Nya kärnkraftverk ska inte påverka oss konsumenter negativt

I Sverige diskuteras det om behovet av nya kärnkraftverk. Vattenfalls förstudie vid Ringhals är nu klar. Risken är att en del av ett naturreservat kommer att få stryka på foten. Samtidigt pågår det ekonomiska analyser av ny kärnkraftverk som pekar i riktningen på att elpriset kommer att bli mycket högre än vad det är i dag. Orsaken är att kärnkraftverken måste betala sig. Med dagens lägre energipriser är det ingen lönsamhet i ny kärnkraft.

Signalen till regeringen, och kommande regeringar, är den att vi konsumenter inte ska drabbas negativt av att ny kärnkraft byggs. Elpriset ska inte och får inte sticka iväg uppåt på grund av detta. Det skulle inte förvåna mig om priset går upp men det kommer att skyllas på händelser i omvärlden. Det ligger ett mycket stort ansvar på att ny kärnkraft inte leder till negativa saker för konsumenterna, oavsett om det är privata hushåll, näringslivet, välfärden, föreningslivet.

Samtidigt så drabbas vi konsumenter negativt av Tidöregeringens jakt på ny kärnkraft. Det har gått prestige i detta. Regeringen är nämligen otroligt senfärdig när det kommer till att godkänna havsbaserade vindkraftsparker, bland annat utanför Ystads kommuns kust (Triton). Det ligger 13 stycken inkomna ansökningar till regeringskansliet som bara väntar på att godkännas av regeringen. Dessa vindkraftsparkers kapacitet motsvarar ett antal kärnkraftverk. 

Om havsvindparken Triton godkänns snabbt innebära det att Skåne, och därmed elområde fyra, tillförs 7 TWh ny el. Det motsvarar nästan hälften av Skånes elbehov. Får oss elkonsumenter skulle det innebära fallande elpriser. Man kan fråga sig varför regeringen inte har fattat beslut än om denna anläggning. Den är mycket viktig för jobben, hushållen, välfärden och föreningslivet. Varför ska vi betala högre elpriser?

Tidöpartierna vill inte gynna vanliga människor

 Vi har hört det om och om igen från Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna. De har en ny politik för landets invånare. För att se om det verkligen är rätt politik för vanliga människor gäller det att titta på vad Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna gör i verkligheten, inte enbart på vad de själva säger. Vi utgår ifrån kortare arbetstid.

Från olika håll framförs det att det är dags för en ordentlig reform som gynnar vanliga människor, speciellt alla som är anställda och jobbar. Under 50 år har vi haft 40-timmars arbetsvecka i Sverige. Människor jobbar hårt och alla på arbetsmarknaden är i dag effektivare och producerar mer än någonsin tidigare. Samtidigt går det att se hur detta påverkar arbetskraften. Många vittnar om hur arbetet går in på fritiden. De kan inte släppa jobbet, känner att de måste stå till förfogande. Sjukvården drivs genom att personalen hela tiden jobbar övertid. Inom ytterligare andra yrkesgrupper måste man springa snabbare och göra fler arbetsuppgifter på samma arbetstid som innan. Det är hög stressnivå och det sliter på den som är anställd. Anställda slås ut från arbetsmarknaden. Det sliter på personalen och påverkar fritiden och familjelivet negativt.

Idén är att det ska finnas en balans mellan arbete-fritid-vila men som det är i dag tar arbetet allt mer tid från fritid och vila. Det gäller inte bara i Sverige utan runt om i världen. En motreaktion på detta har blivit att det är dags för arbetstidsförkortning. I vissa länder har arbetstiden förkortats med goda resultat. Anställda behöver få tillbaka makten och ett sätt att få det på är genom en arbetstidsförkortning. Den som jobbar får därmed mer tid över för fritid och vila, att kunna äga sitt eget liv. Kan andra länder kan Sverige.

En jättebra reform för vanliga människor. Vad säger då Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna om detta?

Nej. Det är svaret. Nej till denna frihetsreform för den som jobbar. De fyra partierna anser att det kostar alldeles för mycket. Summan på en arbetstidsförkortning är beräknad att landa på 7,3 miljarder kronor. Tidöpartierna anser att samhället har inte råd med detta.

Samtidigt ska vi komma ihåg att samma partier säger ja till att staten betalar ut 7,5 miljarder kronor i RUT-avdrag. Helt plötsligt finns det pengar men då är det pengar som går till de som har mest pengar redan. Det är de som till stor del använder sig av RUT.

Vi kan tydligt se att retoriken som Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna kör med stämmer inte överens med den politik som de för. De står för en politik som gynnar de som har det bäst och mest. Alla andra är förlorare. Vi har inte råd med att människor har dålig arbetsmiljö, arbetsvillkor, får se sin fritid och vila och tid med familjen minskar då arbetet kräver allt mer, stress som leder till sjukskrivningar, människor som bränner ut sig, människor som far illa.

Så här kan vi inte ha det. Sverige har råd med att sänka arbetstiden. Pengarna finns. Det handlar om vad vi vill använda dem till. Ska pengar användas för ett fåtal eller ett flertal? Det är en självklarhet att den som jobbar ska få sänkt arbetstid. Det är dags för en förändring.

Tidöpartierna är fast i felaktigt tänkande

 I Sverige bedriver Moderaterna, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Liberalerna en hård invandringspolitik. Det ska vara svårt att invandra till Sverige samt finnas tuffa krav för att invandrare ska kunna leva här, speciellt om de har en familj. Varför gör dessa fyra partier detta? Jo, de anser att allt som är fel i Sverige har med invandringen att göra. Hela politiken som dessa fyra partier bedriver bottnar i en negativ syn på invandringen och invandrarna.

