Moderaterna har förvärrat arbetslösheten - dags för förändring

 Det är dags. Tiden har kommit att en gång för alla skicka Moderaternas politik gentemot arbetslösheten i papperskorgen. Den fungerar inte, cementerar människor i långtidsarbetslöshet, förvärrat arbetslösheten och gjort vårt land mycket sårbart. Så här får det inte fortsätta.

2006 gick Moderaterna tillsammans med Liberalerna (hette Folkpartiet då), Centerpartiet och Kristdemokraterna till val för att nu ska arbetslösheten ned. Det var slöseri med människor att de skulle gå arbetslösa. Det krävdes krafttag och dessa partier hade lösningen. En lösning som byggde på Moderaternas politik.

Så vad gjorde man? Grundtanken handlade om, och handlar fortfarande om, att den som är arbetslös inte gör tillräckligt för att ta sig från arbetslöshet till arbete. En orsak är att ersättningen från a-kassan är alldeles för hög och att det inte lönar sig att arbeta. För mycket pengar läggs också på arbetsmarknadsinsatser som kallades för "pysselsättning" och skulle bort. Vad gjorde dessa partier då?

Följande förändringar gjordes för att arbetslösheten skulle ned. Fokus helt och hållet på att felet ligger hos individen:

1: Sänkt a-kassa och att a-kassan trappas ned samt försvinner efter ett visst antal dagar när man är arbetslös. Tanken med det var/och är att arbetslösa ska stressas ekonomiskt att göra allt vad den kan för att söka arbete och komma ut i jobb. Vem vill få allt mindre pengar i plånboken? Arbetslösa skulle med hjälp av detta skärpa till sig och lyfta sig själv ur arbetslöshet.

2: Sänk skatten på arbete för att det ska "löna" sig att arbeta. Tanken är att om den som jobbar får mer kvar efter skatten, ska det löna sig att jobba mer för den som redan har ett arbete, samt att den som är arbetslös ska få en motivation till att ta ett arbete. Arbetet ger mer i lön än att ha a-kassa. 

3: Minska på antalet insatser för arbetslösa och öka övervakningen av att arbetslösa söker arbete. Tanken här var/och är att arbetslösheten berodde på att arbetslösa sökte för lite jobb. Söker de fler jobb ökar möjligheten till att få ett arbete. Då arbetslösa måste jagas gäller det också att de känner tryck genom övervakning. Söks inte tillräckligt med jobb varje månad riskerar den arbetslöse att förlora ersättning.

4: Gör om Arbetsförmedling till övervakare och in med privata företag som ska få ut arbetslösa i sysselsättning. Tanken här är att Moderaterna, och de andra tre partierna, såg Arbetsförmedlingen som en stor koloss som inte gjorde sitt arbete. Tron på att marknaden själv kan lösa arbetslösheten är stor. Privata utförare har större incitament att få ut arbetslösa i arbete om dessa får en ersättning för varje arbetslös som kommer ut i arbete eller studier. Arbetsförmedlingen får inte hålla på med att aktivt matcha arbetslösa till arbete, studier, eget företag utan ska arbeta med att skicka dessa arbetslösa till privata utförare, övervaka de arbetslösa samt utreda.

Vad har resultatet blivit?

En viktig sak för att se om det man vill genomföra får det resultat som avses är att mäta resultatet. När det kommer till arbetslöshet är det enkelt att se vad resultatet blev.

Januari 2007 låg arbetslösheten på 6,5%. Arbetslösheten sjönk sedan ned till att vara på 5,7% i april 2008. Det är den lägsta nivån som nåddes. Sedan april 2008 har arbetslösheten stigit och är i oktober 2024 på 8,4%, senaste mätningen. 

Arbetslösheten har varit som lägst efter april 2008 till 2024 på 6,0 % en gång. Den lägsta nivån på arbetslösheten har hela tiden stigit. Augusti 2022 var senaste gången arbetslösheten var under 7,0%. Innan dess var det december 2019. Sedan augusti 2022 har lägsta nivån på arbetslösheten fortsatt att ticka uppåt.

Slutsats:

Nivån på arbetslösheten har ökat sedan 1 januari 2007, när alliansens politik på allvar tog över. Då låg nivån på 6,5%. I oktober 2024 är nivån 8,4%. Lägsta nivån på arbetslösheten har under denna period fortsatt att ligga allt högre. Sedan 2022 är den inte under 7,0%. 

Vi har tydliga siffror på att Moderaterna och alliansens arbetsmarknadspolitik, som fortsätter att gälla än i dag, inte fungerar. Arbetslösheten har inte sjunkit, arbetslöshetsnivån tickar allt högre uppåt, allt fler människor slås ut från arbetsmarknaden.

Facit finns. Det är därmed enkelt att komma till slutsatsen att alliansens politik mot arbetslösheten har misslyckats. Det är dags att skrota denna arbetsmarknadspolitik och få på plats något helt nytt. Här har Socialdemokraterna alla möjligheter att komma med en helt ny och framtidsinriktad arbetsmarknadspolitik som satsar på de arbetslösa att de snabbt kommer i arbete. Det är dags för förändring. I vårt land ska det inte finnas massarbetslöshet.

