Sverige som energistormakt

 Sverige exporterar el till andra länder i Europa. Vi är nettoexportör (exporterar mer än vad vi importerar) av egenproducerad el. Det är några få dagar under året som vi importerar el då vår förbrukning är högre än det som tillverkas men resten av året exporteras massvis med el. Utifrån detta går det att dra slutsatsen att vårt land har inte brist på el och den energipolitik som Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna för med enögt fokus på kärnkraft är i grunden fel. För med rätt hantering skulle Sverige bli en energistormakt i världen, speciellt i Europa.

Under 2023 exporterade Sverige ett överskott på el på 28,5 TWh. Året 2022 var nettoexporten 33 TWh och 2021 på 25 TWh. Utifrån EUs "elmarknadsförordning sätter ramarna för hur det går till. Enligt samma förordning måste vi hålla minst 70 procent av kapaciteten i elnätet tillgänglig för handel på elmarknaden." Det här leder till att vi i södra Sverige får betala mycket mer för elen än vad vi skulle egentligen behöva betala.

Vi kan i dag se att vi exporterar mer el än vad landet förbrukar. Samtidigt kan vi se att efterfrågan på el i vårt eget land ökar. Ska vi lämna det fossilbaserade ekonomiska systemet och samhället behöver vi gå över till el som ny huvudenergi för el tillll. Speciellt el som framställs fossilfritt. Här har Tidöpartierna fastnat i kärnkraftstänkande som det som ska rädda Sveriges energibehov framåt. Det är ett tänkande som tyvärr kommer att försämra för vårt land och oss som bor här.

Med rätt energipolitik skulle Sverige kunna bli en supermakt i världen. Fokus ligger då på att mer nergi ska framställas. Vi skulle kunna se till så att alla i Sverige fick el och till ett lägre pris samtidigt som vi ännu mer exporterar el. Tyvärr klarar inte Tidöpartierna av detta. De har inte tänkt in dessa banor.

Sverige sitter på fantastiska möjligheter till att kunna bygga ut energiproduktionen i vårt land. För det behövs en kraftfull energimix. Det handlar om vatten, sol, vind och kärnkraft samt att bygga ut elnätet rejält och robust. Det är denna kombination som rätt hanterat innebära jättepositiv framtid för Sverige.

Vårt land har fina möjligheter att kunna ha havsbaserad vindkraft. Tyvärr är regeringen mycket slö i denna fråga samt har sagt nej till några stycken. Får vi på plats alla havsbaserade vindparker innebär det en energirevolution i vårt land. Det handlar också om att ge ännu fler möjligheten till att kunna ha solceller samt lagringskapacitet av elen som kommer från denna energi. Kärnkraft fyller sin funktion.

En framtidsinriktad regeringen ska satsa på att Sverige ska bli en stormakt inom energi. Det gynnar andra länder i vår geografiska närhet, liksom i andra delar av världen. Mer el ut innebär att mindre fossila bränslen behöver användas. Tidöregeringen har inte insett detta och är fel konstellation för att lyckas. En ny regering som vågar tänka nytt, större och framtidsinriktat kan få Sverige att bli en stormakt i världen när det kommer till energi.

Nya kärnkraftverk ska inte påverka oss konsumenter negativt

I Sverige diskuteras det om behovet av nya kärnkraftverk. Vattenfalls förstudie vid Ringhals är nu klar. Risken är att en del av ett naturreservat kommer att få stryka på foten. Samtidigt pågår det ekonomiska analyser av ny kärnkraftverk som pekar i riktningen på att elpriset kommer att bli mycket högre än vad det är i dag. Orsaken är att kärnkraftverken måste betala sig. Med dagens lägre energipriser är det ingen lönsamhet i ny kärnkraft.

Signalen till regeringen, och kommande regeringar, är den att vi konsumenter inte ska drabbas negativt av att ny kärnkraft byggs. Elpriset ska inte och får inte sticka iväg uppåt på grund av detta. Det skulle inte förvåna mig om priset går upp men det kommer att skyllas på händelser i omvärlden. Det ligger ett mycket stort ansvar på att ny kärnkraft inte leder till negativa saker för konsumenterna, oavsett om det är privata hushåll, näringslivet, välfärden, föreningslivet.

Samtidigt så drabbas vi konsumenter negativt av Tidöregeringens jakt på ny kärnkraft. Det har gått prestige i detta. Regeringen är nämligen otroligt senfärdig när det kommer till att godkänna havsbaserade vindkraftsparker, bland annat utanför Ystads kommuns kust (Triton). Det ligger 13 stycken inkomna ansökningar till regeringskansliet som bara väntar på att godkännas av regeringen. Dessa vindkraftsparkers kapacitet motsvarar ett antal kärnkraftverk. 

Om havsvindparken Triton godkänns snabbt innebära det att Skåne, och därmed elområde fyra, tillförs 7 TWh ny el. Det motsvarar nästan hälften av Skånes elbehov. Får oss elkonsumenter skulle det innebära fallande elpriser. Man kan fråga sig varför regeringen inte har fattat beslut än om denna anläggning. Den är mycket viktig för jobben, hushållen, välfärden och föreningslivet. Varför ska vi betala högre elpriser?

Tidöpartierna vill inte gynna vanliga människor

 Vi har hört det om och om igen från Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna. De har en ny politik för landets invånare. För att se om det verkligen är rätt politik för vanliga människor gäller det att titta på vad Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna gör i verkligheten, inte enbart på vad de själva säger. Vi utgår ifrån kortare arbetstid.

Från olika håll framförs det att det är dags för en ordentlig reform som gynnar vanliga människor, speciellt alla som är anställda och jobbar. Under 50 år har vi haft 40-timmars arbetsvecka i Sverige. Människor jobbar hårt och alla på arbetsmarknaden är i dag effektivare och producerar mer än någonsin tidigare. Samtidigt går det att se hur detta påverkar arbetskraften. Många vittnar om hur arbetet går in på fritiden. De kan inte släppa jobbet, känner att de måste stå till förfogande. Sjukvården drivs genom att personalen hela tiden jobbar övertid. Inom ytterligare andra yrkesgrupper måste man springa snabbare och göra fler arbetsuppgifter på samma arbetstid som innan. Det är hög stressnivå och det sliter på den som är anställd. Anställda slås ut från arbetsmarknaden. Det sliter på personalen och påverkar fritiden och familjelivet negativt.

Idén är att det ska finnas en balans mellan arbete-fritid-vila men som det är i dag tar arbetet allt mer tid från fritid och vila. Det gäller inte bara i Sverige utan runt om i världen. En motreaktion på detta har blivit att det är dags för arbetstidsförkortning. I vissa länder har arbetstiden förkortats med goda resultat. Anställda behöver få tillbaka makten och ett sätt att få det på är genom en arbetstidsförkortning. Den som jobbar får därmed mer tid över för fritid och vila, att kunna äga sitt eget liv. Kan andra länder kan Sverige.

En jättebra reform för vanliga människor. Vad säger då Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna om detta?

Nej. Det är svaret. Nej till denna frihetsreform för den som jobbar. De fyra partierna anser att det kostar alldeles för mycket. Summan på en arbetstidsförkortning är beräknad att landa på 7,3 miljarder kronor. Tidöpartierna anser att samhället har inte råd med detta.

Samtidigt ska vi komma ihåg att samma partier säger ja till att staten betalar ut 7,5 miljarder kronor i RUT-avdrag. Helt plötsligt finns det pengar men då är det pengar som går till de som har mest pengar redan. Det är de som till stor del använder sig av RUT.

Vi kan tydligt se att retoriken som Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna kör med stämmer inte överens med den politik som de för. De står för en politik som gynnar de som har det bäst och mest. Alla andra är förlorare. Vi har inte råd med att människor har dålig arbetsmiljö, arbetsvillkor, får se sin fritid och vila och tid med familjen minskar då arbetet kräver allt mer, stress som leder till sjukskrivningar, människor som bränner ut sig, människor som far illa.

Så här kan vi inte ha det. Sverige har råd med att sänka arbetstiden. Pengarna finns. Det handlar om vad vi vill använda dem till. Ska pengar användas för ett fåtal eller ett flertal? Det är en självklarhet att den som jobbar ska få sänkt arbetstid. Det är dags för en förändring.

Tidöpartierna är fast i felaktigt tänkande

 I Sverige bedriver Moderaterna, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Liberalerna en hård invandringspolitik. Det ska vara svårt att invandra till Sverige samt finnas tuffa krav för att invandrare ska kunna leva här, speciellt om de har en familj. Varför gör dessa fyra partier detta? Jo, de anser att allt som är fel i Sverige har med invandringen att göra. Hela politiken som dessa fyra partier bedriver bottnar i en negativ syn på invandringen och invandrarna.

