Sverige som energistormakt

 Sverige exporterar el till andra länder i Europa. Vi är nettoexportör (exporterar mer än vad vi importerar) av egenproducerad el. Det är några få dagar under året som vi importerar el då vår förbrukning är högre än det som tillverkas men resten av året exporteras massvis med el. Utifrån detta går det att dra slutsatsen att vårt land har inte brist på el och den energipolitik som Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna för med enögt fokus på kärnkraft är i grunden fel. För med rätt hantering skulle Sverige bli en energistormakt i världen, speciellt i Europa.

Under 2023 exporterade Sverige ett överskott på el på 28,5 TWh. Året 2022 var nettoexporten 33 TWh och 2021 på 25 TWh. Utifrån EUs "elmarknadsförordning sätter ramarna för hur det går till. Enligt samma förordning måste vi hålla minst 70 procent av kapaciteten i elnätet tillgänglig för handel på elmarknaden." Det här leder till att vi i södra Sverige får betala mycket mer för elen än vad vi skulle egentligen behöva betala.

Vi kan i dag se att vi exporterar mer el än vad landet förbrukar. Samtidigt kan vi se att efterfrågan på el i vårt eget land ökar. Ska vi lämna det fossilbaserade ekonomiska systemet och samhället behöver vi gå över till el som ny huvudenergi för el tillll. Speciellt el som framställs fossilfritt. Här har Tidöpartierna fastnat i kärnkraftstänkande som det som ska rädda Sveriges energibehov framåt. Det är ett tänkande som tyvärr kommer att försämra för vårt land och oss som bor här.

Med rätt energipolitik skulle Sverige kunna bli en supermakt i världen. Fokus ligger då på att mer nergi ska framställas. Vi skulle kunna se till så att alla i Sverige fick el och till ett lägre pris samtidigt som vi ännu mer exporterar el. Tyvärr klarar inte Tidöpartierna av detta. De har inte tänkt in dessa banor.

Sverige sitter på fantastiska möjligheter till att kunna bygga ut energiproduktionen i vårt land. För det behövs en kraftfull energimix. Det handlar om vatten, sol, vind och kärnkraft samt att bygga ut elnätet rejält och robust. Det är denna kombination som rätt hanterat innebära jättepositiv framtid för Sverige.

Vårt land har fina möjligheter att kunna ha havsbaserad vindkraft. Tyvärr är regeringen mycket slö i denna fråga samt har sagt nej till några stycken. Får vi på plats alla havsbaserade vindparker innebär det en energirevolution i vårt land. Det handlar också om att ge ännu fler möjligheten till att kunna ha solceller samt lagringskapacitet av elen som kommer från denna energi. Kärnkraft fyller sin funktion.

En framtidsinriktad regeringen ska satsa på att Sverige ska bli en stormakt inom energi. Det gynnar andra länder i vår geografiska närhet, liksom i andra delar av världen. Mer el ut innebär att mindre fossila bränslen behöver användas. Tidöregeringen har inte insett detta och är fel konstellation för att lyckas. En ny regering som vågar tänka nytt, större och framtidsinriktat kan få Sverige att bli en stormakt i världen när det kommer till energi.

Nya kärnkraftverk ska inte påverka oss konsumenter negativt

I Sverige diskuteras det om behovet av nya kärnkraftverk. Vattenfalls förstudie vid Ringhals är nu klar. Risken är att en del av ett naturreservat kommer att få stryka på foten. Samtidigt pågår det ekonomiska analyser av ny kärnkraftverk som pekar i riktningen på att elpriset kommer att bli mycket högre än vad det är i dag. Orsaken är att kärnkraftverken måste betala sig. Med dagens lägre energipriser är det ingen lönsamhet i ny kärnkraft.

Signalen till regeringen, och kommande regeringar, är den att vi konsumenter inte ska drabbas negativt av att ny kärnkraft byggs. Elpriset ska inte och får inte sticka iväg uppåt på grund av detta. Det skulle inte förvåna mig om priset går upp men det kommer att skyllas på händelser i omvärlden. Det ligger ett mycket stort ansvar på att ny kärnkraft inte leder till negativa saker för konsumenterna, oavsett om det är privata hushåll, näringslivet, välfärden, föreningslivet.

