna som fått högerpartierna att gå i mer konservativ riktning. Det gör att kampen om framtiden står mellan det liberala samhället och det konservativa. Socialdemokratin har förpassats till åskådarläktaren med allt minskat stöd i opinionen. När arbetarna lämna ett arbetareparti är det fara å färde och tydliga larmsignaler ljuder.

Socialdemokratin måste återerövra vänster-högerkonflikten i svensk politik, samma sak på EU-nivå och i de europeiska länderna. Det är inte förlegat att prata om klassklyftor, ojämlikhet, arbetarklass, medelklass, överklass, solidaritet, jämlikhet, rättvisa. Tvärtom är de moderna och går aldrig ur tiden. Bedriva en vänsterpolitik går hem och är det som gör att ett samhälle mår bra. Det är bara att titta på Portugal.

Här i Sverige behöver vi vara ett arbetareparti. Ett parti där facken är med och utvecklar politik och framtiden. Vi ska vara ett löntagarvänligt parti. Det handlar inte bara om att få fackliga att bli medlemmar och politiker i vårt parti genom att stå på partiets listor, sitta med i nämnder och styrelser. Det handlar det om att bygga en ny stark, engagerande folkrörelse som bottnar i det fackliga arbetet, i löntagarna, med att göra det bra för oss arbetande människor och våra familjer. Det är vi tillsammans som är i centrum. Alla människors lika värde.

Vi behöver bygga en politik utifrån de breda löntagargrupperna, för arbetarklassen och medelklassen. En politik för jämlikhet. En politik för oss många, inte bara ett fåtal.

Är det dags att lämna socialdemokratin?

Dagens blogginlägg handlar om tanken om det är dags att lämna socialdemokratin.

På debattsidan i Expressen i dag skriver Jonas Thorell, fri skribent och kulturarbetare, om varför han ska rösta på Sverigedemokraterna (Sd) även i nästa val. Han för fram att socialdemokratin har gjort sitt. Partiet har spelat ut sin roll som ledande och tongivande parti. Att välja Sd är en protest. En protest mot att de ekonomiska skillnaderna i vårt samhälle blivit allt större. 

Det går självklart att framföra åsikter om att Sd vill fördjupa dessa skillnader då det partiets ekonomiska politik gynnar de rika mest. Det är bara att se vilken budget de stödde 2018, som gällt nu under 2019 i Sverige, eller läsa deras budgetmotion för 2020. Därmed blir det konstigt att stödja ett sådant parti. Trots det är det troligtvis många som resonerar som Jonas Thorell.

Samtidigt har under 2019 många socialdemokrater valt att avsäga sitt medlemskap i S. Före detta medlemmar som varit med i många, många år men som nu tycker att det får vara nog. Antalet väljare som stödjer socialdemokraterna har minskat. Det är ett sluttande plan nedåt som går att se i den ena opinionsundersökningen efter den andra. SCB:s senaste undersökning visar stora tapp i olika väljargrupper. Inom LO minskar stödet för S medan det ökar för Sd. Bland manliga väljare är Sd största partiet. Bland kvinnliga väljare är Sd näst störst och ökande.

Troligtvis finns det socialdemokratiska medlemmar som nu allvarligt funderar på att vara kvar, som inte är nöjda med utvecklingen, som inte tycker att partiet rör sig i rätt riktning utifrån det som sker i vårt land.

Jag förstår att medlemmar har lämnat, att medlemmar funderar på att lämna och att sympatisörer väljer att stötta andra partier. Det är en tydlig signal till socialdemokratin att en annan väg behöver beträdas. Det går till en viss gräns att köra på i samma spår då människor sätter sin tillit till att via hoppet skapa förändring men när det till slut inte sker, utan verkligheten visar hur det verkligen ser ut, väljer man att lämna. I grunden inte så konstigt då det finns som sagt gränser för allt.

Nedgången för socialdemokratin är inte ny. Det har varit en nedgång för socialdemokratin i hela Europa sedan början av 2000-talet, med en kraftiga acceleration efter finanskrisen 2008-2009. Hela 2010-talet har varit en kraftig nedgång. Under de senaste två åren har vi dock kunnat se en liten rörelse uppåt igen, speciellt om vi lägger in det som sker i Portugal, men i många länder når inte S upp i två-siffriga nivåer.

