Glad Påsk!

Sd är ett bevis på något som är fel i samhället

Vi måste förstå att dagens Sverige är inte samma som det varit tidigare. En del på både vänstersidan och högersidan i svensk politik verkar tro att får man bara bort Sverigedemokraterna (Sd) så kommer allting att bli bra. Tyvärr är det inte så enkelt. Sd är ett bevis på att något är fel i samhället som de andra partierna, och nya partier, måste ta tag i. För Sd är ett resultat av det som har hänt.

Det har skett ekonomiska förändringar i vårt samhälle som i sin tur har skapat sociala förändringar. Under de senaste 35 åren har alla lovord om ökad globalisering, mer marknadsekonomi, utförsäljning av välfärden, privatisering av välfärden, mer konkurrens inom välfärden ex äldreomsorg, sjukvård och utbildning, att hålla igen i lönebildningen med mera visat sig inte fungera i verkligheten.

Runt om i landet går det att se hur globaliseringen gör vissa områden till stora vinnare, vissa andra hamnar efter och får kämpa hårt för att vara med medan andra är förlorare. Vinnarna är storstäderna och de närliggande kommunerna där det satsas inte bara från det privata näringslivet utan också från staten. De som bor här framstår som vinnarna i allt detta som har skett. Här finns arbetstillfällen, utbildningsmöjligheter, ett rikt kulturliv, utbyggd infrastruktur och hög servicenivå från samhället.

Samtidigt är det andra områden som får se företag lämna, butiksdöd breda ut sig, samhällsservicen försämras, samhällsservice försvinna, arbetslösheten ökar, nytt jobb som man får ger lägre betalt inom servicesektorn jämfört med industrijobben som har försvunnit. Otryggheten breder ut sig. Kriminaliteten ökar. Missbruk likaså. Social otrygghet breder ut sig.

Vi kan se en början till förändring hos väljarna i och med valet 2006. Här ser vi en tydlig rörelse där väljare lämnar socialdemokraterna för att pröva alliansens politik. En politik som lovar att Sverige ska bli bättre och att du ska få det bättre. Först och främst ska du som jobbar få mer i plånboken. Det blir ett maktskifte då socialdemokratiska väljare aktivt väljer att gå rakt över från S till M och andra allianspartier.

När sedan alliansen inte kan leva upp till det som har lovats, bland annat försämras a-kassan, sjukförsäkringen och det går tydligt att se att välfärden får inte de resurser som behövs börjar väljarna att leta efter ett parti att stödja. Socialdemokraterna var inte längre ett alternativ då partiet under stora delar av mandatperioden 2007-2010 bedrev en aktiv oppositionspolitik mot alliansen, vilket uppskattades mycket av väljarna, men innan valet köpte i stort sätt allt som alliansen hade genomfört. Där och då började S på allvar att sjunka i opinionsmätningarna. Valet 2010 blev sedan ett val där S hamnade strax över 30%, tappade många väljare.

I valet 2010 steg ett annat parti in på riksdagsarenan i form av Sverigedemokraterna (Sd). Resultatet blev 5,7%. Moderaterna ökade och hamnade på också strax över 30% (landets näst största parti). Det går att säga att socialdemokratiska väljare valde både M och Sd i detta valet. Efter valet 2010 har vi kunnat se hur Sd har vuxit i takt med att både M och S har minskat. En enkel förklaring är till att Sd växer kan vara att socialdemokratiska väljare som redan tog steget till M gick sedan vidare till Sd.

Väljarna protesterade i valet 2010 och har sedan fortsatt mot de tidigare partierna och deras regeringsinnehav för att Sverige är där landet är. Upplevelsen av att det inte går åt rätt håll. Fakta i form av ökad ojämlikhet och försämringar av olika slag, nedskärningar inom välfärden med mera. En grogrund för att väljarna anser att partierna inte förtjänar deras röster. När sedan ett nytt parti kommer in blir steget att rösta på det inte stort. Vi lever i en annan tid där väljarna inte längre ser sig själva som att alltid oavsett vilket ställa upp för partier, oavsett vad partierna än gör.

