135 år - Socialdemokraterna ska vara framtidskraften

 I år fyller Socialdemokraterna i Sverige 135 år, grundades den 23 april 1889. Socialdemokratin har varit en kraft i svensk politik som tillsammans med väljarna byggde det moderna Sverige med jämlikhet och välfärd, med en socialdemokratisk politik för alla. Under de senaste 30 åren har dock högern vunnit kraft och är med nyliberalismen och neokonservatismen den sida som har satt den politiska dagordningen. Med  Sverigedemokraternas intåg har det politiska landskapet förändrats, vilket vi ser resultatet av idag med Tidöregeringen. Socialdemokratin har en fantastisk möjlighet att i år återta initiativet och bli den politiska kraft som har en offensiv politik för jämlikhet, rättvisa, tillväxt, hållbarhet och trygghet. Det är dags att ta steget.

 Jag tror de flesta av oss ser att något har gått sönder i Sverige, att vårt samhälle slits isär på grund av allt ökande ojämlikhet. Det skapar ett samhälle med ökande klassklyftor, cementering av en underklass, där det gemensamma underordnas marknaden, överklassen springer ifrån, medelklassen trycks ned, tillväxten låg eller uteblir, med hög arbetslöshet, försämrad ekonomi för hushållen. Ett samhälle där de flesta av oss blir förlorare. Så här ska det inte vara.

 Via opinionsundersökningar kan vi se hur väljarna söker sig till Socialdemokraterna. Det stöd S har i dag i opinionen har partiet inte haft på många år. Det finns en förväntan hos väljarna över att S ska vara den kraft som bedriver en politik som är bra för Sverige med en socialdemokratisk politik. 

 Det är bra att de grupper som arbetar med att fram nya politiska förslag inom socialdemokraterna är igång. Här har det gjorts en analys över den politik som S har fört och det finns skarp kritik mot det. Det är bra. Under flera år är det många av oss som varit kritiska över att nyliberalt tankegods har påverkat socialdemokratin. Nu via dessa grupper syns det också en kritik mot detta. Med andra ord finns en möjlighet att bygga ett nytt partiprogram och politiska förslag som är socialdemokratiska, inte en vänstervariation på nyliberalismen.

 Tiden har kommit för socialdemokraterna att åter igen vara framtidspartiet som har politiska förslag på hur Sverige ska bli ett bättre, tryggare land med jämlikhet i centrum. Ett samhälle med hög tillväxt, utveckling, hållbarhet och framåt anda. Nu får det vara slut med högerns pessimistiska syn på samhället och framtiden. Den är nedbrytande och skapar inte en bättre framtid för oss alla. Den är bara till för ett fåtal. Med en socialdemokratisk politik som bottnar i socialdemokratisk ideologi, och inget annat, kan vi få landet på rätt väg. Sverige kan bättre. Det är dags för förändring.

Socialdemokratin har ett stort arbete framför sig

 I dag publicerar Aftonbladet den senaste opinionsmätningen. Den visar att Socialdemokraterna når sin högsta nivån sedan 2012. Partiet får stöd av 35,2% av väljarna om det hade varit val i dag. En bra siffra och ett fantastiskt stöd men vi måste alla vara medvetna om att regeringsunderlaget har inte haft en bra start med svikna vallöften och valhänt agerande gentemot inflationen, räntehöjningarna, elpriserna, lågkonjunktur. Stödet ser bra ut men socialdemokratin har ett stort arbete framför sig i att visa att stödet ska vara minst på denna nivå. S (vi) kan inte slå oss till ro.

Det är bra att partiledningen med Magdalena Andersson och Tobias Baudin för någon vecka sedan presenterade att nu ska Socialdemokraterna utveckla sin politik brett. Även om S gick fram i riksdagsvalet, liksom på många håll i regioner och kommuner, finns det bland väljarna en skepsis mot oss som vi behöver förändra. I Sverige finns det sedan valet 2006 en högermajoritet i Sveriges riksdag. Det blåser högervindar i vårt land liksom det gör i Europa. 

Vad betyder det för socialdemokratin?

Det betyder inte som en del tror att Socialdemokraterna ska bygga sin politik åt höger för att vinna opinionen. Vi har sett att exempelvis inblandningen av nyliberalism, kulurkrigspolitik eller annan högerpolitik inte fungerar i partier som i grunden står för något annat. Det krockar rejält med ideologi, grundvärden, vad medlemmar och väljare har för bild av det partiet. Då väljer väljarna något annat tydligare parti.

 För oss socialdemokrater innebär det att vi ska bygga vår framtidspolitik på socialdemokrati och inget annat. Det gör att vi måste göra upp med en del saker som funnits de senaste 30 åren i politiken, oavsett hur ont det kan vara för en del grupper i partiet.

Högervinden i vårt land, och i Europa, visar att väljarna anser att den sidan har bättre svar på nutidens problem och utmaningar än vad Socialdemokratin har. Det är mycket allvarligt. Vi kan se exempelvis på finanskrisen 2008-2009, som fick återverkningar i flera år efter det. Socialdemokratin i Europa orkade inte samla sig i ett tydligt alternativ gentemot en nyliberalism som hade kört ekonomin och samhällen i botten. Väljarna valde då att leta efter andra partier, både till vänster och höger, som hade tydliga svar och lösningar. Effekterna av detta lever kvar på vår kontinent och i Sverige.

