Sverige ska vara en kunskapsnation - då går det inte att skära ned på skolan

I dagens Sverige år 2023 genomgår nu förskolor och skolor runt om i Sverige ett stålbad med kraftiga nedskärningar som följd. På grund av ökade priser, högre inflation, högre elkostnader och bränslekostnader, högre kostnader generellt och för lite pengar i statsbidrag från regeringen sker detta. Det här är något som slår mot barnen, personalen och vårt land som kunskapsnation. Det här hotar framtiden för oss alla.

Landets kommuner har fått kraftigt ökade kostnader samtidigt som ökningen statsbidraget från staten inte lever upp till att ge kommunerna andrum. Istället sker nu massiva nedskärningar inom välfärden. Speciellt förskolor och skolor får ta smällen. Personal sägs upp, vikarier tillsätts inte vid sjukdomar eller ledigheter för ordinarie personal. Klasser kommer att slås ihop, klasserna blir allt större. Varje elev kommer att få mindre stöd, hjälp och möjligheter att kunna lyckas i skolan. 

I Ystads kommun är det nu besparingar på 25 milj kr som har lagts på förskolan och skolan. Kommunstyrelsens ordförande moderaten Paula Nilsson anser att Barn- och utbildningsnämnden har tidigare år fått 30 milj kr och kan därmed klara av besparingen. Det visar på oförståelse för hur ekonomi fungerar och att förskolan och skolan inte prioriteras. Regeringssidan i riket visar samma inställning.

Ledarsidan i Dagens Nyheter skriver om att det här kan leda till att barnen drivs in i gängkriminalitet då de inte får lyckas i skolan. De barn som får minst godkänt i skolan dras inte till kriminalitet på samma sätt som de som blir underkända. Om skolan satsar och investerar i barnen så får de en framtidstro. Fler vuxna, och då speciellt pedagoger, kan få skolarbetet att kännas meningsfullt. Då föds och underhålls framtidstron. Det blir inte lika lockande att dras in in kriminalitet eftersom det finns andra och bättre vägar framåt.

Vi lever i en värld där kunskap är något som människor är i behov av för att kunna klara sig på arbetsmarknaden, i livet. Samhället är i behov av att kunskapsnivån är hög för att samhället ska kunna existera. Det i sin tur gör att samhället kan få in skattemedel som gör att vi kan ha en välfärd som stöttar, hjälp och finns där när behovet finns. Något vi gemensamt finansierar. Kunskap gör att vi klarar av arbetslivets utmaningar, startar nya företag, driva och utveckla företag och verksamheter som skapar tillväxt och utveckling. Något som ska komma till gagn för alla.

Det som nu behöver ske är att regeringsunderlaget bestående av moderaterna, kristdemokraterna, liberalerna, sverigedemokraterna ser till så att i vårändringsbudgeten ökar statsbidraget till landets kommuner för i år. Så pass mycket så att nedskärningarna inom förskola/skola och välfärden upphör. 

Det handlar om Sveriges framtid, om tillväxt och utveckling. Det handlar om vår gemensamma framtid. Vi måste se till så att barnen blir vinnare, inte förlorare.

Socialdemokratin har ett stort arbete framför sig

 I dag publicerar Aftonbladet den senaste opinionsmätningen. Den visar att Socialdemokraterna når sin högsta nivån sedan 2012. Partiet får stöd av 35,2% av väljarna om det hade varit val i dag. En bra siffra och ett fantastiskt stöd men vi måste alla vara medvetna om att regeringsunderlaget har inte haft en bra start med svikna vallöften och valhänt agerande gentemot inflationen, räntehöjningarna, elpriserna, lågkonjunktur. Stödet ser bra ut men socialdemokratin har ett stort arbete framför sig i att visa att stödet ska vara minst på denna nivå. S (vi) kan inte slå oss till ro.

Det är bra att partiledningen med Magdalena Andersson och Tobias Baudin för någon vecka sedan presenterade att nu ska Socialdemokraterna utveckla sin politik brett. Även om S gick fram i riksdagsvalet, liksom på många håll i regioner och kommuner, finns det bland väljarna en skepsis mot oss som vi behöver förändra. I Sverige finns det sedan valet 2006 en högermajoritet i Sveriges riksdag. Det blåser högervindar i vårt land liksom det gör i Europa. 

Vad betyder det för socialdemokratin?

Det betyder inte som en del tror att Socialdemokraterna ska bygga sin politik åt höger för att vinna opinionen. Vi har sett att exempelvis inblandningen av nyliberalism, kulurkrigspolitik eller annan högerpolitik inte fungerar i partier som i grunden står för något annat. Det krockar rejält med ideologi, grundvärden, vad medlemmar och väljare har för bild av det partiet. Då väljer väljarna något annat tydligare parti.

 För oss socialdemokrater innebär det att vi ska bygga vår framtidspolitik på socialdemokrati och inget annat. Det gör att vi måste göra upp med en del saker som funnits de senaste 30 åren i politiken, oavsett hur ont det kan vara för en del grupper i partiet.