Debattören är inte ensam om att resonera som han gör. De ökande ekonomiska klyftorna i vårt land skrämmer många och många vill se en förändring. Konstigt nog ses Sd som ett val men det är en protest. En protest som folkrörelsepartiet Arbetarepartiet-Socialdemokraterna måste ta på största allvar.

Om vårt parti inte ska fortsätta att gå nedåt och mycket väl hamna under 20% i nästa val måste förändring ske. Det vi inom socialdemokratin måste göra är att bli relevanta i människors vardag. Vi behöver tydligt visa att vår politik bygger på en politik för de breda löntagargrupperna, för arbetarklassen och medelklassen. För jämlikhet. En politik för oss många och inte bara ett fåtal. Låt 2020-talet bli socialdemokratins årtionde!

Nu sätter vi igång med att göra det bättre!

Hej!

Nu startar en ny blogg som kommer att fokusera på hur vi kan göra vårt samhälle och värld bättre. Det gäller allt ifrån det lokala till hela världen.

Bloggen heter den "Progres(s)iva bloggen", har sin grund i arbetarrörelsen, den demokratiska socialismen. Den här bloggen är en folkrörelseblogg där vi tillsammans diskuterar och kommer med förslag på hur vår värld kan bli bättre.

För det är vi tillsammans som skapar förändringar, inte enskilda politiker. Det är rörelser av människor som gör att det händer saker och som formar framtiden. Ska världen bli bättre är det alla vi som ser till att den blir det. Vi är en gemensam kraft. Det är "vi" inte "jag". 

I våra samhällen ökar ojämlikheten och därmed den sociala orättvisan, något som påverkar hur vi mår, hur länge vi lever, möjligheter i livet, utbildningen, vilka jobb vi arbetar med, arbetslöshet, sjukskrivning, pensionen med mera. Tryggheten upplevs som att den minskar och förbytts till en rädsla för vår egen, vår familjs och nära och käras säkerhet. Välfärden upplevs som att den försämras och inte kan leverera det som förväntas. Det finns stora behov som måste mötas upp.

Vissa drar iväg i rikedom medan andra sliter och sliter men får det inte bättre. Oro för sina föräldrars omsorg och vård och barnens utbildningskvalité. Medelklassen och arbetarklassen trycks tillbaka. Avståndet mellan landsbygd och städerna ökar där landsbygden utarmas på service och möjligheter. Tidigare geografiska områden som har haft god tillgång till jobb har fått se dessa försvinna. De har hamnat i bakvattnet i utvecklingen.

Oro för att arbetsmiljön är dålig, stress som påverkar oss negativt, osäkra anställningar, allt mer arbetsuppgifter som ska lösas på allt kortare tid, färre arbetskamrater, löneutveckling som inte är en löneutveckling, arbetsgivare som kräver allt mer. Jämställdheten utmanas, mänskliga fri- och rättigheter trycks tillbaka, kvinnors friheter inte bara utmanas utan begränsas också.

Konservativa tankar och ideologi växer sig allt starkare. Den demokrati som det har kämpats för och hur den har utvecklats riskeras nu för auktoritet, nepotism, gynnandet av de få på de mångas bekostnad, maktutövning som riktas mot oliktänkande och personer av annat kön och sexualitet, vissa grupper som förtrycks och får känna hur de fryses ut.

Samtidigt kan vi se hur klimatet är i en kris som påverkar över hela jorden. Det går inte att förneka det som sker och att det är vi som har skapat det som sker. Miljön runt omkring oss som blir sämre, mer nedsmutsat, vi ser allt mer effekterna av hur vi förstår miljön och därmed vår planet. Samtidigt riskerar över 1 000 000 djur- och växtarter att utrotas. Vi ska komma ihåg att det i dag försvinner djur- och växtarter för att aldrig återkomma. Pollinerande insekter riskerar att försvinna. Mänskligheten är inte snäll till planeten jorden och allt som finns här.

Vi har kommit till ett läge där det nu behövs förändringar. Om inte det sker kommer det att bli värre. En annan väg behöver skapas och vi behöver forma en ny framtid som är jämlik, jämställd, klimatsmart och miljövänlig. Ska detta ske är det vi tillsammans som ska åstadkomma detta. Det är vi tillsammans som har kraften, viljan, energin, kunskaperna och bestämdheten att skapa en bättre värld och morgondag. Nu sätter vi igång!