Socialdemokratin ska nu arbeta fram ett nytt politiskt program byggd på en ordentlig samhällsanalys. I grunden står vi i vårt land och världen inför två mycket stora utmaningar. Det handlar om klimatförändringen och den allt mer ökande ojämlikheten. Båda dessa utmaningar står redan i dag för, och kommer i framtiden att skapa, stora problem för vårt samhälle och planet. En Socialdemokrati för framtiden måste fokusera på detta och ta fram ett politiskt program som möter det ur en styrkeposition och ger invånarna hopp om en bättre framtid. Våra lösningar ska anses vara mycket bättre än högersidans. Socialdemokratins arbete börjar nu.

Sverigedemokraterna gynnas av ökad ojämlikhet i Sverige

 "Det ekonomiska gapet mellan storstäder och landsbygden växer. De senaste 20 åren har mer än en tredjedel av Sveriges tillväxt och nya jobb hamnat i Stockholm. I många av de fattigaste kommunerna har stödet för Sverigedemokraterna ökat kraftigt." Det skriver Andreas Cervenka (i artikeln Bor du i Norge eller Andorra?) i sin analys över hur det gick i valet. En analys som vi inom arbetarrörelsen måste ta till oss.

Artikeln är mycket bra. Den gör en analys över dels var i landet BNP växte och hur bruttoregionalprodukten (BRP) ser ut i olika regioner. Det visar sig att skillnaderna är stora. De tre storstadsregionerna Stockholm, Västra Götaland och Skåne stod för närmare 61% av Sveriges BNP 2021. Under 2000-talet är det bara tre regioner som ökat sin andel av BNP. Det är Stockholm, Skåne och Norrbotten. 

Av ökningen av jobben på 750 000 stycken som har skett står storstadsregionerna plus Uppsala för en stor del av denna. Antalet arbetstillfällen har minskat i Blekinge, Västernorrland och Gävleborg. Stockholm toppar bruttoregionprodukten. Tillsammans med Norrbotten är dessa två de enda som ligger över snittet. Alla andra ligger under. En nedbrytning görs också till kommuner. Vissa har blivit stora vinnare medan andra har blivit förlorare.

I de 20 kommuner med lägst inkomster ökar Sd markant. I andra delar av landet där antalet nya jobb är litet till antal eller det tappas arbetstillfällen går Sd framåt. Det går att också bryta ned det i enskilda kommuner för att se hur Sd är starkare exempelvis på landsbygden och valkretsar som ligger längre bort ifrån tätorten i kommunen. Vi kan se det i Ystads kommun. Här vinner Sd i två stycken valkretsar. De som ligger längst ut i väster resp öster. Sd tappade en valkrets och det berodde på att vi i S tog strid för de äldre som de skulle kunna ha kvar en kommunal restaurang för att kunna äta och umgås. Här vill vi också satsa på ett Seniorernas hus. I valkretsen har vi också fört fram och fått igenom som oppositionsparti satsningar i en annan by som är en stor destination. Väljarna har sett det och ser att S är deras parti som ser och hör samt kommer med förslag på utveckling.

Jag delar Andreas Cervenkas analys. Den är rätt. Ojämlikhet gynnar missnöjespartier. Vi ser det i vårt land där en ökande ojämlikhet har gynnat Sverigedemokraterna sedan det kom in i riksdagen och har sedan fortsatt. Om väljarna uppfattar att de etablerade partierna (har varit med i riksdagen under lång tid) inte gör något för att förbättra, skapa tillväxt och utveckling som kommer alla till del i kombination med att samhällets skyddsnät försämras och det skärs ned på välfärden blir det ett naturligt steg för dem att rösta på ett parti med kort historik i riksdagen. Det här måste tas på allvar.

Det är en sak att tro att det handlar om invandring, migration och ta kampen inom detta. En annan att faktiskt ta tag i det grundläggande problemet med att i vårt land har klyftorna ökat under de senaste 30 åren allt mer. Det som lovades skulle ske med fler jobb, bättre jobb, mer välfärd, mer möjligheter för människor när nyliberalismen infördes har aldrig infriats. Istället ser människor de ökande klyftorna och många känner sig utlämnade att klara sig själva. Inte så konstigt att Sd växer.

Vi inom arbetarrörelsen har ett stort arbete att göra. Vi som parti måste lämna identitetspolitiken bakom oss och gå tillbaka till rötterna. Det är att ta kampen för att bygga ett jämlikt, rättvist och solidariskt samhälle som är till för alla, inte bara ett fåtal. En politik som satsar på tillväxt och utveckling ska komma alla till del, bygger ett hållbart samhälle som skapar massvis med nya och bra arbetstillfällen och gör att vårt samhälle är tryggt. Detta arbete började i går och vi kommer att bli ovänner med kapitalstarka intressen. Det får vi ta. Nu kör vi!

Ojämlikhet och förstörelse av miljön och klimatet är de två största hoten

Världen är mitt uppe i två stora utmaningar. Jag tror vi kan lösa dessa på ett bra sätt men arbetet måste växlas upp rejält och breddas mycket, mycket mer. En socialdemokrati som vill vara relevant i människors vardag måste ta itu med dessa två stora problem. 

