Går det att lära sig något av Sverigedemokraterna?

Häromdagen var det en vän på sociala medier som skrev att Sverigedemokraterna är större folkrörelse än socialdemokratin. Personen pekade bland annat på det som händer i sociala medier där Sverigedemokraternas medlemmar och sympatisörer dominerar totalt. Den sidan jobbar i "celler" och "smattrar sönder" socialdemokratin och de idéer och tankar som finns på vår sida. Att vara aktiv på sociala medier är effektivare och når fler än knacka dörrar. 

När man blir presenterad med sådana här tankar så har man två val. Antingen strunta i det och jobba vidare eller sätta sig ned och analysera. Jag har valt att göra det senare. Jag har på nära håll studerat under ett antal år hur Sverigedemokraterna insåg vikten av sociala medier, byggde upp en organisation för det dels från partiet självt men också dels knöt samman och uppmuntrade alla som sympatiserade med Sd att vara aktiva på nätet. Det har gjort att Sverigedemokraterna kan i dag mobilisera en stor folkrörelse på nätet som dominerar och kan nå miljontals människor enkelt.

Ungefär tiden mellan 2007-2011 var S störst på nätet, sociala medier. Då fanns Netroots, en digital gräsrotsrörelse som jobbade med att föra ut arbetarrörelsens politik och diskutera det som hände i samhället. Netroots dominerade och anses vara det som avgjorde att socialdemokratin i valet 2010 nådde det valresultat som nåddes. Hade inte Netroots funnits hade valresultatet hamnat närmare 26-27 procent. Tyvärr fick inte Netroots det stöd den behövde från partiet och den digitala rörelsen föll samman.

Sedan byggdes Sverigedemokraternas nätrörelse igång på allvar. Den fanns i liten skala inför valet 2010 men sedan har den växlat upp rejält. I dag är denna rörelse den största i den digitala världen i Sverige. Den dominerar och styr det politiska samtalet. När Sd:s partiledning för ut ett politiskt budskap trummas detta igenom i alla kanaler och förs ut massivt till människor. När media hakar på rullar det hela på och Sd:s dagordning blir den dagordning som politiken i Sverige förhåller sig till.

Det här är mycket smart. Jag tror att personer inom Sd:s rörelse har studerat bland annat Netroots för att lära sig hur internet ska domineras. Dominerar du där kommer du att dominera det politiska samtalet också. I dagens uppkopplade värld har Sverigedemokraterna ett enormt försprång.

En sak som den sidan är mycket duktig på är att backa upp varandra.Man bryr sig inte om den enskilde inom Sd, inte om fraktioner som står mot varandra, om man gillar vederbörande eller inte utan det Sd står för och Sd som parti är viktigast. Allting annat är sekundärt. Det gör att man "gillar" och delar inlägg som Sverigedemokrater skriver. Det gör att deras inlägg får en mycket stor spridning. Det här är en form av solidaritet som har stor genomslagskraft. Man når ut, ända ut till den enskilde svensken som sitter hemma vid sin dator/mobil eller padda. Det har gett resultat. Inte för inte som Sd i dag är Sveriges näst största eller största parti.

Socialdemokraterna har genom tiderna varit mycket bra på att lära sig av andra, att kopiera och göra det ännu bättre. Politiskt var folkhemmet inget som från början var socialdemokratins. Det lanserades först på högersidan men S tog det och gjorde det till sitt med mycket lyckat resultat. Det skulle kunna gå att lära sig något av Sverigedemokraterna men i detta fall har vi dock något som visade sig vara ledande och fungerade mycket väl. Det var Netroots. Det går att lära sig av Sd vikten av att ha en aktiv digital folkrörelse. Så låt oss lära oss av Netroots tänkande, plan och strategi.

Här vill jag lyfta fram följande fem saker:

1: Jobba och stötta varandra. Som jag skrev ovan är det viktigt att dela och gilla varandra utan att bry sig om vem den enskilde är. Socialdemokraterna ska sättas först. Släpp prestigen och se till att stötta varandra. Gör det.

2: Var AKTIV i sociala medier. Jag vet om att socialdemokratin har fått ett par tusen personer att vilja vara aktiva för S på sociala medier. Det är viktigt att vi gemensamt är aktiva, stöttar varandra och andra och får snurr på saker och ting. En fördel med Netroots var att den som skrev såg till att länka in det andra skrev. På det sättet fick alla snurr på varandras inlägg. Vi behöver jobba mycket mer med detta. Om det finns ett par tusen personer som skriver om S enskilt får det inte det genomslag som behövs i förhållande till att länka till varandra, dela varandras inlägg med mera. Då får det en enorm genomslagskraft.

3: Engagera varandra. Få fler att engagera sig för socialdemokratiska folkrörelsen. Det handlar inte enbart om att föra ut vad socialdemokraterna vill göra (oavsett om det är på riksnivå, regional nivå eller kommunal nivå) utan också diskutera samhället och vilka lösningar det finns på de problem som finns. Visa tydligt på möjligheterna för framtiden. Hjälp varandra att skriva om saker inom olika politiska områden. Ingen kan ha monopol på bara ett område.