Istället ser väljarna sig som att de har makten att avgöra vem som ska regera. Partierna har länge kämpat om mittenväljarna. Oftast vissa delar av medelklassen, de med högskole-/universitetsutbildning och tjänar bra. De har ansetts vara viktiga att vinna över. Arbetarklassens väljare och större delen av medelklassen har setts som att alltid vara trogna respektive parti men här har en förändring skett. Dessa väljare anser att de ska vara i centrum av svensk politik och att politiken ska bygga på oss många, inte bara ett fåtal. Därmed har de också visat tydligt att de går från ett parti till ett annat, ställer krav på resultat och att partiet, eller partierna, tar deras problem och oro på allvar samt ger dem möjligheter till att få leva ett gott liv som de formar i frihet.

Så vad ser då väljarna i Sverigedemokraterna? Det ska jag skriva om i nästa blogginlägg.

Väljarna har skapat en politisk revolution

Det är intressant att läsa den borgerliga pressens ledare. Samma sak med liberala skribenter och analytiker i deras tidningar. De försöker visa att hur Sverigedemokraternas framgångar kan bli moderaternas, kristdemokraternas och liberalernas framgångar. Anamma Sd:s invandringspolitik är prioritet liksom att så ofta som möjligt attackera socialdemokraterna. Det ingen av dem har insett är att det politiska landskapet är helt förändrat och deras analyser samt slutsatser är helt fel.

Oavsett om jag läser de rikstäckande liberala tidningarnas eller lokaltidningens Ystads Allehandas dito och de analyser som görs om politiken, oavsett om det gäller riksnivå/regional nivå/kommunal nivå går det tydligt att se att de har inte förstått vad det är som händer. De analyser som görs och slutsatser som skrivs har ingen bäring i vår nutid eller framtid. Väljarna bryr sig inte om det som skrivs och framförs. Skulle ledarnas och analytikernas förslag genomföras skulle det bli tydligt vilket avstånd det är mellan den liberala delen av Mediesverige och väljarna.

Samma sak är det mellan partierna och många väljare. Det är många som försöker förstå varför Sverigedemokraterna har vuxit, tagit väljare från alla partier men mest från M och S. Andra å sin sida vill vara ett tydligt värderingsmässigt alternativt till Sd för att visa att man står för andra värden i tron att det ska stoppa väljarflykt och locka väljare. Alla letar efter en positionering och metod för hur Sd ska besegras. Inget verkar fungera. Det anser jag beror på att förståelsen för vår samtid, den förändring som har skett i samhällen över hela världen och hur väljarna ser på partierna är mycket liten, eller på en del håll helt obefintlig. Varför är det många som gör sig lustiga över Sd:s väljare? En fråga att fundera på.

Kampen om den politiska makten i Sverige har fokuserat helt och hållet under ett antal val på mittenväljarna. Ett par procent som anses vara den grupp i landet som avgör vem som ska styra. Partierna har utgått ifrån att de väljare de har kommer att förbli trogna för så har det varit innan. Allting visar sig inte längre stämma. Andra väljargrupper har tröttnat på detta och att uppleva sig vara röststödjare utan att få något tillbaka. De flyttar på sig. Samtidigt är det över 12% som inte röstar i exempelvis riksdagsvalet i senaste valet. En del har inte möjlighet av olika skäl men en majoritet av väljarna går inte och röstar. Antal blanka röster handlar nästa om en hel procent.

Det som måste förstås är att många väljare i vårt land anser att de "traditionella" partierna som styrt vårt land har misslyckats eller inte levt upp till förväntningarna. Väljare runt om i landet har fått se hur förändringar som har skett exempelvis ekonomiskt och socialt har gjort att det finns många som upplever att de inte får ta del av framgångarna, att ojämlikheten ökar och de drabbas av detta. Vi kan se hur väljare i Norrland som röstat på Socialdemokraterna har gått över till Sverigedemokraterna. Det är för att väljarna upplever att S inte har en politik som gör att de får det bättre.