Den ena utmaningen är en värld som är ojämlik, med stora klassklyftor där fåtalet personer/familjer äger mer än 60% av världens befolkning gör gemensamt. Ojämlika samhällen där det exempelvis i Sverige kan skilja 18 år i livslängd inom samma region mellan den som har jobbat i ett LO-yrke och den som är rik. I andra länder är det vara ännu större skillnader i livslängd. Klassklyftor som sliter sönder samhället, ställer landsdelar mot varandra, människor glöms bort. Samhällen som är för vissa, inte alla. De med stora resurser kan styra länder direkt eller indirekt, få igenom saker som är bra för dem men inte för resten av befolkningen och världen. Människor i vissa delar av det egna landet har fått se hur de har halkat efter i den ekonomiska förändring som har skett. Områden där långtidsarbetslösheten har bitit sig fast, lokala ekonomins aktivitet är lägre och där man känner globaliseringens negativa effekter tydligt. Jämställdheten rullas också tillbaka. Kvinnor utsätts för våld och mister sina liv. Lönerna för kvinnor är fortfarande låga och pensionen dålig, i länder där pension betalas ut.

Den andra är utmaningen är miljöförstörelse och klimatförändringar. Miljön förstörs runt omkring oss genom försurning, nedsmutsning, hav fylls med plast och massa annat skräp och fiskas ut. Hav, sjöar och vattendrag förstörs på olika sätt, floder regleras som gör att vattentillgången försämras. Sötvattenssjöar och floder som är till för dricksvatten förgiftas. Naturområden förändras direkt av människor till jordbruksmark (som inte håller i längden) eller stora plantager av en och samma produkt. Öknar breder ut sig när jorden ligger bara mellan exempelvis odlingsperioden, inte får tillräckligt med regn. Vi är inne i sjätte massutdöendet av naturliv där vi människor antingen jagar djur till utrotning eller förstör naturen som gör att djur- och växtarter dör. Klimatet förändras och har fått glaciärer att smälta snabbare än tidigare. Många glaciärer utgör grunden för dricksvatten i landområden längre bort ifrån där dessa finns. Permafrosten släpper på grund av varmare klimat där berg förstörs och orsaker jordskrev som drabbar människor, samhällen, naturen. Det har också lett till att permafrosten i Ryssland och på andra ställen släpper och ut strömmar bland annat metan, en ännu kraftfullare växthusgas. Klimatförändringarna orsaker mer torka där det redan är torrt och nya områden drabbas. Andra drabbas av mer regn och därmed översvämningar. Orkanerna blir fler och mer kraftfulla på grund av varmare hav.

Listan av negativa saker som ojämlikheten och förstörelsen av miljön och klimatet för med sig kan göras mycket, mycket längre. Samtidigt tror jag det kan vända men det är vi som är här i dag som måste se till att det sker en förändring till det bättre. Det är inte kommande generationers uppgift utan vi måste lösa det i dag.

En framtidsinriktad socialdemokrati måste ta tag i ojämlikheten och förstörandet av miljö och klimat med hög energi och framåtanda. Det behövs lösningar direkt och lösningar som är på lång sikt. Människor och naturen far illa. Det måste till förändringar nu. Jag kommer att från nu och framåt diskutera på hur detta skulle kunna ske. Nästa blogginlägg kommer att handla om gröna jobben.

Våldet krymper oss alla

Ett jämlikt, jämställt och hållbart samhälle bär med sig ett löfte om att alla ska få ta del av det goda, ingen ska lämnas utanför och vi tar hand om vår planet och varandra. I detta samhälle lever människor i frihet och friheten växer. 

Människans frihet begränsas av att utsättas för våld. Det handlar oavsett om det är i hemmet, samhället eller i krig. Våld krymper, skapar oro/rädsla, den förgör oss människor och miljön. Våld bryter ned det som är det mänskliga, avhumaniserar och vi förlorar oss själva. Det är ett plågoris som oacceptabelt och måste bort. 

Ingen ska utsättas för våld. Vi lever i en värld som ska ha kommit längre i utvecklingen. Det är år 2020, på gränsen till 2021. Det handlar om människors frihet och leva ett liv fritt ifrån våld. Vi har alla en skyldighet att se till så att det också förverkligas. En värld som satsar på fred och att vi lever i harmoni med och är rädd om varandra, där ingen vill skada någon annan är samhällen som mår bättre. Människor trivs, känner sig trygga och de mest fantastiska saker kan göras och skapas.

Vi socialdemokrater behöver arbeta aktivt tillsammans med alla som vill bygga ett jämlikt, jämställt och hållbart samhälle. Det är så vi kan skapa trygghet, framtidstro, fred och möjligheter för varandra samt ta hand om oss själva och vår planet på bästa sätt. 

SCB:s mätning skakar om

I går presenterade SCB sin väljarundersökning. Socialdemokraterna är nu uppe på 33,7%. En markant höjning sedan november förra året på 8,7%. Även om det skulle vara så att uppgången har med corona att göra visar det tydligt att det finns ett intresse för socialdemokraterna och socialdemokratisk politik. Nu gäller det att ta offensiva steg framåt.

Under coronapandemin har 9 krispaket plus ytterligare åtgärder tagits som påverkar statsbudgeten med 245 miljarder kronor. Till det ska det lägga ytterligare stöd på 665 miljarder kronor i form av ökande garantier, lån och likviditetsförstärkningar till näringslivet. En massiv satsning från samhällets sida för att stötta och hjälpa människor, rädda jobb och få arbetsgivare att klara av denna kris. Till det ska läggas alla de satsningar som görs i kommuner och regioner för lokalt näringsliv och invånare.

