Sverigedemokraterna - arvtagare till Socialdemokraterna?

Det är många inom arbetarrörelsen som funderar över varför Sverigedemokraterna (Sd) har sådana framgångar som det har i väljarkåren. Olika former av taktik har formats för att möta detta parti exempelvis peka på dess nazistiska rötter, att partiet består av rasister, har en politik som är rasistisk med mera. Inget har hjälpt. Väljare har strömmat till partiet och Sd ligger i dag på mellan 19%-20% av väljarstödet. Innan coronapandemin klättrade Sd högre men har backat lite grann i och med denna pandemin. Det är dock ingen signal på att Sd är på tillbakagång i väljaropinionen. Partiet ligger stabilt och verkar ha ett visst "golv" som skapar stabilitet. Ska arbetarrörelsen förtjäna de lönearbetande väljare som stödjer Sd gäller det att förstå vad det är för ett parti.

I en debattartikel från 13 februari i år, i Expressen, går att läsa vad det är för parti som Sd vill vara och lockar väljare på. Där står det:

"Det parti som Socialdemokraterna en gång var, ett parti som stod upp för en trygg tillvaro och ett solitt välfärdssamhälle, finns inte mer. Tanken om gemenskap och sammanhållning rasade ihop den dagen då S valde att ingå i samarbete med partier som vill avskaffa nationen, inte ser värdet i någon gräns överhuvudtaget och som satsat hela sitt politiska förtroendekapital på att rasera det som generationer innan oss byggt upp. Få saker har vållat så stor skada för Sverige i ett historiskt politiskt perspektiv som den ansvarslösa ”öppna era hjärtan”-linjen som Stefan Löfven sedan fortsatte."

Sverigedemokraterna anser att Socialdemokraterna har svikit människorna i Sverige och vad det en gång stod för: Ett folkhem som skulle skapa en trygg tillvaro för befolkningen och ett välfärdssamhälle för alla. Så är det inte längre enligt Sd. Öppna gränser, mångfald i samhället via invandring, välfärd som krackelerar och kan inte ge skydd, trygghet och stöd faller tillbaka på Socialdemokraterna. Det är S som bär ett huvudansvar för detta där S bara pratar men den verkliga politiken visar vad som sker.

Slutsatsen för Jimmy Åkesson, och Sverigedemokraterna, är att i och med att Socialdemokraterna har svikit är det Sverigedemokraternas skyldighet att återupprätta den socialdemokratiska linjen med folkhemmet som bas. Det handlar om kontroll av den svenska gränsen, att svenska folkets trygghet går först, jobb, göra rätt för sig och få belöning för det, en välfärdsstat som skyddar och ger rätt stöd åt alla svenskar. Klyftor mellan människor minskar liksom mellan stad och land. 

Sverigedemokraterna ser sig som arvtagare till Per-Albin Hanssons folkhem och det som började byggas. Även Tage Erlander ser man som arvtagare till utifrån byggandet av välfärden.

Den här formen av retorik går hem. Många inom arbetarrörelsen har lämnat socialdemokratin för Sverigedemokraternas förklaringsmodell och framtidsbeskrivning av vilket Sverige som ska byggas. En del inom övre medelklassen och identitetspolitiker kanske tycker att folkhem, arbetarklass, medelklass, klass, ojämlikhet med mera låter mossigt och hör inte hemma på 2020-talet i Sverige men hos väljarna är dessa saker viktiga. Det handlar om identifikation och beskrivning av samhället. 

Det är något som vi inom arbetarrörelsen måste förstå och lära oss, även om jag gissar att en del har investerat mycket i att skapa en annan bild av Sverigedemokraterna som de anser vara rätt och skyddar. Frågan som måste ställas är det rätt tänkt den taktik som använts hittills? Har det gjort att väljarna har övergivit Sverigedemokraterna? Svaret är nej. Det har gjort att arbetarrörelsen arbetat fram fel strategi och taktik.

Insikten om att Sverigedemokraterna anser sig vara arvtagare till Per-Albin Hansson och den äldre socialdemokratin gör att vi inom arbetarrörelsen måste bygga en annan berättelse, politik och förändra inriktningen till att vi går tillbaka till rötterna. 

Socialdemokrati som socialdemokrati och inte blandas ihop med socialliberalism, nyliberalism eller annan -ism. En socialdemokrati som bottnar i vår ideologiska grund och bygger oss därifrån. Vågar vara socialdemokrati.

