Populistiska manifestet

Nu under julhelgerna tänker jag göra lite reklam för läsvärda böcker. För dig som vill utmana ditt eget tänkande och få nya idéer vill jag göra reklam för följande bok. Det är:

Populistiska manifestet: Från knegare, arbetslösa, tandlösa och 90 procent av Göran Greider och Åsa Lindeborg. 

En bok som vill skapa inspiration för en vänster i svensk politik som verkar inte förstå hur verkligheten ser ut, verkar vara insomnad och på efterkälken. En bok att hämta inspiration ifrån men också lära sig varför partier som Sverigedemokraterna skördar framgångar och väljare ser sig svikna av riksdagens "gamla" partier.

Göran Greider och Åsa Lindeborg har en hög ambition med boken. Det handlar om två saker. Nummer ett är att beskriva varför populistiska högerpartier skördar framgångar ända in i arbetarrörelsen. Nummer två är att komma med förslag hur vänster inom svensk politik kan stoppa detta och återfå förtroendet från väljarna. Kunna bli en rörelse och politisk kraft som uppfattas som relevant i människors vardag. Att bli en vänsterpopulistisk rörelse. 

De pekar tydligt på att vänster-högerskalan inom politiken har övergivits av alla partier, utan undantag, men många, många väljare ser sig själva utifrån den skalan. Vänstern har släppt detta och verkar förneka en politik byggd på att minska ojämlikhet, öka solidariteten, utgå ifrån klassanalysen och andra klassiska begrepp för att istället anamma en nyliberalpolitik som sätter marknaden först, sänkta skatter, en minskad offentlig sektor, privatiseringar med mera. 

Arbetarklassen känner sig sviken, liksom medelklassen (låg- och medelmedelklassen). De känner att de är förlorare då andra drar ifrån, speciellt de rika. De upplever sig kvarglömda och väljer därmed att rösta på ett parti som vågar prata om deras frågor, som ser dem och deras vardag. Andra riksdagspartier ses som att de inte har gjort sitt jobb. De gör en förflyttning ifrån vänsterpolitik till högerpopulistisk politik.

Identitetspolitiken görs det också upp med, vilket jag gissar retar en del. Den har inte fokus på vänster-högerskalan, ojämlikheten och vad det egentligen innebär för varje människas möjligheter i livet, makt över sina egna liv, rättigheter och chanser. Istället fokuserar den på andra saker som splittrar arbetarrörelsen och delar av medelklassen ned i mindre grupper som sedan ställs mot varandra. Det behövs mer fokus på vänster-högerskalan och vad vänster- respektive högerpolitik egentligen innebär för var och en av oss och våra möjligheter att äga våra liv.

Från Adlibris rörande boken: "I Populistiska manifestet skriver Åsa Linderborg och Göran Greider ett försvar för populismen som politisk strategi. De visar att populism är mycket mer än bara ett tillhygge i en politisk debatt. I en tid då miljardärer och affärsmän framställer sig som underdogs och sanningssägare, borde inte vänstern ha ett bättre utgångsläge att tala för folket?"

Tyvärr verkar det som att boken inte har tagits emot av en samlad arbetarrörelse/vänsterrörelse i Sverige på det sättet som författarna önskade. Jag tror att boken berättar alltför sant om tillståndet i riket och inom vänsterpolitiken och det gör att mycket av det som tas för givet ifrågasättas. Sådant gillas inte av alla. Maktpositioner och maktcirklar skakas om för om författarna har rätt kommer det att krävas förändringar ned på personnivå inom vänsterpolitiken, oavsett politisk nivå. 

Till exempel tas det upp om diskussionen kring migrationspolitiken där författarna har kommit fram till att det behövs en begränsning av antalet som kommer hit. Det handlar om att annars tunnas resurserna ut och det drabbar de som kommer hit, arbetarklassen och delar av medelklassen. Sverige som nation klarar inte av att bära hur stor invandring som helst. 

Jag tror att det här är något som ifrågasätts kraftigt av en hel del och får boken att hamna i kylan. De vågar ta tag i en fråga som är mycket känslig inom vänstern och diskutera denna samt komma till en slutsats som inte tilltalar vissa skulle jag gissa. Deras syn och slutsatser blir ifrågasatta och det är utmanande. Därmed blir inte Populistiska manifestet den bok som vänstern behöver diskutera och kunna analysera sin omvärld utifrån. Det är synd för den borde vara obligatorisk läsning i varje arbetarekommun, region, riksdagsgruppen och partiledningen. 