Mätningen i SCB visar med all tydlighet tycker jag att det finns ett intresse för oss socialdemokrater. När vi bedriver och lägger fram socialdemokratisk politik, som jag tycker mycket av krispaketen är, syns det tydligt att det är en politik som är bra för oss som bor här och för vår framtid. En del var pessimistiska förra året och såg de dalande siffrorna med stor oro. Det man dock ska komma ihåg att i ett sådant läge är det bara en sak som gäller. Det är hårt arbete för att skapa en offensiv socialdemokrati. Självklart krävs det ett hårt arbete från allas vår sida för att visa att socialdemokraterna är relevanta i människors vardag och har en vision för vårt samhälle som skapar engagemang och ger inspiration.

Det går att notera igen att en del av den borgerliga pressen nu tycker att socialdemokraterna och statsminister Stefan Löfven har fått för stort utrymme och lyfts upp för mycket av er i olika opinionsmätningar. Gårdagens SCB-mätning tror jag har skapat ännu större oro för att den våta drömmen på den sidan med ett konservativt block av M, Kd och Sd inte ska förverkligas. S, V och Mp får nu tillsammans 46 medan det konservativa blocket får 43,6%. Hur liberalerna kommer att ställa sig till det konservativa blocket och viljan att samarbeta med det är skrivet i stjärnorna just nu men skulle de göra det krossar L sig själv. Detta eftersom det konservativa blocket har i sig politik som går ut på att minska på liberalismens vinningar.

För att socialdemokraterna ska kunna bygga vidare på detta, även om en nedgång troligtvis kommer att ske men jag gissar inte ned på samma låga nivåer som tidigare som gör att steg kan tas uppåt igen, måste vi bygga en offensiv politik. Det handlar om kampen mot arbetslösheten, satsningar på välfärden, investera mer i landsbygden, kampen för en bra arbetsmarknad med bra arbetsmiljö, arbetsvillkor och en lön och sedan en pension som går att leva på som ger livskvalité och få fram en grön cirkulär ekonomi (som jag i senare blogginlägg kommer att definiera vad den är) som bygger ett jämlikt, jämställt och hållbart samhälle.

En politik för breda löntagargrupper, för arbetarklassen och medelklassen. En politik för oss många, inte bara för ett fåtal.

Har socialdemokratin en roll i Sverigedemokraternas framgångar?

I en ledare i Aftonbladet skriver Daniel Swedin att vänstern i svensk politik har drivit människor till att rösta på Sverigedemokraterna då den inte har tagit människors oro på allvar. Det är mycket att vara missnöjd över och det har i Sverigedemokraterna fokuserats till politik som människor väljer att stödja. Det har skett utan konkurrens. Daniel Swedin poängterar att vänstern måste se sig roll i Sd:s framgångar. Frågan som ställs är om socialdemokraterna därmed har en roll i dessa framgångar.

Självklart går det att vifta bort Daniel Swedins ledare men om man är en seriös politiker på vänsterkanten ska det stannas upp och analyseras. En intressant sak som han skriver är:

"I Nordamerika och Europa kom många av de dominerande mittenvänsterpartierna under 1990-talet att bli en sorts teknokratiska kartellpartier som omfamnade nyliberala idéer om att marknadsmekanismer är det bästa som finns för att bygga ett gott samhälle. Regeringsduglighet, snarare än lösningar på väljarnas vardagsproblem, blev överideologi. För att vinna marginalväljare kapade många av Europas socialdemokratiska partier sina band med fackföreningsrörelsen och berövade på så sätt sina trognaste väljare – arbetarklassen – en röst. "

Socialdemokraterna har uppfattas som ett parti som inte har tagit människors problem och oro på allvar. Människorna har känt att nyliberalismen och därmed marknadslösningar, globalisering som ett hot. De såg med egna ögon hur samhällsservicen har minskat, välfärden inte levererar det den ska leverera, hur människor allt mer är utlämnad till att klara sig själv, människor far illa, rika blir rikare medan de själva kämpar i sin vardag.

En första kraftig signal på detta var att väljare som innan röstade på S valde i valet 2006 att lägga sin röst på alliansen. Där började en väljarström från S. Det fanns en förhoppning av att alliansen skulle leva upp till den retorik som fanns inför det valet. En retorik som byggde på att alliansen såg väljarna, deras vardag och tog deras problem på allvar. Inför valet 2010 hade väljarna redan insett att alliansen inte gick att lita på. S hade kunnat locka tillbaka dessa väljare. Under mandatperiodens första år 2007-2008 låg S mycket bra till i opinionsmätningarna men valåret rusade siffrorna nedåt.

Vad var skillanden för S? Under mandatperiodens första år bedrevs en stenhård oppositionspolitik bottnad i socialdemokratisk politik. Människor gillade det. Det som sedan kom från S inför valet var att partiet köpte mycket av alliansens ekonomiska politik som drivits igenom i riksdagen. För en del väljare innebar detta att varken alliansen eller S såg verkligheten. Inget att lita på. Något som Anders Jonsson skriver i Dagens Arena om S.

Det som skedde i valet 2010 anser jag vara en politisk "revolution"vars effekter vi fortfarande ser. Väljare ansåg att de partier som styrt perioden innan 2006 och efter levde inte upp till att ta människors problem på allvar. Sverigedemokraterna hade bedrivit en valkampanj som uppmärksammades. Tydligt budskap och förslag på åtgärder. Väljare valde då att lägga sin röst på Sd, framför allt som en protest mot de etablerade partierna.