Samtidigt så drabbas vi konsumenter negativt av Tidöregeringens jakt på ny kärnkraft. Det har gått prestige i detta. Regeringen är nämligen otroligt senfärdig när det kommer till att godkänna havsbaserade vindkraftsparker, bland annat utanför Ystads kommuns kust (Triton). Det ligger 13 stycken inkomna ansökningar till regeringskansliet som bara väntar på att godkännas av regeringen. Dessa vindkraftsparkers kapacitet motsvarar ett antal kärnkraftverk. 

Om havsvindparken Triton godkänns snabbt innebära det att Skåne, och därmed elområde fyra, tillförs 7 TWh ny el. Det motsvarar nästan hälften av Skånes elbehov. Får oss elkonsumenter skulle det innebära fallande elpriser. Man kan fråga sig varför regeringen inte har fattat beslut än om denna anläggning. Den är mycket viktig för jobben, hushållen, välfärden och föreningslivet. Varför ska vi betala högre elpriser?

Tidöpartierna vill inte gynna vanliga människor

 Vi har hört det om och om igen från Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna. De har en ny politik för landets invånare. För att se om det verkligen är rätt politik för vanliga människor gäller det att titta på vad Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna gör i verkligheten, inte enbart på vad de själva säger. Vi utgår ifrån kortare arbetstid.

Från olika håll framförs det att det är dags för en ordentlig reform som gynnar vanliga människor, speciellt alla som är anställda och jobbar. Under 50 år har vi haft 40-timmars arbetsvecka i Sverige. Människor jobbar hårt och alla på arbetsmarknaden är i dag effektivare och producerar mer än någonsin tidigare. Samtidigt går det att se hur detta påverkar arbetskraften. Många vittnar om hur arbetet går in på fritiden. De kan inte släppa jobbet, känner att de måste stå till förfogande. Sjukvården drivs genom att personalen hela tiden jobbar övertid. Inom ytterligare andra yrkesgrupper måste man springa snabbare och göra fler arbetsuppgifter på samma arbetstid som innan. Det är hög stressnivå och det sliter på den som är anställd. Anställda slås ut från arbetsmarknaden. Det sliter på personalen och påverkar fritiden och familjelivet negativt.

Idén är att det ska finnas en balans mellan arbete-fritid-vila men som det är i dag tar arbetet allt mer tid från fritid och vila. Det gäller inte bara i Sverige utan runt om i världen. En motreaktion på detta har blivit att det är dags för arbetstidsförkortning. I vissa länder har arbetstiden förkortats med goda resultat. Anställda behöver få tillbaka makten och ett sätt att få det på är genom en arbetstidsförkortning. Den som jobbar får därmed mer tid över för fritid och vila, att kunna äga sitt eget liv. Kan andra länder kan Sverige.

En jättebra reform för vanliga människor. Vad säger då Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna om detta?

Nej. Det är svaret. Nej till denna frihetsreform för den som jobbar. De fyra partierna anser att det kostar alldeles för mycket. Summan på en arbetstidsförkortning är beräknad att landa på 7,3 miljarder kronor. Tidöpartierna anser att samhället har inte råd med detta.

Samtidigt ska vi komma ihåg att samma partier säger ja till att staten betalar ut 7,5 miljarder kronor i RUT-avdrag. Helt plötsligt finns det pengar men då är det pengar som går till de som har mest pengar redan. Det är de som till stor del använder sig av RUT.

Vi kan tydligt se att retoriken som Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna kör med stämmer inte överens med den politik som de för. De står för en politik som gynnar de som har det bäst och mest. Alla andra är förlorare. Vi har inte råd med att människor har dålig arbetsmiljö, arbetsvillkor, får se sin fritid och vila och tid med familjen minskar då arbetet kräver allt mer, stress som leder till sjukskrivningar, människor som bränner ut sig, människor som far illa.

Så här kan vi inte ha det. Sverige har råd med att sänka arbetstiden. Pengarna finns. Det handlar om vad vi vill använda dem till. Ska pengar användas för ett fåtal eller ett flertal? Det är en självklarhet att den som jobbar ska få sänkt arbetstid. Det är dags för en förändring.