Sd är ett bevis på något som är fel i samhället

Vi måste förstå att dagens Sverige är inte samma som det varit tidigare. En del på både vänstersidan och högersidan i svensk politik verkar tro att får man bara bort Sverigedemokraterna (Sd) så kommer allting att bli bra. Tyvärr är det inte så enkelt. Sd är ett bevis på att något är fel i samhället som de andra partierna, och nya partier, måste ta tag i. För Sd är ett resultat av det som har hänt.

Det har skett ekonomiska förändringar i vårt samhälle som i sin tur har skapat sociala förändringar. Under de senaste 35 åren har alla lovord om ökad globalisering, mer marknadsekonomi, utförsäljning av välfärden, privatisering av välfärden, mer konkurrens inom välfärden ex äldreomsorg, sjukvård och utbildning, att hålla igen i lönebildningen med mera visat sig inte fungera i verkligheten.

Runt om i landet går det att se hur globaliseringen gör vissa områden till stora vinnare, vissa andra hamnar efter och får kämpa hårt för att vara med medan andra är förlorare. Vinnarna är storstäderna och de närliggande kommunerna där det satsas inte bara från det privata näringslivet utan också från staten. De som bor här framstår som vinnarna i allt detta som har skett. Här finns arbetstillfällen, utbildningsmöjligheter, ett rikt kulturliv, utbyggd infrastruktur och hög servicenivå från samhället.

Samtidigt är det andra områden som får se företag lämna, butiksdöd breda ut sig, samhällsservicen försämras, samhällsservice försvinna, arbetslösheten ökar, nytt jobb som man får ger lägre betalt inom servicesektorn jämfört med industrijobben som har försvunnit. Otryggheten breder ut sig. Kriminaliteten ökar. Missbruk likaså. Social otrygghet breder ut sig.

Vi kan se en början till förändring hos väljarna i och med valet 2006. Här ser vi en tydlig rörelse där väljare lämnar socialdemokraterna för att pröva alliansens politik. En politik som lovar att Sverige ska bli bättre och att du ska få det bättre. Först och främst ska du som jobbar få mer i plånboken. Det blir ett maktskifte då socialdemokratiska väljare aktivt väljer att gå rakt över från S till M och andra allianspartier.

När sedan alliansen inte kan leva upp till det som har lovats, bland annat försämras a-kassan, sjukförsäkringen och det går tydligt att se att välfärden får inte de resurser som behövs börjar väljarna att leta efter ett parti att stödja. Socialdemokraterna var inte längre ett alternativ då partiet under stora delar av mandatperioden 2007-2010 bedrev en aktiv oppositionspolitik mot alliansen, vilket uppskattades mycket av väljarna, men innan valet köpte i stort sätt allt som alliansen hade genomfört. Där och då började S på allvar att sjunka i opinionsmätningarna. Valet 2010 blev sedan ett val där S hamnade strax över 30%, tappade många väljare.

I valet 2010 steg ett annat parti in på riksdagsarenan i form av Sverigedemokraterna (Sd). Resultatet blev 5,7%. Moderaterna ökade och hamnade på också strax över 30% (landets näst största parti). Det går att säga att socialdemokratiska väljare valde både M och Sd i detta valet. Efter valet 2010 har vi kunnat se hur Sd har vuxit i takt med att både M och S har minskat. En enkel förklaring är till att Sd växer kan vara att socialdemokratiska väljare som redan tog steget till M gick sedan vidare till Sd.

Väljarna protesterade i valet 2010 och har sedan fortsatt mot de tidigare partierna och deras regeringsinnehav för att Sverige är där landet är. Upplevelsen av att det inte går åt rätt håll. Fakta i form av ökad ojämlikhet och försämringar av olika slag, nedskärningar inom välfärden med mera. En grogrund för att väljarna anser att partierna inte förtjänar deras röster. När sedan ett nytt parti kommer in blir steget att rösta på det inte stort. Vi lever i en annan tid där väljarna inte längre ser sig själva som att alltid oavsett vilket ställa upp för partier, oavsett vad partierna än gör.

Istället ser väljarna sig som att de har makten att avgöra vem som ska regera. Partierna har länge kämpat om mittenväljarna. Oftast vissa delar av medelklassen, de med högskole-/universitetsutbildning och tjänar bra. De har ansetts vara viktiga att vinna över. Arbetarklassens väljare och större delen av medelklassen har setts som att alltid vara trogna respektive parti men här har en förändring skett. Dessa väljare anser att de ska vara i centrum av svensk politik och att politiken ska bygga på oss många, inte bara ett fåtal. Därmed har de också visat tydligt att de går från ett parti till ett annat, ställer krav på resultat och att partiet, eller partierna, tar deras problem och oro på allvar samt ger dem möjligheter till att få leva ett gott liv som de formar i frihet.

Så vad ser då väljarna i Sverigedemokraterna? Det ska jag skriva om i nästa blogginlägg.