Genom att peka ut invandrare och invandringen som problem försöker dessa fyra partier ge en enkel förklaring till varför det finns problem av olika slag exempelvis att pengarna inte räcker till sjukvården och äldreomsorgen, resultaten i skolan, välfärd som går på knäna, den höga arbetslösheten, kriminaliteten med mera. Allt som inte är bra skylls på invandrarna. Samtidigt säger samma partier ingenting om att närmare 20 miljarder kronor går till RUT- och ROT-avdrag. Dessa bidrag gynnar de som har gott om pengar i vårt land.

Tittar vi ut över världen ser vi att i många länder skylls problemen på invandrare och invandringen. Det gäller i länder som USA, Europa, Asien, Afrika, i stort sätt på alla kontinenterna. Det är "den andre" som får skulden. Vi ser att detta inte gör vår värld säkrare. Istället blir den allt mer instabil med växande hot och problem. I stort sätt är det likartade partier, på högerkanten, som i Sverige som bedriver denna problemställning. Direkt uppstår självklart frågan varför de gör detta. Kan det finnas andra bakomliggande motiv som de inte vill berätta för alla oss andra om vad som egentligen skapar problemen i samhället och vår värld?

De partier som pekar ut invandringen och invandrare som problem har ett ideologiskt tänkande som begränsar. Det begränsar Sverige utvecklingsmöjligheter och därmed möjligheter att kunna lösa grunderna till problem smartare, smidigare med varaktighet och långsiktighet. Deras lösningar löser inte grundproblemen, problem som fortsätter att existera och accelerera. Vi kan tydligt se hur vårt land slits sönder, klassklyftorna ökar, solidariteten minskar, mindre rättvisa, människor känner sig allt mer bortglömda, lokalsamhällen rustas ned och förlorar samhällsservice och jobb.

Det gamla tänkandet har lett in vårt land i en återvändsgränd. Vi måste komma ut ur den och det illa kvickt. I denna blogg kommer det att diskuteras problem och utmaningar, varför högern inte vill ha en annan debatt, vad som kan förklara hur våra samhällen ser ut, vad vi kan göra för att bygga ett bättre samhälle och värld för oss alla. Slutsatsen är att vi måste ha ett nytt tänkande i Sverige som verkligen kommer åt de grundläggande problem i vårt land. Det är dags för en förändring. Den börjar nu.

Var är "hela Sverige"-perspektivet i skoldebatten?

 För ett litet tag sedan kom de senaste resultatet från PISA-undersökningen. Det gick en chock genom det politiska Sverige. Resultaten pekar nedåt igen. Debatten så här långt handlar om de försämrade resultaten, bland annat pekas friskolesektorn ut som ett problem. Ytterligare två tunga orsaker har lyfts fram. Det är att socioekonomiska faktorer och geografi spelar en stor roll i de försämrade resultaten. Det betyder att vems barnens föräldrar är och vilken inkomstnivå dessa tillhör avgör hur det går för barnen. Samma sak med var barnen bor geografiskt. Det är dags att den skolpolitiska debatten lämnat storstadsperspektivet och istället fokuserar på hela Sverige.

 I den skolpolitiska debatten är utgångspunkten storstadsperspektivet. Det pratas om socioekonomiska områden i storstadsområdena som det behöver mer resurser till. Vi har kunnat läsa om den ena skolan efter den andra i förorter och stadsområden som har låga skolresultat. Fokus från politiker har varit på detta.

 Samtidigt har annat försvunnit under radarn. Ledaren i Dala Demokraten lyfter fram att i dag är det eleverna på glesbygden "som presterar allra sämst i skolan." Det här är en varningsklocka som måste tas på största allvar. Det är dags för politiken att verkligen förstå och sätta landsbygden in i de politiska diskussionerna. Det är ett krav som måste ställas. Det ensidiga storstadsperspektivet har inte byggt ett bättre och starkare Sverige.

 Det vi kan se är att det är på landsbygden effekterna av den snedvridna skolpolitiken slår stenhårt. Förändringen av uppbyggnaden av samhället drabbar landsbygden och speciellt glesbygden hårdast. "Det är här klyftorna syns som mest, mellan de som presterar högst och de som presterar sämst. Där skolpengen inte räcker till att köpa in skolböcker för att eleverna är för få. Det är här det är allra svårast att rekrytera utbildade lärare"

 En låg befolkningsmängd i kombination med avfolkning gör att barnen i glesbygden drabbas av försämrad skolgång. Landsbygdskommuners inkomstökningar har en tuff utmaning i att hålla jämna steg med kostnadsökningarna samt att när besparingar ska göras skärs det i skolbudgeten. Detta eftersom skolan är en kommunernas största budgetposter. Även här drabbas eleverna negativt genom lägre resurser till skolan. Privata skolor etableras inte heller på landsbygden/glesbygden hur som helst. För dessa är det mer attraktivt att finnas i tätbefolkade kommuner.

 Den skolpolitiska debatten behöver flytta från att ha ett storstadsperspektiv till att ha ett "hela Sverige perspektiv". Det går inte att fortsätta att ha debatten som den är nu. Det handlar om att återupprätta samhällskontraktet för hela Sverige.

 Ska hela Sverige vara ett land som är jämlikt med hög tillväxt, tillväxt i jobb och företagande, i innovationer och utveckling behöver det satsas på förskolan och skolan. Klyftorna inom skolväsendet måste arbetas bort och skolorna måste ges rätt förutsättningar. Rätt resurser behöver tillföras och vara en central pelare som det inte görs besparingar på. Görs detta får vi barn som har rätt förutsättningar att trygga gå ut i vuxenlivet. Alla vinner på det.

 Sverige kan bättre. Det är dags för förändring.