Det har sedan fortsatt men många av Sd:s väljare har stärkts sedan 2010 och 2014 att allianspartierna och S inte har lösningarna då politiken har fokuserats på andra saker. En sak att fundera över är att när Håkan Juholt tillträdde och en tid framåt växte socialdemokraterna i opinionen. En av de viktigaste orsakerna var att socialdemokraterna då lät som socialdemokrater. Väljarna började känna igen partiet och gav sitt stöd.

När politiker och media för fram saker som inte bottnar i människors vardag skapas och bibehålls ett avstånd som förstärker känslan av att vara bortglömd. Lägg också till hur en del inom de etablerade partierna på vänsterkanten öser negativa saker om människor utifrån kön och ålder byggs det på att vänsterpartierna inte tar människor på allvar.

Beror Sverigedemokraternas framgångar på socialdemokratin?

Socialdemokratin anses inte ha tillräckligt kraftfullt hållit fast vid socialdemokratins värderingar och stått emot nyliberalismen. Partiprogram och en del politiska förslag har haft nyliberalismen med sig. Partiet har blivit allt mindre relevant i människors vardag, inte tagit fighten för dem och involverat dem i en socialdemokratisk folkrörelse som vill bygga morgondagens samhälle mycket bättre än dagens. När möjligheten har funnits att stå för något annat har man vikit ned sig och stått kvar vid nyliberala lösningar ex alliansens skattesänkningar, avregleringar, privata verksamheter i välfärden. Medlemmar och sympatisörer känner en uppgivenhet. Något som går att läsa i en artikel av Daniel Suhonen.

Vi kan se i opinionsmätningar och valresultat hur socialdemokratiska väljare går från S till Sd. Varje väljare som lämnar ett parti bär det partiet ansvar för. Så utifrån det går det att säga att vi socialdemokrater bär ansvaret för att socialdemokratiska väljare har gått till Sd. Det kan vi inte ducka för.

Daniel Swedin avslutar med:

"Nej, det krävs radikala svar som faktiskt löser de frågor som sopats under mattan i årtionden. Det handlar om den växande ojämlikheten, de inställda klassresorna, arbetslivets förändrade villkor och globaliseringens baksidor. 

Men då måste vänstern också förstå den förbittring som drivit på populistvågen och vilken roll man själva spelat för att vi hamnat här. Först därefter kan man bli en rörelse som står för något och som står upp för något. "

Det finns dock möjligheter. Många före detta socialdemokratiska väljare vill komma tillbaka men trycker mycket på att då måste S bedriva en socialdemokratisk politik. Det är väl värt att analysera ned på djupet vad det innebär. Om väljarna anser att S inte bedriver en sådan politik är det dags att förändra den bilden.

Socialdemokraterna ska ha en politik för de breda löntagargrupperna. En politik för arbetarklassen och medelklassen. En politik för jämlikhet. En politik för oss många, inte bara ett fåtal. 

Daniel Swedin slutar nu på Aftonbladet och blir talskrivare åt Stefan Löfven.

Dags att prata om det som det inte får pratas om

Jag kommer att ta upp och prata om något som inte får lov att sägas, något som försöker att gömmas undan. När någon tar upp det blir personen attackerad för att den inte förstår, lever inte i verkligheten och ser inte det som alla andra ser. Personen häcklas och förlöjligas bland annat i sociala medier men också i borgerlig press.

Det är dags att vi börjar prata om den sociala ojämlikheten och hur den slår sönder våra samhällen. Det är dags att ta fram skarpa politiska strategier och förslag för hur denna ska brytas och den sociala jämlikheten ska öka igen. Ett samhälle som är socialt hållbart mår också bättre.

Alla vi som en gång i tiden har läst "Jämlikhetsanden" av Richard Wilkinson och Kate Pickett vet med all tydlighet hur samhällen av hög social jämlikhet mår bättre, har en befolkning som lever bra, goda, hälsosamma och längre liv. Det är lägre kriminalitet i sin helhet och av olika slag. Människor uppnår bättre resultat i livet och arbetslivet. Fattigdomen är låg och minskar, tryggheten är högre och det är högre tillit till samhällsinstitutioner och samhället. Kort sagt så innebär jämlika samhällen att alla får det mycket bättre och det är tryggare.

Allt detta med social jämlikhet är helt borta ur den politiska debatten. När statsminister Stefan Löfven försökte att i Agenda förklara att roten till kriminalitet bottnar i den sociala ojämlikheten var det massivt hån från alla de som vill att detta inte ska pratas om. Han förlöjligades och kallades både det ena och det andra av den nya pk-eliten i Sverige.

För om den politiska diskussionen, och diskussionen i hela Sverige, börjar fokusera på den sociala ojämlikheten kommer det att innebära att alla de som fått sin makt utifrån att det mesta i samhället som är fel beror på invandringen att tappa denna. Samma sak för över medelklass och överklassen som sett hur deras förmögenhet öka bland annat genom den överföringen från arbetarklassen och medelklassen till överklassen som har skett. Det kommer också att upphöra. Självklart är det då så att då görs vad det kan för att förhindra att vi på allvar diskutera den sociala ojämlikheten och vad den gör med våra liv, med våra samhällen, naturen och världen. Det finns många vars makt kommer att försvinna.

I det större sammanhanget är det mycket viktigt att prata om den sociala ojämlikheten och vad för negativa saker den leder till. Negativa saker som slår mot oss som tillhör arbetarklassen och medelklassen. Det är till och med så att den förkortar våra liv. Så ska vi inte ha det.