4: Aktivt stöd från Socialdemokratiska partiet och LO. Det gäller att båda två är med och ger aktivt stöd till alla de som vill arbeta för arbetarrörelsen på nätet. Det gäller att det avsätts pengar men också personella resurser som finns som bollplank, tillgängliga för diskussioner och frågor, som sporrar, ger tips. Det gäller också för S och LO att kunna bjuda in exempelvis digitalt till olika saker. Det kan vara hearing, diskussioner om aktuella politiska frågor, samtal med företrädare, knyta kontakter och ha samtal med varandra inom den digitala rörelsen med mera.

5: En mycket viktig sak: Låt bli att begränsa andra! Det här är mycket viktigt. Det gäller oavsett om det är i sociala medier som personer skriver i eller skickar in insändare till tidningar. Ingen ska få lov att begränsa andra från att skriva. Då skapas en censur som inte gynnar socialdemokraterna. Vi måste komma ihåg att ju fler röster som hörs desto kraftfullare blir socialdemokraterna. Försöker man tvinga människor att hålla igen, att inte få lov att skriva om det man vill går vi våra politiska motståndare till mötes. Den sidan vill inte att vi ska höras och synas. Så låt bli att begränsa andra. Uppmuntra istället varandra.

Jag tror att dessa fem första steg kan lyfta socialdemokratin i den digitala världen och bli en digital folkrörelse. Ja, Sverigedemokraterna är störst nu men det betyder inte att det är så valåret 2022. Sedan finns det självklart en viktig sak som inte får glömmas:

En offensiv socialdemokratisk folkrörelsepolitik som skapar engagemang och visar att S är relevant i människors vardag. 

Tillbaka till rötterna igen

I dagens blogginlägg diskuteras behovet av ett arbetarparti

Efter ett årtionde där vi har sett högerpopulismens framväxt i Europa och Sverige samt hur en borgerlighet och socialdemokrati som pressas tillbaka går det att dra slutsatsen att väljarna rör sig på ett nytt sätt. 

Trogna väljare överger sina partier eftersom de inte kan leverera det som de har lovat. I grunden handlar det inte om sakpolitiken utan om de större linjerna. Om att marknaden levererar överflöd, ger alla möjligheter och alla blir vinnare. Privatiseringar och utförsäljningar ska göra välfärden bättre som gör att alla får sina behov tillgodosedda. Ingen far illa. Löften om arbete, att kunna leva på sin lön, bra pensioner, trygghet i livet. I verkligheten anser människor att det här inte kan levereras. Då söker man sig till nya partier, oprövade men har aldrig styrt. Partier som inte bär ansvar för det uppkomna läget. Det kan inte bli sämre.

Socialdemokratin har varit mycket framgångsrik med sin ideologi och vad som har uträttats utifrån den politiskt. Någonstans på vägen framåt efter slutet av 1980-talet har det skett en förändring. En förändring där det anses att kampen mellan vänster och höger har ersatts av en annan kamp. Mellan de som vill ha mer frihet och rättigheter för människor mot de som vill ha konservatism. I detta gick socialdemokratin in och börja att leta efter en ny konfliktdimension. Det blev identitetspolitiken men i det längre perspektivet har det inte hjälpt.

Konservatismen har åter gjort entre och fått breda ut sig via de högerpopulistiska partierna som fått högerpartierna att gå i mer konservativ riktning. Det gör att kampen om framtiden står mellan det liberala samhället och det konservativa. Socialdemokratin har förpassats till åskådarläktaren med allt minskat stöd i opinionen. När arbetarna lämna ett arbetareparti är det fara å färde och tydliga larmsignaler ljuder.

Socialdemokratin måste återerövra vänster-högerkonflikten i svensk politik, samma sak på EU-nivå och i de europeiska länderna. Det är inte förlegat att prata om klassklyftor, ojämlikhet, arbetarklass, medelklass, överklass, solidaritet, jämlikhet, rättvisa. Tvärtom är de moderna och går aldrig ur tiden. Bedriva en vänsterpolitik går hem och är det som gör att ett samhälle mår bra. Det är bara att titta på Portugal.

Här i Sverige behöver vi vara ett arbetareparti. Ett parti där facken är med och utvecklar politik och framtiden. Vi ska vara ett löntagarvänligt parti. Det handlar inte bara om att få fackliga att bli medlemmar och politiker i vårt parti genom att stå på partiets listor, sitta med i nämnder och styrelser. Det handlar det om att bygga en ny stark, engagerande folkrörelse som bottnar i det fackliga arbetet, i löntagarna, med att göra det bra för oss arbetande människor och våra familjer. Det är vi tillsammans som är i centrum. Alla människors lika värde.

