Är vi redo för en ny världsordning?

Sedan Lehman-kraschen och den ekonomiska kris som följde på den och fram till i dag går det att se hur vår värld håller på att förändras. En förändring som kommer att skapa en ny världsordning. Där vi nu har möjlighet att vara med och forma den till något som är bra för så många av oss som möjligt.

Vi är nu inne i ett skifte i världshistorien. Många pekar på att tiden från 1980, speciellt från 1989, och fram till 2015, ska ses som en tidsperiod där människor och länder fördes samman. Globaliseringen fick möjlighet att binda samman ekonomier med USA som central makt att hålla ihop det. 

Tiden efter 1945 ska ses som välfärdens framväxt där otaliga människor kunde lyftas ur fattigdom till bättre liv. Speciellt gäller detta för västländerna, däribland Sverige. Kampen om vilken världsbild skulle gälla drev på detta. Det kalla kriget var en realitet mellan väst och kommunistländerna. Detta drev väst till att göra det bättre för den egna befolkningen och visa att väst stod för en humanare väg som ledde till välstånd, tillväxt, utveckling och trygghet. Samtidigt låg säkerhetspolitiska spänningar där det satsades stora resurser på militärt försvar och säkerhet. Det fanns en säkerhetskostnad med tydliga fiender.

Kommunismens fall 1989 förändrade detta. Sedan 1980 hade kommunismen börjat att tappa sitt grepp. Många människor i de kommunistiska länderna i Europa och Sovjet kunde jämföra välståndet i väst med hur det var hos dem själva. De kommunistiska staterna kunder inte heller hålla jämn takt med utvecklingen i väst. Då denna utveckling drevs av människors kreativitet, fria tänkande och att våga göra egna saker. Det sättet stämde inte överens med den diktatur som de kommunistiska länderna levde under. 

Det här drev på underifrån en förändringsprocess som sedan ledde till kommunismens fall i östra Europa, som i dag ska ses som en del av centrala Europa. Där började en era av ökad liberal ekonomi, expansion av marknadsekonomi och den nyliberala ideologin som fått kraftig spridning tack vare USA och Storbritannien. En nyliberalismen som kom att genomsyra fram till våra dagar i stort sätt alla världens länder, inklusive Ryssland och Kina. Vi i Sverige lever i nyliberalismen. Globaliseringen av ekonomin förde länder närmare varandra och gjorde länderna beroende av varandra. 

Globaliseringen gjorde att andra länder och regioner runt om i världen kunde skapa en ny position. Kina, Brasilien, Sydafrika, Ryssland, Indien, Sydostasien är exempel. Kina har växt fram till att bli världens huvudverkstad för all sköns varor. Allt såg ut att gå som på räls men sedan hände något som gör att vägen inte längre är rak utan slingrar sig i en tjock dimma.

Införande av globaliseringen, marknadsekonomi, nyliberalismen skulle medföra ökat välstånd för alla. Så marknadsfördes det. Resultatet efter ett antal år visade något annat. Människor slogs ut från arbetsmarknaden och in i långtidsarbetslöshet., Nivån på arbetslösheten sköt upp och har legat på nivåer som innan var helt oacceptabla men nu ses som bra siffror. Människor förlorade bättre betalda arbeten och fick istället ta sådana som ger lägre lön, mer osäkra anställningsvillkor och risk för försämrad arbetsmiljö. I många länder har vi working poor som har två till tre jobb och trots det inte går ihop ekonomiskt. I Sverige har vi låga löner inom många yrken. Det i kombination med osäkra anställningsvillkor, timanställningar, kortare vikariat med mera har gjort att vi också har fått en stor grupp som inte får ihop det ekonomiskt. Det TROTS att de jobbar.

Protester fanns och det fanns en rörelse som visade hur fel vår värld var. Välstånd levererades inte. Så sker Lehmankraschen i USA och skakar om en hel världsekonomi och det politiska systemet. Med den följde inte bara en ekonomisk kris utan också en kris för hela det samhällssystem som byggts upp i världen där allt fler politiska partier hade valt att bli en del av, på olika sätt och i olika mängd. Det här skakade om och satte fart på olika saker som antingen låg och "pyrde" eller hade fått fotfäste och växt sig allt starkare. Vi har sett framväxten av en mycket konservativ höger som skyller allt fel i världen på invandrare, på den andre. Som för ett kulturkrig i hopp om att forma det till sin egen fördel. Framväxt har också skett på vänstersidan av olika grupper och partier som försöker visa på vinsterna som finns med att samhället tar över helt och hållet men som när de väl får makten visar sig inte kunna hålla sina löften.