Högervinden i vårt land, och i Europa, visar att väljarna anser att den sidan har bättre svar på nutidens problem och utmaningar än vad Socialdemokratin har. Det är mycket allvarligt. Vi kan se exempelvis på finanskrisen 2008-2009, som fick återverkningar i flera år efter det. Socialdemokratin i Europa orkade inte samla sig i ett tydligt alternativ gentemot en nyliberalism som hade kört ekonomin och samhällen i botten. Väljarna valde då att leta efter andra partier, både till vänster och höger, som hade tydliga svar och lösningar. Effekterna av detta lever kvar på vår kontinent och i Sverige.

Socialdemokratin ska nu arbeta fram ett nytt politiskt program byggd på en ordentlig samhällsanalys. I grunden står vi i vårt land och världen inför två mycket stora utmaningar. Det handlar om klimatförändringen och den allt mer ökande ojämlikheten. Båda dessa utmaningar står redan i dag för, och kommer i framtiden att skapa, stora problem för vårt samhälle och planet. En Socialdemokrati för framtiden måste fokusera på detta och ta fram ett politiskt program som möter det ur en styrkeposition och ger invånarna hopp om en bättre framtid. Våra lösningar ska anses vara mycket bättre än högersidans. Socialdemokratins arbete börjar nu.

Är vi redo för en ny världsordning?

Sedan Lehman-kraschen och den ekonomiska kris som följde på den och fram till i dag går det att se hur vår värld håller på att förändras. En förändring som kommer att skapa en ny världsordning. Där vi nu har möjlighet att vara med och forma den till något som är bra för så många av oss som möjligt.

Vi är nu inne i ett skifte i världshistorien. Många pekar på att tiden från 1980, speciellt från 1989, och fram till 2015, ska ses som en tidsperiod där människor och länder fördes samman. Globaliseringen fick möjlighet att binda samman ekonomier med USA som central makt att hålla ihop det. 

Tiden efter 1945 ska ses som välfärdens framväxt där otaliga människor kunde lyftas ur fattigdom till bättre liv. Speciellt gäller detta för västländerna, däribland Sverige. Kampen om vilken världsbild skulle gälla drev på detta. Det kalla kriget var en realitet mellan väst och kommunistländerna. Detta drev väst till att göra det bättre för den egna befolkningen och visa att väst stod för en humanare väg som ledde till välstånd, tillväxt, utveckling och trygghet. Samtidigt låg säkerhetspolitiska spänningar där det satsades stora resurser på militärt försvar och säkerhet. Det fanns en säkerhetskostnad med tydliga fiender.

Kommunismens fall 1989 förändrade detta. Sedan 1980 hade kommunismen börjat att tappa sitt grepp. Många människor i de kommunistiska länderna i Europa och Sovjet kunde jämföra välståndet i väst med hur det var hos dem själva. De kommunistiska staterna kunder inte heller hålla jämn takt med utvecklingen i väst. Då denna utveckling drevs av människors kreativitet, fria tänkande och att våga göra egna saker. Det sättet stämde inte överens med den diktatur som de kommunistiska länderna levde under. 

Det här drev på underifrån en förändringsprocess som sedan ledde till kommunismens fall i östra Europa, som i dag ska ses som en del av centrala Europa. Där började en era av ökad liberal ekonomi, expansion av marknadsekonomi och den nyliberala ideologin som fått kraftig spridning tack vare USA och Storbritannien. En nyliberalismen som kom att genomsyra fram till våra dagar i stort sätt alla världens länder, inklusive Ryssland och Kina. Vi i Sverige lever i nyliberalismen. Globaliseringen av ekonomin förde länder närmare varandra och gjorde länderna beroende av varandra. 

Globaliseringen gjorde att andra länder och regioner runt om i världen kunde skapa en ny position. Kina, Brasilien, Sydafrika, Ryssland, Indien, Sydostasien är exempel. Kina har växt fram till att bli världens huvudverkstad för all sköns varor. Allt såg ut att gå som på räls men sedan hände något som gör att vägen inte längre är rak utan slingrar sig i en tjock dimma.

Införande av globaliseringen, marknadsekonomi, nyliberalismen skulle medföra ökat välstånd för alla. Så marknadsfördes det. Resultatet efter ett antal år visade något annat. Människor slogs ut från arbetsmarknaden och in i långtidsarbetslöshet., Nivån på arbetslösheten sköt upp och har legat på nivåer som innan var helt oacceptabla men nu ses som bra siffror. Människor förlorade bättre betalda arbeten och fick istället ta sådana som ger lägre lön, mer osäkra anställningsvillkor och risk för försämrad arbetsmiljö. I många länder har vi working poor som har två till tre jobb och trots det inte går ihop ekonomiskt. I Sverige har vi låga löner inom många yrken. Det i kombination med osäkra anställningsvillkor, timanställningar, kortare vikariat med mera har gjort att vi också har fått en stor grupp som inte får ihop det ekonomiskt. Det TROTS att de jobbar.

