Är vi redo för en ny världsordning?

Sedan Lehman-kraschen och den ekonomiska kris som följde på den och fram till i dag går det att se hur vår värld håller på att förändras. En förändring som kommer att skapa en ny världsordning. Där vi nu har möjlighet att vara med och forma den till något som är bra för så många av oss som möjligt.

Vi är nu inne i ett skifte i världshistorien. Många pekar på att tiden från 1980, speciellt från 1989, och fram till 2015, ska ses som en tidsperiod där människor och länder fördes samman. Globaliseringen fick möjlighet att binda samman ekonomier med USA som central makt att hålla ihop det. 

Tiden efter 1945 ska ses som välfärdens framväxt där otaliga människor kunde lyftas ur fattigdom till bättre liv. Speciellt gäller detta för västländerna, däribland Sverige. Kampen om vilken världsbild skulle gälla drev på detta. Det kalla kriget var en realitet mellan väst och kommunistländerna. Detta drev väst till att göra det bättre för den egna befolkningen och visa att väst stod för en humanare väg som ledde till välstånd, tillväxt, utveckling och trygghet. Samtidigt låg säkerhetspolitiska spänningar där det satsades stora resurser på militärt försvar och säkerhet. Det fanns en säkerhetskostnad med tydliga fiender.

Kommunismens fall 1989 förändrade detta. Sedan 1980 hade kommunismen börjat att tappa sitt grepp. Många människor i de kommunistiska länderna i Europa och Sovjet kunde jämföra välståndet i väst med hur det var hos dem själva. De kommunistiska staterna kunder inte heller hålla jämn takt med utvecklingen i väst. Då denna utveckling drevs av människors kreativitet, fria tänkande och att våga göra egna saker. Det sättet stämde inte överens med den diktatur som de kommunistiska länderna levde under. 

Det här drev på underifrån en förändringsprocess som sedan ledde till kommunismens fall i östra Europa, som i dag ska ses som en del av centrala Europa. Där började en era av ökad liberal ekonomi, expansion av marknadsekonomi och den nyliberala ideologin som fått kraftig spridning tack vare USA och Storbritannien. En nyliberalismen som kom att genomsyra fram till våra dagar i stort sätt alla världens länder, inklusive Ryssland och Kina. Vi i Sverige lever i nyliberalismen. Globaliseringen av ekonomin förde länder närmare varandra och gjorde länderna beroende av varandra. 

Globaliseringen gjorde att andra länder och regioner runt om i världen kunde skapa en ny position. Kina, Brasilien, Sydafrika, Ryssland, Indien, Sydostasien är exempel. Kina har växt fram till att bli världens huvudverkstad för all sköns varor. Allt såg ut att gå som på räls men sedan hände något som gör att vägen inte längre är rak utan slingrar sig i en tjock dimma.

Införande av globaliseringen, marknadsekonomi, nyliberalismen skulle medföra ökat välstånd för alla. Så marknadsfördes det. Resultatet efter ett antal år visade något annat. Människor slogs ut från arbetsmarknaden och in i långtidsarbetslöshet., Nivån på arbetslösheten sköt upp och har legat på nivåer som innan var helt oacceptabla men nu ses som bra siffror. Människor förlorade bättre betalda arbeten och fick istället ta sådana som ger lägre lön, mer osäkra anställningsvillkor och risk för försämrad arbetsmiljö. I många länder har vi working poor som har två till tre jobb och trots det inte går ihop ekonomiskt. I Sverige har vi låga löner inom många yrken. Det i kombination med osäkra anställningsvillkor, timanställningar, kortare vikariat med mera har gjort att vi också har fått en stor grupp som inte får ihop det ekonomiskt. Det TROTS att de jobbar.

Protester fanns och det fanns en rörelse som visade hur fel vår värld var. Välstånd levererades inte. Så sker Lehmankraschen i USA och skakar om en hel världsekonomi och det politiska systemet. Med den följde inte bara en ekonomisk kris utan också en kris för hela det samhällssystem som byggts upp i världen där allt fler politiska partier hade valt att bli en del av, på olika sätt och i olika mängd. Det här skakade om och satte fart på olika saker som antingen låg och "pyrde" eller hade fått fotfäste och växt sig allt starkare. Vi har sett framväxten av en mycket konservativ höger som skyller allt fel i världen på invandrare, på den andre. Som för ett kulturkrig i hopp om att forma det till sin egen fördel. Framväxt har också skett på vänstersidan av olika grupper och partier som försöker visa på vinsterna som finns med att samhället tar över helt och hållet men som när de väl får makten visar sig inte kunna hålla sina löften.

2015 anses av en del som ett slutdatum för den värld som byggts upp sedan 1980. Det är då vi får Donald Trump som president i USA, högerpopulister tar makten i olika länder. Kina omorienterar sig och Ryssland fortsätter sin auktoritära bana som nu har blossat upp med fullskaligt kriget mot Ukraina. 