2015 anses av en del som ett slutdatum för den värld som byggts upp sedan 1980. Det är då vi får Donald Trump som president i USA, högerpopulister tar makten i olika länder. Kina omorienterar sig och Ryssland fortsätter sin auktoritära bana som nu har blossat upp med fullskaligt kriget mot Ukraina. 

Coronapandemin har tydligt avslöjat de problem som finns med globaliseringen. Det handlar framför allt om hur sårbart ekonomin är för sådana här saker. När länder stänger ned slår det mot produktionskedjor och gör alla samhällen sårbara. Till och med skrytet om att EU har en stark inre ekonomisk marknad visade sig vara ihåligt. EU är mycket sårbart.

Allt detta gör att vi nu befinner oss på en ny resa där en ny världsordning kommer att skapas. Vi har möjligheten att vara med och forma denna så att de allra flesta blir vinnare. En ny världsordning som arbetar för oss alla, inte bara ett fåtal. 

Jag kommer att fokusera mycket på detta och diskutera vad som händer i vår värld och vad forskningen säger att vi kan vara på väg samt vad vi skulle kunna göra. Det som sker i vår omvärld påverkar mycket oss som bor och lever i Sverige. Det har skett innan, i dag och kommer att ske i framtiden. Denna dimension saknar jag i svensk politik och debatt.

Välkommen in i debatten om vilken framtid som vi ska ha!

Ojämlikhet och förstörelse av miljön och klimatet är de två största hoten

Världen är mitt uppe i två stora utmaningar. Jag tror vi kan lösa dessa på ett bra sätt men arbetet måste växlas upp rejält och breddas mycket, mycket mer. En socialdemokrati som vill vara relevant i människors vardag måste ta itu med dessa två stora problem. 

Den ena utmaningen är en värld som är ojämlik, med stora klassklyftor där fåtalet personer/familjer äger mer än 60% av världens befolkning gör gemensamt. Ojämlika samhällen där det exempelvis i Sverige kan skilja 18 år i livslängd inom samma region mellan den som har jobbat i ett LO-yrke och den som är rik. I andra länder är det vara ännu större skillnader i livslängd. Klassklyftor som sliter sönder samhället, ställer landsdelar mot varandra, människor glöms bort. Samhällen som är för vissa, inte alla. De med stora resurser kan styra länder direkt eller indirekt, få igenom saker som är bra för dem men inte för resten av befolkningen och världen. Människor i vissa delar av det egna landet har fått se hur de har halkat efter i den ekonomiska förändring som har skett. Områden där långtidsarbetslösheten har bitit sig fast, lokala ekonomins aktivitet är lägre och där man känner globaliseringens negativa effekter tydligt. Jämställdheten rullas också tillbaka. Kvinnor utsätts för våld och mister sina liv. Lönerna för kvinnor är fortfarande låga och pensionen dålig, i länder där pension betalas ut.

Den andra är utmaningen är miljöförstörelse och klimatförändringar. Miljön förstörs runt omkring oss genom försurning, nedsmutsning, hav fylls med plast och massa annat skräp och fiskas ut. Hav, sjöar och vattendrag förstörs på olika sätt, floder regleras som gör att vattentillgången försämras. Sötvattenssjöar och floder som är till för dricksvatten förgiftas. Naturområden förändras direkt av människor till jordbruksmark (som inte håller i längden) eller stora plantager av en och samma produkt. Öknar breder ut sig när jorden ligger bara mellan exempelvis odlingsperioden, inte får tillräckligt med regn. Vi är inne i sjätte massutdöendet av naturliv där vi människor antingen jagar djur till utrotning eller förstör naturen som gör att djur- och växtarter dör. Klimatet förändras och har fått glaciärer att smälta snabbare än tidigare. Många glaciärer utgör grunden för dricksvatten i landområden längre bort ifrån där dessa finns. Permafrosten släpper på grund av varmare klimat där berg förstörs och orsaker jordskrev som drabbar människor, samhällen, naturen. Det har också lett till att permafrosten i Ryssland och på andra ställen släpper och ut strömmar bland annat metan, en ännu kraftfullare växthusgas. Klimatförändringarna orsaker mer torka där det redan är torrt och nya områden drabbas. Andra drabbas av mer regn och därmed översvämningar. Orkanerna blir fler och mer kraftfulla på grund av varmare hav.