Genom att peka ut invandrare och invandringen som problem försöker dessa fyra partier ge en enkel förklaring till varför det finns problem av olika slag exempelvis att pengarna inte räcker till sjukvården och äldreomsorgen, resultaten i skolan, välfärd som går på knäna, den höga arbetslösheten, kriminaliteten med mera. Allt som inte är bra skylls på invandrarna. Samtidigt säger samma partier ingenting om att närmare 20 miljarder kronor går till RUT- och ROT-avdrag. Dessa bidrag gynnar de som har gott om pengar i vårt land.

Tittar vi ut över världen ser vi att i många länder skylls problemen på invandrare och invandringen. Det gäller i länder som USA, Europa, Asien, Afrika, i stort sätt på alla kontinenterna. Det är "den andre" som får skulden. Vi ser att detta inte gör vår värld säkrare. Istället blir den allt mer instabil med växande hot och problem. I stort sätt är det likartade partier, på högerkanten, som i Sverige som bedriver denna problemställning. Direkt uppstår självklart frågan varför de gör detta. Kan det finnas andra bakomliggande motiv som de inte vill berätta för alla oss andra om vad som egentligen skapar problemen i samhället och vår värld?

De partier som pekar ut invandringen och invandrare som problem har ett ideologiskt tänkande som begränsar. Det begränsar Sverige utvecklingsmöjligheter och därmed möjligheter att kunna lösa grunderna till problem smartare, smidigare med varaktighet och långsiktighet. Deras lösningar löser inte grundproblemen, problem som fortsätter att existera och accelerera. Vi kan tydligt se hur vårt land slits sönder, klassklyftorna ökar, solidariteten minskar, mindre rättvisa, människor känner sig allt mer bortglömda, lokalsamhällen rustas ned och förlorar samhällsservice och jobb.

Det gamla tänkandet har lett in vårt land i en återvändsgränd. Vi måste komma ut ur den och det illa kvickt. I denna blogg kommer det att diskuteras problem och utmaningar, varför högern inte vill ha en annan debatt, vad som kan förklara hur våra samhällen ser ut, vad vi kan göra för att bygga ett bättre samhälle och värld för oss alla. Slutsatsen är att vi måste ha ett nytt tänkande i Sverige som verkligen kommer åt de grundläggande problem i vårt land. Det är dags för en förändring. Den börjar nu.

Var är "hela Sverige"-perspektivet i skoldebatten?

 För ett litet tag sedan kom de senaste resultatet från PISA-undersökningen. Det gick en chock genom det politiska Sverige. Resultaten pekar nedåt igen. Debatten så här långt handlar om de försämrade resultaten, bland annat pekas friskolesektorn ut som ett problem. Ytterligare två tunga orsaker har lyfts fram. Det är att socioekonomiska faktorer och geografi spelar en stor roll i de försämrade resultaten. Det betyder att vems barnens föräldrar är och vilken inkomstnivå dessa tillhör avgör hur det går för barnen. Samma sak med var barnen bor geografiskt. Det är dags att den skolpolitiska debatten lämnat storstadsperspektivet och istället fokuserar på hela Sverige.

 I den skolpolitiska debatten är utgångspunkten storstadsperspektivet. Det pratas om socioekonomiska områden i storstadsområdena som det behöver mer resurser till. Vi har kunnat läsa om den ena skolan efter den andra i förorter och stadsområden som har låga skolresultat. Fokus från politiker har varit på detta.

 Samtidigt har annat försvunnit under radarn. Ledaren i Dala Demokraten lyfter fram att i dag är det eleverna på glesbygden "som presterar allra sämst i skolan." Det här är en varningsklocka som måste tas på största allvar. Det är dags för politiken att verkligen förstå och sätta landsbygden in i de politiska diskussionerna. Det är ett krav som måste ställas. Det ensidiga storstadsperspektivet har inte byggt ett bättre och starkare Sverige.

 Det vi kan se är att det är på landsbygden effekterna av den snedvridna skolpolitiken slår stenhårt. Förändringen av uppbyggnaden av samhället drabbar landsbygden och speciellt glesbygden hårdast. "Det är här klyftorna syns som mest, mellan de som presterar högst och de som presterar sämst. Där skolpengen inte räcker till att köpa in skolböcker för att eleverna är för få. Det är här det är allra svårast att rekrytera utbildade lärare"

 En låg befolkningsmängd i kombination med avfolkning gör att barnen i glesbygden drabbas av försämrad skolgång. Landsbygdskommuners inkomstökningar har en tuff utmaning i att hålla jämna steg med kostnadsökningarna samt att när besparingar ska göras skärs det i skolbudgeten. Detta eftersom skolan är en kommunernas största budgetposter. Även här drabbas eleverna negativt genom lägre resurser till skolan. Privata skolor etableras inte heller på landsbygden/glesbygden hur som helst. För dessa är det mer attraktivt att finnas i tätbefolkade kommuner.

 Den skolpolitiska debatten behöver flytta från att ha ett storstadsperspektiv till att ha ett "hela Sverige perspektiv". Det går inte att fortsätta att ha debatten som den är nu. Det handlar om att återupprätta samhällskontraktet för hela Sverige.

 Ska hela Sverige vara ett land som är jämlikt med hög tillväxt, tillväxt i jobb och företagande, i innovationer och utveckling behöver det satsas på förskolan och skolan. Klyftorna inom skolväsendet måste arbetas bort och skolorna måste ges rätt förutsättningar. Rätt resurser behöver tillföras och vara en central pelare som det inte görs besparingar på. Görs detta får vi barn som har rätt förutsättningar att trygga gå ut i vuxenlivet. Alla vinner på det.

 Sverige kan bättre. Det är dags för förändring.

 

135 år - Socialdemokraterna ska vara framtidskraften

 I år fyller Socialdemokraterna i Sverige 135 år, grundades den 23 april 1889. Socialdemokratin har varit en kraft i svensk politik som tillsammans med väljarna byggde det moderna Sverige med jämlikhet och välfärd, med en socialdemokratisk politik för alla. Under de senaste 30 åren har dock högern vunnit kraft och är med nyliberalismen och neokonservatismen den sida som har satt den politiska dagordningen. Med  Sverigedemokraternas intåg har det politiska landskapet förändrats, vilket vi ser resultatet av idag med Tidöregeringen. Socialdemokratin har en fantastisk möjlighet att i år återta initiativet och bli den politiska kraft som har en offensiv politik för jämlikhet, rättvisa, tillväxt, hållbarhet och trygghet. Det är dags att ta steget.

 Jag tror de flesta av oss ser att något har gått sönder i Sverige, att vårt samhälle slits isär på grund av allt ökande ojämlikhet. Det skapar ett samhälle med ökande klassklyftor, cementering av en underklass, där det gemensamma underordnas marknaden, överklassen springer ifrån, medelklassen trycks ned, tillväxten låg eller uteblir, med hög arbetslöshet, försämrad ekonomi för hushållen. Ett samhälle där de flesta av oss blir förlorare. Så här ska det inte vara.

 Via opinionsundersökningar kan vi se hur väljarna söker sig till Socialdemokraterna. Det stöd S har i dag i opinionen har partiet inte haft på många år. Det finns en förväntan hos väljarna över att S ska vara den kraft som bedriver en politik som är bra för Sverige med en socialdemokratisk politik. 

 Det är bra att de grupper som arbetar med att fram nya politiska förslag inom socialdemokraterna är igång. Här har det gjorts en analys över den politik som S har fört och det finns skarp kritik mot det. Det är bra. Under flera år är det många av oss som varit kritiska över att nyliberalt tankegods har påverkat socialdemokratin. Nu via dessa grupper syns det också en kritik mot detta. Med andra ord finns en möjlighet att bygga ett nytt partiprogram och politiska förslag som är socialdemokratiska, inte en vänstervariation på nyliberalismen.

 Tiden har kommit för socialdemokraterna att åter igen vara framtidspartiet som har politiska förslag på hur Sverige ska bli ett bättre, tryggare land med jämlikhet i centrum. Ett samhälle med hög tillväxt, utveckling, hållbarhet och framåt anda. Nu får det vara slut med högerns pessimistiska syn på samhället och framtiden. Den är nedbrytande och skapar inte en bättre framtid för oss alla. Den är bara till för ett fåtal. Med en socialdemokratisk politik som bottnar i socialdemokratisk ideologi, och inget annat, kan vi få landet på rätt väg. Sverige kan bättre. Det är dags för förändring.

