Farmor ska ha hjälp

Sveriges finansminister Magdalena Andersson har sagt att välfärden är i behov av 90 miljarder kronor de närmsta åren. Då handlar det inte om en nivåhöjning utan om att hålla kvaliteten i välfärden på samma nivå som i dag. Samtidigt som antalet barn och äldre blir fler och fler. Det kommer också att vara behov av hjälp och stöd på olika sätt till andra människor, där det kommer att öka.

Sverige är ett av världens, och historiens, rikaste länder. Trots det är det i år 110 kommuner som så här långt har flaggat upp för att de riskerar att gå med underskott. Det här kommer att slå mot välfärden eftersom underskotten måste hämtas hem. Äldreomsorgen, vården till de äldre i kommunerna, boendestödjare, stöd till personer med psykisk funktionsvariation, förskolor, fritids, grundskolor, gymnasieskolor, vuxenutbildningen med flera kommer att drabbas av nedskärningar.

Tyvärr fick kommunerna inte de resurser som behövdes för i år. Visserligen fick kommunsektorn 5 miljarder kronor men behovet är mycket större. Moderaternas och kristdemokraternas riksdagsbudget gick igenom, med aktivt stöd av Sverigedemokraterna. Den innebär att skatten sänktes med 20 miljarder kronor samtidigt som kommunerna fick 5 miljarder kronor. Det hade egentligen behövts att vara på andra hållet.

Efter sommaren stundar diskussioner inom regeringen och deras samarbetspartier. En sak står utom all rimligt tvivel och det är att välfärden behöver ett rejält tillskott för 2020 och framåt. Det går inte att komma med ytterligare 5 miljarder kronor. Det kommer inte att vara i närheten av vad som behövs. Det behövs satsningar i förskolan, grundskolan, gymnasiet, fritids, LSS, socialtjänsten, vård, äldreomsorg. Resurser behövs för jag tror ingen av oss vill se exempelvis vår farmor inte får den hjälp och det stöd som hon är i behov av.

Istället behövs en rejäl satsning som visar att välfärden tas på allvar. Det skulle behövs ett första tillskott 2020 på 20 miljarder kronor i höjda statsbidrag till kommunerna. För kommunerna och regionerna (landstingen) hade det inneburit mycket positivt. Underskott hade kunnat vändas till nollresultat. Välfärden hade sluppit drakoniska nedskärningar. Den hade kunnat säkras upp inför framtiden och den utveckling som sker.

Om inte det sker är risken stor att det blir nedskärningar som slår hårt mot kommuninvånare. Så ska det inte vara i en av världens, och historiens, rikaste länder.