Listan av negativa saker som ojämlikheten och förstörelsen av miljön och klimatet för med sig kan göras mycket, mycket längre. Samtidigt tror jag det kan vända men det är vi som är här i dag som måste se till att det sker en förändring till det bättre. Det är inte kommande generationers uppgift utan vi måste lösa det i dag.

En framtidsinriktad socialdemokrati måste ta tag i ojämlikheten och förstörandet av miljö och klimat med hög energi och framåtanda. Det behövs lösningar direkt och lösningar som är på lång sikt. Människor och naturen far illa. Det måste till förändringar nu. Jag kommer att från nu och framåt diskutera på hur detta skulle kunna ske. Nästa blogginlägg kommer att handla om gröna jobben.

Tondöv högerkonservativ politik

Högerkonservativa partier i Sverige som vill ha nyliberal politik för fram samma politiska förslag som tidigare. Mer marknad och privatisering, utförsäljning av gemensam egendom och skattsänkningar som gynnar de som har mest och försämringar på arbetsmarknaden. En politik som de för fram är bra och stärker Sverige men som vi i verkligheten ser inte fungerar. Här skärskådas inte den egna politiken. Vi tillsammans kan istället bygga en annan väg framåt för vårt land.

Vi har i omgångar fått se och uppleva en politik från högerkonservativa i omgångar som säger att den ska bli bättre för oss alla och göra vårt land bättre.

Här fördes det en politik med försämrad a-kassa och att i stort sätt fokusera på jobbsökandet, införande av ny anställningsform, attack mot facket, sänkta skatter för de som jobbar som gynnar de som tjänar mycket med pengar, försvarande av att de rika ska bli rikare, utförsäljningar och privatisering, marknadslösningar inom välfärdssektorn där tyckande från högerpolitiker har varit det viktigaste. Allt för att sänka arbetslösheten, ge människor mer pengar i plånboken och med ökad valfrihet skulle välfärden bli bättre.

Det har inte blivit så. Arbetslösheten har bitit sig fast på en nivå som var oacceptabel för 40 år sedan (och som stiger i spåren av coronapandemin), många fler har i dag osäkra anställningar som baseras på timanställningar och andra korta anställningsformer, allt fler har svårare får att planera sin framtid, många saknar en egen bostad, välfärden står sårbar med nedskärningar som följd och många gånger avslöjas bristande kvalité, utförsäljningar som inte gjort landet bättre. Listan kan göras mycket lång.

För att vi i Sverige ska få det bättre behöver vi ta en annan väg. En väg som stärker samhället och var och en av oss och vår frihet. Vi behöver en politik som satsar på låg arbetslöshet, förstärkt och utbyggd välfärd, stora investeringar i grön infrastruktur, utbyggnad av utbildningen som bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet, förbättrad hälsa och ökad trygghet, social politik i centrum där vi utvecklar en grön cirkulär ekonomi.

Det är en politik som stärker vår frihet att kunna bygga en trygg framtid för oss själva och våra familjer. Det är inte mer av en tondöv högerkonservativ politik som behövs utan en offensiv och lyhörd samspelande socialdemokratisk politik. Vi tillsammans kan skapa ett bättre samhälle som är bra för oss och naturen.

Väljarna har skapat en politisk revolution

Det är intressant att läsa den borgerliga pressens ledare. Samma sak med liberala skribenter och analytiker i deras tidningar. De försöker visa att hur Sverigedemokraternas framgångar kan bli moderaternas, kristdemokraternas och liberalernas framgångar. Anamma Sd:s invandringspolitik är prioritet liksom att så ofta som möjligt attackera socialdemokraterna. Det ingen av dem har insett är att det politiska landskapet är helt förändrat och deras analyser samt slutsatser är helt fel.

Oavsett om jag läser de rikstäckande liberala tidningarnas eller lokaltidningens Ystads Allehandas dito och de analyser som görs om politiken, oavsett om det gäller riksnivå/regional nivå/kommunal nivå går det tydligt att se att de har inte förstått vad det är som händer. De analyser som görs och slutsatser som skrivs har ingen bäring i vår nutid eller framtid. Väljarna bryr sig inte om det som skrivs och framförs. Skulle ledarnas och analytikernas förslag genomföras skulle det bli tydligt vilket avstånd det är mellan den liberala delen av Mediesverige och väljarna.