Dags för politk för jämlikhet och ekonomi - bort med identitetspolitiken

 Under de senaste åren har Sverige varit fast i den identitetspolitiska och kulturpolitiska debatten. Här har det helt kretsat kring identitetsfrågor där fokus har varit på invandring som problem till allt. Den politiska debatten har omfamnat detta och alla partier förhåller sig till det på olika sätt. Samma sak rörande kulturdebatten. Debatten har blivit allt hätskare mellan människor, allt är antingen eller. Två frågor måste därmed ställas. Har Sverige blivit bättre på grund av denna politiska inriktning? Hur har samhället utvecklats med denna politiska inriktning?

 Om vi tittar på Sverige i sin helhet finns det några saker att ta till sig. För det första har ojämlikheten ökat i Sverige och fortsätter att öka. Sverige anses i dag i omvärlden vara ett bra land för de som är rika. Arbetslösheten har bitit sig fast på höga nivåer samtidigt som synen på den som är arbetslös eller sjuk är negativ. Deras levnadsnivå har försämrats. Nu ökar konkurserna inom näringslivet. Tillväxten i år är urusel och nästa år blir inte bättre. Inom EU anses Sverige vara bland de sämsta när det kommer till ekonomisk tillväxt. Det här slår stenhårt mot människor och vårt samhälle med ökande arbetslöshet. Vi har en regering som i budgeten för i år och nästa år är klinisk ren från att satsa på tillväxten.

 Människor har cementerats i underklassen där de och deras familjers framtidsutsikter är dystra. Samhällskontraktet har brutits och gemensamma viktiga samhällsinstitutioner och samhällsservice har sålts ut, nedrustas eller försvunnit. Brottsligheten har brett ut sig, ökat i intensitet där människor utanför den kriminella världen dras ofrivilligt in. Sverige har försämrad ekonomisk tillväxt. Sverige står inte rätt rustad för att klara av klimatförändringarna. Sverige har inte varit observant på det som har hänt i omvärlden, allra minst geopolitiskt då fokus ligger på identitetspolitiska frågor. Listan kan göras längre. 

 Forskningen är tydlig. Samhällen med stor ojämlikhet eller där ojämlikheten ökar får stora samhällsproblem, vilket vi ser tydligt i Sverige. Landet är sämre rustat för att klara av problem, ställa resurser till förfogande och kunna lösa rätt problem. I dessa länder ökar brottsligheten och blir allt grövre. Arbetslösheten är svår att få ned till låga nivåer. Den ekonomiska aktiviteten är lägre. Människor känner att de har sämre framtidsmöjligheter, lyckas sämre i skolan, problem med att tillgodose människors behov av välfärd. Det skapas geografiska områden av hög fattigdom. Klassklyftorna ökar.

 Det vi måste fråga oss är om den politiska debatt som har rått i Sverige sedan 2010 har varit bra för vårt land. Facit har vi. Utifrån ovanstående beskrivning har den debatten och inriktning nått vägs ände. Den är inte smickrande och rent av avskräckande. Sverige behöver därmed en ny politisk inriktning och debatt som tar tag i problemen, identifierar rätt problem som gör att vi kan få fram rätt lösningar.

Det är dags att politiskt fokus är på att bygga ett jämlikt samhälle med hög tillväxt. Hög tillväxt skapar massvis med nya arbetstillfällen. Det skapar hopp om en bättre morgondag, får allt fler människor in i gemenskapen, bygger solid ekonomi för hushållen. Mycket kan lösas av dagens samhällsproblem med en annan inriktning på politiken. 

Nu går vi in i 2024. Nu är det dags för förändring. Sverige kan bättre. Nu vänder vi på detta tillsammans.

Upprätta samhällskontraktet - nyckeln till att vinna över brottsligheten

  Sedan en tid tillbaka har politiken i Sverige hamnat i en limbo när det handlar om att komma åt gängbrottsligheten. Det ena förslaget efter det andra inom övervakning och repression presenteras. Allt för att stävja brottsligheten. Diskussionen är rätt så ensidig. Det är beklämmande att se hur det inte finns en samlad vetenskaplig grund som politiken utgår ifrån. Här saknas också att samtliga partier i riksdagen sätter sig ned tillsammans och kommer fram till ett rejält reformpaket som verkligen kommer åt brottsligheten, rustar människor, skapar mer trygghet och gör att människor kan bygga sina egna liv.

 Mer övervakning, utan brottsmisstanke, och repression leder inte till färre brott. Om det skulle vara så undrar man varför då inte lagstifta om att alla ska bära bodycam och livesända via nätet samt införa rejäla straff på många, många år för de flesta brott?  

Orsaken är att man vet om att det inte fungerar. Det ser snyggt ut i "one-liners" som politiker kommer med men verkligheten ser annorlunda ut. Polisen har fört fram det på ett bra sätt. Genom att få riktiga verktyg till att avlyssna de som är misstänkta för brott har polisen kunnat klara av dels brott som har begåtts men också kunnat förhindra brott. Så dessa verktyg finns redan. Det Polisen säger är det bästa sättet att förhindra brott på är att satsa på skolan och det sociala. Rusta upp det förebyggande arbetet.

Därmed behövs det en annan väg framåt, bort ifrån snuttifierandet med olika förslag och en retorik som förstör en vettig debatt om lösningarna. Bort ifrån att skapa ett auktoritärare samhälle som Tidöpartierna nu försöker bygga. Nej tack till detta.

Om vi ska komma åt brottsligheten måste vi se till att det finns andra saker på plats. Vi pratar om att återupprätta samhällskontraktet mellan samhället och människor i vårt land. Här handlar det om arbete åt alla, lön att leva på, vettig fritid, mycket bra förskola och skola som det inte skärs ned på, förstärka och rusta upp socialtjänsten. Skapa verkligt hopp om att morgondagen blir bättre än i dag, få människor att drömma om en bättre framtid samt att få dem att vara en aktiv del av samhället där de ska vara med och forma det till att bli allt bättre. Vi måste återupprätta tilliten till varandra, att vi är rädda om varandra.

En samlad arbetarrörelse i Sverige kan ta denna väg framåt som gör att Sverige blir ett land som är mer öppet, mer demokratiskt.  Tidöpartiernas auktoritära program är inget för Sverige. Det skapar större klyftor mellan människor, ökar misstron till varandra, ökar avundsjukan, krossar drömmar, försämrar för människor, gjuter fast människor i klassklyftorna. Ett samhälle som går sönder. Det leder i sin tur till att vi inte blir av med brottsligheten.

Tiden har kommit till att skapa en ny framtid. Sverige kan mycket bättre. Det är dags för förändring. 

Socialdemokratin har ett stort arbete framför sig

 I dag publicerar Aftonbladet den senaste opinionsmätningen. Den visar att Socialdemokraterna når sin högsta nivån sedan 2012. Partiet får stöd av 35,2% av väljarna om det hade varit val i dag. En bra siffra och ett fantastiskt stöd men vi måste alla vara medvetna om att regeringsunderlaget har inte haft en bra start med svikna vallöften och valhänt agerande gentemot inflationen, räntehöjningarna, elpriserna, lågkonjunktur. Stödet ser bra ut men socialdemokratin har ett stort arbete framför sig i att visa att stödet ska vara minst på denna nivå. S (vi) kan inte slå oss till ro.

Det är bra att partiledningen med Magdalena Andersson och Tobias Baudin för någon vecka sedan presenterade att nu ska Socialdemokraterna utveckla sin politik brett. Även om S gick fram i riksdagsvalet, liksom på många håll i regioner och kommuner, finns det bland väljarna en skepsis mot oss som vi behöver förändra. I Sverige finns det sedan valet 2006 en högermajoritet i Sveriges riksdag. Det blåser högervindar i vårt land liksom det gör i Europa. 

Vad betyder det för socialdemokratin?

Det betyder inte som en del tror att Socialdemokraterna ska bygga sin politik åt höger för att vinna opinionen. Vi har sett att exempelvis inblandningen av nyliberalism, kulurkrigspolitik eller annan högerpolitik inte fungerar i partier som i grunden står för något annat. Det krockar rejält med ideologi, grundvärden, vad medlemmar och väljare har för bild av det partiet. Då väljer väljarna något annat tydligare parti.

 För oss socialdemokrater innebär det att vi ska bygga vår framtidspolitik på socialdemokrati och inget annat. Det gör att vi måste göra upp med en del saker som funnits de senaste 30 åren i politiken, oavsett hur ont det kan vara för en del grupper i partiet.