Coronapandemin har tydligt avslöjat de problem som finns med globaliseringen. Det handlar framför allt om hur sårbart ekonomin är för sådana här saker. När länder stänger ned slår det mot produktionskedjor och gör alla samhällen sårbara. Till och med skrytet om att EU har en stark inre ekonomisk marknad visade sig vara ihåligt. EU är mycket sårbart.

Allt detta gör att vi nu befinner oss på en ny resa där en ny världsordning kommer att skapas. Vi har möjligheten att vara med och forma denna så att de allra flesta blir vinnare. En ny världsordning som arbetar för oss alla, inte bara ett fåtal. 

Jag kommer att fokusera mycket på detta och diskutera vad som händer i vår värld och vad forskningen säger att vi kan vara på väg samt vad vi skulle kunna göra. Det som sker i vår omvärld påverkar mycket oss som bor och lever i Sverige. Det har skett innan, i dag och kommer att ske i framtiden. Denna dimension saknar jag i svensk politik och debatt.

Välkommen in i debatten om vilken framtid som vi ska ha!

Ojämlikhet och förstörelse av miljön och klimatet är de två största hoten

Världen är mitt uppe i två stora utmaningar. Jag tror vi kan lösa dessa på ett bra sätt men arbetet måste växlas upp rejält och breddas mycket, mycket mer. En socialdemokrati som vill vara relevant i människors vardag måste ta itu med dessa två stora problem. 

Den ena utmaningen är en värld som är ojämlik, med stora klassklyftor där fåtalet personer/familjer äger mer än 60% av världens befolkning gör gemensamt. Ojämlika samhällen där det exempelvis i Sverige kan skilja 18 år i livslängd inom samma region mellan den som har jobbat i ett LO-yrke och den som är rik. I andra länder är det vara ännu större skillnader i livslängd. Klassklyftor som sliter sönder samhället, ställer landsdelar mot varandra, människor glöms bort. Samhällen som är för vissa, inte alla. De med stora resurser kan styra länder direkt eller indirekt, få igenom saker som är bra för dem men inte för resten av befolkningen och världen. Människor i vissa delar av det egna landet har fått se hur de har halkat efter i den ekonomiska förändring som har skett. Områden där långtidsarbetslösheten har bitit sig fast, lokala ekonomins aktivitet är lägre och där man känner globaliseringens negativa effekter tydligt. Jämställdheten rullas också tillbaka. Kvinnor utsätts för våld och mister sina liv. Lönerna för kvinnor är fortfarande låga och pensionen dålig, i länder där pension betalas ut.

Den andra är utmaningen är miljöförstörelse och klimatförändringar. Miljön förstörs runt omkring oss genom försurning, nedsmutsning, hav fylls med plast och massa annat skräp och fiskas ut. Hav, sjöar och vattendrag förstörs på olika sätt, floder regleras som gör att vattentillgången försämras. Sötvattenssjöar och floder som är till för dricksvatten förgiftas. Naturområden förändras direkt av människor till jordbruksmark (som inte håller i längden) eller stora plantager av en och samma produkt. Öknar breder ut sig när jorden ligger bara mellan exempelvis odlingsperioden, inte får tillräckligt med regn. Vi är inne i sjätte massutdöendet av naturliv där vi människor antingen jagar djur till utrotning eller förstör naturen som gör att djur- och växtarter dör. Klimatet förändras och har fått glaciärer att smälta snabbare än tidigare. Många glaciärer utgör grunden för dricksvatten i landområden längre bort ifrån där dessa finns. Permafrosten släpper på grund av varmare klimat där berg förstörs och orsaker jordskrev som drabbar människor, samhällen, naturen. Det har också lett till att permafrosten i Ryssland och på andra ställen släpper och ut strömmar bland annat metan, en ännu kraftfullare växthusgas. Klimatförändringarna orsaker mer torka där det redan är torrt och nya områden drabbas. Andra drabbas av mer regn och därmed översvämningar. Orkanerna blir fler och mer kraftfulla på grund av varmare hav.

Listan av negativa saker som ojämlikheten och förstörelsen av miljön och klimatet för med sig kan göras mycket, mycket längre. Samtidigt tror jag det kan vända men det är vi som är här i dag som måste se till att det sker en förändring till det bättre. Det är inte kommande generationers uppgift utan vi måste lösa det i dag.

En framtidsinriktad socialdemokrati måste ta tag i ojämlikheten och förstörandet av miljö och klimat med hög energi och framåtanda. Det behövs lösningar direkt och lösningar som är på lång sikt. Människor och naturen far illa. Det måste till förändringar nu. Jag kommer att från nu och framåt diskutera på hur detta skulle kunna ske. Nästa blogginlägg kommer att handla om gröna jobben.

