Tidöpartierna vill inte gynna vanliga människor

 Vi har hört det om och om igen från Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna. De har en ny politik för landets invånare. För att se om det verkligen är rätt politik för vanliga människor gäller det att titta på vad Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna gör i verkligheten, inte enbart på vad de själva säger. Vi utgår ifrån kortare arbetstid.

Från olika håll framförs det att det är dags för en ordentlig reform som gynnar vanliga människor, speciellt alla som är anställda och jobbar. Under 50 år har vi haft 40-timmars arbetsvecka i Sverige. Människor jobbar hårt och alla på arbetsmarknaden är i dag effektivare och producerar mer än någonsin tidigare. Samtidigt går det att se hur detta påverkar arbetskraften. Många vittnar om hur arbetet går in på fritiden. De kan inte släppa jobbet, känner att de måste stå till förfogande. Sjukvården drivs genom att personalen hela tiden jobbar övertid. Inom ytterligare andra yrkesgrupper måste man springa snabbare och göra fler arbetsuppgifter på samma arbetstid som innan. Det är hög stressnivå och det sliter på den som är anställd. Anställda slås ut från arbetsmarknaden. Det sliter på personalen och påverkar fritiden och familjelivet negativt.

Idén är att det ska finnas en balans mellan arbete-fritid-vila men som det är i dag tar arbetet allt mer tid från fritid och vila. Det gäller inte bara i Sverige utan runt om i världen. En motreaktion på detta har blivit att det är dags för arbetstidsförkortning. I vissa länder har arbetstiden förkortats med goda resultat. Anställda behöver få tillbaka makten och ett sätt att få det på är genom en arbetstidsförkortning. Den som jobbar får därmed mer tid över för fritid och vila, att kunna äga sitt eget liv. Kan andra länder kan Sverige.

En jättebra reform för vanliga människor. Vad säger då Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna om detta?

Nej. Det är svaret. Nej till denna frihetsreform för den som jobbar. De fyra partierna anser att det kostar alldeles för mycket. Summan på en arbetstidsförkortning är beräknad att landa på 7,3 miljarder kronor. Tidöpartierna anser att samhället har inte råd med detta.

Samtidigt ska vi komma ihåg att samma partier säger ja till att staten betalar ut 7,5 miljarder kronor i RUT-avdrag. Helt plötsligt finns det pengar men då är det pengar som går till de som har mest pengar redan. Det är de som till stor del använder sig av RUT.

Vi kan tydligt se att retoriken som Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna kör med stämmer inte överens med den politik som de för. De står för en politik som gynnar de som har det bäst och mest. Alla andra är förlorare. Vi har inte råd med att människor har dålig arbetsmiljö, arbetsvillkor, får se sin fritid och vila och tid med familjen minskar då arbetet kräver allt mer, stress som leder till sjukskrivningar, människor som bränner ut sig, människor som far illa.

Så här kan vi inte ha det. Sverige har råd med att sänka arbetstiden. Pengarna finns. Det handlar om vad vi vill använda dem till. Ska pengar användas för ett fåtal eller ett flertal? Det är en självklarhet att den som jobbar ska få sänkt arbetstid. Det är dags för en förändring.

Tidöpartierna är fast i felaktigt tänkande

 I Sverige bedriver Moderaterna, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Liberalerna en hård invandringspolitik. Det ska vara svårt att invandra till Sverige samt finnas tuffa krav för att invandrare ska kunna leva här, speciellt om de har en familj. Varför gör dessa fyra partier detta? Jo, de anser att allt som är fel i Sverige har med invandringen att göra. Hela politiken som dessa fyra partier bedriver bottnar i en negativ syn på invandringen och invandrarna.

Genom att peka ut invandrare och invandringen som problem försöker dessa fyra partier ge en enkel förklaring till varför det finns problem av olika slag exempelvis att pengarna inte räcker till sjukvården och äldreomsorgen, resultaten i skolan, välfärd som går på knäna, den höga arbetslösheten, kriminaliteten med mera. Allt som inte är bra skylls på invandrarna. Samtidigt säger samma partier ingenting om att närmare 20 miljarder kronor går till RUT- och ROT-avdrag. Dessa bidrag gynnar de som har gott om pengar i vårt land.

Tittar vi ut över världen ser vi att i många länder skylls problemen på invandrare och invandringen. Det gäller i länder som USA, Europa, Asien, Afrika, i stort sätt på alla kontinenterna. Det är "den andre" som får skulden. Vi ser att detta inte gör vår värld säkrare. Istället blir den allt mer instabil med växande hot och problem. I stort sätt är det likartade partier, på högerkanten, som i Sverige som bedriver denna problemställning. Direkt uppstår självklart frågan varför de gör detta. Kan det finnas andra bakomliggande motiv som de inte vill berätta för alla oss andra om vad som egentligen skapar problemen i samhället och vår värld?