Högervinden i vårt land, och i Europa, visar att väljarna anser att den sidan har bättre svar på nutidens problem och utmaningar än vad Socialdemokratin har. Det är mycket allvarligt. Vi kan se exempelvis på finanskrisen 2008-2009, som fick återverkningar i flera år efter det. Socialdemokratin i Europa orkade inte samla sig i ett tydligt alternativ gentemot en nyliberalism som hade kört ekonomin och samhällen i botten. Väljarna valde då att leta efter andra partier, både till vänster och höger, som hade tydliga svar och lösningar. Effekterna av detta lever kvar på vår kontinent och i Sverige.

Socialdemokratin ska nu arbeta fram ett nytt politiskt program byggd på en ordentlig samhällsanalys. I grunden står vi i vårt land och världen inför två mycket stora utmaningar. Det handlar om klimatförändringen och den allt mer ökande ojämlikheten. Båda dessa utmaningar står redan i dag för, och kommer i framtiden att skapa, stora problem för vårt samhälle och planet. En Socialdemokrati för framtiden måste fokusera på detta och ta fram ett politiskt program som möter det ur en styrkeposition och ger invånarna hopp om en bättre framtid. Våra lösningar ska anses vara mycket bättre än högersidans. Socialdemokratins arbete börjar nu.

Är vi redo för en ny världsordning?

Sedan Lehman-kraschen och den ekonomiska kris som följde på den och fram till i dag går det att se hur vår värld håller på att förändras. En förändring som kommer att skapa en ny världsordning. Där vi nu har möjlighet att vara med och forma den till något som är bra för så många av oss som möjligt.

Vi är nu inne i ett skifte i världshistorien. Många pekar på att tiden från 1980, speciellt från 1989, och fram till 2015, ska ses som en tidsperiod där människor och länder fördes samman. Globaliseringen fick möjlighet att binda samman ekonomier med USA som central makt att hålla ihop det. 

Tiden efter 1945 ska ses som välfärdens framväxt där otaliga människor kunde lyftas ur fattigdom till bättre liv. Speciellt gäller detta för västländerna, däribland Sverige. Kampen om vilken världsbild skulle gälla drev på detta. Det kalla kriget var en realitet mellan väst och kommunistländerna. Detta drev väst till att göra det bättre för den egna befolkningen och visa att väst stod för en humanare väg som ledde till välstånd, tillväxt, utveckling och trygghet. Samtidigt låg säkerhetspolitiska spänningar där det satsades stora resurser på militärt försvar och säkerhet. Det fanns en säkerhetskostnad med tydliga fiender.

Kommunismens fall 1989 förändrade detta. Sedan 1980 hade kommunismen börjat att tappa sitt grepp. Många människor i de kommunistiska länderna i Europa och Sovjet kunde jämföra välståndet i väst med hur det var hos dem själva. De kommunistiska staterna kunder inte heller hålla jämn takt med utvecklingen i väst. Då denna utveckling drevs av människors kreativitet, fria tänkande och att våga göra egna saker. Det sättet stämde inte överens med den diktatur som de kommunistiska länderna levde under. 

Det här drev på underifrån en förändringsprocess som sedan ledde till kommunismens fall i östra Europa, som i dag ska ses som en del av centrala Europa. Där började en era av ökad liberal ekonomi, expansion av marknadsekonomi och den nyliberala ideologin som fått kraftig spridning tack vare USA och Storbritannien. En nyliberalismen som kom att genomsyra fram till våra dagar i stort sätt alla världens länder, inklusive Ryssland och Kina. Vi i Sverige lever i nyliberalismen. Globaliseringen av ekonomin förde länder närmare varandra och gjorde länderna beroende av varandra. 

Globaliseringen gjorde att andra länder och regioner runt om i världen kunde skapa en ny position. Kina, Brasilien, Sydafrika, Ryssland, Indien, Sydostasien är exempel. Kina har växt fram till att bli världens huvudverkstad för all sköns varor. Allt såg ut att gå som på räls men sedan hände något som gör att vägen inte längre är rak utan slingrar sig i en tjock dimma.

Införande av globaliseringen, marknadsekonomi, nyliberalismen skulle medföra ökat välstånd för alla. Så marknadsfördes det. Resultatet efter ett antal år visade något annat. Människor slogs ut från arbetsmarknaden och in i långtidsarbetslöshet., Nivån på arbetslösheten sköt upp och har legat på nivåer som innan var helt oacceptabla men nu ses som bra siffror. Människor förlorade bättre betalda arbeten och fick istället ta sådana som ger lägre lön, mer osäkra anställningsvillkor och risk för försämrad arbetsmiljö. I många länder har vi working poor som har två till tre jobb och trots det inte går ihop ekonomiskt. I Sverige har vi låga löner inom många yrken. Det i kombination med osäkra anställningsvillkor, timanställningar, kortare vikariat med mera har gjort att vi också har fått en stor grupp som inte får ihop det ekonomiskt. Det TROTS att de jobbar.

Protester fanns och det fanns en rörelse som visade hur fel vår värld var. Välstånd levererades inte. Så sker Lehmankraschen i USA och skakar om en hel världsekonomi och det politiska systemet. Med den följde inte bara en ekonomisk kris utan också en kris för hela det samhällssystem som byggts upp i världen där allt fler politiska partier hade valt att bli en del av, på olika sätt och i olika mängd. Det här skakade om och satte fart på olika saker som antingen låg och "pyrde" eller hade fått fotfäste och växt sig allt starkare. Vi har sett framväxten av en mycket konservativ höger som skyller allt fel i världen på invandrare, på den andre. Som för ett kulturkrig i hopp om att forma det till sin egen fördel. Framväxt har också skett på vänstersidan av olika grupper och partier som försöker visa på vinsterna som finns med att samhället tar över helt och hållet men som när de väl får makten visar sig inte kunna hålla sina löften.

2015 anses av en del som ett slutdatum för den värld som byggts upp sedan 1980. Det är då vi får Donald Trump som president i USA, högerpopulister tar makten i olika länder. Kina omorienterar sig och Ryssland fortsätter sin auktoritära bana som nu har blossat upp med fullskaligt kriget mot Ukraina. 

Coronapandemin har tydligt avslöjat de problem som finns med globaliseringen. Det handlar framför allt om hur sårbart ekonomin är för sådana här saker. När länder stänger ned slår det mot produktionskedjor och gör alla samhällen sårbara. Till och med skrytet om att EU har en stark inre ekonomisk marknad visade sig vara ihåligt. EU är mycket sårbart.

Allt detta gör att vi nu befinner oss på en ny resa där en ny världsordning kommer att skapas. Vi har möjligheten att vara med och forma denna så att de allra flesta blir vinnare. En ny världsordning som arbetar för oss alla, inte bara ett fåtal. 

Jag kommer att fokusera mycket på detta och diskutera vad som händer i vår värld och vad forskningen säger att vi kan vara på väg samt vad vi skulle kunna göra. Det som sker i vår omvärld påverkar mycket oss som bor och lever i Sverige. Det har skett innan, i dag och kommer att ske i framtiden. Denna dimension saknar jag i svensk politik och debatt.

Välkommen in i debatten om vilken framtid som vi ska ha!

Sverigedemokraterna gynnas av ökad ojämlikhet i Sverige

 "Det ekonomiska gapet mellan storstäder och landsbygden växer. De senaste 20 åren har mer än en tredjedel av Sveriges tillväxt och nya jobb hamnat i Stockholm. I många av de fattigaste kommunerna har stödet för Sverigedemokraterna ökat kraftigt." Det skriver Andreas Cervenka (i artikeln Bor du i Norge eller Andorra?) i sin analys över hur det gick i valet. En analys som vi inom arbetarrörelsen måste ta till oss.

Artikeln är mycket bra. Den gör en analys över dels var i landet BNP växte och hur bruttoregionalprodukten (BRP) ser ut i olika regioner. Det visar sig att skillnaderna är stora. De tre storstadsregionerna Stockholm, Västra Götaland och Skåne stod för närmare 61% av Sveriges BNP 2021. Under 2000-talet är det bara tre regioner som ökat sin andel av BNP. Det är Stockholm, Skåne och Norrbotten. 

Av ökningen av jobben på 750 000 stycken som har skett står storstadsregionerna plus Uppsala för en stor del av denna. Antalet arbetstillfällen har minskat i Blekinge, Västernorrland och Gävleborg. Stockholm toppar bruttoregionprodukten. Tillsammans med Norrbotten är dessa två de enda som ligger över snittet. Alla andra ligger under. En nedbrytning görs också till kommuner. Vissa har blivit stora vinnare medan andra har blivit förlorare.

