Sverigedemokraterna - arvtagare till Socialdemokraterna?

Det är många inom arbetarrörelsen som funderar över varför Sverigedemokraterna (Sd) har sådana framgångar som det har i väljarkåren. Olika former av taktik har formats för att möta detta parti exempelvis peka på dess nazistiska rötter, att partiet består av rasister, har en politik som är rasistisk med mera. Inget har hjälpt. Väljare har strömmat till partiet och Sd ligger i dag på mellan 19%-20% av väljarstödet. Innan coronapandemin klättrade Sd högre men har backat lite grann i och med denna pandemin. Det är dock ingen signal på att Sd är på tillbakagång i väljaropinionen. Partiet ligger stabilt och verkar ha ett visst "golv" som skapar stabilitet. Ska arbetarrörelsen förtjäna de lönearbetande väljare som stödjer Sd gäller det att förstå vad det är för ett parti.

I en debattartikel från 13 februari i år, i Expressen, går att läsa vad det är för parti som Sd vill vara och lockar väljare på. Där står det:

"Det parti som Socialdemokraterna en gång var, ett parti som stod upp för en trygg tillvaro och ett solitt välfärdssamhälle, finns inte mer. Tanken om gemenskap och sammanhållning rasade ihop den dagen då S valde att ingå i samarbete med partier som vill avskaffa nationen, inte ser värdet i någon gräns överhuvudtaget och som satsat hela sitt politiska förtroendekapital på att rasera det som generationer innan oss byggt upp. Få saker har vållat så stor skada för Sverige i ett historiskt politiskt perspektiv som den ansvarslösa ”öppna era hjärtan”-linjen som Stefan Löfven sedan fortsatte."

Sverigedemokraterna anser att Socialdemokraterna har svikit människorna i Sverige och vad det en gång stod för: Ett folkhem som skulle skapa en trygg tillvaro för befolkningen och ett välfärdssamhälle för alla. Så är det inte längre enligt Sd. Öppna gränser, mångfald i samhället via invandring, välfärd som krackelerar och kan inte ge skydd, trygghet och stöd faller tillbaka på Socialdemokraterna. Det är S som bär ett huvudansvar för detta där S bara pratar men den verkliga politiken visar vad som sker.

Slutsatsen för Jimmy Åkesson, och Sverigedemokraterna, är att i och med att Socialdemokraterna har svikit är det Sverigedemokraternas skyldighet att återupprätta den socialdemokratiska linjen med folkhemmet som bas. Det handlar om kontroll av den svenska gränsen, att svenska folkets trygghet går först, jobb, göra rätt för sig och få belöning för det, en välfärdsstat som skyddar och ger rätt stöd åt alla svenskar. Klyftor mellan människor minskar liksom mellan stad och land. 

Sverigedemokraterna ser sig som arvtagare till Per-Albin Hanssons folkhem och det som började byggas. Även Tage Erlander ser man som arvtagare till utifrån byggandet av välfärden.

Den här formen av retorik går hem. Många inom arbetarrörelsen har lämnat socialdemokratin för Sverigedemokraternas förklaringsmodell och framtidsbeskrivning av vilket Sverige som ska byggas. En del inom övre medelklassen och identitetspolitiker kanske tycker att folkhem, arbetarklass, medelklass, klass, ojämlikhet med mera låter mossigt och hör inte hemma på 2020-talet i Sverige men hos väljarna är dessa saker viktiga. Det handlar om identifikation och beskrivning av samhället. 

Det är något som vi inom arbetarrörelsen måste förstå och lära oss, även om jag gissar att en del har investerat mycket i att skapa en annan bild av Sverigedemokraterna som de anser vara rätt och skyddar. Frågan som måste ställas är det rätt tänkt den taktik som använts hittills? Har det gjort att väljarna har övergivit Sverigedemokraterna? Svaret är nej. Det har gjort att arbetarrörelsen arbetat fram fel strategi och taktik.

Insikten om att Sverigedemokraterna anser sig vara arvtagare till Per-Albin Hansson och den äldre socialdemokratin gör att vi inom arbetarrörelsen måste bygga en annan berättelse, politik och förändra inriktningen till att vi går tillbaka till rötterna. 

Socialdemokrati som socialdemokrati och inte blandas ihop med socialliberalism, nyliberalism eller annan -ism. En socialdemokrati som bottnar i vår ideologiska grund och bygger oss därifrån. Vågar vara socialdemokrati.