Skapa en berättelse där vi vill och ska tillsammans i Sverige bygga ett jämlikt, jämställt och hållbart samhälle. Med detta kan vi möta problemen i världen samt Sverigedemokraternas politik. Där Sd i dag står själva ska vi ta upp kampen och visa vilket parti som är det parti som tar tillvara på folkhemmets skydd av landet, befolkningen och det trygga välfärdssamhället. Det är här som vi har möjligheten att förtjäna väljarnas stöd igen men då gäller det också att bedriva en socialdemokratisk politik och visa hur denna gör samhället jämlikt, jämställt och hållbart.

Grundanalysen i denna text som bygger på debattartikeln i Expressen är hämtad från ett paper som jag skrev i Populism, nationalism and History vid Malmö Universitet, HT 2020. Diskussionen från fjärde stycket nedifrån och till slutet ingår inte i "paper". Första stycket ingår inte heller i "paper".

Varför växer rasistiska partier?

Rasismen försvann aldrig från västvärlden efter andra världskriget. Socialdemokratin och liberalismen gjorde sina segertåg och förbättrade för människor. Välfärd, allt fler som gick in i medelklassen, minskade klassklyftor, reformer som gjorde livet lättare för människor och ökad jämlikhet visade att det fanns andra ideologier och tankeströmningar som kunde göra det bättre för människor. Trots det låg rasismen och pyrde, närde sig själv för att sedan vid rätt tillfälle bli få en renässans. En tidsperiod vi nu är mitt uppe i.

Donald Trumps rasistiska attacker på de fyra kongressledamöterna Ayanna Pressley, Rashida Tlaib, Alexandria Ocasio-Cortez och Ilhan Omar är förkastligt och så fel på alla plan. Trots det är hans agerande naturligt med tanke på hur den politiska dagordningen under de senaste 15 åren har skiftat i världen.

Efter att kommunismen föll i de forna östeuropeiska länderna och Sovjetunionen föll samman ansågs den västerländska liberala demokratin och ideologierna knutna till denna ha vunnit. Nu skulle allt bli bättre sades det men det blev tvärtom. 

En ekonomisk politik fördes fram som handlade om marknadslösningar på i stort sätt allt. Välfärden monterades ned och utsattes för privatiseringar. Löneskillnaderna ökade och en elit inom ekonomin fick allt högre inkomster och deras förmögenheter drog ifrån. Politiken genomförde förbättringar för människor men inte på det sätt som var tidigare. Mer började gå till den rikare delen av befolkningen.

I denna ekonomiska politik låg också att näringslivet i en rad länder i västvärlden började att skära ned på antalet anställda, lägga ned produktion och kasta ut otaliga människor i arbetslöshet. Samtidigt belönades deras agerande på aktiemarknaden som gjorde många till mångmiljonärer. Arbeten skickades iväg till andra länder på andra kontinenter. Arbetslöshet som innan kunde vara i korta perioder blev allt längre men också gjorde att människor som innan haft bra medelklassjobb eller bra arbetarjobb med bra lön fick se sig själva hamna i långtidsarbetslöshet utan en chans att komma in på arbetsmarknaden igen. Blev det arbete var det till lägre lön och osäkra anställningar.

Missnöje grodde och utvecklade sig. Fler och fler ansåg att de som styrde, oavsett vem, inte var på deras sida. Trots vallöften uppfattade de att de inte fick det bättre. 

Under tiden så var det många av dessa länder som tog emot invandrare. Det kunde handla om arbetskraftsinvandring och flyktingar. Politiker som hade negativa tankar om invandrare, och som agerade inom rasismens tänkande, började få allt fler som lyssnade på dem och deras partier. Det var invandrarnas fel att människor var arbetslösa då de tog deras jobb. Det var invandrarna som var orsaken till att välfärden blev sämre på grund av att pengarna gick till dem istället. Listan kan göras lång över vad dessa politiker och partier förde fram.

Sakta men säkert, i land efter land i många västländer, växte sig rasistiska partier sig allt starkare. De använde invandringen och motståndet mot andra människor som drivkraft att med enkla politiska poänger visa på vem som bar på ansvaret. Problemet var att de som styrde, oavsett vem det var, förklarade inte tydligt varför det var som det var och hur ekonomin och samhället hade förändrats på grund av nyliberalismens framfart. Många ville inte erkänna att det de tidigare hade trott på och hyllat som bra inte visade sig vara det. De som behövde hjälp fick inte det.

Här går det att se varför politiker och partier som var negativa till invandring fick allt mer ökad makt. Till och med när de var rasistiska ökade deras stöd. De var personer som vågade säga "sanningen" ansåg människor. De svarade på människors frågor om varför det var som det var, varför just de hade drabbats negativt och inte fick nya chanser i livet. Rasismen försvann aldrig utan fanns kvar under ytan för att sedan blomma ut till att i dag sitta vid makten i en rad länder.

I nästa blogginlägg ska jag diskutera vidare utvecklingen som har skett.