I de 20 kommuner med lägst inkomster ökar Sd markant. I andra delar av landet där antalet nya jobb är litet till antal eller det tappas arbetstillfällen går Sd framåt. Det går att också bryta ned det i enskilda kommuner för att se hur Sd är starkare exempelvis på landsbygden och valkretsar som ligger längre bort ifrån tätorten i kommunen. Vi kan se det i Ystads kommun. Här vinner Sd i två stycken valkretsar. De som ligger längst ut i väster resp öster. Sd tappade en valkrets och det berodde på att vi i S tog strid för de äldre som de skulle kunna ha kvar en kommunal restaurang för att kunna äta och umgås. Här vill vi också satsa på ett Seniorernas hus. I valkretsen har vi också fört fram och fått igenom som oppositionsparti satsningar i en annan by som är en stor destination. Väljarna har sett det och ser att S är deras parti som ser och hör samt kommer med förslag på utveckling.

Jag delar Andreas Cervenkas analys. Den är rätt. Ojämlikhet gynnar missnöjespartier. Vi ser det i vårt land där en ökande ojämlikhet har gynnat Sverigedemokraterna sedan det kom in i riksdagen och har sedan fortsatt. Om väljarna uppfattar att de etablerade partierna (har varit med i riksdagen under lång tid) inte gör något för att förbättra, skapa tillväxt och utveckling som kommer alla till del i kombination med att samhällets skyddsnät försämras och det skärs ned på välfärden blir det ett naturligt steg för dem att rösta på ett parti med kort historik i riksdagen. Det här måste tas på allvar.

Det är en sak att tro att det handlar om invandring, migration och ta kampen inom detta. En annan att faktiskt ta tag i det grundläggande problemet med att i vårt land har klyftorna ökat under de senaste 30 åren allt mer. Det som lovades skulle ske med fler jobb, bättre jobb, mer välfärd, mer möjligheter för människor när nyliberalismen infördes har aldrig infriats. Istället ser människor de ökande klyftorna och många känner sig utlämnade att klara sig själva. Inte så konstigt att Sd växer.

Vi inom arbetarrörelsen har ett stort arbete att göra. Vi som parti måste lämna identitetspolitiken bakom oss och gå tillbaka till rötterna. Det är att ta kampen för att bygga ett jämlikt, rättvist och solidariskt samhälle som är till för alla, inte bara ett fåtal. En politik som satsar på tillväxt och utveckling ska komma alla till del, bygger ett hållbart samhälle som skapar massvis med nya och bra arbetstillfällen och gör att vårt samhälle är tryggt. Detta arbete började i går och vi kommer att bli ovänner med kapitalstarka intressen. Det får vi ta. Nu kör vi!

Sveriges problem löses inte med en högerregering

 Sverige kommer att få en högerregering som verkligen står till höger och kommer att vara helt i händerna på Sverigedemokraterna. Detta parti kommer att ha den verkliga makten. Det är resultatet av valet. Samtidigt är det inte som moderaternas ledare Ulf Kristersson vill ha det till, att svenska folket har röstat för hans idé om framtidens Sverige. Istället är det Sverigedemokraterna som väljarna har strömmat till medan det för M, L och Kd är tillbakagång i valresultatet jämfört med 2018. Sd kommer att utnyttja detta mandat till fullo. För oss socialdemokrater börjar nu arbetet med att åter förtjäna väljarnas stöd.

 Det är lite olika känslor så här ett par veckor efter valet. Å ena sidan är det roligt att socialdemokratin går framåt i riksdagsvalet. Gå framåt och landa på 30,33%, en ökning med 2,07 procentenheter. Speciellt med tanke på att hela valet handlade om frågor som inte är på vår "planhalva". Det var fokus på gängskjutningar, kriminalitet, el-priset, bränslepriset och liknande frågor. Frågor som ansågs ligga på och spela på Kristerssons planhalva väl. Ur det perspektivet är resultatet bra där S gjorde en valrörelse vi tar med oss framåt men samtidigt manar det till att vi inom socialdemokratin och arbetarrörelsen behöver ta fram en annan vision för vårt land. Vi kan inte fastna i en förklaringsmodell som inte tar itu med grundproblemet i vårt samhälle.

Vi socialdemokrater behöver bygga en ny samhällsvision. En vision om det jämlika samhället.  

Sverige är i dag ett av de mest ojämlika länderna i väst. Vi har haft under de senaste 20 åren fått se hur klassklyftorna ökar, klyftorna mellan stad och land ökar, klyftorna mellan människor ökar. Ojämlikheten har brett ut sig. Vi inom arbetarklassen och medelklassen har fått det allt tuffare ekonomiskt, socialt, kulturellt, i vårt fysiska och psykiska mående. Samtidigt har det byggts ett land för de rikaste. 

Sverige anses i dag vara ett paradis för den som har gott om pengar. Vi har flest miljardärer per capita och varje år blir allt fler mångmiljonärer och miljardärer. Skatten är mycket högre på arbete och den som har kapital knappt någon skatt. En hög fastighetsavgift för arbetarklassen och medelklassen medan den som är rik har en löjligt låg fastighetsavgift. Vi behöver låna till våra investeringar och skuldbelägger oss medan de rikast kan betala kontant eller dra av detta på olika sätt. Den som är rik lever mycket längre än den som är arbetarklass eller medelklass. Så här ska det inte vara.

Det vi ser runt omkring oss ske beror på att vi har ett ojämlikt samhälle. Tyvärr var inte denna diskussion uppe i valet. Istället var det Sd:s och M:s samhällssyn som dominerade allt och som andra partier och media förhöll sig till. Vi i arbetarrörelsen måste bryta detta och istället prata om att vi vill tillsammans med svenska folket bygga det jämlika rättvisa ooch solidariska samhället. Ett samhälle för oss många.

Läs gärna:

Jimmy Åkesson vann på walkover

 

Ojämlikhet och förstörelse av miljön och klimatet är de två största hoten

Världen är mitt uppe i två stora utmaningar. Jag tror vi kan lösa dessa på ett bra sätt men arbetet måste växlas upp rejält och breddas mycket, mycket mer. En socialdemokrati som vill vara relevant i människors vardag måste ta itu med dessa två stora problem. 

Den ena utmaningen är en värld som är ojämlik, med stora klassklyftor där fåtalet personer/familjer äger mer än 60% av världens befolkning gör gemensamt. Ojämlika samhällen där det exempelvis i Sverige kan skilja 18 år i livslängd inom samma region mellan den som har jobbat i ett LO-yrke och den som är rik. I andra länder är det vara ännu större skillnader i livslängd. Klassklyftor som sliter sönder samhället, ställer landsdelar mot varandra, människor glöms bort. Samhällen som är för vissa, inte alla. De med stora resurser kan styra länder direkt eller indirekt, få igenom saker som är bra för dem men inte för resten av befolkningen och världen. Människor i vissa delar av det egna landet har fått se hur de har halkat efter i den ekonomiska förändring som har skett. Områden där långtidsarbetslösheten har bitit sig fast, lokala ekonomins aktivitet är lägre och där man känner globaliseringens negativa effekter tydligt. Jämställdheten rullas också tillbaka. Kvinnor utsätts för våld och mister sina liv. Lönerna för kvinnor är fortfarande låga och pensionen dålig, i länder där pension betalas ut.

Den andra är utmaningen är miljöförstörelse och klimatförändringar. Miljön förstörs runt omkring oss genom försurning, nedsmutsning, hav fylls med plast och massa annat skräp och fiskas ut. Hav, sjöar och vattendrag förstörs på olika sätt, floder regleras som gör att vattentillgången försämras. Sötvattenssjöar och floder som är till för dricksvatten förgiftas. Naturområden förändras direkt av människor till jordbruksmark (som inte håller i längden) eller stora plantager av en och samma produkt. Öknar breder ut sig när jorden ligger bara mellan exempelvis odlingsperioden, inte får tillräckligt med regn. Vi är inne i sjätte massutdöendet av naturliv där vi människor antingen jagar djur till utrotning eller förstör naturen som gör att djur- och växtarter dör. Klimatet förändras och har fått glaciärer att smälta snabbare än tidigare. Många glaciärer utgör grunden för dricksvatten i landområden längre bort ifrån där dessa finns. Permafrosten släpper på grund av varmare klimat där berg förstörs och orsaker jordskrev som drabbar människor, samhällen, naturen. Det har också lett till att permafrosten i Ryssland och på andra ställen släpper och ut strömmar bland annat metan, en ännu kraftfullare växthusgas. Klimatförändringarna orsaker mer torka där det redan är torrt och nya områden drabbas. Andra drabbas av mer regn och därmed översvämningar. Orkanerna blir fler och mer kraftfulla på grund av varmare hav.