De partier som pekar ut invandringen och invandrare som problem har ett ideologiskt tänkande som begränsar. Det begränsar Sverige utvecklingsmöjligheter och därmed möjligheter att kunna lösa grunderna till problem smartare, smidigare med varaktighet och långsiktighet. Deras lösningar löser inte grundproblemen, problem som fortsätter att existera och accelerera. Vi kan tydligt se hur vårt land slits sönder, klassklyftorna ökar, solidariteten minskar, mindre rättvisa, människor känner sig allt mer bortglömda, lokalsamhällen rustas ned och förlorar samhällsservice och jobb.

Det gamla tänkandet har lett in vårt land i en återvändsgränd. Vi måste komma ut ur den och det illa kvickt. I denna blogg kommer det att diskuteras problem och utmaningar, varför högern inte vill ha en annan debatt, vad som kan förklara hur våra samhällen ser ut, vad vi kan göra för att bygga ett bättre samhälle och värld för oss alla. Slutsatsen är att vi måste ha ett nytt tänkande i Sverige som verkligen kommer åt de grundläggande problem i vårt land. Det är dags för en förändring. Den börjar nu.

Var är "hela Sverige"-perspektivet i skoldebatten?

 För ett litet tag sedan kom de senaste resultatet från PISA-undersökningen. Det gick en chock genom det politiska Sverige. Resultaten pekar nedåt igen. Debatten så här långt handlar om de försämrade resultaten, bland annat pekas friskolesektorn ut som ett problem. Ytterligare två tunga orsaker har lyfts fram. Det är att socioekonomiska faktorer och geografi spelar en stor roll i de försämrade resultaten. Det betyder att vems barnens föräldrar är och vilken inkomstnivå dessa tillhör avgör hur det går för barnen. Samma sak med var barnen bor geografiskt. Det är dags att den skolpolitiska debatten lämnat storstadsperspektivet och istället fokuserar på hela Sverige.

 I den skolpolitiska debatten är utgångspunkten storstadsperspektivet. Det pratas om socioekonomiska områden i storstadsområdena som det behöver mer resurser till. Vi har kunnat läsa om den ena skolan efter den andra i förorter och stadsområden som har låga skolresultat. Fokus från politiker har varit på detta.

 Samtidigt har annat försvunnit under radarn. Ledaren i Dala Demokraten lyfter fram att i dag är det eleverna på glesbygden "som presterar allra sämst i skolan." Det här är en varningsklocka som måste tas på största allvar. Det är dags för politiken att verkligen förstå och sätta landsbygden in i de politiska diskussionerna. Det är ett krav som måste ställas. Det ensidiga storstadsperspektivet har inte byggt ett bättre och starkare Sverige.

 Det vi kan se är att det är på landsbygden effekterna av den snedvridna skolpolitiken slår stenhårt. Förändringen av uppbyggnaden av samhället drabbar landsbygden och speciellt glesbygden hårdast. "Det är här klyftorna syns som mest, mellan de som presterar högst och de som presterar sämst. Där skolpengen inte räcker till att köpa in skolböcker för att eleverna är för få. Det är här det är allra svårast att rekrytera utbildade lärare"

 En låg befolkningsmängd i kombination med avfolkning gör att barnen i glesbygden drabbas av försämrad skolgång. Landsbygdskommuners inkomstökningar har en tuff utmaning i att hålla jämna steg med kostnadsökningarna samt att när besparingar ska göras skärs det i skolbudgeten. Detta eftersom skolan är en kommunernas största budgetposter. Även här drabbas eleverna negativt genom lägre resurser till skolan. Privata skolor etableras inte heller på landsbygden/glesbygden hur som helst. För dessa är det mer attraktivt att finnas i tätbefolkade kommuner.

 Den skolpolitiska debatten behöver flytta från att ha ett storstadsperspektiv till att ha ett "hela Sverige perspektiv". Det går inte att fortsätta att ha debatten som den är nu. Det handlar om att återupprätta samhällskontraktet för hela Sverige.

 Ska hela Sverige vara ett land som är jämlikt med hög tillväxt, tillväxt i jobb och företagande, i innovationer och utveckling behöver det satsas på förskolan och skolan. Klyftorna inom skolväsendet måste arbetas bort och skolorna måste ges rätt förutsättningar. Rätt resurser behöver tillföras och vara en central pelare som det inte görs besparingar på. Görs detta får vi barn som har rätt förutsättningar att trygga gå ut i vuxenlivet. Alla vinner på det.

 Sverige kan bättre. Det är dags för förändring.