Samma sak är det mellan partierna och många väljare. Det är många som försöker förstå varför Sverigedemokraterna har vuxit, tagit väljare från alla partier men mest från M och S. Andra å sin sida vill vara ett tydligt värderingsmässigt alternativt till Sd för att visa att man står för andra värden i tron att det ska stoppa väljarflykt och locka väljare. Alla letar efter en positionering och metod för hur Sd ska besegras. Inget verkar fungera. Det anser jag beror på att förståelsen för vår samtid, den förändring som har skett i samhällen över hela världen och hur väljarna ser på partierna är mycket liten, eller på en del håll helt obefintlig. Varför är det många som gör sig lustiga över Sd:s väljare? En fråga att fundera på.

Kampen om den politiska makten i Sverige har fokuserat helt och hållet under ett antal val på mittenväljarna. Ett par procent som anses vara den grupp i landet som avgör vem som ska styra. Partierna har utgått ifrån att de väljare de har kommer att förbli trogna för så har det varit innan. Allting visar sig inte längre stämma. Andra väljargrupper har tröttnat på detta och att uppleva sig vara röststödjare utan att få något tillbaka. De flyttar på sig. Samtidigt är det över 12% som inte röstar i exempelvis riksdagsvalet i senaste valet. En del har inte möjlighet av olika skäl men en majoritet av väljarna går inte och röstar. Antal blanka röster handlar nästa om en hel procent.

Det som måste förstås är att många väljare i vårt land anser att de "traditionella" partierna som styrt vårt land har misslyckats eller inte levt upp till förväntningarna. Väljare runt om i landet har fått se hur förändringar som har skett exempelvis ekonomiskt och socialt har gjort att det finns många som upplever att de inte får ta del av framgångarna, att ojämlikheten ökar och de drabbas av detta. Vi kan se hur väljare i Norrland som röstat på Socialdemokraterna har gått över till Sverigedemokraterna. Det är för att väljarna upplever att S inte har en politik som gör att de får det bättre.

Moderaterna och kristdemokraterna borde vara större med tanke på att de vill ha en restriktivare invandringspolitik, kopierat Sd, men får inte den betalning i opinionen som de skulle haft. Fler väljare borde ha gått över från Sd men så sker inte. Även M och Kd förknippas på en politik som gjorde det bättre för ett fåtal medan många andra upplever att det inte blev så. Det går inte att lita på de partierna.

Många väljare känner sig svikna av de partier som har styrt Sverige de senaste 20 åren. Här behövs en djupare insikt från media och partierna för hur det är i verkligheten. Om man ska vara relevant i människors vardag krävs det en förståelse om hur det är, att man tar itu med det som har varit och jobbar stenhårt för att visa att den politik som önskas föras från ett parti är seriöst. Det är en politik som är för oss många och där vi många känner oss som vinnare. Så länge inte det tydligt visas väljer väljarna att stödja andra partier som Sd eller så röstar man inte.

Det politiska landskapet har ändrats. Det har ändrats utan att media eller partierna har gjort det. Istället är det väljarna som skapat en förändring som lett till en, faktiskt, politisk revolution där väljarna rör sig dit de känner och upplever kan få ett bättre liv. Bort ifrån de traditionella partierna. Det här en en realitet och som det måste förstås att det är detta som sker. 

Få ihop Sverige

Vi lever i en tid när det upplevs som att samhällen börjar glida i sär från varandra. Även inom samhällena självt känns det som att det sprickor upp och avstånd skapas mellan människor, grupper av människor, stad och land, inom städer med mera. Det är avstånd mellan människor där samtal mellan människor har ersatts av inlåsningar i att det egna har rätt och alla andra fel. Just nu befinner vi oss vid ett vägskäl där vi måste bestämma vilken väg vårt land ska gå. För mig är det enkelt. Vi måste ena och få ihop Sverige.

Till valet 2014 förde Socialdemokraterna fram att något har gått sönder i Sverige. Det hade det också gjort. Inte bara i Sverige utan också i Europa och världen höll något på att hända. I en del länder har det hållit på i ett par årtionden, i en andra varat några år. En kraftig ökning av ojämlikheten som börjat dela upp samhällen, både inom sig och mellan, och fått mänga att känna sig som förlorare. 