Skapa en berättelse där vi vill och ska tillsammans i Sverige bygga ett jämlikt, jämställt och hållbart samhälle. Med detta kan vi möta problemen i världen samt Sverigedemokraternas politik. Där Sd i dag står själva ska vi ta upp kampen och visa vilket parti som är det parti som tar tillvara på folkhemmets skydd av landet, befolkningen och det trygga välfärdssamhället. Det är här som vi har möjligheten att förtjäna väljarnas stöd igen men då gäller det också att bedriva en socialdemokratisk politik och visa hur denna gör samhället jämlikt, jämställt och hållbart.

Grundanalysen i denna text som bygger på debattartikeln i Expressen är hämtad från ett paper som jag skrev i Populism, nationalism and History vid Malmö Universitet, HT 2020. Diskussionen från fjärde stycket nedifrån och till slutet ingår inte i "paper". Första stycket ingår inte heller i "paper".

När historien visar sig vara framtiden

Dagens blogginlägg handlar om att socialdemokratin redan 2011 var på rätt väg med samhällsproblemen men sedan hamnade S på efterkälken.

I Expressen finns det nu i tre delar en genomgång av 2010-talet och politiska förändringar i Sverige. Ett årtionde som fick se framväxten av högerpopulismen och födelse av ett nytt konservativt block i Sverige samtidigt som socialdemokratin sjönk i opinionen och väljarstöd. Om hur Sverigedemokraterna (Sd) tog initiativet och pratade om människors vardag. Sd har blivit det allting kretsar kring. Dock hade det inte behövt bli så. Vägen under 2010-talet hade kunnat bli en annan.

Torbjörn Nilsson lyfter fram i sin text något som är mycket viktigt för oss inom socialdemokratin att förstå och lära oss något av. Han för fram att Håkan Juholt, som blev ny partiledare för socialdemokraterna 2011, tog redan upp i sitt installationstal det som sedan Jimmy Åkesson tog upp och gjorde till sin och Sd:s politiska plattform. Håkan Juholt var redan där 2011, där resten av det politiska fältet först är i dag 2019.

Om socialdemokratin i sin helhet hade slutit upp bakom Håkan Juholt (istället för att som vissa grupperingar gjorde som ägnade mycket tid till att attackera den nya partiledaren, snacka dåligt om honom och hela tiden skapa problem utifrån ren vilja att behålla sin egen makt) hade vi idag varit i en annan situation. Det finns en del att tacka för att det inte gick som det borde ha gjort, som gjorde att S hamnade på efterkälken (läs bland annat Daniel Suhonens: Partiledaren som klev in i kylan).

Håkan Juholt var kritisk till att socialdemokratin inte var i takt med samtiden. Beskedet från väljarna var tydlig till socialdemokratin och han valde att lyssna. Inte bara lyssna utan kritisk självrannsakan för partiet och att lägga grund för en offensiv socialdemokratisk politik bottnad i partiets ideologiska rötter, något som gått förlorat. Det räcker inte bara prata utifrån socialdemokratisk ideologi utan att bedriva en politik fullt ut baserad på den. Han lyfte upp att något höll på att gå sönder i samhället, kritik mot hur välfärden hade tagits omhand, om de som arbetade inom välfärden, talade om låga pension, om att ändra.

Det var mer som lyftes fram i installationstalet. Om segregering och att vi inte har råd med varandra, om:

– Det är bostadsområdena där fattigdomen ökar, där arbetslösheten biter sig fast år efter år, där hyreshusen förfaller. Där förlorar allt fler ungdomar sin framtidstro och alltför många av dem drar till kriminella gäng eller religiös extremism.

Läs det gärna en gång till. Det är som att prata om Sverige i dag. Exakt det som sedan Jimmy Åkesson gjorde till sitt.

Vi kan se här att om Håkan Juholt hade fått möjligheten hade vi i Sverige i dag haft ett annat utgångsläge och kunnat hantera det hela mycket tidigare. Det hade också varit en politik diskussion utifrån verkligheten, inte utifrån demonisering som sker i dag. Socialdemokratin hade tidigare kunnat haft svar som lett till politiska skarpa förslag som hade ändrat utgången snabbare. Så blev det inte.

Det är intressant att se i historien vad det var som hände och fundera över hur det hade kunnat bli. För socialdemokratin gäller det att lära av historien för att förstå nuet och kunna bygga en bättre framtid.

Vi behöver ha en politik som bygger på de breda löntagargrupperna, för arbetarklassen och medelklassen. En politik för jämlikhet. En politik för oss många, inte bara ett fåtal.