 

135 år - Socialdemokraterna ska vara framtidskraften

 I år fyller Socialdemokraterna i Sverige 135 år, grundades den 23 april 1889. Socialdemokratin har varit en kraft i svensk politik som tillsammans med väljarna byggde det moderna Sverige med jämlikhet och välfärd, med en socialdemokratisk politik för alla. Under de senaste 30 åren har dock högern vunnit kraft och är med nyliberalismen och neokonservatismen den sida som har satt den politiska dagordningen. Med  Sverigedemokraternas intåg har det politiska landskapet förändrats, vilket vi ser resultatet av idag med Tidöregeringen. Socialdemokratin har en fantastisk möjlighet att i år återta initiativet och bli den politiska kraft som har en offensiv politik för jämlikhet, rättvisa, tillväxt, hållbarhet och trygghet. Det är dags att ta steget.

 Jag tror de flesta av oss ser att något har gått sönder i Sverige, att vårt samhälle slits isär på grund av allt ökande ojämlikhet. Det skapar ett samhälle med ökande klassklyftor, cementering av en underklass, där det gemensamma underordnas marknaden, överklassen springer ifrån, medelklassen trycks ned, tillväxten låg eller uteblir, med hög arbetslöshet, försämrad ekonomi för hushållen. Ett samhälle där de flesta av oss blir förlorare. Så här ska det inte vara.

 Via opinionsundersökningar kan vi se hur väljarna söker sig till Socialdemokraterna. Det stöd S har i dag i opinionen har partiet inte haft på många år. Det finns en förväntan hos väljarna över att S ska vara den kraft som bedriver en politik som är bra för Sverige med en socialdemokratisk politik. 

 Det är bra att de grupper som arbetar med att fram nya politiska förslag inom socialdemokraterna är igång. Här har det gjorts en analys över den politik som S har fört och det finns skarp kritik mot det. Det är bra. Under flera år är det många av oss som varit kritiska över att nyliberalt tankegods har påverkat socialdemokratin. Nu via dessa grupper syns det också en kritik mot detta. Med andra ord finns en möjlighet att bygga ett nytt partiprogram och politiska förslag som är socialdemokratiska, inte en vänstervariation på nyliberalismen.

 Tiden har kommit för socialdemokraterna att åter igen vara framtidspartiet som har politiska förslag på hur Sverige ska bli ett bättre, tryggare land med jämlikhet i centrum. Ett samhälle med hög tillväxt, utveckling, hållbarhet och framåt anda. Nu får det vara slut med högerns pessimistiska syn på samhället och framtiden. Den är nedbrytande och skapar inte en bättre framtid för oss alla. Den är bara till för ett fåtal. Med en socialdemokratisk politik som bottnar i socialdemokratisk ideologi, och inget annat, kan vi få landet på rätt väg. Sverige kan bättre. Det är dags för förändring.

Dags för politk för jämlikhet och ekonomi - bort med identitetspolitiken

 Under de senaste åren har Sverige varit fast i den identitetspolitiska och kulturpolitiska debatten. Här har det helt kretsat kring identitetsfrågor där fokus har varit på invandring som problem till allt. Den politiska debatten har omfamnat detta och alla partier förhåller sig till det på olika sätt. Samma sak rörande kulturdebatten. Debatten har blivit allt hätskare mellan människor, allt är antingen eller. Två frågor måste därmed ställas. Har Sverige blivit bättre på grund av denna politiska inriktning? Hur har samhället utvecklats med denna politiska inriktning?

 Om vi tittar på Sverige i sin helhet finns det några saker att ta till sig. För det första har ojämlikheten ökat i Sverige och fortsätter att öka. Sverige anses i dag i omvärlden vara ett bra land för de som är rika. Arbetslösheten har bitit sig fast på höga nivåer samtidigt som synen på den som är arbetslös eller sjuk är negativ. Deras levnadsnivå har försämrats. Nu ökar konkurserna inom näringslivet. Tillväxten i år är urusel och nästa år blir inte bättre. Inom EU anses Sverige vara bland de sämsta när det kommer till ekonomisk tillväxt. Det här slår stenhårt mot människor och vårt samhälle med ökande arbetslöshet. Vi har en regering som i budgeten för i år och nästa år är klinisk ren från att satsa på tillväxten.

 Människor har cementerats i underklassen där de och deras familjers framtidsutsikter är dystra. Samhällskontraktet har brutits och gemensamma viktiga samhällsinstitutioner och samhällsservice har sålts ut, nedrustas eller försvunnit. Brottsligheten har brett ut sig, ökat i intensitet där människor utanför den kriminella världen dras ofrivilligt in. Sverige har försämrad ekonomisk tillväxt. Sverige står inte rätt rustad för att klara av klimatförändringarna. Sverige har inte varit observant på det som har hänt i omvärlden, allra minst geopolitiskt då fokus ligger på identitetspolitiska frågor. Listan kan göras längre. 