Resultatet har vi sett med framväxten av populistiska högerpartier som utvecklat sig till att bli konservativa partier till höger om de traditionella högerpartierna. Sverige har inte varit förskonat utan också drabbats. Det finns väljare som anser att de traditionella partierna har svikit och inte levererat det som har lovats i form av trygghet, välfärd, jobb och att man ska kunna leva ett bra liv med en bra pension. Då blir andra partier mer intressanta, speciellt om de inte innan har suttit vid makten. 

Människor är oroliga för sin vardag när de ser att det finns problem och utmaningar som hotar deras liv. För en del människor är dessa redan något som förändrat deras liv till det sämre.

Det handlar om skillnaden mellan landsbygd och städer där landsbygden kan se hur servicen försämras och försvinner, både i form av samhällsservice och service från privata företag. Infrastrukturen försämras, kollektivtrafiken blir det allt mindre av. Samtidigt går det att se hur städer och stadsområdena får allt mer av pengarna och servicen. Vissa partier höjer avgifter och bränslepriser som missgynnar landsbygden medan i stadsområdena kan befolkningen ta del av ett rikt utbud av kollektivtrafik med mera.

Samtidigt går det att se hur kriminaliteten håller samhällen i vårt land i ett hotfullt grepp. Även om brottsligheten statistiskt sett har minskat så går det att se att den grova brottsligheten inte vill knäckas hur som helst. Bomber, skjutningar, mord är människor i vårt land mycket oroliga för. Media pumpar ut dessa nyheter. Lägg till drogförsäljning så har vi en grund för något som splittrar också vårt samhälle.

Vi lever i en värld där vi aldrig någonsin har haft så mycket information och kunskaper tillgängliga ett knapptryck bort. Många har trott att det skulle göra världen bättre och få människor att komma ihop. Det som har skett är att samtalet blir allt mer tillspetsat där samtalsdeltagarna låser in sig tidigt i sina egna åsikter, vägrar att rucka på dem och anklagar alla andra för att ha fel. Personangrepp är allt vanligare i debatten. Vi i vårt land har gått ifrån att ha ett samtal där man är nyfiken till vad den andra tycker och tänker och där man tillsammans kan komma fram till smartare och bättre lösningar till att den egna sidan ska alltid ha rätt, de andra har fel och därmed blir också slutsatserna sämre. Det här är något som splittrar vårt samhälle.

Sverige har gått ifrån att vara ett kollektivt samhälle, med styrkan det är i att kunna bygga tillsammans välfärd, skapa nya möjligheter för varje individ och arbeta för att enskilda ska få det bättre till att bli ett samhälle byggt på grupper som kämpar mot varandra om ekonomi och politisk, kulturell och social makt. Där den som vinner slår ut alla andra. Nyliberalismen har varit duktig på att slå sönder det kollektiva samhällstänkandet till förmån för mindre grupper som ställs mot varandra och har fullt sjå med att bekämpa varandra på olika sätt. Det handlar om identitetspolitik som skapar grupptänkandet och att det är den egna gruppen som är viktigast. Ingen annan utanför gruppen kan förstå eller identifiera sig med gruppen om personen saknar vissa karaktäristiska drag av olika slag.

Identitetspolitiken splittra och ställer grupper mot varandra. Det är en utmaning att ta itu med den. Det som har varit bra är att den inriktningen på politiken synliggjort människors individuella rättigheter på annat sätt än tidigare men den låser också in människor i grupper som gör att du är bara synlig så länge du tillhör en grupp. Du kan inte lämna gruppen. Gruppkampen gör också att spänningar uppstår och blir en destruktiv kamp mellan grupperna.

Vi lever i sviterna av nyliberalismens politik. En politik som ökat ojämlikheten. En ojämlikhet som för över resurser till de rikaste, privatiserar det gemensamma för att marknadskrafterna ska få tjäna pengar, slänger ut människor i arbetslöshet, sjuka från sjukförsäkringar, minskar på resurserna till välfärden med stålbad och nedskärningar som följd. Människor utan hopp och framtidstro slängs ut i jakten på status och inkomster.

Det är dags för ett stort och gemensamt arbete för att få ihop Sverige igen. Sverige är som starkast när vi håller ihop, när samhället håller ihop, när människor känner trygghet och det finns framåtanda. Ojämlikheten måste bort.