Tidöpartierna är fast i felaktigt tänkande

 I Sverige bedriver Moderaterna, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Liberalerna en hård invandringspolitik. Det ska vara svårt att invandra till Sverige samt finnas tuffa krav för att invandrare ska kunna leva här, speciellt om de har en familj. Varför gör dessa fyra partier detta? Jo, de anser att allt som är fel i Sverige har med invandringen att göra. Hela politiken som dessa fyra partier bedriver bottnar i en negativ syn på invandringen och invandrarna.

Genom att peka ut invandrare och invandringen som problem försöker dessa fyra partier ge en enkel förklaring till varför det finns problem av olika slag exempelvis att pengarna inte räcker till sjukvården och äldreomsorgen, resultaten i skolan, välfärd som går på knäna, den höga arbetslösheten, kriminaliteten med mera. Allt som inte är bra skylls på invandrarna. Samtidigt säger samma partier ingenting om att närmare 20 miljarder kronor går till RUT- och ROT-avdrag. Dessa bidrag gynnar de som har gott om pengar i vårt land.

Tittar vi ut över världen ser vi att i många länder skylls problemen på invandrare och invandringen. Det gäller i länder som USA, Europa, Asien, Afrika, i stort sätt på alla kontinenterna. Det är "den andre" som får skulden. Vi ser att detta inte gör vår värld säkrare. Istället blir den allt mer instabil med växande hot och problem. I stort sätt är det likartade partier, på högerkanten, som i Sverige som bedriver denna problemställning. Direkt uppstår självklart frågan varför de gör detta. Kan det finnas andra bakomliggande motiv som de inte vill berätta för alla oss andra om vad som egentligen skapar problemen i samhället och vår värld?

De partier som pekar ut invandringen och invandrare som problem har ett ideologiskt tänkande som begränsar. Det begränsar Sverige utvecklingsmöjligheter och därmed möjligheter att kunna lösa grunderna till problem smartare, smidigare med varaktighet och långsiktighet. Deras lösningar löser inte grundproblemen, problem som fortsätter att existera och accelerera. Vi kan tydligt se hur vårt land slits sönder, klassklyftorna ökar, solidariteten minskar, mindre rättvisa, människor känner sig allt mer bortglömda, lokalsamhällen rustas ned och förlorar samhällsservice och jobb.

Det gamla tänkandet har lett in vårt land i en återvändsgränd. Vi måste komma ut ur den och det illa kvickt. I denna blogg kommer det att diskuteras problem och utmaningar, varför högern inte vill ha en annan debatt, vad som kan förklara hur våra samhällen ser ut, vad vi kan göra för att bygga ett bättre samhälle och värld för oss alla. Slutsatsen är att vi måste ha ett nytt tänkande i Sverige som verkligen kommer åt de grundläggande problem i vårt land. Det är dags för en förändring. Den börjar nu.

Dags för politk för jämlikhet och ekonomi - bort med identitetspolitiken

 Under de senaste åren har Sverige varit fast i den identitetspolitiska och kulturpolitiska debatten. Här har det helt kretsat kring identitetsfrågor där fokus har varit på invandring som problem till allt. Den politiska debatten har omfamnat detta och alla partier förhåller sig till det på olika sätt. Samma sak rörande kulturdebatten. Debatten har blivit allt hätskare mellan människor, allt är antingen eller. Två frågor måste därmed ställas. Har Sverige blivit bättre på grund av denna politiska inriktning? Hur har samhället utvecklats med denna politiska inriktning?

 Om vi tittar på Sverige i sin helhet finns det några saker att ta till sig. För det första har ojämlikheten ökat i Sverige och fortsätter att öka. Sverige anses i dag i omvärlden vara ett bra land för de som är rika. Arbetslösheten har bitit sig fast på höga nivåer samtidigt som synen på den som är arbetslös eller sjuk är negativ. Deras levnadsnivå har försämrats. Nu ökar konkurserna inom näringslivet. Tillväxten i år är urusel och nästa år blir inte bättre. Inom EU anses Sverige vara bland de sämsta när det kommer till ekonomisk tillväxt. Det här slår stenhårt mot människor och vårt samhälle med ökande arbetslöshet. Vi har en regering som i budgeten för i år och nästa år är klinisk ren från att satsa på tillväxten.