Listan av negativa saker som ojämlikheten och förstörelsen av miljön och klimatet för med sig kan göras mycket, mycket längre. Samtidigt tror jag det kan vända men det är vi som är här i dag som måste se till att det sker en förändring till det bättre. Det är inte kommande generationers uppgift utan vi måste lösa det i dag.

En framtidsinriktad socialdemokrati måste ta tag i ojämlikheten och förstörandet av miljö och klimat med hög energi och framåtanda. Det behövs lösningar direkt och lösningar som är på lång sikt. Människor och naturen far illa. Det måste till förändringar nu. Jag kommer att från nu och framåt diskutera på hur detta skulle kunna ske. Nästa blogginlägg kommer att handla om gröna jobben.

Våldet krymper oss alla

Ett jämlikt, jämställt och hållbart samhälle bär med sig ett löfte om att alla ska få ta del av det goda, ingen ska lämnas utanför och vi tar hand om vår planet och varandra. I detta samhälle lever människor i frihet och friheten växer. 

Människans frihet begränsas av att utsättas för våld. Det handlar oavsett om det är i hemmet, samhället eller i krig. Våld krymper, skapar oro/rädsla, den förgör oss människor och miljön. Våld bryter ned det som är det mänskliga, avhumaniserar och vi förlorar oss själva. Det är ett plågoris som oacceptabelt och måste bort. 

Ingen ska utsättas för våld. Vi lever i en värld som ska ha kommit längre i utvecklingen. Det är år 2020, på gränsen till 2021. Det handlar om människors frihet och leva ett liv fritt ifrån våld. Vi har alla en skyldighet att se till så att det också förverkligas. En värld som satsar på fred och att vi lever i harmoni med och är rädd om varandra, där ingen vill skada någon annan är samhällen som mår bättre. Människor trivs, känner sig trygga och de mest fantastiska saker kan göras och skapas.

Vi socialdemokrater behöver arbeta aktivt tillsammans med alla som vill bygga ett jämlikt, jämställt och hållbart samhälle. Det är så vi kan skapa trygghet, framtidstro, fred och möjligheter för varandra samt ta hand om oss själva och vår planet på bästa sätt. 

Sverigedemokraterna - arvtagare till Socialdemokraterna?

Det är många inom arbetarrörelsen som funderar över varför Sverigedemokraterna (Sd) har sådana framgångar som det har i väljarkåren. Olika former av taktik har formats för att möta detta parti exempelvis peka på dess nazistiska rötter, att partiet består av rasister, har en politik som är rasistisk med mera. Inget har hjälpt. Väljare har strömmat till partiet och Sd ligger i dag på mellan 19%-20% av väljarstödet. Innan coronapandemin klättrade Sd högre men har backat lite grann i och med denna pandemin. Det är dock ingen signal på att Sd är på tillbakagång i väljaropinionen. Partiet ligger stabilt och verkar ha ett visst "golv" som skapar stabilitet. Ska arbetarrörelsen förtjäna de lönearbetande väljare som stödjer Sd gäller det att förstå vad det är för ett parti.

I en debattartikel från 13 februari i år, i Expressen, går att läsa vad det är för parti som Sd vill vara och lockar väljare på. Där står det:

"Det parti som Socialdemokraterna en gång var, ett parti som stod upp för en trygg tillvaro och ett solitt välfärdssamhälle, finns inte mer. Tanken om gemenskap och sammanhållning rasade ihop den dagen då S valde att ingå i samarbete med partier som vill avskaffa nationen, inte ser värdet i någon gräns överhuvudtaget och som satsat hela sitt politiska förtroendekapital på att rasera det som generationer innan oss byggt upp. Få saker har vållat så stor skada för Sverige i ett historiskt politiskt perspektiv som den ansvarslösa ”öppna era hjärtan”-linjen som Stefan Löfven sedan fortsatte."

Sverigedemokraterna anser att Socialdemokraterna har svikit människorna i Sverige och vad det en gång stod för: Ett folkhem som skulle skapa en trygg tillvaro för befolkningen och ett välfärdssamhälle för alla. Så är det inte längre enligt Sd. Öppna gränser, mångfald i samhället via invandring, välfärd som krackelerar och kan inte ge skydd, trygghet och stöd faller tillbaka på Socialdemokraterna. Det är S som bär ett huvudansvar för detta där S bara pratar men den verkliga politiken visar vad som sker.

Slutsatsen för Jimmy Åkesson, och Sverigedemokraterna, är att i och med att Socialdemokraterna har svikit är det Sverigedemokraternas skyldighet att återupprätta den socialdemokratiska linjen med folkhemmet som bas. Det handlar om kontroll av den svenska gränsen, att svenska folkets trygghet går först, jobb, göra rätt för sig och få belöning för det, en välfärdsstat som skyddar och ger rätt stöd åt alla svenskar. Klyftor mellan människor minskar liksom mellan stad och land. 

Sverigedemokraterna ser sig som arvtagare till Per-Albin Hanssons folkhem och det som började byggas. Även Tage Erlander ser man som arvtagare till utifrån byggandet av välfärden.

Den här formen av retorik går hem. Många inom arbetarrörelsen har lämnat socialdemokratin för Sverigedemokraternas förklaringsmodell och framtidsbeskrivning av vilket Sverige som ska byggas. En del inom övre medelklassen och identitetspolitiker kanske tycker att folkhem, arbetarklass, medelklass, klass, ojämlikhet med mera låter mossigt och hör inte hemma på 2020-talet i Sverige men hos väljarna är dessa saker viktiga. Det handlar om identifikation och beskrivning av samhället. 

Det är något som vi inom arbetarrörelsen måste förstå och lära oss, även om jag gissar att en del har investerat mycket i att skapa en annan bild av Sverigedemokraterna som de anser vara rätt och skyddar. Frågan som måste ställas är det rätt tänkt den taktik som använts hittills? Har det gjort att väljarna har övergivit Sverigedemokraterna? Svaret är nej. Det har gjort att arbetarrörelsen arbetat fram fel strategi och taktik.

Insikten om att Sverigedemokraterna anser sig vara arvtagare till Per-Albin Hansson och den äldre socialdemokratin gör att vi inom arbetarrörelsen måste bygga en annan berättelse, politik och förändra inriktningen till att vi går tillbaka till rötterna. 

Socialdemokrati som socialdemokrati och inte blandas ihop med socialliberalism, nyliberalism eller annan -ism. En socialdemokrati som bottnar i vår ideologiska grund och bygger oss därifrån. Vågar vara socialdemokrati.

Skapa en berättelse där vi vill och ska tillsammans i Sverige bygga ett jämlikt, jämställt och hållbart samhälle. Med detta kan vi möta problemen i världen samt Sverigedemokraternas politik. Där Sd i dag står själva ska vi ta upp kampen och visa vilket parti som är det parti som tar tillvara på folkhemmets skydd av landet, befolkningen och det trygga välfärdssamhället. Det är här som vi har möjligheten att förtjäna väljarnas stöd igen men då gäller det också att bedriva en socialdemokratisk politik och visa hur denna gör samhället jämlikt, jämställt och hållbart.

Grundanalysen i denna text som bygger på debattartikeln i Expressen är hämtad från ett paper som jag skrev i Populism, nationalism and History vid Malmö Universitet, HT 2020. Diskussionen från fjärde stycket nedifrån och till slutet ingår inte i "paper". Första stycket ingår inte heller i "paper".

Kent Mårtensson och Olof Palme - inspirationskällor

Olof Palme har alltid varit en person som jag har följt med stort intresse och inspirerats av. Hans förmåga att engagera, att möta utmaningar för landet och invånarna med tron på att den socialdemokratiska politiken faktiskt kan skapa förändringar och göra det bättre är en källa att hämta kraft ifrån. En person som arbetar i den andan, är en sann socialdemokrati och arbetarrörelse person och som jag har som läromästare inom politiken är Kent Mårtensson här i Ystads kommun. En socialdemokrat som jobbar oförtrutet vidare med att vi ska ha ett jämlikt och hållbart samhälle, vikten av att politiken ska göra det bra för människor, lyssna på människor och via politiken hjälpa till med att lösa deras problem och utmaningar och skapa möjligheter för framtiden. Skapa engagemang och inspiration för vår politik. 

Olof Palme såg världens klassklyftor och brann för att få bort dessa. Byggande av det jämlika samhället var i centrum, en politik som landets invånare var en aktiv del av. En riktig socialdemokratisk politik. Det har vi i Ystad fortsatt att bygga vidare på. En som varit drivande i det är Kent Mårtensson. 