 Forskningen är tydlig. Samhällen med stor ojämlikhet eller där ojämlikheten ökar får stora samhällsproblem, vilket vi ser tydligt i Sverige. Landet är sämre rustat för att klara av problem, ställa resurser till förfogande och kunna lösa rätt problem. I dessa länder ökar brottsligheten och blir allt grövre. Arbetslösheten är svår att få ned till låga nivåer. Den ekonomiska aktiviteten är lägre. Människor känner att de har sämre framtidsmöjligheter, lyckas sämre i skolan, problem med att tillgodose människors behov av välfärd. Det skapas geografiska områden av hög fattigdom. Klassklyftorna ökar.

 Det vi måste fråga oss är om den politiska debatt som har rått i Sverige sedan 2010 har varit bra för vårt land. Facit har vi. Utifrån ovanstående beskrivning har den debatten och inriktning nått vägs ände. Den är inte smickrande och rent av avskräckande. Sverige behöver därmed en ny politisk inriktning och debatt som tar tag i problemen, identifierar rätt problem som gör att vi kan få fram rätt lösningar.

Det är dags att politiskt fokus är på att bygga ett jämlikt samhälle med hög tillväxt. Hög tillväxt skapar massvis med nya arbetstillfällen. Det skapar hopp om en bättre morgondag, får allt fler människor in i gemenskapen, bygger solid ekonomi för hushållen. Mycket kan lösas av dagens samhällsproblem med en annan inriktning på politiken. 

Nu går vi in i 2024. Nu är det dags för förändring. Sverige kan bättre. Nu vänder vi på detta tillsammans.

Upprätta samhällskontraktet - nyckeln till att vinna över brottsligheten

  Sedan en tid tillbaka har politiken i Sverige hamnat i en limbo när det handlar om att komma åt gängbrottsligheten. Det ena förslaget efter det andra inom övervakning och repression presenteras. Allt för att stävja brottsligheten. Diskussionen är rätt så ensidig. Det är beklämmande att se hur det inte finns en samlad vetenskaplig grund som politiken utgår ifrån. Här saknas också att samtliga partier i riksdagen sätter sig ned tillsammans och kommer fram till ett rejält reformpaket som verkligen kommer åt brottsligheten, rustar människor, skapar mer trygghet och gör att människor kan bygga sina egna liv.

 Mer övervakning, utan brottsmisstanke, och repression leder inte till färre brott. Om det skulle vara så undrar man varför då inte lagstifta om att alla ska bära bodycam och livesända via nätet samt införa rejäla straff på många, många år för de flesta brott?  

Orsaken är att man vet om att det inte fungerar. Det ser snyggt ut i "one-liners" som politiker kommer med men verkligheten ser annorlunda ut. Polisen har fört fram det på ett bra sätt. Genom att få riktiga verktyg till att avlyssna de som är misstänkta för brott har polisen kunnat klara av dels brott som har begåtts men också kunnat förhindra brott. Så dessa verktyg finns redan. Det Polisen säger är det bästa sättet att förhindra brott på är att satsa på skolan och det sociala. Rusta upp det förebyggande arbetet.

Därmed behövs det en annan väg framåt, bort ifrån snuttifierandet med olika förslag och en retorik som förstör en vettig debatt om lösningarna. Bort ifrån att skapa ett auktoritärare samhälle som Tidöpartierna nu försöker bygga. Nej tack till detta.

Om vi ska komma åt brottsligheten måste vi se till att det finns andra saker på plats. Vi pratar om att återupprätta samhällskontraktet mellan samhället och människor i vårt land. Här handlar det om arbete åt alla, lön att leva på, vettig fritid, mycket bra förskola och skola som det inte skärs ned på, förstärka och rusta upp socialtjänsten. Skapa verkligt hopp om att morgondagen blir bättre än i dag, få människor att drömma om en bättre framtid samt att få dem att vara en aktiv del av samhället där de ska vara med och forma det till att bli allt bättre. Vi måste återupprätta tilliten till varandra, att vi är rädda om varandra.

En samlad arbetarrörelse i Sverige kan ta denna väg framåt som gör att Sverige blir ett land som är mer öppet, mer demokratiskt.  Tidöpartiernas auktoritära program är inget för Sverige. Det skapar större klyftor mellan människor, ökar misstron till varandra, ökar avundsjukan, krossar drömmar, försämrar för människor, gjuter fast människor i klassklyftorna. Ett samhälle som går sönder. Det leder i sin tur till att vi inte blir av med brottsligheten.

Tiden har kommit till att skapa en ny framtid. Sverige kan mycket bättre. Det är dags för förändring.