Jag vill rekommendera denna bok. Läser du den kommer du att få många aha-upplevelser, funderingar skapas liksom nya idéer om hur framtiden kan förändras till det bättre. 

Det kan vändas

Vi lever i en tid där det finns en rad problem och utmaningar som vi står inför, som kräver lösningar. Det pratas om dem men de pratas om dem en och en, inte tillsammans och knyts definitivt inte ihop till något större som vi gemensamt behöver arbete gentemot som skapar hopp och framtidstro. I detaljernas årtionden har helheten och framtiden tappats bort.

Det har gått 20 år på 2000-talet, om vi räknar år 2000 som startskottet. Under denna tid har vi kunnat se hur vår värld har förändrats. 

Ojämlikheten har ökat allt mer där de rikare blir allt rikare, banker och storföretag gynnas, arbetslösheten är hög och allt fler är allt längre arbetslösa. Arbetarklassen och medelklassen får se sig tillbakapressade i ett system som gynnar den med makt/pengar. Allt fler upplever sig som förlorare i spåren av globaliseringen, EU. Klimatförändringar och miljöförstörelse påverkar oss på olika sätt. Kriminalitet följer i ojämlikhetens spår. Krig och terrorism. Tron på att politiken kan göra saker positivt för vanliga människor minskar. Digitaliseringen och automationen slår ut arbetstillfällen, omformar yrken och innehållet i dessa, nya arbetstillfällen och yrken skapas. Välfärden rustas ned och minskar.

Finanskrisen 2008 skapade en nedgång som spädde på människors negativa situation. Nyliberalismen visade sig inte kunna leverera löftena om att med mer marknad, mer till de rika, mer utförsäljning och privatisering av välfärden skulle leda till bättre liv för alla. Samtidigt visade sig att socialdemokratin inte kunde komma med ett tydligt vänsteralternativ som skulle ge nya och bättre möjligheter för människor. Socialdemokratin ansågs ha omfamnat och tagit till sig nyliberalismen, vilket den till viss del har gjort, och var därmed bärare av det negativa. Trots att socialdemokratiska partier runt om i Europa försökte att gå fram med program som skulle rädda nationella ekonomin, som fortfarande var och är nyliberala. Det gillades inte av väljarna.

Vi socialdemokrater har trots detta möjlighet att ta tag i det hela och visa att vi är relevanta i människors vardag. En vardag som vi ska göra bättre. Det behövs en mobiliserande reformpolitik som skapar engagemang. Detta ska göras tillsammans med alla invånare som vill göra vårt land mänskligare, solidariskt, rättvis och ett land som håller ihop. Det är vi tillsammans som kan skapa något bättre. 

Vi behöver ta fram stora idéer och visioner med en politik som är för de breda löntagargrupperna, som förenar arbetarklassen och medelklassen. En politik för jämlikhet. En politik för oss många, inte bara för ett fåtal.

Få ihop Sverige

Vi lever i en tid när det upplevs som att samhällen börjar glida i sär från varandra. Även inom samhällena självt känns det som att det sprickor upp och avstånd skapas mellan människor, grupper av människor, stad och land, inom städer med mera. Det är avstånd mellan människor där samtal mellan människor har ersatts av inlåsningar i att det egna har rätt och alla andra fel. Just nu befinner vi oss vid ett vägskäl där vi måste bestämma vilken väg vårt land ska gå. För mig är det enkelt. Vi måste ena och få ihop Sverige.

Till valet 2014 förde Socialdemokraterna fram att något har gått sönder i Sverige. Det hade det också gjort. Inte bara i Sverige utan också i Europa och världen höll något på att hända. I en del länder har det hållit på i ett par årtionden, i en andra varat några år. En kraftig ökning av ojämlikheten som börjat dela upp samhällen, både inom sig och mellan, och fått mänga att känna sig som förlorare. 

Resultatet har vi sett med framväxten av populistiska högerpartier som utvecklat sig till att bli konservativa partier till höger om de traditionella högerpartierna. Sverige har inte varit förskonat utan också drabbats. Det finns väljare som anser att de traditionella partierna har svikit och inte levererat det som har lovats i form av trygghet, välfärd, jobb och att man ska kunna leva ett bra liv med en bra pension. Då blir andra partier mer intressanta, speciellt om de inte innan har suttit vid makten. 