 Människor har cementerats i underklassen där de och deras familjers framtidsutsikter är dystra. Samhällskontraktet har brutits och gemensamma viktiga samhällsinstitutioner och samhällsservice har sålts ut, nedrustas eller försvunnit. Brottsligheten har brett ut sig, ökat i intensitet där människor utanför den kriminella världen dras ofrivilligt in. Sverige har försämrad ekonomisk tillväxt. Sverige står inte rätt rustad för att klara av klimatförändringarna. Sverige har inte varit observant på det som har hänt i omvärlden, allra minst geopolitiskt då fokus ligger på identitetspolitiska frågor. Listan kan göras längre. 

 Forskningen är tydlig. Samhällen med stor ojämlikhet eller där ojämlikheten ökar får stora samhällsproblem, vilket vi ser tydligt i Sverige. Landet är sämre rustat för att klara av problem, ställa resurser till förfogande och kunna lösa rätt problem. I dessa länder ökar brottsligheten och blir allt grövre. Arbetslösheten är svår att få ned till låga nivåer. Den ekonomiska aktiviteten är lägre. Människor känner att de har sämre framtidsmöjligheter, lyckas sämre i skolan, problem med att tillgodose människors behov av välfärd. Det skapas geografiska områden av hög fattigdom. Klassklyftorna ökar.

 Det vi måste fråga oss är om den politiska debatt som har rått i Sverige sedan 2010 har varit bra för vårt land. Facit har vi. Utifrån ovanstående beskrivning har den debatten och inriktning nått vägs ände. Den är inte smickrande och rent av avskräckande. Sverige behöver därmed en ny politisk inriktning och debatt som tar tag i problemen, identifierar rätt problem som gör att vi kan få fram rätt lösningar.

Det är dags att politiskt fokus är på att bygga ett jämlikt samhälle med hög tillväxt. Hög tillväxt skapar massvis med nya arbetstillfällen. Det skapar hopp om en bättre morgondag, får allt fler människor in i gemenskapen, bygger solid ekonomi för hushållen. Mycket kan lösas av dagens samhällsproblem med en annan inriktning på politiken. 

Nu går vi in i 2024. Nu är det dags för förändring. Sverige kan bättre. Nu vänder vi på detta tillsammans.

Oro för Ystads kommuns framtid

Vi har ett styre i Ystads kommun som med sin politik försämrar för vår kommun och kommuninvånare.

  För några månader sedan fick kommundirektören i Ystads kommun sparken. Det var som en blixt från en helt molnfri himmel. Ledande politiker från Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna kallade hem kommundirektören från dennes möte i Kristianstad och tillsammans hade ett möte med denna. Dessa politiker är kommunstyrelsens ordförande Paula Nilsson, förste vice ordförande i kommunstyrelsen Gunilla Andersson, ordförande för Samhällsbyggnadsnämnden Håkan Damm och ordförande för BUN Per-Olof Lindh.

  På mötet sparkades personen och fick omedelbart lämna sin arbetsplats. I Ystads Allehanda uttalade sig kommunstyrelsens ordförande Paula Nilsson om detta. Där förde hon fram att det nu var dags för en ny kommundirektör som jobbade framåt. Det var dags att lägga sig bakom det negativa som handlar om larmskandalen och härvan med Försvarsutbildarna och vända blad. Kommundirektören hade lagt ned alldeles för mycket tid på detta. Nu var det upp till andra utanför kommunen att arbeta vidare med dessa skandaler. Det var dags för en ny kommundirektör som skulle genomföra styrets politik. Sverigedemokraterna backade upp detta.

  Vi socialdemokrater har lade fram ett förslag på att det måste tas ett helhetsgrepp och utreda vidare i kommunen så att allt kommer fram. Målet är att få ordning på organisationen, få på plats rätt strukturer och kontrollmekanismer, hög transparens samt återupprätta kommunens anseende, som tagit enorm skada. Vi ansåg att här ska det inte vändas ett nytt blad och avsäga sig allt ansvar. Det behövs en total genomlysning utifrån olika perspektiv för att kommunen ska kunna bli starkare och bättre.