Sd är ett bevis på något som är fel i samhället

Vi måste förstå att dagens Sverige är inte samma som det varit tidigare. En del på både vänstersidan och högersidan i svensk politik verkar tro att får man bara bort Sverigedemokraterna (Sd) så kommer allting att bli bra. Tyvärr är det inte så enkelt. Sd är ett bevis på att något är fel i samhället som de andra partierna, och nya partier, måste ta tag i. För Sd är ett resultat av det som har hänt.

Det har skett ekonomiska förändringar i vårt samhälle som i sin tur har skapat sociala förändringar. Under de senaste 35 åren har alla lovord om ökad globalisering, mer marknadsekonomi, utförsäljning av välfärden, privatisering av välfärden, mer konkurrens inom välfärden ex äldreomsorg, sjukvård och utbildning, att hålla igen i lönebildningen med mera visat sig inte fungera i verkligheten.

Runt om i landet går det att se hur globaliseringen gör vissa områden till stora vinnare, vissa andra hamnar efter och får kämpa hårt för att vara med medan andra är förlorare. Vinnarna är storstäderna och de närliggande kommunerna där det satsas inte bara från det privata näringslivet utan också från staten. De som bor här framstår som vinnarna i allt detta som har skett. Här finns arbetstillfällen, utbildningsmöjligheter, ett rikt kulturliv, utbyggd infrastruktur och hög servicenivå från samhället.

Samtidigt är det andra områden som får se företag lämna, butiksdöd breda ut sig, samhällsservicen försämras, samhällsservice försvinna, arbetslösheten ökar, nytt jobb som man får ger lägre betalt inom servicesektorn jämfört med industrijobben som har försvunnit. Otryggheten breder ut sig. Kriminaliteten ökar. Missbruk likaså. Social otrygghet breder ut sig.

Vi kan se en början till förändring hos väljarna i och med valet 2006. Här ser vi en tydlig rörelse där väljare lämnar socialdemokraterna för att pröva alliansens politik. En politik som lovar att Sverige ska bli bättre och att du ska få det bättre. Först och främst ska du som jobbar få mer i plånboken. Det blir ett maktskifte då socialdemokratiska väljare aktivt väljer att gå rakt över från S till M och andra allianspartier.

När sedan alliansen inte kan leva upp till det som har lovats, bland annat försämras a-kassan, sjukförsäkringen och det går tydligt att se att välfärden får inte de resurser som behövs börjar väljarna att leta efter ett parti att stödja. Socialdemokraterna var inte längre ett alternativ då partiet under stora delar av mandatperioden 2007-2010 bedrev en aktiv oppositionspolitik mot alliansen, vilket uppskattades mycket av väljarna, men innan valet köpte i stort sätt allt som alliansen hade genomfört. Där och då började S på allvar att sjunka i opinionsmätningarna. Valet 2010 blev sedan ett val där S hamnade strax över 30%, tappade många väljare.

I valet 2010 steg ett annat parti in på riksdagsarenan i form av Sverigedemokraterna (Sd). Resultatet blev 5,7%. Moderaterna ökade och hamnade på också strax över 30% (landets näst största parti). Det går att säga att socialdemokratiska väljare valde både M och Sd i detta valet. Efter valet 2010 har vi kunnat se hur Sd har vuxit i takt med att både M och S har minskat. En enkel förklaring är till att Sd växer kan vara att socialdemokratiska väljare som redan tog steget till M gick sedan vidare till Sd.

Väljarna protesterade i valet 2010 och har sedan fortsatt mot de tidigare partierna och deras regeringsinnehav för att Sverige är där landet är. Upplevelsen av att det inte går åt rätt håll. Fakta i form av ökad ojämlikhet och försämringar av olika slag, nedskärningar inom välfärden med mera. En grogrund för att väljarna anser att partierna inte förtjänar deras röster. När sedan ett nytt parti kommer in blir steget att rösta på det inte stort. Vi lever i en annan tid där väljarna inte längre ser sig själva som att alltid oavsett vilket ställa upp för partier, oavsett vad partierna än gör.

Istället ser väljarna sig som att de har makten att avgöra vem som ska regera. Partierna har länge kämpat om mittenväljarna. Oftast vissa delar av medelklassen, de med högskole-/universitetsutbildning och tjänar bra. De har ansetts vara viktiga att vinna över. Arbetarklassens väljare och större delen av medelklassen har setts som att alltid vara trogna respektive parti men här har en förändring skett. Dessa väljare anser att de ska vara i centrum av svensk politik och att politiken ska bygga på oss många, inte bara ett fåtal. Därmed har de också visat tydligt att de går från ett parti till ett annat, ställer krav på resultat och att partiet, eller partierna, tar deras problem och oro på allvar samt ger dem möjligheter till att få leva ett gott liv som de formar i frihet.

Så vad ser då väljarna i Sverigedemokraterna? Det ska jag skriva om i nästa blogginlägg.