När jag gick med i partiet 1998 var Kent Mårtensson vår ks-gruppledare. Redan då fastnade jag för hans engagemang i människors vardag och en vilja att bygga en kommun på socialdemokratisk politik, något som visar sig vara bra för oss som bor här, och att Sverige ska vara ett bättre land att leva i. När jag fick äran av medlemmarna att sitta med i arbetarekommunens styrelse lärde jag känna honom närmare och när jag fick stöd från medlemmarna att stå på kommunfullmäktigelistan och invald i kommunfullmäktige samt vara med i socialnämnden hade jag honom som mentor. Ett mentorskap som fortsätter i dag.

Jag har lärt mig mycket från Kent när det handlar om politik, det politiska hantverket, om socialdemokratin, dess historia och ideologi i kombination med hur det omsätts i praktisk politik som är bra för den enskilde. Där andra har fastnat i ideologisk retorik, lärde Kent mig att omsätta detta i realpolitik. Politisk retorik är bara retorik om det inte kan omsättas i praktiska förslag som gör det bra för människor.

Kent var och är mån om att lyssna på människor. Fler gånger när vi var ute tillsammans i kommunen tog det lång tid eftersom han pratade med många människor och de ville prata med honom. Detta med att ge sig tid, visa sig intresserad av människor, lyssna och samtala (alltså samtala och inte hålla en egen monolog) bär jag med mig i mitt politiska arbete. Han är också rak och ärlig, egenskaper som uppskattas, men är det på ett sätt som gör att människor inte känner sig illa till mods. En del är raka och ärliga men de säger saker på ett sådant sätt som sårar och skapar problem. Kent har en annan approach.

Jag vet inte hur många gånger under årens lopp som Kent förde fram om att hur påverkar detta förslaget eller underlag som vi fick människor i deras vardag. Ett förslag som exempelvis ur ett tjänstemannaperspektiv såg rätt och bra ut kunde innebära att människor fick det sämre. Politik är till för människor och en kommunorganisation är till för invånarna. Det är politikernas ansvar att göra det som är bäst för invånarna. Tänka själv och tänka kritiskt där det är viktigt att bilda sin egen uppfattning fri från yttre och inre tryck där man tillsammans i gruppen diskuterar igenom alla perspektiv noga för att sedan landa i ett gemensamt förslag.

Både Kent och Olof Palme bottnar i det Olof Palme förde fram i sin programförklaring från 1965, fortfarande högaktuellt:

”Men tillvaron för oss människor består av enkla ting. Den enskilda människans förhoppningar är konkreta och verklighetsnära. De kretsar kring familj och bostad, utbildning och arbetsplats, fritidssysselsättningar och vardagliga relationer med omgivningen. Det är i denna tillvaro som utopierna ska bli praktisk verklighet.” 

Det är detta som politiken kokar ned till. Oavsett alla högtraviga ord, svulstig retorik så är de inget annat än tomma ord att förföras av om de inte leder till praktisk politik som människor känner är bra. Tydlighet, lätt att förstå och att det är enkelt att förklara. Inte strategiskt och taktiskt spelande utan en politik som människor känner igen, vill se och som gör bra saker i vardagen. 

Det är också det som gör att Kent Mårtensson är en stor naturvän och drev på/driver på att vi också måste ha en politik som är bra för miljön och klimatet. Vi lever i en helhet där vi människor inte kan isolera oss från miljön och tro att miljöskador inte orsakas av oss eller att jag själv inte bär en del av ansvaret för att miljön förstörs på olika platser i världen, även här i Sverige. Vi har under en längre tid haft en progressiv miljöpolitik hos oss S i Ystad där Kent Mårtensson tillsammans med en annan god vän Stefan Malmberg varit mycket drivande. Det har gjort att Ystads kommun i dag kan visa sig vara en av de kommuner i Sverige som har jobbat mycket hårt för att ha en bra miljöpolitik och miljö.

För mig både som politiker och på det personliga planet har Kent Mårtensson betytt mycket, och fortsätter att betyda mycket. Jag har som sagt lärt mig mycket av honom och inte bara bär det med mig utan försöker också att omsätta det. Kent Mårtensson är en unik person som är populär i vår kommun, omtyckt och har stor respekt med sig även av politiska motståndare, brett kontaktnät över hela landet och utomlands. För honom är begreppet "Tillsammans" ett honnörsord. Det är viktigt att jobba tillsammans och jobba ihop i team där alla får komma till tals och där man tillsammans kommer fram till vad som ska göras. Gemensamma förslag är de bästa.

Vi kamperar ihop i dag i kommunfullmäktige och det är en stor ära att få ha jobbat tillsammans med honom när han var ks-gruppledare och kommunstyrelsens ordförande. Den gyllene perioden 2015-2018, när vi styrde, innebar ett lyft för Ystads kommun och en framåtanda som inte setts på länge och som nu tyvärr försvinner igen med det styre som finns i kommunen.

Vi socialdemokrater måste komma ihåg att socialdemokratiskt politik bottnar i människors vardag och den värld vi lever i. Vi måste vara relevanta i människors vardag. Det är där politiken byggs och förslag kommer ifrån. Ett stort tack till dig Kent för att du i ditt politiska arbete gör allt för att människor ska få det bättre och vi ska kunna leva i en hållbar värld där vi kan bygga vår framtid, en framtid byggd på jämlikhet, rättvisa och frihet för samhällen och människor.

Dags för politikern Olof Palme

Olof Palme. En politiker som fortfarande i dag väcker olika känslor beroende på vilka värderingar man har. Utifrån mitt perspektiv anser jag att han var färgstark, i samklang med nuet, framtidsspanare, omfamnade det nya, med en retorik som var tydlig och engagerade människor i det han sa och socialdemokratin. Ständigt lyssnande och intresserad av hur människor i vårt land och världen hade det. En politiker som kunde vara stentuff samtidigt som han arbetade för att de svagaste, minsta eller med minst makt och möjligheter skulle få det bättre. Det är nu dags att vi lyfter fram och synliggör politikern Olof Palme med allt vad det är och slutar använda honom som en symbol.

Jag vet inte på hur många möten jag har varit genom åren där personer som har talat mer än en gång har citerat något som Olof Palme har sagt eller skrivit i sociala medier om vad han har sagt. Inom retoriken finns en regel som säger att för att ditt tal eller det du för fram ska ha mer tyngd är det bra att citera tidigare tänkare, politiker, författare med flera. Inom socialdemokratin är det självklart populärt att citera Olof Palme och med dessa citat få en helt annan tyngd i framförandet. Samma sak när det skrivs och läggs ut i sociala medier. Därmed har Olof Palme blivit en symbol och ett alibi att använda sig av vid väl valda tillfällen.

Olof Palme är mycket mer än att vara en symbol för något människor gärna vill att han ska vara. För mig är Olof Palme politikern som med energi, grubblande, analyserande av sin samtid och brinnande vilja att framtiden skulle bli bättre för människor kämpade för det. Han var fast förankrad i ideologin men samtidigt insåg vikten av att fånga in nya rörelser för att socialdemokratin hela tiden skulle visa sig livskraftig och stå på människors sida, vara relevant i människors vardag. Ständigt diskuterande med sig själv och sin omgivning om hur samhället skulle bli bättre och socialdemokratins plats och roll i förändringarna.

Jag har minnen från när jag är fem år och sitter hemma tillsammans med familjer och lyssnar på debatten mellan Olof Palme och Torbjörn Fälldin. Den debatt där Olof Palme totalt mosar retoriskt Torbjörn Fälldin men där den senare anses ha vunnit valet just på grund av den debatten då människor tyckte synd om honom. Olof Palme kunde köra över moderatledarna också utan att blinka och var vass i replikskiften i partiledardebatter och i riksdagsdebatter. Ingen svensk politiker innan eller efter honom har legat på samma nivå retorisk, förutom Håkan Juholt som kommer en bra bit på vägen, liksom Göran Persson. Jag älskade att lyssna på Olof Palme.¨

Jag har försökt att bygga en politik i hans och socialdemokratins anda. En socialdemokratisk progressiv politik. Det tycker jag är viktigt och kommer att kämpa innerligt för, kanske till en dels förtret, och att socialdemokraterna tar den riktning som den behöver ta för att bekämpa det systemskifte som vårt land har blivit utsatt för. Det är dags för politikern Olof Palme att bli synlig igen, den demokratiske socialisten.