Människor är oroliga för sin vardag när de ser att det finns problem och utmaningar som hotar deras liv. För en del människor är dessa redan något som förändrat deras liv till det sämre.

Det handlar om skillnaden mellan landsbygd och städer där landsbygden kan se hur servicen försämras och försvinner, både i form av samhällsservice och service från privata företag. Infrastrukturen försämras, kollektivtrafiken blir det allt mindre av. Samtidigt går det att se hur städer och stadsområdena får allt mer av pengarna och servicen. Vissa partier höjer avgifter och bränslepriser som missgynnar landsbygden medan i stadsområdena kan befolkningen ta del av ett rikt utbud av kollektivtrafik med mera.

Samtidigt går det att se hur kriminaliteten håller samhällen i vårt land i ett hotfullt grepp. Även om brottsligheten statistiskt sett har minskat så går det att se att den grova brottsligheten inte vill knäckas hur som helst. Bomber, skjutningar, mord är människor i vårt land mycket oroliga för. Media pumpar ut dessa nyheter. Lägg till drogförsäljning så har vi en grund för något som splittrar också vårt samhälle.

Vi lever i en värld där vi aldrig någonsin har haft så mycket information och kunskaper tillgängliga ett knapptryck bort. Många har trott att det skulle göra världen bättre och få människor att komma ihop. Det som har skett är att samtalet blir allt mer tillspetsat där samtalsdeltagarna låser in sig tidigt i sina egna åsikter, vägrar att rucka på dem och anklagar alla andra för att ha fel. Personangrepp är allt vanligare i debatten. Vi i vårt land har gått ifrån att ha ett samtal där man är nyfiken till vad den andra tycker och tänker och där man tillsammans kan komma fram till smartare och bättre lösningar till att den egna sidan ska alltid ha rätt, de andra har fel och därmed blir också slutsatserna sämre. Det här är något som splittrar vårt samhälle.

Sverige har gått ifrån att vara ett kollektivt samhälle, med styrkan det är i att kunna bygga tillsammans välfärd, skapa nya möjligheter för varje individ och arbeta för att enskilda ska få det bättre till att bli ett samhälle byggt på grupper som kämpar mot varandra om ekonomi och politisk, kulturell och social makt. Där den som vinner slår ut alla andra. Nyliberalismen har varit duktig på att slå sönder det kollektiva samhällstänkandet till förmån för mindre grupper som ställs mot varandra och har fullt sjå med att bekämpa varandra på olika sätt. Det handlar om identitetspolitik som skapar grupptänkandet och att det är den egna gruppen som är viktigast. Ingen annan utanför gruppen kan förstå eller identifiera sig med gruppen om personen saknar vissa karaktäristiska drag av olika slag.

Identitetspolitiken splittra och ställer grupper mot varandra. Det är en utmaning att ta itu med den. Det som har varit bra är att den inriktningen på politiken synliggjort människors individuella rättigheter på annat sätt än tidigare men den låser också in människor i grupper som gör att du är bara synlig så länge du tillhör en grupp. Du kan inte lämna gruppen. Gruppkampen gör också att spänningar uppstår och blir en destruktiv kamp mellan grupperna.

Vi lever i sviterna av nyliberalismens politik. En politik som ökat ojämlikheten. En ojämlikhet som för över resurser till de rikaste, privatiserar det gemensamma för att marknadskrafterna ska få tjäna pengar, slänger ut människor i arbetslöshet, sjuka från sjukförsäkringar, minskar på resurserna till välfärden med stålbad och nedskärningar som följd. Människor utan hopp och framtidstro slängs ut i jakten på status och inkomster.

Det är dags för ett stort och gemensamt arbete för att få ihop Sverige igen. Sverige är som starkast när vi håller ihop, när samhället håller ihop, när människor känner trygghet och det finns framåtanda. Ojämlikheten måste bort. 

Kan Labour komma tillbaka?

Nu är det brittiska valet över. En förkrossande seger för de konservativa. Labour backar åtta procent jämfört med förra valet. Redan nu sågas Labourledaren längs med fotknölarna och hans avgång krävs. Själv meddelar Jeremy Corbyn att han inte kommer att leda Labour i nästa val, vilket troligtvis varit klart sedan tidigare. För Labour gäller det dock att sansa sig och fundera utifrån rätt tankar. Risken är annars att Blairisterna kommer att komma tillbaka.