Moderaterna och kristdemokraterna borde vara större med tanke på att de vill ha en restriktivare invandringspolitik, kopierat Sd, men får inte den betalning i opinionen som de skulle haft. Fler väljare borde ha gått över från Sd men så sker inte. Även M och Kd förknippas på en politik som gjorde det bättre för ett fåtal medan många andra upplever att det inte blev så. Det går inte att lita på de partierna.

Många väljare känner sig svikna av de partier som har styrt Sverige de senaste 20 åren. Här behövs en djupare insikt från media och partierna för hur det är i verkligheten. Om man ska vara relevant i människors vardag krävs det en förståelse om hur det är, att man tar itu med det som har varit och jobbar stenhårt för att visa att den politik som önskas föras från ett parti är seriöst. Det är en politik som är för oss många och där vi många känner oss som vinnare. Så länge inte det tydligt visas väljer väljarna att stödja andra partier som Sd eller så röstar man inte.

Det politiska landskapet har ändrats. Det har ändrats utan att media eller partierna har gjort det. Istället är det väljarna som skapat en förändring som lett till en, faktiskt, politisk revolution där väljarna rör sig dit de känner och upplever kan få ett bättre liv. Bort ifrån de traditionella partierna. Det här en en realitet och som det måste förstås att det är detta som sker. 

Har socialdemokratin en roll i Sverigedemokraternas framgångar?

I en ledare i Aftonbladet skriver Daniel Swedin att vänstern i svensk politik har drivit människor till att rösta på Sverigedemokraterna då den inte har tagit människors oro på allvar. Det är mycket att vara missnöjd över och det har i Sverigedemokraterna fokuserats till politik som människor väljer att stödja. Det har skett utan konkurrens. Daniel Swedin poängterar att vänstern måste se sig roll i Sd:s framgångar. Frågan som ställs är om socialdemokraterna därmed har en roll i dessa framgångar.

Självklart går det att vifta bort Daniel Swedins ledare men om man är en seriös politiker på vänsterkanten ska det stannas upp och analyseras. En intressant sak som han skriver är:

"I Nordamerika och Europa kom många av de dominerande mittenvänsterpartierna under 1990-talet att bli en sorts teknokratiska kartellpartier som omfamnade nyliberala idéer om att marknadsmekanismer är det bästa som finns för att bygga ett gott samhälle. Regeringsduglighet, snarare än lösningar på väljarnas vardagsproblem, blev överideologi. För att vinna marginalväljare kapade många av Europas socialdemokratiska partier sina band med fackföreningsrörelsen och berövade på så sätt sina trognaste väljare – arbetarklassen – en röst. "

Socialdemokraterna har uppfattas som ett parti som inte har tagit människors problem och oro på allvar. Människorna har känt att nyliberalismen och därmed marknadslösningar, globalisering som ett hot. De såg med egna ögon hur samhällsservicen har minskat, välfärden inte levererar det den ska leverera, hur människor allt mer är utlämnad till att klara sig själv, människor far illa, rika blir rikare medan de själva kämpar i sin vardag.

En första kraftig signal på detta var att väljare som innan röstade på S valde i valet 2006 att lägga sin röst på alliansen. Där började en väljarström från S. Det fanns en förhoppning av att alliansen skulle leva upp till den retorik som fanns inför det valet. En retorik som byggde på att alliansen såg väljarna, deras vardag och tog deras problem på allvar. Inför valet 2010 hade väljarna redan insett att alliansen inte gick att lita på. S hade kunnat locka tillbaka dessa väljare. Under mandatperiodens första år 2007-2008 låg S mycket bra till i opinionsmätningarna men valåret rusade siffrorna nedåt.