SCB:s mätning skakar om

I går presenterade SCB sin väljarundersökning. Socialdemokraterna är nu uppe på 33,7%. En markant höjning sedan november förra året på 8,7%. Även om det skulle vara så att uppgången har med corona att göra visar det tydligt att det finns ett intresse för socialdemokraterna och socialdemokratisk politik. Nu gäller det att ta offensiva steg framåt.

Under coronapandemin har 9 krispaket plus ytterligare åtgärder tagits som påverkar statsbudgeten med 245 miljarder kronor. Till det ska det lägga ytterligare stöd på 665 miljarder kronor i form av ökande garantier, lån och likviditetsförstärkningar till näringslivet. En massiv satsning från samhällets sida för att stötta och hjälpa människor, rädda jobb och få arbetsgivare att klara av denna kris. Till det ska läggas alla de satsningar som görs i kommuner och regioner för lokalt näringsliv och invånare.

Mätningen i SCB visar med all tydlighet tycker jag att det finns ett intresse för oss socialdemokrater. När vi bedriver och lägger fram socialdemokratisk politik, som jag tycker mycket av krispaketen är, syns det tydligt att det är en politik som är bra för oss som bor här och för vår framtid. En del var pessimistiska förra året och såg de dalande siffrorna med stor oro. Det man dock ska komma ihåg att i ett sådant läge är det bara en sak som gäller. Det är hårt arbete för att skapa en offensiv socialdemokrati. Självklart krävs det ett hårt arbete från allas vår sida för att visa att socialdemokraterna är relevanta i människors vardag och har en vision för vårt samhälle som skapar engagemang och ger inspiration.

Det går att notera igen att en del av den borgerliga pressen nu tycker att socialdemokraterna och statsminister Stefan Löfven har fått för stort utrymme och lyfts upp för mycket av er i olika opinionsmätningar. Gårdagens SCB-mätning tror jag har skapat ännu större oro för att den våta drömmen på den sidan med ett konservativt block av M, Kd och Sd inte ska förverkligas. S, V och Mp får nu tillsammans 46 medan det konservativa blocket får 43,6%. Hur liberalerna kommer att ställa sig till det konservativa blocket och viljan att samarbeta med det är skrivet i stjärnorna just nu men skulle de göra det krossar L sig själv. Detta eftersom det konservativa blocket har i sig politik som går ut på att minska på liberalismens vinningar.

För att socialdemokraterna ska kunna bygga vidare på detta, även om en nedgång troligtvis kommer att ske men jag gissar inte ned på samma låga nivåer som tidigare som gör att steg kan tas uppåt igen, måste vi bygga en offensiv politik. Det handlar om kampen mot arbetslösheten, satsningar på välfärden, investera mer i landsbygden, kampen för en bra arbetsmarknad med bra arbetsmiljö, arbetsvillkor och en lön och sedan en pension som går att leva på som ger livskvalité och få fram en grön cirkulär ekonomi (som jag i senare blogginlägg kommer att definiera vad den är) som bygger ett jämlikt, jämställt och hållbart samhälle.

En politik för breda löntagargrupper, för arbetarklassen och medelklassen. En politik för oss många, inte bara för ett fåtal.

Tondöv högerkonservativ politik

Högerkonservativa partier i Sverige som vill ha nyliberal politik för fram samma politiska förslag som tidigare. Mer marknad och privatisering, utförsäljning av gemensam egendom och skattsänkningar som gynnar de som har mest och försämringar på arbetsmarknaden. En politik som de för fram är bra och stärker Sverige men som vi i verkligheten ser inte fungerar. Här skärskådas inte den egna politiken. Vi tillsammans kan istället bygga en annan väg framåt för vårt land.

Vi har i omgångar fått se och uppleva en politik från högerkonservativa i omgångar som säger att den ska bli bättre för oss alla och göra vårt land bättre.

Här fördes det en politik med försämrad a-kassa och att i stort sätt fokusera på jobbsökandet, införande av ny anställningsform, attack mot facket, sänkta skatter för de som jobbar som gynnar de som tjänar mycket med pengar, försvarande av att de rika ska bli rikare, utförsäljningar och privatisering, marknadslösningar inom välfärdssektorn där tyckande från högerpolitiker har varit det viktigaste. Allt för att sänka arbetslösheten, ge människor mer pengar i plånboken och med ökad valfrihet skulle välfärden bli bättre.

Det har inte blivit så. Arbetslösheten har bitit sig fast på en nivå som var oacceptabel för 40 år sedan (och som stiger i spåren av coronapandemin), många fler har i dag osäkra anställningar som baseras på timanställningar och andra korta anställningsformer, allt fler har svårare får att planera sin framtid, många saknar en egen bostad, välfärden står sårbar med nedskärningar som följd och många gånger avslöjas bristande kvalité, utförsäljningar som inte gjort landet bättre. Listan kan göras mycket lång.

För att vi i Sverige ska få det bättre behöver vi ta en annan väg. En väg som stärker samhället och var och en av oss och vår frihet. Vi behöver en politik som satsar på låg arbetslöshet, förstärkt och utbyggd välfärd, stora investeringar i grön infrastruktur, utbyggnad av utbildningen som bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet, förbättrad hälsa och ökad trygghet, social politik i centrum där vi utvecklar en grön cirkulär ekonomi.

Det är en politik som stärker vår frihet att kunna bygga en trygg framtid för oss själva och våra familjer. Det är inte mer av en tondöv högerkonservativ politik som behövs utan en offensiv och lyhörd samspelande socialdemokratisk politik. Vi tillsammans kan skapa ett bättre samhälle som är bra för oss och naturen.

Riksdagen säger nej til din säkerhet och ditt liv

På svenska arbetsplatser under 2019 var det över 100 arbetsplatsolyckor och det dog 47 personer. En utveckling som inte ska få lov att förekomma. Vi som jobbar ska inte kunna bli skadade eller aldrig få komma hem igen. Det behövs en förändring och ett starkare arbetsmiljöarbete som minimerar riskerna på våra arbetsplatser. Ett steg i det är att utöka tillträdesrätten för regionala skyddsombud. Det satte igår en majoritet i riksdagen stopp för.

Ingen ska behöva dö på jobbet. Ingen ska behöva råka ut för att skada sig på jobbet. Jag tror vi alla som jobbar kan hålla med om detta. Ingen av oss vill vakna upp innan man går till jobbet, oavsett på dygnet, och vara orolig över om man kommer att skada sig på sin arbetsplats eller råka ut för något som gör att man aldrig kommer att komma hem igen. Tyvärr var det 47 av våra arbetskamrater som fick sätta livet till under 2019. En siffra som är helt oacceptabel och ska vara noll.

Ett viktigt steg i att se till så att arbetsmiljölagstiftningen följs och att förbättra arbetsmiljön på våra arbetsplatser i Sverige är att se till så att regionala skyddsombuden kan besöka alla arbetsplatser. Det får de inte i dag. Dessa skyddsombud har stora möjligheter:

Det regionala skyddsombudet har som huvudsaklig uppgift att aktivera och stödja arbetsmiljöarbetet, fram för allt på mindre företag. Några uppgifter som de regionala skyddsombuden har är att:

• aktivera arbetstagare och arbetsgivare i små företag så att de planerar, leder och genomför arbetet så att det utförs på ett sunt och säkert sätt
• övervaka skyddet mot olycksfall och ohälsa samt delta i planeringen av förändringar i verksamheten
• verka för att arbetsgivaren är medveten om sitt ansvar och sina skyldigheter
• stödja det lokala skyddsombudet
• verka för att det utses lokala skyddsombud
• medverka vid utbildning av lokala skyddsombud och arbetsledare.

Citerad källa: https://www.arbetsmiljoupplysningen.se/Vem-Gor-Vad/Regionala-Skyddsombud/

Jag tror vi är många som anser att det är en självklarhet för regionala skyddsombud att kunna besöka alla arbetsplatser och hjälpa till i att arbetsmiljön förbättras.

Detta ville inte en majoritet i Sveriges riksdag. Här är de partier som röstade ja respektive nej:

Vi kan därmed tydligt se vilka partier som står på vår sida, vi som är löneanställda, och vill vårt bästa. En samlad borgerlighet valde att rösta nej. Det här gör att vi som jobbar riskerar än mer att skadas på jobbet eller att förolyckas. Det är tragiskt att majoriteten i riksdagen inte tar sitt fulla ansvar och ställer upp för oss löneanställda.

Du har möjlighet i valet 2022 att rösta på de partier som vill ditt bästa i hela ditt liv. Du har möjlighet att rösta fram ett parti som vill skydda dig på din arbetsplats så att du kan arbeta i lugn och ro, komma hem till familjen oskadd och leva ditt och ert liv. Du har makten att skapa förändring i Sveriges riksdag.