Protester fanns och det fanns en rörelse som visade hur fel vår värld var. Välstånd levererades inte. Så sker Lehmankraschen i USA och skakar om en hel världsekonomi och det politiska systemet. Med den följde inte bara en ekonomisk kris utan också en kris för hela det samhällssystem som byggts upp i världen där allt fler politiska partier hade valt att bli en del av, på olika sätt och i olika mängd. Det här skakade om och satte fart på olika saker som antingen låg och "pyrde" eller hade fått fotfäste och växt sig allt starkare. Vi har sett framväxten av en mycket konservativ höger som skyller allt fel i världen på invandrare, på den andre. Som för ett kulturkrig i hopp om att forma det till sin egen fördel. Framväxt har också skett på vänstersidan av olika grupper och partier som försöker visa på vinsterna som finns med att samhället tar över helt och hållet men som när de väl får makten visar sig inte kunna hålla sina löften.

2015 anses av en del som ett slutdatum för den värld som byggts upp sedan 1980. Det är då vi får Donald Trump som president i USA, högerpopulister tar makten i olika länder. Kina omorienterar sig och Ryssland fortsätter sin auktoritära bana som nu har blossat upp med fullskaligt kriget mot Ukraina. 

Coronapandemin har tydligt avslöjat de problem som finns med globaliseringen. Det handlar framför allt om hur sårbart ekonomin är för sådana här saker. När länder stänger ned slår det mot produktionskedjor och gör alla samhällen sårbara. Till och med skrytet om att EU har en stark inre ekonomisk marknad visade sig vara ihåligt. EU är mycket sårbart.

Allt detta gör att vi nu befinner oss på en ny resa där en ny världsordning kommer att skapas. Vi har möjligheten att vara med och forma denna så att de allra flesta blir vinnare. En ny världsordning som arbetar för oss alla, inte bara ett fåtal. 

Jag kommer att fokusera mycket på detta och diskutera vad som händer i vår värld och vad forskningen säger att vi kan vara på väg samt vad vi skulle kunna göra. Det som sker i vår omvärld påverkar mycket oss som bor och lever i Sverige. Det har skett innan, i dag och kommer att ske i framtiden. Denna dimension saknar jag i svensk politik och debatt.

Välkommen in i debatten om vilken framtid som vi ska ha!

Ett regeringsunderlag som försämrar

Runt om i världen höjer centralbanker räntorna markant (räntor som de borde ha höjt innan men långsammare och tagit sitt ansvar) och ekonomierna stramas åt. Efterfrågan viker ned. Lågkonjunktur har kommit. I vårt land står nu Sverige inför en lågkonjunktur som enligt Konjunkturinstitutet (KI) ska vara till 2025. Detta har regeringen kommenterat. Kommenterat som att det är en naturlag utan att komma med vad som ska göras. Vårt land styrs nu av en generation politiker där tyckandet och ha åsikter är viktigast. En generation som omfamnar marknaden och att den ska lösa allt. Nyliberalismen som huvudideologi. Tyvärr kommer detta att slå hårt mot vårt land. 

Sverige har fått ett regeringsunderlag bestående av Sd, M, Kd, L som omfamnar marknaden och marknadslösningar. Vi har redan kunnat se hur ett antal vallöften svikis. Framför allt handlar det om elprisstöd till hushåll/näringslivet/välfärdssektorn/föreningslivet. Istället för att ta tag i detta på allvar och se till att det blir elprisstöd skylls det när det kommer till kompensation till näringslivet att det krockar med EU. Andra länder i EU bryr sig inte utan stöttar sitt näringsliv på olika sätt på grund av de höga elpriserna. 

Vidare har vallöften för sänkta drivmedelspriser, ett amorteringsstopp samt sänkta skatter för vanligt folk och på ISK svikits. Det som har gjorts är sänkt skatt för de som tjänar bra med pengar, på inkomster över 70 000 kr/mån. Det märks vad detta regeringsunderlag prioriterar. Regeringsunderlaget följer Johan Pehrson-doktrinen. En sak sägs innan valet, en annan sak sägs efter valet.

Det regeringsunderlag som styr Sverige är ett gäng tyckare som gillar att ha åsikter och lever i en idealiserad värld utan förankring i verkligheten. Regeringsunderlaget valde att återberätta det KI sa om lågkonjunkturen och prata om ekonomisk vinter. Ingenting annat presenterades vad regeringen tänker göra för att 1: förhindra att långkonjunkturen blir så lång och 2: se till att det blir högkonjunktur snabbare. Inga förslag kom.

En sak som regeringsunderlaget hade kunnat framföra är att se till så att regioner och kommuner får mer pengar. Kompensation för ökad inflation och minskade skatteintäkter. Regeringsunderlaget hade kunnat berätta att kommunerna skulle få minst 40 miljarder kronor till. Det hade hjälpt mot ökad inflation, sluppit att avskeda människor, fått budgetarna att gå ihop, satsningar hade exempelvis kunnat göras på förskolan och utbildning. Kommunsektorn hade därmed kunnat stå stark i lågkonjunkturen och hjälp till att dels bromsa den samt dels få fart på de ekonomiska hjulen igen.

Det passiva regeringsunderlaget var knäpptyst. Så här kan vi inte ha det. Regeringsunderlaget förvärrar läget och det kommer vi vanliga hushåll att få betala dyrt för på olika sätt.