Vi behöver bygga en politik utifrån de breda löntagargrupperna, för arbetarklassen och medelklassen. En politik för jämlikhet. En politik för oss många, inte bara ett fåtal.

Kan Labour komma tillbaka?

Nu är det brittiska valet över. En förkrossande seger för de konservativa. Labour backar åtta procent jämfört med förra valet. Redan nu sågas Labourledaren längs med fotknölarna och hans avgång krävs. Själv meddelar Jeremy Corbyn att han inte kommer att leda Labour i nästa val, vilket troligtvis varit klart sedan tidigare. För Labour gäller det dock att sansa sig och fundera utifrån rätt tankar. Risken är annars att Blairisterna kommer att komma tillbaka.

Valet i Storbritannien är inte en roligt läsning för den som är en del av arbetarrörelsen. Labour förlorar närmare 59 platser från senaste valet, som då ansågs vara en stor framgång. En del försöker att skylla på Jeremy Corbin, framför allt de som förlorade i sina valkretsar men i förra valet var han hyllad av dessa. Det är hans ansvar och den politik som Labour gick till val på. Det är mycket som är fel där enligt en del.

Bryter vi ned siffrorna, källa är BBC, ser vi intressanta saker i valkretsarna Även om det finns labour politiker som verkar förneka det så har valet handlar ganska mycket om Brexit. I de områden där det var stark röstövervikt på att lämna EU går de konservativa framåt, vilket är starka områden för arbetarklassen. De vinner i dessa områden. Det är områden där "för Brexit" har varit fortsatt stark hela tiden sedan folkomröstningen. I de områden där det var övervikt på att stanna vinner Labour i de valkretsar man vann förra valet, de flesta. I "stanna valkretsarna" backar Labour men inte så mycket som i "lämna valkretsarna". Konservativa vinner allt ifrån rejäl röstövervikt till något 100 röster bara. Så i grunden är det ingen jordskredsseger även om det får stort utslag i majoritetsvalkretsar.

Kanske kan Labours politiska manifest ha spelat roll då det kan ha uppfattats allt för progressivt för en mer konservativt baserad arbetarklass som ser EU som det stora problemet för deras situation, hur deras samhälle har förändrats och känslan av att vara lämnad utanför utvecklingen och förbättringar.

Vad behöver Labour göra nu?

Labour behöver ha en ordentlig analys av dagens val men framför allt vad det är för Storbritannien som finns. En process behöver sättas igång som tar tid. För om inte analysen blir rätt kan val av ny ledare och valet av politiska lösningar bli fel. Omvärldsanalysen är mycket viktig. Den ligger till grund för behovsanalysen över vad det är för ledare som behövs. Sedan behöver en kravspecifikation tas fram på vad det är för ledare som behövs. Innan dess är det bara för alla hugade spekulanter att hålla sig undan.

Det skulle inte förvåna mig över de som tycker att Tony Blair var bra, Blairisterna, ser en chans att ta över. Det är en väg som ska vara stängd. Labour ska inte ta en ny högersväng. Labours väljarna går att vinna deras förtroende och stöd åter men inte med högerpolitik. Då kommer de att känna sig svikna och söka sig stöd någon annanstans.

Två saker behöver Labour fokusera på. Den ena handlar om det ständiga gräsrotsarbetet. Labour har många hängivna medlemmar som jobbar hårt för partiet. Labour har jag uppfattat är ett parti som byggt sig på gräsrötterna och är ett medlemsägt parti. Om Labour ska kunna komma tillbaka gäller det att utveckla sig i att vara ett gräsrotsparti där varje medlem känner att de är med och utformar partiets framtid. Det handlar inte om att ledningen ska lyssna utan om att inse att det är medlemmarna som styr och äger partiet. Ledningen ska bestå av medlemmarna och vara mitt bland alla medlemmar. Labour ska inte vara ett parti utan en folkrörelse. Partiet får bra uppbackning av facken.

Det gäller också att Labour är mycket mer aktiva i valkretsarna hela tiden. En offensiv närvaro som visar att Labour är relevant i människors vardag är viktigt inför nästa val på riksnivå men än mer på kommunal nivå. Kan Labour visa att partiet har lösningarna på människors problem och utmaningar då ökar stödet. Om människor uppfattar att Labour inte är ett parti som är relevant kommer konservativa att vinna eller ett helt nytt parti får deras stöd.

Det andra är att ju yngre snittåldern är på de röstande desto fler valdistrikt vinner partiet. I valkretsar med valålder under 45 år syns det tydligt, enligt sändning i BBC. Ju äldre snittåldern är desto mer konservativt röstas det där. Det gör att Labour går hem hos befolkningen och har framtiden för sig.  Labour har lyckat att attrahera nya väljare i nya grupper med en politik som tar itu med ojämlikheten och klimatförsämringarna. Det ligger i tiden och i framtiden.

De konservativa må ha vunnit valet i dag men framtiden tillhör Labour.