Oro för Ystads kommuns framtid

Vi har ett styre i Ystads kommun som med sin politik försämrar för vår kommun och kommuninvånare.

  För några månader sedan fick kommundirektören i Ystads kommun sparken. Det var som en blixt från en helt molnfri himmel. Ledande politiker från Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna kallade hem kommundirektören från dennes möte i Kristianstad och tillsammans hade ett möte med denna. Dessa politiker är kommunstyrelsens ordförande Paula Nilsson, förste vice ordförande i kommunstyrelsen Gunilla Andersson, ordförande för Samhällsbyggnadsnämnden Håkan Damm och ordförande för BUN Per-Olof Lindh.

  På mötet sparkades personen och fick omedelbart lämna sin arbetsplats. I Ystads Allehanda uttalade sig kommunstyrelsens ordförande Paula Nilsson om detta. Där förde hon fram att det nu var dags för en ny kommundirektör som jobbade framåt. Det var dags att lägga sig bakom det negativa som handlar om larmskandalen och härvan med Försvarsutbildarna och vända blad. Kommundirektören hade lagt ned alldeles för mycket tid på detta. Nu var det upp till andra utanför kommunen att arbeta vidare med dessa skandaler. Det var dags för en ny kommundirektör som skulle genomföra styrets politik. Sverigedemokraterna backade upp detta.

  Vi socialdemokrater har lade fram ett förslag på att det måste tas ett helhetsgrepp och utreda vidare i kommunen så att allt kommer fram. Målet är att få ordning på organisationen, få på plats rätt strukturer och kontrollmekanismer, hög transparens samt återupprätta kommunens anseende, som tagit enorm skada. Vi ansåg att här ska det inte vändas ett nytt blad och avsäga sig allt ansvar. Det behövs en total genomlysning utifrån olika perspektiv för att kommunen ska kunna bli starkare och bättre.

Det visade sig snabbt att tänkandet från de ledande politikerna i styret var helt fel. Skandalen och härvan har vuxit och nu måste kommunen fortsätta att utreda och gräva vidare. Styret såg ingen annan utväg än att gå med på vårt förslag. I takt med detta har mer kommit fram, speciellt rörande härvan, som visar på att det är mycket mer som måste redas ut, tas tag i, få ordning på. Här behövs nytt tänkande och ett annat sätt att bedriva hur saker och ting ska vara.

Det som har utspelat sig de senaste åren är en stor grund för oro för kommunens framtid. Det var en grov missräkning att tro att nu var det dags att lämna skandalerna och vända blad. Ett tydligt tecken på att styret inte har koll på läget och inte är uppdaterat. Det finns en passivitet som syns i det politiska arbetet genom att det inte händer något. Knappt ärenden, mycket är rena informationsärenden men det är mycket få beslutsärenden. Senaste misslyckandet är hanteringen av Dragontavlan, och Dragonsamlingen, från de ledande politikerna i styret. 

Det saknas politik för tillväxt, utveckling, hållbarhet och trygghet från hela styret. Ystads kommun står och stampar. Styret har ingen politik för framtidens Ystads kommun. Det är dags för förändring. Ystads kommun kan bättre.

Dags att prata om det som det inte får pratas om

Jag kommer att ta upp och prata om något som inte får lov att sägas, något som försöker att gömmas undan. När någon tar upp det blir personen attackerad för att den inte förstår, lever inte i verkligheten och ser inte det som alla andra ser. Personen häcklas och förlöjligas bland annat i sociala medier men också i borgerlig press.

Det är dags att vi börjar prata om den sociala ojämlikheten och hur den slår sönder våra samhällen. Det är dags att ta fram skarpa politiska strategier och förslag för hur denna ska brytas och den sociala jämlikheten ska öka igen. Ett samhälle som är socialt hållbart mår också bättre.

Alla vi som en gång i tiden har läst "Jämlikhetsanden" av Richard Wilkinson och Kate Pickett vet med all tydlighet hur samhällen av hög social jämlikhet mår bättre, har en befolkning som lever bra, goda, hälsosamma och längre liv. Det är lägre kriminalitet i sin helhet och av olika slag. Människor uppnår bättre resultat i livet och arbetslivet. Fattigdomen är låg och minskar, tryggheten är högre och det är högre tillit till samhällsinstitutioner och samhället. Kort sagt så innebär jämlika samhällen att alla får det mycket bättre och det är tryggare.

Allt detta med social jämlikhet är helt borta ur den politiska debatten. När statsminister Stefan Löfven försökte att i Agenda förklara att roten till kriminalitet bottnar i den sociala ojämlikheten var det massivt hån från alla de som vill att detta inte ska pratas om. Han förlöjligades och kallades både det ena och det andra av den nya pk-eliten i Sverige.

För om den politiska diskussionen, och diskussionen i hela Sverige, börjar fokusera på den sociala ojämlikheten kommer det att innebära att alla de som fått sin makt utifrån att det mesta i samhället som är fel beror på invandringen att tappa denna. Samma sak för över medelklass och överklassen som sett hur deras förmögenhet öka bland annat genom den överföringen från arbetarklassen och medelklassen till överklassen som har skett. Det kommer också att upphöra. Självklart är det då så att då görs vad det kan för att förhindra att vi på allvar diskutera den sociala ojämlikheten och vad den gör med våra liv, med våra samhällen, naturen och världen. Det finns många vars makt kommer att försvinna.

I det större sammanhanget är det mycket viktigt att prata om den sociala ojämlikheten och vad för negativa saker den leder till. Negativa saker som slår mot oss som tillhör arbetarklassen och medelklassen. Det är till och med så att den förkortar våra liv. Så ska vi inte ha det.

Det behövs nu en politik för de breda löntagargrupperna, för arbetarklassen och medelklassen. För ökad jämlikhet. En politik för oss många, inte bara ett fåtal.