Det behövs nu en politik för de breda löntagargrupperna, för arbetarklassen och medelklassen. För ökad jämlikhet. En politik för oss många, inte bara ett fåtal.

Att kretsa runt Sd

I dagens blogginlägg kommer det att diskuteras om att Sverigedemokraterna (Sd) är det parti som allt kretsar kring.

Det finns två stycken intressanta artiklar i Sydsvenskan som rekommenderas att läsa. Den ena heter "Så blev Jimmie Åkesson Solen som de politiska planeterna kretsar runt" samt "Tio år som förändrade Sverige". I båda diskuteras de senaste 10 åren och vad de har inneburit för vårt land. Båda har ett fokus på Sverigedemokraterna.

Ett parti som levde sitt eget liv men via en strategisk ledargrupp sakta men säkert arbetade för att nå sitt mål om att en dag styra Sverige. Sd är i dag ett av Sveriges två största partier. Det är det största oppositionspartiet, klart större än moderaterna. Det går att se hur Sd växer inom olika grupper. Störst parti bland männen, växer bland kvinnor och skördar framgångar inom arbetarklassen. 

Det är fel att tro att Sd arbetar utifrån en annan politisk skala än vänster-höger. Det Sd har som sin problemformulering är att invandringen tar pengar från alla svenskar. Invandrarna kostar pengar och alla problem som finns går att spåra till invandrarna och till det mångkulturella samhället. Med andra ord en ren vänster-höger skala i politiken. Det är bara en annan problemformulering som Sd utgår ifrån för att beskriva läget i Sverige. Sd är ett högerparti med en klassisk högerpolitik för de få i vårt land, inte för oss många.

Det har innan ansetts att socialdemokraterna är det parti som allting har kretsat kring men nu är det Sd som alla andra partier snurrar runt. Tittar vi på debatten i media, sociala medier och liknande går det att tro det. Det är Sd:s problemformulering som dominerar och har uppnått en status av att vara sanning. Socialdemokratin har inte varit i centrum sedan början av 2000-talet, frågan är om inte 1990-talets början var början till att S började att förpassas ut till sidan.

I grunden anser jag att det är inget parti som ska vara i centrum. I centrum ska landets invånare stå och de problem och utmaningar som vi möter, sådant som det måste komma lösningar på. 2011 (skrev om det igår) fanns möjligheten för socialdemokratin att börja en annan resa och möta vardagens problem på ett nytt sätt men på grund av vissa gruppers vilja inom partiet att hellre bevara sin egen makt framför vad som är bra för partiet blev det tvärstopp. Sedan hände inget mer, på grund av dessa grupper. Därefter har verkligheten slagit till och satt allting ur spel.

Vi socialdemokrater måste bestämma oss för att bryta oss loss ifrån den dagordning som i dag domineras av Sverigedemokraternas problemställning och lösningar. Det behövs andra idéer, lösningar och framtidsvision som skapar nya möjligheter för människor att leva bra liv, styra sina egna öden och känna att nuet och morgondagen alltid är bättre än gårdagen. Möjligheterna finns och det gäller att dessa tas tillvara. Risken är annars stor att de lösningar som kommer ur Sd:s värld skapar stora problem i framtiden som sliter sönder Sverige. Det måste bli ett stopp på det.

Vi behöver en politik för de breda löntagargrupperna, för arbetarklassen och medelklassen. En politik för jämlikhet. En politik för oss många, inte bara ett fåtal.

Tillbaka till rötterna igen

I dagens blogginlägg diskuteras behovet av ett arbetarparti

Efter ett årtionde där vi har sett högerpopulismens framväxt i Europa och Sverige samt hur en borgerlighet och socialdemokrati som pressas tillbaka går det att dra slutsatsen att väljarna rör sig på ett nytt sätt. 

Trogna väljare överger sina partier eftersom de inte kan leverera det som de har lovat. I grunden handlar det inte om sakpolitiken utan om de större linjerna. Om att marknaden levererar överflöd, ger alla möjligheter och alla blir vinnare. Privatiseringar och utförsäljningar ska göra välfärden bättre som gör att alla får sina behov tillgodosedda. Ingen far illa. Löften om arbete, att kunna leva på sin lön, bra pensioner, trygghet i livet. I verkligheten anser människor att det här inte kan levereras. Då söker man sig till nya partier, oprövade men har aldrig styrt. Partier som inte bär ansvar för det uppkomna läget. Det kan inte bli sämre.

Socialdemokratin har varit mycket framgångsrik med sin ideologi och vad som har uträttats utifrån den politiskt. Någonstans på vägen framåt efter slutet av 1980-talet har det skett en förändring. En förändring där det anses att kampen mellan vänster och höger har ersatts av en annan kamp. Mellan de som vill ha mer frihet och rättigheter för människor mot de som vill ha konservatism. I detta gick socialdemokratin in och börja att leta efter en ny konfliktdimension. Det blev identitetspolitiken men i det längre perspektivet har det inte hjälpt.

Konservatismen har åter gjort entre och fått breda ut sig via de högerpopulistiska partierna som fått högerpartierna att gå i mer konservativ riktning. Det gör att kampen om framtiden står mellan det liberala samhället och det konservativa. Socialdemokratin har förpassats till åskådarläktaren med allt minskat stöd i opinionen. När arbetarna lämna ett arbetareparti är det fara å färde och tydliga larmsignaler ljuder.