Det visade sig snabbt att tänkandet från de ledande politikerna i styret var helt fel. Skandalen och härvan har vuxit och nu måste kommunen fortsätta att utreda och gräva vidare. Styret såg ingen annan utväg än att gå med på vårt förslag. I takt med detta har mer kommit fram, speciellt rörande härvan, som visar på att det är mycket mer som måste redas ut, tas tag i, få ordning på. Här behövs nytt tänkande och ett annat sätt att bedriva hur saker och ting ska vara.

Det som har utspelat sig de senaste åren är en stor grund för oro för kommunens framtid. Det var en grov missräkning att tro att nu var det dags att lämna skandalerna och vända blad. Ett tydligt tecken på att styret inte har koll på läget och inte är uppdaterat. Det finns en passivitet som syns i det politiska arbetet genom att det inte händer något. Knappt ärenden, mycket är rena informationsärenden men det är mycket få beslutsärenden. Senaste misslyckandet är hanteringen av Dragontavlan, och Dragonsamlingen, från de ledande politikerna i styret. 

Det saknas politik för tillväxt, utveckling, hållbarhet och trygghet från hela styret. Ystads kommun står och stampar. Styret har ingen politik för framtidens Ystads kommun. Det är dags för förändring. Ystads kommun kan bättre.

Sverige ska vara en kunskapsnation - då går det inte att skära ned på skolan

I dagens Sverige år 2023 genomgår nu förskolor och skolor runt om i Sverige ett stålbad med kraftiga nedskärningar som följd. På grund av ökade priser, högre inflation, högre elkostnader och bränslekostnader, högre kostnader generellt och för lite pengar i statsbidrag från regeringen sker detta. Det här är något som slår mot barnen, personalen och vårt land som kunskapsnation. Det här hotar framtiden för oss alla.

Landets kommuner har fått kraftigt ökade kostnader samtidigt som ökningen statsbidraget från staten inte lever upp till att ge kommunerna andrum. Istället sker nu massiva nedskärningar inom välfärden. Speciellt förskolor och skolor får ta smällen. Personal sägs upp, vikarier tillsätts inte vid sjukdomar eller ledigheter för ordinarie personal. Klasser kommer att slås ihop, klasserna blir allt större. Varje elev kommer att få mindre stöd, hjälp och möjligheter att kunna lyckas i skolan. 

I Ystads kommun är det nu besparingar på 25 milj kr som har lagts på förskolan och skolan. Kommunstyrelsens ordförande moderaten Paula Nilsson anser att Barn- och utbildningsnämnden har tidigare år fått 30 milj kr och kan därmed klara av besparingen. Det visar på oförståelse för hur ekonomi fungerar och att förskolan och skolan inte prioriteras. Regeringssidan i riket visar samma inställning.

Ledarsidan i Dagens Nyheter skriver om att det här kan leda till att barnen drivs in i gängkriminalitet då de inte får lyckas i skolan. De barn som får minst godkänt i skolan dras inte till kriminalitet på samma sätt som de som blir underkända. Om skolan satsar och investerar i barnen så får de en framtidstro. Fler vuxna, och då speciellt pedagoger, kan få skolarbetet att kännas meningsfullt. Då föds och underhålls framtidstron. Det blir inte lika lockande att dras in in kriminalitet eftersom det finns andra och bättre vägar framåt.

Vi lever i en värld där kunskap är något som människor är i behov av för att kunna klara sig på arbetsmarknaden, i livet. Samhället är i behov av att kunskapsnivån är hög för att samhället ska kunna existera. Det i sin tur gör att samhället kan få in skattemedel som gör att vi kan ha en välfärd som stöttar, hjälp och finns där när behovet finns. Något vi gemensamt finansierar. Kunskap gör att vi klarar av arbetslivets utmaningar, startar nya företag, driva och utveckla företag och verksamheter som skapar tillväxt och utveckling. Något som ska komma till gagn för alla.

Det som nu behöver ske är att regeringsunderlaget bestående av moderaterna, kristdemokraterna, liberalerna, sverigedemokraterna ser till så att i vårändringsbudgeten ökar statsbidraget till landets kommuner för i år. Så pass mycket så att nedskärningarna inom förskola/skola och välfärden upphör. 

Det handlar om Sveriges framtid, om tillväxt och utveckling. Det handlar om vår gemensamma framtid. Vi måste se till så att barnen blir vinnare, inte förlorare.