Valet i Storbritannien är inte en roligt läsning för den som är en del av arbetarrörelsen. Labour förlorar närmare 59 platser från senaste valet, som då ansågs vara en stor framgång. En del försöker att skylla på Jeremy Corbin, framför allt de som förlorade i sina valkretsar men i förra valet var han hyllad av dessa. Det är hans ansvar och den politik som Labour gick till val på. Det är mycket som är fel där enligt en del.

Bryter vi ned siffrorna, källa är BBC, ser vi intressanta saker i valkretsarna Även om det finns labour politiker som verkar förneka det så har valet handlar ganska mycket om Brexit. I de områden där det var stark röstövervikt på att lämna EU går de konservativa framåt, vilket är starka områden för arbetarklassen. De vinner i dessa områden. Det är områden där "för Brexit" har varit fortsatt stark hela tiden sedan folkomröstningen. I de områden där det var övervikt på att stanna vinner Labour i de valkretsar man vann förra valet, de flesta. I "stanna valkretsarna" backar Labour men inte så mycket som i "lämna valkretsarna". Konservativa vinner allt ifrån rejäl röstövervikt till något 100 röster bara. Så i grunden är det ingen jordskredsseger även om det får stort utslag i majoritetsvalkretsar.

Kanske kan Labours politiska manifest ha spelat roll då det kan ha uppfattats allt för progressivt för en mer konservativt baserad arbetarklass som ser EU som det stora problemet för deras situation, hur deras samhälle har förändrats och känslan av att vara lämnad utanför utvecklingen och förbättringar.

Vad behöver Labour göra nu?

Labour behöver ha en ordentlig analys av dagens val men framför allt vad det är för Storbritannien som finns. En process behöver sättas igång som tar tid. För om inte analysen blir rätt kan val av ny ledare och valet av politiska lösningar bli fel. Omvärldsanalysen är mycket viktig. Den ligger till grund för behovsanalysen över vad det är för ledare som behövs. Sedan behöver en kravspecifikation tas fram på vad det är för ledare som behövs. Innan dess är det bara för alla hugade spekulanter att hålla sig undan.

Det skulle inte förvåna mig över de som tycker att Tony Blair var bra, Blairisterna, ser en chans att ta över. Det är en väg som ska vara stängd. Labour ska inte ta en ny högersväng. Labours väljarna går att vinna deras förtroende och stöd åter men inte med högerpolitik. Då kommer de att känna sig svikna och söka sig stöd någon annanstans.

Två saker behöver Labour fokusera på. Den ena handlar om det ständiga gräsrotsarbetet. Labour har många hängivna medlemmar som jobbar hårt för partiet. Labour har jag uppfattat är ett parti som byggt sig på gräsrötterna och är ett medlemsägt parti. Om Labour ska kunna komma tillbaka gäller det att utveckla sig i att vara ett gräsrotsparti där varje medlem känner att de är med och utformar partiets framtid. Det handlar inte om att ledningen ska lyssna utan om att inse att det är medlemmarna som styr och äger partiet. Ledningen ska bestå av medlemmarna och vara mitt bland alla medlemmar. Labour ska inte vara ett parti utan en folkrörelse. Partiet får bra uppbackning av facken.

Det gäller också att Labour är mycket mer aktiva i valkretsarna hela tiden. En offensiv närvaro som visar att Labour är relevant i människors vardag är viktigt inför nästa val på riksnivå men än mer på kommunal nivå. Kan Labour visa att partiet har lösningarna på människors problem och utmaningar då ökar stödet. Om människor uppfattar att Labour inte är ett parti som är relevant kommer konservativa att vinna eller ett helt nytt parti får deras stöd.

Det andra är att ju yngre snittåldern är på de röstande desto fler valdistrikt vinner partiet. I valkretsar med valålder under 45 år syns det tydligt, enligt sändning i BBC. Ju äldre snittåldern är desto mer konservativt röstas det där. Det gör att Labour går hem hos befolkningen och har framtiden för sig.  Labour har lyckat att attrahera nya väljare i nya grupper med en politik som tar itu med ojämlikheten och klimatförsämringarna. Det ligger i tiden och i framtiden.

De konservativa må ha vunnit valet i dag men framtiden tillhör Labour.