Vad var skillanden för S? Under mandatperiodens första år bedrevs en stenhård oppositionspolitik bottnad i socialdemokratisk politik. Människor gillade det. Det som sedan kom från S inför valet var att partiet köpte mycket av alliansens ekonomiska politik som drivits igenom i riksdagen. För en del väljare innebar detta att varken alliansen eller S såg verkligheten. Inget att lita på. Något som Anders Jonsson skriver i Dagens Arena om S.

Det som skedde i valet 2010 anser jag vara en politisk "revolution"vars effekter vi fortfarande ser. Väljare ansåg att de partier som styrt perioden innan 2006 och efter levde inte upp till att ta människors problem på allvar. Sverigedemokraterna hade bedrivit en valkampanj som uppmärksammades. Tydligt budskap och förslag på åtgärder. Väljare valde då att lägga sin röst på Sd, framför allt som en protest mot de etablerade partierna.

Det har sedan fortsatt men många av Sd:s väljare har stärkts sedan 2010 och 2014 att allianspartierna och S inte har lösningarna då politiken har fokuserats på andra saker. En sak att fundera över är att när Håkan Juholt tillträdde och en tid framåt växte socialdemokraterna i opinionen. En av de viktigaste orsakerna var att socialdemokraterna då lät som socialdemokrater. Väljarna började känna igen partiet och gav sitt stöd.

När politiker och media för fram saker som inte bottnar i människors vardag skapas och bibehålls ett avstånd som förstärker känslan av att vara bortglömd. Lägg också till hur en del inom de etablerade partierna på vänsterkanten öser negativa saker om människor utifrån kön och ålder byggs det på att vänsterpartierna inte tar människor på allvar.

Beror Sverigedemokraternas framgångar på socialdemokratin?

Socialdemokratin anses inte ha tillräckligt kraftfullt hållit fast vid socialdemokratins värderingar och stått emot nyliberalismen. Partiprogram och en del politiska förslag har haft nyliberalismen med sig. Partiet har blivit allt mindre relevant i människors vardag, inte tagit fighten för dem och involverat dem i en socialdemokratisk folkrörelse som vill bygga morgondagens samhälle mycket bättre än dagens. När möjligheten har funnits att stå för något annat har man vikit ned sig och stått kvar vid nyliberala lösningar ex alliansens skattesänkningar, avregleringar, privata verksamheter i välfärden. Medlemmar och sympatisörer känner en uppgivenhet. Något som går att läsa i en artikel av Daniel Suhonen.

Vi kan se i opinionsmätningar och valresultat hur socialdemokratiska väljare går från S till Sd. Varje väljare som lämnar ett parti bär det partiet ansvar för. Så utifrån det går det att säga att vi socialdemokrater bär ansvaret för att socialdemokratiska väljare har gått till Sd. Det kan vi inte ducka för.

Daniel Swedin avslutar med:

"Nej, det krävs radikala svar som faktiskt löser de frågor som sopats under mattan i årtionden. Det handlar om den växande ojämlikheten, de inställda klassresorna, arbetslivets förändrade villkor och globaliseringens baksidor. 

Men då måste vänstern också förstå den förbittring som drivit på populistvågen och vilken roll man själva spelat för att vi hamnat här. Först därefter kan man bli en rörelse som står för något och som står upp för något. "

Det finns dock möjligheter. Många före detta socialdemokratiska väljare vill komma tillbaka men trycker mycket på att då måste S bedriva en socialdemokratisk politik. Det är väl värt att analysera ned på djupet vad det innebär. Om väljarna anser att S inte bedriver en sådan politik är det dags att förändra den bilden.

Socialdemokraterna ska ha en politik för de breda löntagargrupperna. En politik för arbetarklassen och medelklassen. En politik för jämlikhet. En politik för oss många, inte bara ett fåtal. 

Daniel Swedin slutar nu på Aftonbladet och blir talskrivare åt Stefan Löfven.