Socialdemokratin måste återerövra vänster-högerkonflikten i svensk politik, samma sak på EU-nivå och i de europeiska länderna. Det är inte förlegat att prata om klassklyftor, ojämlikhet, arbetarklass, medelklass, överklass, solidaritet, jämlikhet, rättvisa. Tvärtom är de moderna och går aldrig ur tiden. Bedriva en vänsterpolitik går hem och är det som gör att ett samhälle mår bra. Det är bara att titta på Portugal.

Här i Sverige behöver vi vara ett arbetareparti. Ett parti där facken är med och utvecklar politik och framtiden. Vi ska vara ett löntagarvänligt parti. Det handlar inte bara om att få fackliga att bli medlemmar och politiker i vårt parti genom att stå på partiets listor, sitta med i nämnder och styrelser. Det handlar det om att bygga en ny stark, engagerande folkrörelse som bottnar i det fackliga arbetet, i löntagarna, med att göra det bra för oss arbetande människor och våra familjer. Det är vi tillsammans som är i centrum. Alla människors lika värde.

Vi behöver bygga en politik utifrån de breda löntagargrupperna, för arbetarklassen och medelklassen. En politik för jämlikhet. En politik för oss många, inte bara ett fåtal.

Är det dags att lämna socialdemokratin?

Dagens blogginlägg handlar om tanken om det är dags att lämna socialdemokratin.

På debattsidan i Expressen i dag skriver Jonas Thorell, fri skribent och kulturarbetare, om varför han ska rösta på Sverigedemokraterna (Sd) även i nästa val. Han för fram att socialdemokratin har gjort sitt. Partiet har spelat ut sin roll som ledande och tongivande parti. Att välja Sd är en protest. En protest mot att de ekonomiska skillnaderna i vårt samhälle blivit allt större. 

Det går självklart att framföra åsikter om att Sd vill fördjupa dessa skillnader då det partiets ekonomiska politik gynnar de rika mest. Det är bara att se vilken budget de stödde 2018, som gällt nu under 2019 i Sverige, eller läsa deras budgetmotion för 2020. Därmed blir det konstigt att stödja ett sådant parti. Trots det är det troligtvis många som resonerar som Jonas Thorell.

Samtidigt har under 2019 många socialdemokrater valt att avsäga sitt medlemskap i S. Före detta medlemmar som varit med i många, många år men som nu tycker att det får vara nog. Antalet väljare som stödjer socialdemokraterna har minskat. Det är ett sluttande plan nedåt som går att se i den ena opinionsundersökningen efter den andra. SCB:s senaste undersökning visar stora tapp i olika väljargrupper. Inom LO minskar stödet för S medan det ökar för Sd. Bland manliga väljare är Sd största partiet. Bland kvinnliga väljare är Sd näst störst och ökande.

Troligtvis finns det socialdemokratiska medlemmar som nu allvarligt funderar på att vara kvar, som inte är nöjda med utvecklingen, som inte tycker att partiet rör sig i rätt riktning utifrån det som sker i vårt land.

Jag förstår att medlemmar har lämnat, att medlemmar funderar på att lämna och att sympatisörer väljer att stötta andra partier. Det är en tydlig signal till socialdemokratin att en annan väg behöver beträdas. Det går till en viss gräns att köra på i samma spår då människor sätter sin tillit till att via hoppet skapa förändring men när det till slut inte sker, utan verkligheten visar hur det verkligen ser ut, väljer man att lämna. I grunden inte så konstigt då det finns som sagt gränser för allt.

Nedgången för socialdemokratin är inte ny. Det har varit en nedgång för socialdemokratin i hela Europa sedan början av 2000-talet, med en kraftiga acceleration efter finanskrisen 2008-2009. Hela 2010-talet har varit en kraftig nedgång. Under de senaste två åren har vi dock kunnat se en liten rörelse uppåt igen, speciellt om vi lägger in det som sker i Portugal, men i många länder når inte S upp i två-siffriga nivåer.

Debattören är inte ensam om att resonera som han gör. De ökande ekonomiska klyftorna i vårt land skrämmer många och många vill se en förändring. Konstigt nog ses Sd som ett val men det är en protest. En protest som folkrörelsepartiet Arbetarepartiet-Socialdemokraterna måste ta på största allvar.

Om vårt parti inte ska fortsätta att gå nedåt och mycket väl hamna under 20% i nästa val måste förändring ske. Det vi inom socialdemokratin måste göra är att bli relevanta i människors vardag. Vi behöver tydligt visa att vår politik bygger på en politik för de breda löntagargrupperna, för arbetarklassen och medelklassen. För jämlikhet. En politik för oss många och inte bara ett fåtal. Låt 2020-talet bli socialdemokratins årtionde!

Det kan vändas

Vi lever i en tid där det finns en rad problem och utmaningar som vi står inför, som kräver lösningar. Det pratas om dem men de pratas om dem en och en, inte tillsammans och knyts definitivt inte ihop till något större som vi gemensamt behöver arbete gentemot som skapar hopp och framtidstro. I detaljernas årtionden har helheten och framtiden tappats bort.

Det har gått 20 år på 2000-talet, om vi räknar år 2000 som startskottet. Under denna tid har vi kunnat se hur vår värld har förändrats. 

Ojämlikheten har ökat allt mer där de rikare blir allt rikare, banker och storföretag gynnas, arbetslösheten är hög och allt fler är allt längre arbetslösa. Arbetarklassen och medelklassen får se sig tillbakapressade i ett system som gynnar den med makt/pengar. Allt fler upplever sig som förlorare i spåren av globaliseringen, EU. Klimatförändringar och miljöförstörelse påverkar oss på olika sätt. Kriminalitet följer i ojämlikhetens spår. Krig och terrorism. Tron på att politiken kan göra saker positivt för vanliga människor minskar. Digitaliseringen och automationen slår ut arbetstillfällen, omformar yrken och innehållet i dessa, nya arbetstillfällen och yrken skapas. Välfärden rustas ned och minskar.

Finanskrisen 2008 skapade en nedgång som spädde på människors negativa situation. Nyliberalismen visade sig inte kunna leverera löftena om att med mer marknad, mer till de rika, mer utförsäljning och privatisering av välfärden skulle leda till bättre liv för alla. Samtidigt visade sig att socialdemokratin inte kunde komma med ett tydligt vänsteralternativ som skulle ge nya och bättre möjligheter för människor. Socialdemokratin ansågs ha omfamnat och tagit till sig nyliberalismen, vilket den till viss del har gjort, och var därmed bärare av det negativa. Trots att socialdemokratiska partier runt om i Europa försökte att gå fram med program som skulle rädda nationella ekonomin, som fortfarande var och är nyliberala. Det gillades inte av väljarna.

Vi socialdemokrater har trots detta möjlighet att ta tag i det hela och visa att vi är relevanta i människors vardag. En vardag som vi ska göra bättre. Det behövs en mobiliserande reformpolitik som skapar engagemang. Detta ska göras tillsammans med alla invånare som vill göra vårt land mänskligare, solidariskt, rättvis och ett land som håller ihop. Det är vi tillsammans som kan skapa något bättre. 

Vi behöver ta fram stora idéer och visioner med en politik som är för de breda löntagargrupperna, som förenar arbetarklassen och medelklassen. En politik för jämlikhet. En politik för oss många, inte bara för ett fåtal.

Nu sätter vi igång med att göra det bättre!

Hej!

Nu startar en ny blogg som kommer att fokusera på hur vi kan göra vårt samhälle och värld bättre. Det gäller allt ifrån det lokala till hela världen.

Bloggen heter den "Progres(s)iva bloggen", har sin grund i arbetarrörelsen, den demokratiska socialismen. Den här bloggen är en folkrörelseblogg där vi tillsammans diskuterar och kommer med förslag på hur vår värld kan bli bättre.

För det är vi tillsammans som skapar förändringar, inte enskilda politiker. Det är rörelser av människor som gör att det händer saker och som formar framtiden. Ska världen bli bättre är det alla vi som ser till att den blir det. Vi är en gemensam kraft. Det är "vi" inte "jag". 

I våra samhällen ökar ojämlikheten och därmed den sociala orättvisan, något som påverkar hur vi mår, hur länge vi lever, möjligheter i livet, utbildningen, vilka jobb vi arbetar med, arbetslöshet, sjukskrivning, pensionen med mera. Tryggheten upplevs som att den minskar och förbytts till en rädsla för vår egen, vår familjs och nära och käras säkerhet. Välfärden upplevs som att den försämras och inte kan leverera det som förväntas. Det finns stora behov som måste mötas upp.

Vissa drar iväg i rikedom medan andra sliter och sliter men får det inte bättre. Oro för sina föräldrars omsorg och vård och barnens utbildningskvalité. Medelklassen och arbetarklassen trycks tillbaka. Avståndet mellan landsbygd och städerna ökar där landsbygden utarmas på service och möjligheter. Tidigare geografiska områden som har haft god tillgång till jobb har fått se dessa försvinna. De har hamnat i bakvattnet i utvecklingen.

Oro för att arbetsmiljön är dålig, stress som påverkar oss negativt, osäkra anställningar, allt mer arbetsuppgifter som ska lösas på allt kortare tid, färre arbetskamrater, löneutveckling som inte är en löneutveckling, arbetsgivare som kräver allt mer. Jämställdheten utmanas, mänskliga fri- och rättigheter trycks tillbaka, kvinnors friheter inte bara utmanas utan begränsas också.

Konservativa tankar och ideologi växer sig allt starkare. Den demokrati som det har kämpats för och hur den har utvecklats riskeras nu för auktoritet, nepotism, gynnandet av de få på de mångas bekostnad, maktutövning som riktas mot oliktänkande och personer av annat kön och sexualitet, vissa grupper som förtrycks och får känna hur de fryses ut.

Samtidigt kan vi se hur klimatet är i en kris som påverkar över hela jorden. Det går inte att förneka det som sker och att det är vi som har skapat det som sker. Miljön runt omkring oss som blir sämre, mer nedsmutsat, vi ser allt mer effekterna av hur vi förstår miljön och därmed vår planet. Samtidigt riskerar över 1 000 000 djur- och växtarter att utrotas. Vi ska komma ihåg att det i dag försvinner djur- och växtarter för att aldrig återkomma. Pollinerande insekter riskerar att försvinna. Mänskligheten är inte snäll till planeten jorden och allt som finns här.

Vi har kommit till ett läge där det nu behövs förändringar. Om inte det sker kommer det att bli värre. En annan väg behöver skapas och vi behöver forma en ny framtid som är jämlik, jämställd, klimatsmart och miljövänlig. Ska detta ske är det vi tillsammans som ska åstadkomma detta. Det är vi tillsammans som har kraften, viljan, energin, kunskaperna och bestämdheten att skapa en bättre värld och morgondag. Nu sätter vi igång!